Reflekterande veckobrevläsare!
Det är domsöndagen.
Det grekiska ordet ”krisis” betyder ”dom” men också ”urskillning”.
Att kalla allt för deras rätta namn.
Att säga som det är…
Det är sällan som vi gör det…
Därför fortsätter våra livs små snedsteg till att så småningom bli rejäla urspårningar.
Det är då vi säger ”nu är det kris”…
Ofta handlar det om destruktiva tankar som i sin tur lett fram till självdestruktiva handlingar.
”Ingen idé att jag försöker…”, ”det blir aldrig bättre…”, ”jag är misslyckad…”
Rädslan för att misslyckas lika väl som att lyckas förföljer oss som en skugga.
Tänk om vi istället skulle säga ”nu är det kris…”
Tänk om vi så här de sista dagarna på det gamla kyrkoåret skulle våga scanna igenom våra liv för att urskilja de destruktiva mönstren och därigenom möjliggöra ett konstruktivt beteende.
Att acceptera situationen, sätta gränser, försonas med det som hänt, söka och ta emot hjälp.
Att inse att det största hindret i våra liv är vi själva och genom att bearbeta vad vi varit med om byta från att vara offer till att bli huvudperson i vårt eget liv.
Att våga urskilja vår egen längtan och ta ansvar för den.
Att sluta klaga på vår omgivning och därigenom släppa vårt medberoende.
Att få möjlighet att gå från ett självdestruktivt till självkonstruktivt beteende.
Ett gott slut tack vare krisen…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill