Låt tystnaden komma till tals önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

Den här andra semesterveckan blev inte som jag tänkt mig.
Den blev annorlunda, mycket annorlunda.
Det känns som den innehållit allt.
Överraskningar, ledsamheter, glädjeämnen, vila, hårt arbete…
Den känns faktiskt som en hel vecka med många hela dagar.
Kort sagt: Meningsfyllt.
Jag sitter och tänker: Hur ser ett helt liv ut?
Den första associationen jag fick är nog ett liv som är just – helt.
Utan skavanker eller söndrigheter.
Då försöker jag att beskriva ett UFO som inte finns.
Ett liv utan besvikelser och spruckna förväntningar.
Därmed ett liv utan förväntningar och längtan.
Ett liv utan sorg- och därmed också ett liv utan glädje.
Enda sättet att få ett helt liv är nog att hela tiden vara närvarande i det som sker oss.
Sorg och glädje vandrar tillsammans.

En hel vecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

”Ledare” av Peter Örn låg överst i bokhögen och väntade på mig den första semesterveckan.
En varm och ärlig beskrivning av de olika ledarroller han innehaft.
Reflektioner att kunna känna igen sig själv i – så var det i alla fall för mig.

När Peter Örn stod i den tveksamma fasen till att säga ja till rollen som vd för Sveriges Radio får han hjälp av sin dotter som formulerar följande sanning: ”Pappa, du kommer nog att ångra mycket som du gjort i ditt liv. men det verkar tråkigt att ångra något som du inte har gjort.”
Så tackar han ja till ett jobb som han tre och ett halvt år senare tvingas lämna.
Var det så klokt då…?
Men samtidigt gör konflikten det möjligt för honom att få syn på sig själv och bakomliggande drivkraft till sitt engagemang.

En ledd och väl fylld vecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

Har läst och reflekterat kring Predikarens bok ur vishetslitteraturen i Gamla Testamentet.
Författaren – tydligen en äldre lärare som undervisar en yngre elev – verkar vara en pessimistisk typ luttrad av livet med en säregen humor.
Boken behandlar livets fåfänglighet, tomhet, eviga kretslopp i handlingar och händelser.
Det mesta vi företar oss är ett ”jagande efter vind”.
Frågan om livets mening ställs om och om igen…
Råden som följer är:
Försök aldrig intala dig själv att du kan försöka förstå livet.
Men-med just detta för dina ögon kan du öva dig i att njuta och ta till dig de goda ögonblicken som livet ger.
I kapitel 7:, verserna 16-18 finner vi följande kluriga  visdom:
”Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv? Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid? Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera. ”

En god vecka då vi söker hålla fast i det ena utan att släppa det andra önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

Psalm 6

Joh 1:1-14

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. [2] Det fanns i begynnelsen hos Gud. [3] Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. [4] I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. [5] Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

[6] Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. [7] Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. [8] Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

[9] Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. [10] Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. [11] Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. [12] Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, [13] som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

[14] Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Nickan ”Lugnt och stilla…”

Vårt uterum blev ett ”mellanrum”, mellan det yttre och det inre, ett vilorum…ett väntrum…

Mellanrummet mellan våra verksamheter, där skapas vår kartbild av verkligheten…

Det nödvändiga tomrummet? Mycket av vår livs flykt handlar om rädslan för tomrummet?

…som är till för att fyllas med närvaro men som fylls med så mycket annat ”pseudomaterial” /jfr vårt garage, det var längesedan det gick in i en bil där!

Vilodagen – ett mellanrum i tiden…

I sin bok ”Tio tankar om tid” skriver Bodil Jönsson om ”ställtid”, den tid det tar att ställa fram och  att återställa för det som behövts för ett arbete

Pausen-pausrummet – upphöra att arbeta – Idag så springer vi från det ena aktivitetsrummet till det andra utan pausen, utan att hinna reflektera och fundera, utan att kunna njuta och andas ut och in… Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, idag hinner jag inte…

Utan pauser skulle mycket bli oläsligt, jfr mina första sms till Britta utan mellanslag!…

Utan paustecken skulle det vara helt olidligt att lyssna på musik…Haydn sägs vara den musikaliske pausens mästare, han använde pauser för att överraska, t o m paus med fermat, dvs paus och paus, tystnad förlängd på obestämd tid!

