Församlingens historia

Året 1861, då Hälsingborgs Baptistförsamling bildades, var den svenska baptismen ännu mycket ung. Blott tretton år hade förflutit sedan den första svenska baptistförsamlingen grundades av sex personer. Detta skedde den 21 sept 1848. Ehuru motståndet mot denna nya andliga rörelse var utomordentligt hårt, uppstod inte dess mindre baptistiska församlingar här och var i landet vilka är 1857 höll en första gemensam konferens i Stockholm. Därmed framträdde det Svenska Baptistsamfundet. Redan detta år begynte baptismen finna fast fot i Skåne. I mitten av 1850- talet började i Mala en rörelse. som år 1857 resulterade i att en församling bildades. Denna församling var den första i vår provins. 1857 karakteriseras som det stora dopåret i sydligaste Sverige. och innan det ännu nått sitt slut. hade inte mindre än 10 baptistförsamlingar bildats och omkring 500 personer döpts. 1857 är alltså ur baptisthistorisk synpunkt sett ett intressant år. Visserligen bildades inte Hälsingborgs Baptistförsamling förrän år 1861. men redan 1857 begynte baptistisk verksamhet här i staden.

Detta är beskrivningen av Slottshagskyrkan och hur dess församling har blivit vad den är och vilka som har gått före oss!

Texten är skriven av Bertil Casselbrant

Församlingen bildas

I pastor Erik Bergs trettiosjuårsberättelse heter det bl.a.: ”Man och man emellan kom dop- och församlingsfrågan på tal först 1856 här i Hälsingborg med omnejd”. Att denna fråga vid detta tidsskede väcktes till liv hos de troende som då funnos i dessa trakter, berodde, till stor del på kyrkoherde H. B. Hammars i Mjellby muntliga och skriftliga blottande av tillståndet inom statskyrkan. Hammar, som blivit kallad den svenska lutherska kyrkans reformator, berörde dels avfaIlet inom kyrkan i stort sett och dels speciellt det okristliga i statskyrkoprästernas förföljelsenit mot de s.k. läsarna. Troligen var det på hans initiativ, som en prästkonferens kom till stånd i Hälsingborg den 22 juli 1851. Vid denna konferens behandlades frågan: ”Kan en förföljande kyrka vara en kristlig kyrka?” Resultatet av överläggningen sammanfattades sålunda: ”Varje kyrka som förföljer oliktänkande är uti den delen icke en kristlig kyrka” Nämnda konferens resulterade emellertid även däruti att människor väcktes till att studera Bibeln och särskilt Nya testamentet för att vinna klarhet i dop- och församlingsfrågorna.
En av dessa ivriga sökare var studeranden Helge Åkesson, född är 1831 Församlingen bildas på egendomen Hult i Stenestad på Söderåsen i Skåne. Tillsammans med snickaren Martin Åkerdahl från Hälsingborg reste han år 1856 till Stockholm för att deltaga i Evangeliska Alliansens möte. Där kom de i kontakt med flera baptister, bl.a. f. statskyrkoprästen Anders Wiberg. Genom läsningen av Wibergs tidskrift ”Evangelisten”, som samma år börjat utgivas, blev det mer och mer klart för dem, att den heliga Skrifts lära är att den som tror bör besegla denna sin tro genom att låta döpa sig, att dopet bör ske medelst hela människans neddoppning i vatten, samt att de som tro och låta döpa sig bör sammansluta sig till församlingar och inom sig själva välja tjänstemän såsom under apostlarnas dagar. Året därpå den 12 maj döptes snickaren Martin Åkerdahl i Hälsingborg och tillsammans med honom ännu någon. Helge Åkesson och jungfrun Assarina Nilsdotter från Hasslarp döptes sedan i Hasslarpsån den 21 maj samma år av predikanten J. A. Hanner eller S. Svensson från Ullstorp. Vem som döpte Åkerdahl är ej bekant. Frampå sommaren samma år döpte Helge Åkesson drängen S. Christensson från Hasslarp och jungfrun Margareta Jönsdotter från Broby.
Denna dopförrättning ägde rum i Grytvad vid Åstorp. Kort därefter döptes hustrun Maria Hartelius från Strövelstorp på okänd plats och av okänd dopförrättare. I augusti samma är döptes ytterligare två hälsingborgare, nämligen folkskolläraren N. P. Wahlstedt med fru. De döptes i Kristianstad och förenades med baptistförsamlingen där, vilken bildades den 19 juli 1857. Så vitt man kan utröna är detta begynnelsen till baptismen i västra Skåne.
Redan i slutet av augusti eller i början av september 1857 bildades en baptistförsamling i Hälsingborg av fem personer. Dessa var Martin Åkerdahl, i vars bostad vid Prästgatan 23 församlingsbildandet ägde rum. S. Christensson från Hasslarp, jungfrun Assarina Nilsdotter från Hasslarp, jungfrun Margareta Jönsdotter från Broby och hustrun Maria Hartelius från Strövelstorp. Åkerdahl valdes till den lilla församlingens föreståndare. Vid församlingsbildandet var även N. P. Wahlstedt närvarande. Han tillhörde såsom nämnts Kristianstads baptistförsamling. Att Helge Åkesson ej var med förklaras därigenom att han då var ute på missionsresa. Alldenstund församlingen bildades i Hälsingborg, borde även verksamheten ha blivit förlagd till staden, men så blev det icke, utan både församling och verksamhet förlades till Västra Broby, och församlingen fick namnet Broby Baptistförsamling. Att så skedde torde ha sin förklaring däri att staden var mindre mottaglig för den baptistiska tron än landsbygden däromkring.

