Veckobrev 091018 – ”På framsidan”
Gode veckobrevsläsare.
Vi bor i ett radhus.
Mot öster och mot väster tätt omslutet av grannar.
Mot norr är vår lilla tomt omgiven av promenadstråk och mot söder bilväg.
Vi har alltså två framsidor…
Även om vi kallar kökssidan för ”framsidan”, eftersom ingången är där, så har vi ingen baksida.
Normalt brukar man använda baksidan av huset för att ”samla” onödigt material ”som kan vara bra att ha”.
Har man ingen baksida att gömma skräpet på, då får man hantera det på annat sätt…
Typ kasta det till återvinningen eller gömma det i garaget…
Jag kan inom parentes berätta att det var längesedan det fick plats en bil i vårt garage…
Men just vetskapen om att vara synlig från alla håll får oss att planera vår tomt annorlunda än om någon sida varit gömd.
Ungefär som våra liv…
Att leva utan baksidor är utmanande och får mig att rensa bort skräp – som annars jag skulle samla på – med en gång…
En god framsidesvecka önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se
ps Årets almanacka är just klar – med tema ord och skiljetecken.
80 kr plus frakt, rabatt om du beställer flera.
Gick i kket och fr hundrade gngen letade p redan underskta platser, gick igenom mina steg, i huvudet, hade ven varit ute runt ytterdrren och rotat bland lven men inte hittat nyckeln. D kommer en liten sng in i mitt minne och jag nynnar den vlknda texten. Som vuxen har jag lrt den men mnga fr den till sig redan som barn, ”Det lilla ljus jag har det ska f lysa klart…”. Finns det nn logik i att komma ihg en sngtext ljust nr man sker som mest? Har det dolda budskapet en mer mrkbar relevans, en verklighet som frst kommer till livs/synes nr den tas emot med ppet hjrta?
Agneta
Ps
Lngst ner str en rad, ”Ibland nr vi saknar ord…”.
Skall vi sjunga d?