Avståndet mellan tonerna kallas intervall, ”inter vallum” betyder ”mellan stolparna”

Är det inte mellan stolparna vi gör mål? Blir det ”mål-löst” om stolparna kommer för tätt?

Johannes Döparen levde som en ”mellan-person” i mellanrummet mellan GT:s profeter och Jesus, människa som står emellan och som i detta både åtskiljer och förenar och förnyar…

Som banar väg för Jesus – medlaren…1 Tim 2:5 den sanna människan

Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, När de första människorna försökte sig på att göra sig till ”gud”, dvs bli något de inte var ämnade att vara, så gick något väsentligt förlorat, deras identitet  försvann och ersattes av ”identifikation”, dvs att försöka efterlikna något/någon i sin omgivning…

En av definitionerna på Gud är ”helig”, ”hel”, betyder ”avskild för ett spec ändamål”, och har med identitet att göra…och människan förlorade sin identitet genom att inte längre vara avskild för detta speciella ändamål att vara Guds förlängda ambassadör in i denna skapelse.

Heligheten-identiteten gick förlorad!

Prästernas i GT blev dessa ”mellan-personer”, skarvsladdar mellan den Helige och människan.

Psalm 563 ”Mina döda timmar…”

Under H99 fanns ”andrum”, en av de fyra kuberna på piren. Mitt i bomässan fanns möjlighet att besöka sitt inre rum, med hjälp av ett yttre rum. C:a 25.000 stannade upp, tände ett ljus och bad en bön/tänkte en tanke.”Jag känner Gud och det luktar stearin” skrev någon i gästboken!

Vi lärde oss ett att det finns behov av stillhet för sitt inre rum, och att när ”kyrkan är mitt i smeten” så blir hon efterfrågad. Till det yttre lik alla andra kuber, till sitt inre starkt skiljande. Så här skrev jag i brevet som gick ut till övriga kyrkor i sta´n: Det är en stor glädje att vi kan med vår närvaro få vara med och förmedla Guds närhet till människor på H99 på scenen och i kuben. Se allt detta som ett Guds tabernakel mitt ibland de mänskliga förgårdarna som Bomässan utgör. Har kuben kunnat vara det ”allraheligaste” där Gud uppenbarar sig eller tillhör den förgårdarna, dvs där människor flanerar, konsumerar, producerar?

Utan att ha facit i hand tror jag att det blev så. Människor slogs av enkelheten, korset som får blicken att fånga himlen, den stillsamma Taizzémusiken, ljusbäraren utövade en dragningskraft (här kan kristna och sekulariserade mötas och göra samma handling utan att kunna bedömas i andlighetsskalan), alla förstod vad det handlar om. Idag är Pilgrimsfestivalen mitt i Helsingborgsfestivalen  ett resultat, en fortsättning…

Men låt oss fokusera på tabernaklet/templet.

Tabernaklet i GT var ett sådant mellanrum, där Gud kunde möta sitt folk, så att de kunde bearbeta det de varit med om och ta sats för att gå vidare, bekänna och bli förlåtna/försonas för att på nytt kunna återta sin dientitet, sin avskilda funktion…

Alla föremål och alla riter hade  den Helige som Utgångspunkt och som Mål!

Med sina förgårdar kunde olika människor finna sina mellanrum för att sedan kunna väva samman sina liv – hitta sitt livs Shalom (=ett liv som vävt samman)

Och observera att riterna var knutet till fester, det var fest att försonas! Det är vi som har sekulariserat festerna till att ibland bli helt meningslösa mer än bara drickandet (typ midsommaraftonsfirandet)