Det blev ej till fromma för baptisterna i Hälsingborg att fågå en och en halv mil till Broby för att få deltaga i nattvardsfirandet och brödragemenskapen, varför tanken på bildandet aven församling i staden mer och mer gjorde sig gällande och mognade till beslut i samband med N. P. Wahlstedts återkomst 1860 från Sölvesborg, där han hade varit bosatt omkring två år. Någon ny församlingsbildning kom dock icke till stånd förrän året därpå, hösten 1861. Vid ett möte hos M, Åkerdahl, varvid även brödsbrytelse förekom, yttrade Åkerdahl: ”Då vi ha sa långt till Broby, föreslår jag, att vi, som här bo, förena oss till en särskild församling”.
Då de övriga instämde, bildades Hälsingborgs Baptistförsamling och anslöt sig till Svenska Baptistsamfundet, vilket hade bildats i Stockholm vid en allmän konferens den 13 16 juni 1857, och vilket samfund församlingen tillhört hela tiden med undantag av åren 1867, då den uteslöts på grund av att den praktiserade öppen kommunion. Den nybildade församlingen bestod av följande nio personer, av vilka sex var bosatta i staden: (namnen nämnas i den ordning de förekomma i församlingens första matrikel från år 1861) N, P. Wahlstedt, Selma Wahlstedt, Ingår Olsdotter, Amanda Thulin, M. Åkerdahl, Hanna Åkerdahl, Lovisa Eskilsdotter, Bothilda Svensdotter och Johanna Persdotter. Åkerdahl ansågs självskriven såsom föreståndare, men även Wahlstedt betraktades som församlings ledare och tjänade som sådan vid behov.

Den första tiden

Den första hölls sammankomsterna hos Martin Åkerdahl i vars hem församlingen även hade bildats. Till år 1869 var Åkerdahl församlingens värd, föreståndare och predikant, varefter han flyttade till Amerika. Att församlingen under denna tid inte blev så synnerligen segerrik hade sina orsaker i både yttre och inre förhållanden. Församlingen måste nämligen flytta sina sammankomster från den ena platsen till den andra allt eftersom Åkerdahl bytte bostad och vidare var den till största delen hänvisad till Åkerdahls tjänst i ordet och läran. Trots hans villighet att tjäna församlingen med den gåva han fått av Gud tog ovillkorligen hans hantverk den största delen av hans tid. Visserligen fick församlingen ett och annat besök av resepredikanter, men dessa besök var inte heller tillräckliga. N. P Wahlstedts högsta åstundan var att få giva sin kraft åt uteslutande evangelisk verksamhet men då han i och med sin övergång till baptismen hade gjort sig oanvändbar såsom folkskollärare i statens tjänst, tvangs han att genom sina händers arbete förtjäna ett torftigt levebröd åt sig och sin familj varför församlingen ej heller kunde påräkna någon nämnvärd hjälp av honom.

Detta var emellertid inte allt. Förföljelse från oliktänkande kristna bekännare var en svår hämsko men den svåraste prövningen för den lilla hjorden var lärostrider. Helge Åkesson ”syndfridhetslära” verkade upprivande på verksamheten och den förut nämda kommunionstriden irriterade sinnena. Genom Guds nåd och vislig ledning inskränktes emellertid förlusten till tre medlemmars utträde ur fiörsamlingen. Pastor Erik Berg karakteriserar den första tiden, åren 1861-1868 med orden ”sakta framgång”, vilket betygas av följande statistik. 1861: döpta 1, inflyttade 1, antal medlemmar vid årets slut 11. 1862: döpta 1, antal medlemmar vid årets slut 12. 1863: döpta 5, inflyttade 2, utflyttade 2, antal medlemmar vid året slut 17.1864: döpta l, inflyttade 6, utflyttade 2, antal medlemmar vid årets slut 22. 1865: döpta 2, inflyttade 1, döda 1, antal medlemmar vid årets slut 24. 1866: döpta 1, inflyttade 2, döda 1, uteslutna 1, antal medlemmar vid årets slut 25. 1867: döpta 2, antal medlemmar vid årets slut 27. Ren tillökning under dessa år 18 medlemmar.

Det är säkerligen av intresse för många att se på församlingens ekonomi under tiden 1861 1869. Vi återgiver följande från ”Journal över församlingens ekonomiska inkomster och utgifter från 1862”: 1862 inkomster 1:83 med 1:33 i kassabehållning. 1863: inkomster 6:44 med 1:77 i kassabehållning. 1864: inkomster 10:05 med 3:82 i kassabehållning. 1865: inkomster 2:37 med en kassabehållning på 3-95. 1866: inkomster 5:24 med 4:69 i kassabehållning. 1867: inkomster 4:24 med församlingen över en sal, som rymde 150 personer, samt över andra mindre lokaler. Holländaregatan 15 blev den nya bostaden. Där fanns en bra lokal, som rymde ca 350 personer. Den fick namnet Salemskapellet. Men icke heller där blev församlingen länge bofast. I oktober 1894 flyttade den till Godtemplarhuset vid Karl Krooksgatan 8- 10, där verksamheten bedrevs till den 28 nov 1897.

Tabernaklet invigs

”Första gången, såvitt det är oss känt, som församlingen dryftade frågan insamlandet av medel till församlingshem, var vid det enskilda mötet den 10 maj 1886”, skriver pastor Josef Bothzen i en historik över kyrkfastighetens historia med anledning av 40 års minnet av dess invigning men först 1889 kom denna insamling i gång på allvar. Den direkta orsaken därtill var en gåva av 100 kr som byggmästare Nathan Persson i Göteborg, tidigare hälsingborgsbo, skänkte ”med uttrycklig önskan, att dessa medel skulle utgöra grundplåten till en fond för skapandet av eget gudstjänsthus för församlingen”. 1894 bildades byggnadssällskapet Upplysning och Sedlighet. Byggnadsfonden hade då stigit till 1005 kronor.

tabernaklet

Tabernaklet med altarmålningen som är utförd av Gunnar Wallentin på 1930-talet.

