Reflekterande veckobrevläsare!
Vi fortsätter på temat ödmjukhet!
I bergspredikan läser vi följande paradoxala sanning av Jesus:
”Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.”
Saligprisningarna beskriver ett annorlunda liv med upp- och nedvända principer.
Att vara salig är dock inte alltid att känna sig lycklig…
Jag gjorde för något år sedan en travestering på saligprisningarna :
Lyckosökarnas sankmarker:
3 Lyckliga de rika,
de har allt
4 Lyckliga de som alltid är glada,
de behöver ingen tröst
5 Lyckliga de högmodiga,
de äger landet
6 Lyckliga dem som längtar efter berömmelse,
de beundras i strålkastarljuset
7 Lyckliga de hårdhudade,
de känner aldrig efter.
8 Lyckliga de som talar med dubbla budskap,
de blir hörda av alla
9 Lyckliga de som skapar konflikter,
de får stora rubriker
Men så här sa Jesus…på saligprisningarnas berg:
3 Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4 Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5 Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
6 Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
7 Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
8 Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
9 Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
Skillnaden mellan att vara salig och att vara lycklig är att
de saliga möter Gud på väg mot sin längtan,
lyckosökarna möter sig själva i det de skaffar sig !
Välkommen att höra av dig till pastorlennarth@