2 Mos 35:4ff, I tabernaklets och templets allraheligaste uppenbarade sig Gud under ökenperioden. Tabernaklet bestod av en treenighet, förgården, omkring 50 x 25 m -där alla fick vara, innehöll ett brännofferaltare Ex 27:1-8, och kopparbäcken, Ex 30:17-21,  där man kunde rena sig, tältet, 27 x 9 x 13;5,  bestående av det heliga, 5 x 10, dit bara prästerna fick komma innehållande ljusstaken, Ex 25:31-40. Skådebrödsbordet, Ex 25:23ff , påminde om förbundsmåltiden,  rökelsealtaret, Ex 30:1-10,tände rökelse morgon o kväll och på vägen in till det allra heligaste, 5 x 5, -dit bara översteprästen en gång om året gick in på den stora försoningsdagen – förlåten, en c:a 10 cm tjock vävnad som dolde förbundsarken, Ex 25:10-22, Num 17:8, Deut 10:1-5. , en rektangulär låda som innehöll Arons stav som grönskade, en kruka med manna och de två stentavlorna med tio budorden, och ovanpå locket, som kallades ”nådastolen”, där två keruber fällde ut sin vingar över arken. Där, i det inre rummet uppenbarade Gud sig, helig, rörlig och icke kontrollerbar. Här möttes nöd och nåd och försoning gick hand i hand med Gudskännedom och självkännedom.

I detta inre mellanrummet skedde det…Ingen såg men alla kände resultatet.

Psalm  603 ”En nådastol…”

I NT pekar Jesus på att han är det allraheligaste, Joh 1:14-17, fylld av nåd och sanning, vandrande bland människor. Joh 20:21 beskriver likheten i Faderns sändning av Jesus och Jesu sändning av oss-till denna  världen! När Jesus kom sa han ”Se Guds Rike är inte så att man kan se det, här eller där…det är mitt ibland er…”

Mellanrummet Guds Rike/Jesus Kristus själv mitt ibland oss och i oss…

1 Kor 3:16 och Rom 12:1-3 tar steget fullt ut och talar om oss som levande tempel med daglig altartjänst och var-daglig gudstjänst.-levande mellanrum!!! Psalm 207 ”En liten stund med Jesus”… ett mellanrum som skapas i tid och rum

Som pendlare mellan Klippan o Helsingborg blir det ett av mina rytmiska mellantider och mellanrum, där finns en ”pendlargemenskap”, människor som jag bara möter där, en sorts ”mellanrums-människor” där vi är på väg tillsammans

Som i gudstjänsten, ett sorts ”andligt pendlingsrum” , vi är tillsammans, pilgrimer på väg…tillsammans men ändå är var och en på vår personligt andliga resa

Gudstjänsten blir en tids-ficka”, en oas, som inte handlar om aktiviteter utan om just att vara på väg i  ”Guds-tjänst”…i GT så fick inte prästerna ha något nära kroppen som framkallade svett ” Hes 44:18 ”De skall ha huvudbonader av linne på sina huvuden, och benkläder av linne omkring sina höfter. De skall inte klä sig med något som framkallar svett” , dvs  tjänsten inför Gud är inte transpiration eller prestation utan inspiration och mottagande…

Det heligaste kan vi inte manipulera fram, vi kan bara drabbas, bli drabbade och låta andra bli drabbade. Det är i dessa mellanrum-andrum-tomrum som Gud möter oss…

Nickan Mellanrumsdagar

Gudstjänstens mellanrum är ett mottagande – men det är också ett utgivande genom våra livserfarenheter.  Vad är hemligheten? ”there is a crack in everything, that´s how the light gets in” Leonard Cohen  Genom våra sprickor kommer ljuset in i våra mellanrum , i gudstjänstens närvarande mellanrum så bearbetas och helas vi

Bibelläsningen och bönen – s k andakt – har sitt ursprung i tyskans ”andenken,” fritt översatt ”att tänka på något”. kan bli ett sådant mellanrum som binder samman samtidigt som det åtskiljer, skapar en välbehövlig distans för att sedan kunna komma i närheten

Att pilgrimsvandra, att åka på retreat kan vara ett sådant mellanrum

Retreat betyder att ”dra sig tillbaka” men om vi sätter ett litet bindestreck mellan så att det blir re-treat då blir betydelsen helt annan, treat=bjudning, gåva , överraskning, nöje, njutning. I re-treaten så bjuder Gud på överraskningar, där vi får ta emot hans gåvor

Jesus själv blir personligt ett mellanrum mellan dig och de händelser som ligger bakom, de människor som du har svårt med, ett mellansteg i st för de långa sjumilakliven som vi ibland längtar efter att ta…bara för vår bekvämlighets skull

Jag tror det handlar om vissheten att få vara utvald /relaterad till vår Skapare/Frälsare Detta i sin tur leder till ringar på vattenytan, Joh 1:12-13Rom 12:1-3

Och denna visshet växer fram i avskildheten, ensamheten…se H Nouwens andakter

Vi behöver återupptäcka det heligas räckvidd och dess djup i våra liv för att våga se möjligheterna av helighet och helhet mitt  i vardagens splittring. Det blir kanske inte mycket lättare, men ganska mycket enklare och absolut blir Gud större i våra liv och mer genomträngande i det vi håller på med.