Tre år senare var siffran uppe i 13.741 kronor. Då kände man sig stark nog att skrida till verket, och i mars samma år inköptes för 1.900 kronor den tomt varpå församlingens kyrka nu ligger. Den 16 juli så lades grundstenen, och den 28 nov kunde, invigningshögtiden hållas. Åtta år efter det att den ovan nämnda grundplåten skänktes stod kyrkan färdig med en skuld av blott 5.000 kronor. Den senaste renoveringen av kyrkan ägde rum är 1958. Bl.a. insattes nya portar både mot gatan och i själva byggnaden. Både övre och nedre våningarna fick noggrann översyn. Bl.a. byggdes talarstolen i stora hörsalen om, ny armatur installerades, och nya fönster insattes.
I samband med denna restaurering beslutade församlingen att ändra namnet på kyrkan från Tabernaklet till Slottshagskyrkan. År 1960 upplöstes det gamla byggnadssällskapet Upplysning och Sedlighet och all dess egendom överfördes på Hälsingborgs Baptistförsamling, som nu också formellt står som ägare till sin fastighet.

En Guds besökelsetid

En Guds besökelsetid kom för Hälsingborg år 1878-79. Det synliga redskapet i väckelsen var den irländska lorden Granville Radstock. Även denna församling fick i sitt sköte mottaga själar vilka genom detta vittne kommit till tron på Kristus. De 14 personer, vilka år 1879 döptes och lades till församlingen torde ha kommit som en frukt av denna väckelse. Det var dock först på 1880-talet, som församlingen fick uppleva en verklig väckelse. Denna började då församlingen hade sin verksamhet förlagd till Drottninggatan 66.

År 1882-83 förenades 82 personer med församlingen genom dopet. Väckelsen kom direkt från Gud utan något särskilt redskap utom den lilla kämpande församlingen, som just vid denna tid övade ett brinnande böneliv. N. P. Wahlstedt, som var föreståndare, arbetade mycket ivrigt under dessa besökelsedagar och fick uppleva mycken nåd och välsignelse i sitt arbete.

Efter denna ljusa, segerrika tid kom rensningens och avfallets. Redan under år 1883 nödgades församlingen utesluta 29 och året därpå 18 personer. Dessa förluster berodde dock mera på lärostrider än på direkt avfall från Gud och hans ord. Medlemsantalet, som vid slutet av 1882 gått upp till 86, hade trots det stora antalet döpta under 1882-83, vid slutet av 1884 gått ner till 77. Redan året därpå blev det åter igen vind i seglen, och församlingen gick stadigt framåt så att den vid sitt 30 årsjubileum 1891 räknade 134 medlemmar. 1890-talet kan i flera avseenden sägas vara en lycklig och framgångsrik period.

Ett trosprov

Ett trosprov ställdes församlingen inför vid Martin Åkerdahls avflyttning från staden och fäderneslandet. Från början hade församlingen varit van vid att ha både predikanter och predikolokaler gratis, men då Åkerdahl på våren 1869 begav sig till Amerika fick församlingen bereda sig på att betala hyra om den ville ha någon predikolokal. Få, ringa bemedlade och ovana vid uppoffringar som medlemmarna var, blev det nu att fortsätta i tro. Deras beslut att hyra lokal blev för dem en troshandling. På sommaren 1869 hyrdes ett större rum hos lantbrukaren Anders Olsson, Raus nr 5, ett gott stycke söder om staden. Den lokalen användes endast till påföljande vår då församlingen flyttade tillbaka till staden till Prästgatan 5 där ett rum förhyrdes för ett halvt år aven dragare Svensson. Nämnas bör att församlingen i båda dessa predikolokaler höll egen vardagsskola ehuru barnens antal var ringa.

Under denna tid var f. folkskolläraren N. P. Wahlstedt föreståndare för församlingen, vilken dock icke kunde lämna honom något ekonomiskt stöd. Under åren 1862-66 reste Wahlstedt några månader årligen i Västra Skånes Missionsförenings tjänst, vilken förening på den tiden var en slags alliansförening. Från år 1871 blev Wahlstedt sjömansmissionär. Kallelse härtill erhöll han av American Seamen’s Friends Society. Detta sällskap, som högt värderade honom, lämnade honom understöd ända till hans död den 6 juni 1897. Hälsingborgs Baptistförsamling förestod han till den 17 nov 1890, då han själv avsade sig detta uppdrag. De sista åren av sin levnad var den nitiske missionsmannen bunden vid sjuklägret, men ända in i det sista bevisade han sin kärlek till Herren såsom en herde efter Guds hjärta. Det sista han läste högt, var Ps. 144′.1,2: ”Lovad vare Herren, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, min händer att strida; min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig”.

Under N. P. Wahlstedts tid som församlingsledare växte församlingen till både utåt och inåt, så att den blev i stånd att år 1891 kalla sin första avlönade predikant och föreståndare. Vi återkommer till detta senare. Under åren 1867-79 företer verksamheten åtminstone statistiskt sett en växlande bild. Vid slutet av förstnämnda är hade medlemsantalet stigit till 27, men under de följande fem åren år en tillbakagång tydligt skönjbar, så att församlingen vid slutet av 1872 räknade blott 18 medlemmar. Nu tycks emellertid en liten ljusning inträda. Man hade kommit till en vändpunkt och medlemsantalet begynte åter stiga. Matrikeln för 1878 visar en medlemssiffra av 28.

Den ständiga flytten

En av orsakerna till att församlingen rönte så ringa framgång måste till stor del tillskrivas de ytterst olämpliga lokalerna och den ständiga flytten från den ena platsen till den andra i staden. Om församlingen alltså bildades i Åkerdahls hem vid Långvinkelsgatan 51 bytte den sedan bostad 11 gånger innan den flyttade in i Tabernaklet, vilket invigdes den 28 november 1897.

