Söndagstankar – 080601

av Erik | jun 4, 2008 | Söndagstankar | 0 Kommentarer

”Följ mig…” Markus 2:13-17

En sak var alla överens om, Jesus var inte så nogräknad i valet av sina vänner.
Han kom ofta från fel håll, gjorde fel saker med fel människor och sa ofta fel ord vid fel tillfälle…
Konstigt att det ändå blev så rätt…

Jesus startade i sin kallelse med två grundfundament:
1. Dopet, Faderns bekräftelse av sin tillhörighet med Sonen, och Sonens tillhörighet till sin Fader.. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.” Matt 3:17

2. Prövningen, Frestelserna, då Jesus testas i sin tillhörighet till Fadern ”om du är Guds Son, så…” och där han hela tiden håller fast vid sitt sonskap till sin Far, som bygger på relation…

Han ser människor som inte andra ser, Han kallar på människor som inga andra kallar på, han lyssnar till människor som inga andra lyssnar till, han talar till personer som inga andra ville tala till…
Jesus tror att det är han som smittar andra, inte att han skulle bli smittad…
Det var inte Jesus som hamnade i dåligt sällskap, det var de andra som hamnade i gott sällskap…
Han kallar på de sjuka, de syndiga, dem i utanförskapet…utan den primära känslan av behov, kunde det inte finnas något helande för dem.

Det var inte så att de stod i köbildningen för ”idol” eller ”talangjakt hos Jesus” och skulle imponera genom sitt liv , utan de som blev utvalda blev överraskade – ”menar han mig!!??”

Mark 2:16-18
När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ”Äter han med tullindrivare och syndare?” [17] Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Följ mig/A Pettersson
Följ mig, jag sa följ mig
res dig upp och följ mig
För vad du gjort
och inte gjort
följ mig

Det är svårt att se
hur alla försöker vara någon annan
Det är svårt att hitta någon
när alla är lika perfekta
Men om du lugnar dig och
försöker hitta ditt eget
För att komma från det gamla
måste du ta första steget

Följ mig, jag sa följ mig
res dig upp och följ mig
För vad du gjort
och inte gjort
följ mig

en perfekt staty
behöver ingen polering
en perfekt rabatt
behöver inte rensas
en perfekt staty kan
inte skina starkare
en perfekt rabatt
får inte blommor att blomma

herre
värm den som frusen är
gå vid den som liten är
Lugna den där livet tär
väck den som med kniven skär

Följ mig, jag sa följ mig
res dig upp och följ mig
För vad du gjort
och inte gjort
följ mig

Följ mig, jag sa följ mig
res dig upp och följ mig
För vad du gjort
och inte gjort
följ mig

Levi – tullmannen – reser sig från sitt yrke och gamla liv, han är beredd att lämna något som han inte kunde återkomma till…hans liv blev förvandlat.
Ingen syndare var så stor syndare så att denne inte kunde få leva med Jesus eller sitta till bords med honom…
Att vara syndare utestänger inte från Guds Rike, detta erkännande är snarare en förutsättning för att vara med.
Risken är att vi glömmer vårt ursprung, förfinar vårt sätt och vårt språk och förlorar ”stinget”, blir otydliga…och därmed förlorar innehållet…
Jfr AA, där påminnelsen om ursprunget är en viktig del av att bevara friskheten, jag vet var jag kommer ifrån…
Hej, jag heter Lennarth och är syndare…frälst av nåd…
I vårt pedagogiska arbete (?) att förmedla evangelium kan vi bli nog så tafatta, ibland vecklar vi in oss i alldeles omöjliga omskrivningar – är det oss själva vi vill rädda från något?
En av våra bönegrupper hade samtalat kring detta med att vi ofta numera säger ”jag skall tänka på dig” när vi menar ”jag vill be för dig”. Är det vi som är rädda för att ta orden i vår mun – eller det av omsorg om andra..?
Vad vinner vi respektive förlorar vi i det ena eller andra fallet?
Det andra diket är när vi gömmer oss bakom teologisk vokabulär , ex: ”du är den eskatologiska manifestationen av det gudomliga kerygmat i vilken vi finner vår ultima mening i våra interpersonala relationer” och ingen- förmodligen inte ens Jesus – förstår vad det betyder…
Däremellan finns spänningsfältet, att finna bilderna, orden, som kan beskriva det som inte kan beskrivas och som bara kan leda fram till honom som säger ”Följ mig!”
Vi får utgå från oss själva.
I vårt djup finns hans djup
Din och min berättelse är det som människor kan spegla sig i…

A Pettersson
herre
väck mig från min vila
herre
kalla på mig snart
visa vad du kan göra för mig
herre
lägg din arm kring mig

Visa mig nåd, visa mig kraft
jag vill känna livet som du haft
jag är inte perfekt,
jag är knappast normal
men jag är ger mitt liv till dig
med dina ideal

herre jag glömmer vad jag lovat
även om det inte är nått stort
Men när gudsvinden blåser genom mig
börjar jag plötsligt längta bort
i dina ögon ser jag neråt
jag vågar inte se upp
Men du skrattar åt mitt tappra
försök till ångerbot

Visa mig nåd, visa mig kraft
jag vill känna livet som du haft
jag är inte perfekt,
jag är knappast normal
men jag är ger mitt liv till dig
med dina ideal

jag drömmer, om mitt egna himmelrike
där jag får vila ut
där du hjälpt mig nå till fulländad
ingen del av min attribut
jag kommer hit för egen maskin
har bara mig själv att ta ut
jag vill gå i dina fotspår
så visa mig

Visa mig nåd, visa mig kraft
jag vill känna livet som du haft
jag är inte perfekt,
jag är knappast normal
men jag är ger mitt liv till dig
med dina ideal