Tänk att vi får förmedla, vara levande mellanrum för varandra,  vi är Guds skarvsladdar och kan få möta Gud överallt, i vad vi än håller på med. ”Det gick en ängel genom rummet”-syndromet.

Psalm 256 var inte rädd

Välsignelsen

Nickan ”hör nu har regnet slutat att falla…”

1848 ägde det första baptistdopet i Sverige rum i Frillesås i Halland.
Under senare delen av 1850-talet växte baptistförsamlingarna explosionsartat fram.
Jag har de två senaste söndgarna haft förmånen att besöka ett par av dessa 150-åriga kapell och fira gudstjänst på de grova trätiljorna.
Två missionshus som i år är 150 år gamla, Issjöa – norr om Traryd och Pertorp- norr om Kristianstad.
Drivkraften var friheten att få utöva sin tro utifrån det de läst och förstått i Bibeln och att få samlas till en demokratisk församlingsgemenskap och fira gudstjänst, dop och nattvard.
Det blev hårda motsättningar mellan dem och det religiösa etablissemanget.
Åtta ungdomar i Issjöa blev ålagda var för sig att böta 16 riksdaler 32 skillingar banko för ”gäckeri med sakramenten”.
Fem av dem – fattiga pigor – fick i stället sitta på vatten och bröd i Växjö kronhäkte i 14 dagar
En av dessa, Benedicta Jonasdotter var moster till min mormor, det känns inte så avlägset…
Det finns ett uttryck som heter ”över min döda kropp”…
När man är besjälad av något så viktigt att man inte kan backa – vad det än må kosta…
Övertygelsen får konsekvenser….annars är det förmodligen ingen övertygelse

Ett liv med tydlig övertygelse önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

Tema: Konsten att förlösa glädje…

Omkring Jesus flockar sig alla människor med utanförskap, som flugor kring en sockerbit. Han, som möter ”fel” människor vid ”fel” tillfällen och säger ”fel”saker. Kapitel 15 är de förlorades kapitel, eller snarare de upphittades kapitel, det upphittade fåret, den upphittade pengen, den hemkomne sonen.

Fokus ställs på dem/det som saknas, det 100:e fåret skall hittas, det tionde myntet skall efterletas, den förlorade sonen väntas komma hem. Gud är en Gud som söker, söker på de mest konstiga ställen, aldrig ger upp.

Och fokus är så starkt ställt på det som saknas, att det som finns sätts på spel. Förmodligen fanns det ingen klok herde som lämnade 99 st för att finna det 100:e fåret, men så tokig är Gud i sin längtan efter att alla skall vara med.

”Förlorarna”är inte bara eftersökta, de är också bärare av en glädje, som inte kan utlösas om de inte återfinns, glädjen finns potentiell hos dem som ännu inte kommit ”hem”. Fåraherden gör fest, och vill att alla grananr skall glädjas med honom, kvinnan samlar kaffegänget och fadern gör en hejdundrande fest. Den äkta och djupa glädjen förlöses när de förlorade kommer tillbaka. ”Det blir glädje i himmelen, änglarna gläds, Gud gläds…

Jean Paul Sartre sa ”Helvetet-det är de andra, i stället för att se vad Jesus menade: att ”Himlen- det är de andra…”

Det mörka stråket innehåller förargelse, de rättfärdiga som inte behöver omvändelse, som är rättfärdiga tillräckligt, som är så uppfyllda av sin egen rättfärdighet, att det är ointressant om det kommer fler till eller inte. Ja, egentligen blir alla andra bara störande moment i den härliga rättfärdiga atmosfär som omger dessa människor.. Och eftersom Guds glädje är att ständigt söka för att finna nya människor till sitt rike, så finns det en obegränsad potentiell glädje som ligger och väntar på oss.