Samma år som församlingen bildades, flyttade den från Långvinkelsgatan 51 till Drottninggatan 90, sommaren 1869 hyrdes ett rum vid Raus nr 5 och följande åt ett rum vid Prästgatan 5. Från Prästgatan flyttade församlingen år 1870 till Långvinkelsgatan 122 vilket hus ägdes även medlem Per Trulsson. Där bodde församlingen till 1876 och började alltså där sin söndagsskolverksamhet. 1876 började församlingen verksamhet vid Långvinkelsgatan 76, där en lägenhet i tro upp om fem rum och kök förhyrdes för 300 kr pr år. Vid detta tillfälle bestod församlingen av endast 22 medlemmar varför utgiften blev mycket betungande. 1882 blev det flyttning till Drottninggatan 66, där 2 rum och kök förhyrdes. Samma år på hösten flyttade församlingen åter till Långvinkelsgatan 76, där den vann sina största segrar i synligt motto. (1882 döptes nämligen 49 personer och år 1883 33 personer) 1886 flyttade församlingen till Hästmöllegränden nr 2 där två stora rum förhyrdes vilka tillsammans rymde ca 200 personer. Där firades församlingens 25 årshögtid.

År 1889 måste församlingen flytta igen och detta på grund av klagomål från hyresgäster i samma hus, vilka fann baptisternas sammankomster alltför störande. I oktober bodde församlingen åter på Långvinkelsgatan i nr 5, där verksamheten bedrevs i två år eller till 1 oktober 1891. Här förfogade P. Granberg från Kattarp till föreståndare. Han tjänade till den 14 dec 1891. Under denna tid tog församlingen ett trossteg som den förr icke vågat ta, nämligen att kalla och avlöna sin egen predikant. Den utkorade blev pastor Ernst Hallgren från Alexandria, stad i Virginia, USA, vilken började sin verksamhet här vid nyår 1892. Vid sidan av sin församlingstjänst ägnade han mycken tid at att hålla nykterhetsföredrag och blev ivrigt efterfrågad såsom sådan.

Men verksamheten i församlingen led härav och Hallgren tvangs till nykterhetsarbetet för sin existens skull varför Hallgren redan den 17 juli 1893 nödgades uppsäga sin plats som församlingens lärare. Han tjänade dock församlingen till 1 oktober nämnda år från vilken tid han helt ägnade sig åt nykterhetsarbetet. Nu fick åter N. P, Wahlstodt träda till som föreståndare tills pastor Erik Berg i Kristianstad flyttade hit den l oktober 1894. Under denne energiske ledares sexåriga verksamhet i församlingen uppfördes och invigdes Tabernaklet. Efter Erik Berg erhöll pastor Axel Söderberg församlingens kallelse och började sin verksamhet här i augusti 1900. Han tjänade församlingen till 1905 då han antog Malmöbaptistförsamlings kallelse. Pastor Söderbergs tid synes utgöra ett lugnt och lyckligt skede i församlingen historia. Efter honom kallades pastor A. W. Holm från Visby. Han upptog arbetet här i slutet av november 1905. Till den 1 oktober 1911 tjänade han församlingen med osviklig trohet då han upptog arbetet inom Linköpings II baptistförsamling.
I februari 1912 tillträdde Sven Eklund som församlingens pastor och föreståndare. Nitisk och iderik sökte han föra verket framåt och under hans tid kom ganska många till församlingen. År 1916 lämnade han sin plats och efterträddes av pastor Ruben Swedberg som dock icke var föreståndare utan tjänade ett år som vakanspredikant. Detta år var rikt välsignat av Herren. År 1917 upptog pastor Reinhold Blomqvist från Halmstad arbetet inom församlingen. I nära 14 år tjänade denne begåvade man på sin post tills han i april 1931 efterträddes av pastor Hjalmar Carlsson från Nässjö, som ledde församlingen till den 25 mars 1934 då han övertog vården av Salemförsamlingen, vilken bildades den 26 januari 1934. Sedan dess har följande bröder var och en med sin gåva utfört ett av församlingen uppkallat arbete såsom föreståndare och predikanten:

* Edvin Österberg (1934-1937)
* Josef Bothzen (1937-1944)
* Valter Berggren (1944-1949)
* Arthur Franzon (1950-1955)
Den 1 nov 1955 tillträdde Evert Petterzon samma tjänst.

Vid sekelskiftet

Vid sekelskiftet började församlingen utsträcka sin verksamhet till de folkrika samhällena omkring staden. Sålunda upptogs verksamheten i Ängelholm och Höganäs. De grupper av medlemmar som tillkom påresp. platser, beslöt sedermera att bilda egna församlingar. På detta sätt blev denna församling är 1918 moder till Ängelholms och 1920 till Höganäs baptistförsamlingar. Med Ängelholms baptistförsamling har sedan 1958 gemenskapen förnyats såtillvida att församlingens nuvarande pastor också tjänar som föreståndare där. År 1934 blev församlingen moder till ännu ny församling, nämligen Salemförsamlingen. vilken har sin verksamhet förlagd till de södra delarna av staden. Sedan sekelskiftet har församlingens medlemsantal endast obetydligt förändrats. Den högsta siffran kan antecknas från är 1905, då församlingen räknade 172 medlemmar. Sedan dess har medlemsantalet sjunkit, framför allt genom utflyttningar och dödsfall. De ovan nämnda församlingsbildningarna har givetvis inverkat mycket menligt på församlingens medlemsantal.

Verksamheten under den senast förflutna 25-årsperioden har varit jämn och lugn. Till sin yttre gestaltning har den följt de linjer som vi idag är vana att finna i svensk frikyrklighet. Vid 75-årsjubileet omfattade församlingen 160 medlemmar. Baptistsamfundets årsbok för 1961 anger medlemssiffran 111. En närmare granskning av dessa siffror ger vid handen, att endast omkring 30 medlemmar från församlingen vid 75- årsjubileet finns kvar i församlingen vid lOO-årshögtiden. Församlingen har alltsånära nog helt förnyats under det sist för flutna kvartsseklet. Denna siffra belyser på sitt sätt verksamheten under de sista 25 åren. Också. under denna tid har en rad människor vunnits för kristen tro och baptistisk församlingssyn. Ville man så peka på några karakteristiska drag i utformningen av församlingen arbete, faller ögonen på den plats som ungdomsverksamheten har man också på den sångliga verksamheten. Intressant år vidare att lägga märke till en mer öppen attityd, som arbetar sig fram.
Som ett uttryck för den får man väl se kyrkans namnbyte varom ovan har talats. Ett annat uttryck därför är den diskussion om en mer öppen form för ungdomsarbete. som just nu pågår. Denna öppenhet betyder inte på något sätt något avkall på de för baptismen väsentliga principerna men väl en besinning på evangelisationsuppgiften i vår tid. På det samfundsmässiga planet arbetar församlingen i hel och full gemenskap med det Svenska Baptistsamfundet, landets äldsta frikyrkosamfund. På det lokala planet arbetar den i den bästa gemenskap med det övrig, kristenfolket i vår stad. Till sin anda är den ekumenisk: trogen sin egenart men med öppen hand mot alla, som av årligt sinne vill tjäna vår gemensamme Herre och Frälsare.