Vad väntar vi på? Glädjen är på väg… Bed om nåden att få se människor i din omgivning som potentiella troende (många av dem tror säkert redan mer än du tror)
/pl 2010 06 20

Två munkar gick genom öknen.
Tysta vandrade de timme efter timme…
Vid middagstid nådde de ett vattendrag.
Där stod en kvinna som hade svårt att ta sig över floden.
Den ene munken böjde sig ned och kvinnan fick rida på hans axlar.
Männen fortsatte sin promenad i tysthet, men den andre munken blev rödare och rödare i ansiktet allt eftersom dagen gick.
Vid den enkla kvällsmåltiden kunde han inte hålla sig utan bröt tystnaden.
”Du rörde vid henne!!! Vi har ju lovat i våra kyskhetslöften att inte röra vid kvinnor…”
Den förste munken svarade lugnt:
”Märkligt. Jag satte av henne vid vadstället, men du måste  ha gått och burit på henne hela dagen…”

En vecka med god bär-kraft önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt,
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

Det är alltför lätt att vi tar över det prestigefyllda livet även in i den kristna sfären. Men NT:liga texter är mycket klara över att det handlar om en nystart, utifrån det gamla förhållningssättet. Och dessa två positioner är död och ny födelse, som blir tydliga i dopet och anden.

Vi behöver pedagogiska praktiska funktioner, som hjälper oss att ”förstå det oförståeliga”.Dop och nattvard är två s k ”sakrament”= ”heliga symbolhandlingar” som innehåller och påminner om Guds närvaro i våra liv  (symbol=binda samman).

Dopets teologi dryper av prepositionerna ”in i”, Rom 6:3 ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död?” Dopet är inte ”in i” en teologi, ett samfund, en verksamhet, utan ”in i” en person, ett nytt liv. Det är detta som bilderna av dopet försöker visa oss, A)  radikaliteten från något ”ni är döda från” = ”skilda från” Rom 6:2-6 Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den? [3] Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? [4] Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom B) radikaliteten till någon för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. [5] Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. [6] Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.

Ser vi på Romarebrevets upplägg så handlar kap 5 och 7 om den kluvna lojaliteten, kap 6 handlar om att det finns bara ett sätt att bli kvitt från den kluvna lojaliteten, och det är ”dö bort ifrån” genom att ”döpas in i KJ” i Kap 8 är det Andens gåva, som ger frihet, utifrån förutsättningen att vi tillhör KJ (v1) Det finns en barnaskapets vila i att få vara inkorporerad i Jesu prestation. Det som jag har varit med om har han varit med om (Jesu mänskliga sida) , det som han har varit med om blir jag delaktig av (Jesu gudomliga sida) Jesus tillägnade sig vårt mänskliga liv under sin jordevandring, i dopet tillägna vi oss hans segrande liv, dvs att så helt och fullt mänskligt som det är möjligt leva ut vår personlighet

Hur sker detta då? Ögonblickligen eller i en process? Det dagliga himmelska syreintaget gör det möjligt att  leva i förändringen Kol 3:3-17 Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. [4] Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. [5] Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. [6] Sådant framkallar Guds vrede, [7] och det fyllde även er tillvaro när ni levde mitt uppe i det. [8] Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. [9] Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor [10] och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. [11] Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.  [12] Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. [13] Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. [14] Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. [15] Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. [16] Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. [17] Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

Våra dagliga övningar gör oss mottagliga för det liv som han redan lagt ner i oss. Livets fråga till oss är :Var är din trygghet? Och vi svarar tillbaka genom att konkret visa var våra livs tillit finns. Vi lever i dopets farvatten…

Dopets pedagogiska funktion är att få  oss att se vårt beroende av Jesus (överlåtelse i dopet), vår identitet är förknippad med Honom (”korsfäst med Honom”)

”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. [5] Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. [6] Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” Rom 6:4-6, dvs hans korsfästelse blir vår korsfästelse, hans död blir vår död, hans begravning blir vår begravning och hans uppståndelse blir vår uppståndelse.

Det som hände Honom händer med oss, eftersom det som hände med Honom borde ha hänt oss…

Det s k ”saliga bytet”-vi ger vårt sämsta och tar emot Hans bästa…

Att vara en kristen är att leva i sitt dop, ”en livs levande vandring i dopgraven”.

Dopet  vill paradoxalt nog ge dig en trygghet – in i Kristus!

pastor nilsson 100606