I ödmjuk tacksamhet för det gångna seklet och i ödmjuk förvissning om att det baptistiska budskapet har en uppgift att fylla också i var tid, ser vi med förtröstan, tro och hopp fram mot vårt andra sekel.

Organisationen

Äldst av sådana är söndagsskolan. Den tog sin början redan 1872, och räknade då 20 elever. Verksamheten inom den utvecklades gynnsamt och tre år senare hade man 110 elever som undervisades av 9 lärare. 1877 hade skaran ökat till 160 barn och 14 lärare. Därefter inträdde en tillbakagångsperiod så att barnantalet inte var större än 65 år 1889. I och med det nya decenniet började kurvan åter stiga i höjden, så att man i mitten av 1890 talet räknade in omkring 300 elever i de olika klasserna. Lärarnas antal var då 20. Att en så kraftig söndagsskoleverksamhet kunde bedrivas när församlingen inte ens hade egen fastighet är ett tydligt bevis på det intresse, med vilket denna verksamhet omfattades. Efter söndagsskolan kommer i ålder Kvinnoföreningen Dorkas som begynte sin verksamhet år 1874. Med olika mål i sikte har denna förening arbetat. Man har stött missionen, varit socialt verksam och icke minst givit församlingen verksamt ekonomiskt bistånd genom åren. Ungdomsföreningen bildades är 1894 och juniorföreningen 1929. Yngst av föreningarna är GK, uttytt Goda Kamrater, samlingspunkten för barn mellan 9- 12 år. Arbetet bland denna åldersgrupp är uniformerat. 1946 började detta arbete, som senare förgrenats också till att gälla förskolbarn. Sång- och musiklivet har länge vårdats inom församlingen. Både kör och musikförening har under åren utfört en god och uppskattad gärning. Organisatoriskt sett finns vid sekelskiftet blott en sammanslutning av sångare, men inom den odlas både körsång och musikföreningssång. Både inom och utom kyrkan år den flitigt verksam.

Statistiken visar, att under de gångna hundra åren 1132 personer har tillhört församlingen. Därav har 567 döpts inom denna. Under de tilländalupna hundra åren har 683.366 kronor insamlats. ”Gud är trofast, Forntid, nutid, framtid Lysas upp utav hans trofasthet.”

”Sveriges historia är deras konungars”, skrev Geijer. Man kan med samma rätt hävda att församlingens historia är deras pastorers. Sedan 1964 har vår församling upplevt tre perioder med pastorer, som starkt präglat församlingens liv. Vi har därför valt att skildra denna tid i tre delar som beskriver var sin pastors period. ”Under de senaste decennierna har arbetet flutit relativt jämnt och i välkända spår” Så skriver författarna till minnesskriften år 1961. Vår församling var vid denna tid en typisk svensk frikyrkoförsamling. Det rådde ordning i församlingen. som leddes av en älskad och uppskattad herde. Ambitionsnivån var hög. Man hade fler sammankomster i veckan än vi har idag. Men det börjar bli svårt att samla folk till veckomöten och söndagskvällsgudstjänster. Medlemsantalet pendlar kring 100 att jämföra med den högsta noteringen 172 år 1905. Mänskligt sett hade man att se fram emot en krympande medlemsutveckling.

Åren 1967-1977

När Gunnar Kjellander kom till Helsingborgs baptistförsamling var han 30 år. Han hade arbetat som ungdomskonsulent i Östergötlands distrikt och hade haft uppdrag på riksplanet som styrelseledamot i SBUF, som lägerchef etc. I Helsingborg engagerade sig Kjellander även utanför församlingen. Han var ordförande i den lokala broderskapsgruppen, tillhörde arbetarkommunens styrelse, och stadsfullmäktige och var ordförande i skolstyrelsen.

Vid sin sida hade Kjellander ett lag av medarbetare med kompetens och iderikedom: Åke Larsson, församlingens ordförande, Gösta Skogh, pådrivande i byggnadskommitten. Göran Dahlström, lärare vid Betelseminariet, Ulf och Annie Svedberg, Charlie Nilsson, drivande kraft i Öppet hus- kvällarna. Gunilla och Lars-Eric Forsberg, ungdomsledare Bengt Roslund, sedermera TV-chef i Malmö m.fl.

Ledningen hade modet att avveckla verksamheter som inte längre svarade mot något behov. 1964 beslutar man att inte längre anordna söndagskvällsmöten. I stället satsar man på nya aktiviteter.

1967 anordnas ett första församlingsläger på Limmernäs ungdomsgård i Östergötland. Lägren hade flera syften: stärkt sammanhållning bland medlemmarna, andlig uppbyggelse, planering av verksamheten etc. 1976 års läger hade 115 deltagare. Det var förlagt till Bydalen i Jämtlandsfjällen med tema Den missionerande församlingen.

Sommaren 1972 deltog 13 medlemmar i en resa till baptistförsamlingar i Warszawa, Krakow och Wroclaw. Därvid skapades kontakter med Polen, som skulle beståunder flera år och resultera i betydande hjälpsändningar. Sommaren 1973 startar Sommarevangelisationen i Helsingborg. Främst byggde den på insatser av församlingens medlemmar men man tog också hjälp av ungdomar från andra baptistförsamlingar i landet samt från SBUF. Under tre veckors intensiv utåtriktad verksamhet bjöds helsingborgare och turister på sångandakter på gator, torg, färjor och på olika sjukvårdsinstitutioner samt ”Öppet hus” varje kväll utom söndag och måndag.

 

Slottshagskyrkan

Slottshagskyrkan som den såg ut 1971.

I församlingsmötet den 27 nov. 1967 meddelades att ”Gårdsfastighetens dåliga skick har framkallat ett behov av renovering med det snaraste”. Det var främst hussvamp som utbredde sig snabbt. I den diskussion som följde visade det sig att församlingen inte var främmande för tanken att riva gårdsfastigheten och bygga nytt. En renoveringskommitte fick i uppdrag att utreda frågan. I årsmötet 40 dagar senare beslutas att bilda en kyrkfond. I november lade byggnadsutredningen fram sitt radikala förslag, som ledde till beslut att riva gårdshuset, inköpa angränsande fastigheterna 2 och 3, bygga bostadshus med 9 lägenheter, fritidsgård med sporthall på 1400 kvm samt renovera och bygga till kyrkan. Till projektledare för bygget utsågs Gösta Skogh och Gunnar Kjellander. Byggledare var ingenjör Stig Nilsson.
l januari 1973 tömdes kyrkan och församlingen flyttade temporärt över till förhyrda lokaler i Nicolaiskolan till dess att man i december samma år kunde inviga Fritidsgården Kärnpunkten och den förnyade kyrkan. 5.3 miljoner kronor hade bygget kostat. Församlingen hade då ca 120 medlemmar. En grupp medlemmar kom en tid att stå i personlig borgen för bygget. Under byggnadstiden hade församlingen inköpt en kyrkorgel och en Steinwayflygel (bekostad av medlemmarna i kören).

Församlingen hade tecknat avtal med Helsingborgs fritidsnämnd, som hyrde och drev fritidsgården. Årshyran var 1974: 305.000 kronor/år. Detta var förutsättningen för den djärva byggsatsningen. 1971 hade Fastighetsstiftelsen Kärnpunkten konstituerats. Den äger och förvaltar fastigheten. Ledamöterna i stiftelsen utses av församlingen.
”Att baptistförsamlingen står som byggherre ska inte inverka på målsättningen och arten av verksamhet på flitidsgården” hävdade fritidsnämnden. Men församlingen skulle enligt avtalet svara för verksamheten under helgerna. Härigenom gavs församlingen möjligheter till öppen, kontaktskapande verksamhet, som man under de första åren tog mycket väl vara på.
Kärnpunkten invigdes den 15 december 1973. Den 17 januari 1974 startade öppet hus i Kärnpunkten. Varje lördag, med korta avbrott under sommaren, gavs ett brett programutbud. Gäst den 17 januari var jazzmusikern Gunnar ”Silja Bloo” Nilsson. 26/1 kom Bengt Roslund, TV Malmö och den 2/2 sångarbrödema Samuelsson. Dessa tre, första evenemang kan illustrera den mix, som blev Öppet hus-kvällarnas signum. Kärnpunkten vid Slottshagskyrkan etablerade sig snabbt som lördagskvällens mötesplats för ungdom i Helsingborg. I april 1974 stod församlingen som värd för Svenska baptisternas ungdomsförbund årskonferens. Den indiske gästen S. Benjatnin talade bl.a. om ”en slit- och slängmentalitet, där man aldrig tänkt på en sån sak som återandvändning”

I årsmötet i januari 1969 antogs församlingens nya stadgar, (Svenska baptistsamfundets normalstadgar). Viktigaste förändring var att diakonkåren inte längre var församlingens styrelse utan en särskild församlingsstyrelse tillsattes. I årsmötet 1970 utsågs styrelsens ordförande Åke Larsson även till församlingens ordförande. Därmed bröts den gamla sedvänjan att pastorn är ordförande i församlingen. Senare antogs en särskild församlingsordning, som kompletterar stadgan. Fr.o.m. januari 1974 hade församlingen anställt Gunnar Kjellander på heltid med anledning av det utökade arbetet i samband med fritidsgården. Tidigare hade han 75% tjänst i Helsingborg och 25% i Ängelholms baptistförsamling. När Gunnar Kjellande i januari 1977 avslutade sin 13-åriga tjänst i Helsingborg lämnade han en församling med helt nya förutsättningar att arbeta med, en radikalt utökad kontaktyta och med en stab av aktiva medarbetare. Församlingens medlemsantal låg däremot kvar på samma nivå 1977 som 1964 dvs 110 medlemmar.

Åren 1977-1987

I tio år tjänade Åke H. Nilsson församlingen som pastor och förståndare. Han kom närmast från Norrköpings baptistförsamling och var 33 år när han tillträdde tjänsten i Helsingborg. Under dessa 10 år upplevde församlingen sin hittills största tillväxt. Medlemsantalet nära nog fördubblades och församlingen föryngrades. Detta sker i en tid då medlemsantalet i flertalet frikyrkoförsamlingar i vårt land sjunker. Man kan beteckna perioden som år av andlig förnyelse och väckelse. Åke H som pastorn vanligen kallades införde begreppet trosmålsättning. I varje årsmöte antog församlingen en trosmålsättning för det kommande året. Den kunde sätta upp mål för andlig tillväxt, antal bönegrupper, insamlade medel etc. Man hade t.o.m. modet att sätta upp mål beträffande antal döpta. Detta engagerade församlingen som levde med i förväntan och tro. Ett år döptes två makar på själva nyårsafton. Därmed uppfylldes målet för antalet döpta detta år. I sin nyårspredikan 1978 talade Åke H. om framtidstro, förhoppningar och aktiv tro.

Bibel- och bönegruppema blev ett verksamt medel för andlig tillväxt, för omvändelse och frälsning. 5-6 grupper var aktiva. Varje månad samlades man första måndagen till bön, lovsång och nattvard. Någon gång även till dop, särskilt i de fall någon i bönegruppema skulle döpas. Öppet hus döptes om till Öppen gemenskap. Den hade samma breda utbud som tidigare och samlade ofta fulla hus. Öppen gemenskap blev också ett slags programförklaring för all verksamhet i församlingen. Kyrkkaffe varje söndag och kyrklunch en gång i månaden bidrog till att människor upplevde öppenhet, glädje och värme i Slottshagskyrkan.

Församlingsläger anordnades sommartid på Furuboda kursgård. Lägren kom att få stor betydelse för andlig tillväxt och personliga avgöranden. I flera av dessa läger anordnades dop. Vinterläger i Österrike samlade många deltagare. däribland ett stort antal icke församlingsmedlemmar.

Samtidigt med den nye pastorn anställdes en musikledare på halvtid Orvar Eriksson, som var nyutexaminerad från Musikhögskolan i Malmö. Tillsammans med Eleanor Granath; fagottist i Helsingborgs symfoniorkester, erbjöd han via annonser i lokalpressen en omfattande sång- och musikutbildning, men även plats i någon av kyrkans körer: barnkör, ungdomskör och blandad kör. Via någon av dessa körer har många kommit till tro och blivit medlemmar i församlingen.

Det rika sång- och musiklivet var en oersättlig tillgång i gudstjänsterna. År efter år noterar årsberättelsen att gudstjänsterna är välbesökta. En stor skara människor, som inte tillhör församlingen kommer varje söndag till gudstjänsten och ständigt möter man nya gudstjänstbesökare.

Söndagsskolans anslutning till gudstjänsten gör det möjligt för barnfamiljerna att delta. Delgivningen i gudstjänsterna, dvs vittnesbörd om vad Gud har gjort skapar gripenhet och tacksamhet i en tid då Gud förnyar och frälser människor.
”En internationell helgedom”. Så betecknades Slottshagskyrkan vid denna tid eftersom en estnisk, en jugoslavisk och en ungersk invandrargrupp firade sina gudstjänster i vår kyrka. Att nå ut var viktigt för församlingen. Församlingsbladet Öppen gemenskap trycktes i 1500 exemplar som förutom till medlemmarna skickades till kontaktadresser och delades ut i området närmast kyrkan. Några år under 80-talets mitt gav församlingen ut tidskriften A&O.

Annonser och artiklar om verksamheten i Slonshagskyrkan förekom ofta i lokalpressen. Församlingen köpte en kassettmaskin för att bedriva kassettmission. Kassetterna innehöll bandade gudstjänster, sång- och musikprogram samt vittnesbörd. Närradiosändningar från Radio Slottshagen startade 1983. Från början 3 tim/vecka förutom direktsända gudstjänster och morgonandakter.

Sändningstiden har senare ökat. Kring Gösta Skogh samlades snart ett lag av många och entusiastiska producenter. Närradion i Helsingborg nådde betydligt större lyssnarskaror än vad som var vanligt i andra städer. Förklaringarna är två a) God draghjälp av andra populära sändare, t. ex. Radio Öresund, och b) Radio Slottshagen hade bredd och engagemang. Många är de, som via Radio Slottshagen fått sin första kontakt med vår församling.

”Ett tungt, svart moln över verksamheten”. Omdömet gäller Kärnpunkten och återfinns i Årsberättelse över året 1984. Vad hade hänt? När tiden för kontraktet mellan Helsingborgs kommun och Fastighetsstiftelsen angående Fritidsgården Kärnpunkten närmade sig sitt slut vägrade kommunen att förnya kontraktet. Församlingen stod inför hotet av konkurs. Fritidsgården var byggd enligt kommunens anvisningar och önskemål. Femmiljonersbygget vilade på förutsättningen att kommunen var en säker hyresgäst. Församlingen saknade medel att själv betala räntor och driftskostnader. Under ett par års tid levde församlingen under hotet av konkurs. Man lyckades hyra ut delar av fritidsgården till Montessoriförskolan, villan till en öppen förskola. Mycket arbete lades ned på att hyra ut lokalerna till tillfälliga hyresgäster.

Samtidigt gjordes återkommande insamlingar. Medlemmar avstod sina ränteinkomster genom att placera sparmedel i ”Pundet”. Slutligen vid mitten av 90- talet ersatte kommunen församlingen för hyresbortfall för Sporthallen. Krisen var därmed över. Mycken tid och kraft gick åt under denna kris. Samtidigt fick församlingen erfara att Gud är trofast. Resurserna för Öppen gemenskapkvällarna krympte och det rika utbudet under tidigare år var ett minne blott. Under denna prövotid växte församlingen genom dem som lät sig döpas och genom många inflyttningar. Vid Åke H:s sista årsmöte var medlemsantalet 203. I juni 1977 hade församlingen 109 medlemmar.

Åren 1987-

Åke H. Nilsson efterträddes av Lennarth Nilsson, från april 1987 som vakanspastor och från oktober som ordinarie pastor. Han kom närmast från Klippan och var provinspastor i Skånemissionen (ÖM) på halvtid. Samtidigt arbetade han halvtid på Klippans pappersbruk, ett medvetet val för att leva i daglig kontakt med människor i deras vardag på ortens största arbetsplats. Lennart Nilsson var känd som ”cartoonist” under signaturen Helge From framför allt inom samfundspressen.

Två år senare, 1989, anställdes Robert Södertun, då präst i Gustav Adolfs församling, som pastor i vår församling. Församlingens medlemsantal på 245 var ett skäl till denna dubblering av pastorstjänsten. Redan från mitten av 80-talet hade församlingen tagit in nya medlemmar som inte var vuxendöpta. 1987 antogs en ny församlingsordning där vuxendopet inte längre var ett krav för medlemsskap. Den förnyelsevåg som alltsedan början av 70-talet hade berört svensk kristenhet gjorde att människor från kyrkor med olika dopsyn möttes i en djup, andlig gemenskap. När kristna drogs till vår församling därför att de upplevde en rik gemenskap i Anden kunde man inte vägra dem församlingsgemenskap av det skälet att de inte var döpta som vuxna. I Gustav Adolfs församling fanns sedan några år en ungdoms kör ”GA Gospel”. Många av körens medlemmar sökte sig till våra gudstjänster. En efter en sökte de och fick medlemsskap i församlingen. Denna grupp av unga människor, begåvade sångare och musiker, väl tränade i evangelisation innebar en stark vitalisering av församlingen. Slottshagskyrkan blev under 80- och 90-talen den församling i Helsingborg som framför andra attraherade nyinflyttade och sökare. Några exempel: 1987 intogs 11 inflyttade. 1988:19, 1989:17, 1991:17. Dessa kom från skilda samfund: HF, Katolska kyrkan. Missionsförbundet, Pingströrelsen, Svenska kyrkan, ÖM. Det blev en härlig mångfald i uttrycken för tillbedjan i församlingen: lovsång med lyfta händer, korstecken, applåder, allt fick plats i en vann gemenskap.

Det är mot denna bakgrund man skall se beslutet att kalla prästen i svenska kyrkan, Robert Södertun, till pastor i Helsingborgs baptistförsamling. Något liknande hade inte hänt sedan Anders Wiberg 1852 lämnade sin tjänst i Svenska kyrkan för att så småningom ansluta sig till Baptistsamfundet. Själv motiverade Robert Södertun sitt beslut bl.a så här: ”För fem år sedan fick jag en kallelse från Gud. Jag ställdes inför frågan: Var finns mina bröder, de som delar min vision om vad Gud vill göra i Helsingborg? Svaret var: I Slottshagskyrkan och bland medlemmar i GA Gospel. Jag känner gemenskap med kristna ur olika läger. Mycket av den förnyelse, t.ex. den karismatiska väckelse vi fått uppleva de senaste årtiondena har funnit väg i vitt skilda samfund. Att jag nu byter predikstol är ett uttryck för kristen enhet, inte ett exempel på splittring”

I församlingsordningen uttalades, att församlingen praktiserar det baptistiska dopet. Robert har också fått döpa många till Kristus. När biskopen i Lund fick veta, att Robert förrättar ”omdop” uppmanades han att avsäga sig prästämbetet i Svenska kyrkan. Detta har Robert gjort. I Svenska baptistsamfundets årskonferens 1996 avskildes han som pastor i samfundet. Församlingen fortsatte under denna tid att växa, dels genom dop (1988 döptes 19 personer) dels genom inflyttning. År 1988 var nettoökningen 28.

Församlingens hittills högsta medlemsantal: 266, uppnåddes 1993. Många nya verksamheter växte fram: I ”Upptäck kristen tro!” har många funnit vägen till församlingen. Vittnesbördet har fått en renässans i söndagskvällssamlingar under rubriken ”Min väg till tro”, där ibland sånggrupper utan anknytning till någon kyrka medverkat. Bön- och lovsångskvällar mestadels söndagskväll, har anordnats, ibland i Taize- anda. Formen för nattvardsfirandet ändrades så att man går fram till estraden och tar emot gåvorna. Att se hela kyrkgången fylld av människor, ofta lovsjungande och bedjande, som går fram för att ta emot nattvarden är en syn som griper starkt. För många har dessa stunder blivit tillfället för överlåtelse.

Ungdomsarbetet blomstrar. 1991 har tonårsgruppen 68 inskrivna. Glasscafeet ”Cafe Bolero” i Kärnpunkten blir en ny mer tonårsinriktad, variant av Öppen gemenskap. Lussevaka på Kärnpunkten eller Hamntorget samlar många hundra ungdomar, som är ute i Lucianatten. Polisen får en lugnare Lucianatt och evangeliet en ny plattform. Bullgerillan på Kullagatan fredagsnätter från klockan 23 bjuder nattvandrare på kaffe, bullar och samtal om livets viktigaste frågor. Ungdomskören Gospelkören engageras inte enbart i kyrkan utan även när det händer något på stan, t.ex. Midvinterljus i februari och Helsingborgsfestivalen i maj. Under sommaren har kören deltagit i Stockholms Gospelfestival. Söndagsskolan har ett 50-tal barn. Ibland har samlingen formen av barngudstjänst. Weekendläger återkommer varje säsong. Närradion sänder Adventskalendern, som följs av 26 grupper, sammanlagt över 600 barn Barnens bidrag till tävlingen ”Bästa julkrubba” ställs ut på Stadsbiblioteket. Vid Slottshagskyrkans egen Julkrubba får många hundra Helsingborgsbarn höra julens evangelium. Församlingen deltar i socialt arbete. I början på 90-talet går flera hjälpsändningar till Rumänien. 1993 inte mindre än sju ton, bl.a. utrustningen för en tandläkarmottagning. Tommy Westeriund ser till att sändningarna innehåller endast sådant som svarar mot behoven. Gert Gustavsson, en gång FN- soldat i Kongo, gör upprepade resor till USA, där han verkar bland Vietnamveteraner,

Genom Ria och Cafe Kefas på Knutpunkten kunde församlingen nå alkoholens offer och ungdomar i riskzonen. 1992 nådde församlingen en uppgörelse med Helsingborgs kommun, som betalade 2,1 milj kronor som ersättning för bortfallet av hyror för Sporthallen. Detta gav församlingen en ekonomisk grundtrygghet. Åren av oro för finansieringen av församlingens fastigheter var förbi. Jubileumsåret 1997 har församlingen 256 medlemmar. En viss tillbakagång har skett sedan rekordåret 1993 (266). Tiden kännetecknas av ett andligt sökande, som tar sig många uttryck: nyandlighet, New Age, ockultism och ny hedendom. Man talar om en efterkristen era i Västerlandet. För församlingen gäller kallelsen därför nu mera än någonsin att göra Kristus känd och att vinna människor för Hans rike.

Länkar: