A Vårt förhållande till bönen är lite ambivalent, de flesta anser att bönen är viktig, att de ber för lite, vilket ger dåligt samvete och leder till att bönen blir mera en börda än en tillgång.

Bönens styrka är dess omedelbara  möjlighet att ta oss överallt, men det utgör också dess svaghet, då vi konfronteras med tillvarons djävulskhet och blir förvirrade varför det är som det är och inte blir annorlunda med en gång. Varför griper inte Gud in?

Turisten som frågar juden som står vid västra muren och ber varför han gör det:

.”Jag ber om rättfärdighet, jag ber om familjens hälsa, jag ber för fred på jorden, särskilt i Jerusalem”

”Gör bönen någon verkan” frågar turisten.

”Det är som att prata med en vägg” svara juden.

Varför ber vi då?

”Skälet till att vi ber är helt enkelt att vi inte kan låta bli”, bön är som andningen, det är inget vi själva uppfinner, det är något som vi  bär inom oss, en inre SOS som ständigt ropar ”hjälp”…

Berättelsen vi läst är lite absurd – så absurd som verkligheten är, denne änka kunde inte köpa sin rätt utan hennes enda vapen var hennes envishet ”ständiga springande” som egentligen  är en boxningsterm som talar om ”ständiga slag under ögat”

Är då Gud så motvillig att vi behöver övertala honom?

Tvärtom, det är fråga om en kontrast – inte likhet. Gud är- i motsats till domaren, både rättfärdig och villig att ge åt den som ber honom.

Liknelsen säger att ”Gud vill redan”!

Konstellationen änka-domare visar hur Gud står på den svagas och maktlösas  sida gentemot de starka och mäktiga.

Texten handlar om uthållighet i bön, men skall människosonen finna tro när han kommer…

Så länge det finns liv så finns det hopp…

Så länge vi ber finns det hopp…om förändring

B Bön handlar om behov /våra eller andras, obs att vi sällan är så där oegennyttiga… bönen pendlar mellan våra egna önskningar/behov och övriga människors längtan/behov som vi ser eller som blir utsagda….

Och som vi lyfter upp i tro/visshet om Gud bryr sig, att vi får störa honom, att han vill bli störd, och att vår envishet betyder något…

”Gud förändras inte när vi ber, men vi förändras” sa Sören Kierkegaard, är det så…?

Visst förändras våra perspektiv på människor och sammanhang när vi lyfts upp och ser verkligheten i det himmelska helikopterperspektivet.

Men hur ivriga behöver vi vara då? Eller skall vi helt slappna av?

Våra böneliv pendlar mellan den ihärdigt sega bönen utifrån orden ”Be så skall ni få” till den tillitsfulla ”Ske din vilja”, någonstans däremellan befinner vi oss…

Ibland drabbas vi av kramp – kramp i bönen, frustration

Ibland skäller vi på Gud grälar på honom, Flera gånger i mina böner har det varit skarpt läge, ”Gud, om du inte gör det så lämnar jag min post…” det handlar om liv och död, då är det nyttigt att läsa Psaltaren i GT, och inse att det är fler personer före mig som haft skarpt läge med Gud.

Ibland så vill vi skicka iväg Gud  som universums springpojke ”Gud, gå du hem till den ensamma, de sjuka och de avsidestagna (vilket hemskt uttryck)”…och då blir bönen en ursäkt för att inte själv ta tag i det som bör göras, jag kan

Men ibland är det ett fantastiskt samarbete… där ”jag träder in i en handling, som påbörjats av någon annan, min skapande och frälsande Herre, och upptäcker att jag samverkar till handlingens resultat, jag varken utför den eller utsätts för den, jag samtycker till att delta i det som påbjuds”. Att ha flyt -”flow” kallas det vanligtdags, en aning av ”flow church”?

Bön borde vara lika naturligt som att andas – men av någon underlig anledning så andas vi inte så ofta som vi skulle kunna andas…eller?

C Liksom med allt annat viktigt i livet  typ relationer, finns det inga genvägar

Det handlar om att handla och det handlar om att ta tid för att ge tid…, Vi hittar inte hemligheten till vårt böneliv i någon ny dvd-serie, en nyutgiven bok, en annan pastor eller ett helgseminarium.

Det handlar helt enkelt om att vilja, att bestämma sig och göra…att be…

”Livets största tragedi är inte böner som inte fått svar, utan böner som inte betts…” FBMeyer

Jesus är vårt bästa exempel, som för att behålla sin goda relation med Fadern bad så ofta som det han behövde, äkta, ärligt, personligt. Det känns som att han antingen nyss kommer från bedjandet, eller så finner vi hon bedjande eller så är han på väg att be…

Och han lär oss att bedja: bönen Fader vår…

Matt 6:9-14

Vår fader, du som är i himlen./relationen/

Låt ditt namn bli helgat. /i allt vad jag gör,är/

[10] Låt ditt rike komma./låt mig få vara ett redskap/

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. /hjälp mig leva ut himlens vilja på jorden/

[11] Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. /att leva utan garantier utan att oro/

[12] Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. /att växla vår skuld till ansvarigt liv/

[13] Och utsätt oss inte för prövning,  utan rädda oss från det onda. /låt mig leva medvetet/

Paulus fångar upp detta och skriver om ”ständig bön”,

Var alltid glada, be ständigt…

Och tacka alltid Gud vår fader…

Be i er ande varje stund…

och en grupp som kallar sig messalianer har tagit det så allvarligt att man anlitar surrogatbedjare medan de sover. En grupp nunnor i Wisconsin har bett i skift utan uppehåll sedan 1878…

D Jag ser det som en kallelse till en livsinriktning, hela mitt liv i riktning mot Gud och allt kan tas med!!! Gud är nära om jag bara upptäcker honom!

Det paradoxala med bönen är alltså att den kräver allvarliga ansträngningar men kan tas emot endast som en gåva. Vi kan inte planera, organisera eller manipulera Guds närvaro, men utan varsam disciplin kan vi inte heller ta emot honom.  /Henri Nouwen

Störningar i bönen, visst har du också kommit på dig med att vilja ta upp blocket och skriva ner alla telefonsamtal du borde ringa när du väl samlat dig…gör det då så du kan koncentrera dig då eller gör som katolske biskopen Anders Aborelius när vi hade en tyst halvtimme  före lunch och jag blev jättestörd av skramlet från köket, men när Anders samlade ihop oss före lunch så bad han ”Tack Gud för skramlet i köket som betyder att vi snart får våra hungriga magar mättade…”

Bönen före alla andra bör vara : ”Må det vara mitt verkliga jag som talar och må det vara Ditt verkliga Du som jag talar till” CS Lewis

”Det är när vi på allvar ber som vi verkligen är till ” Merton

Men hur det går till? Allt ifrån våra önskningar om röda cyklar till när livet tar strupgrepp på oss eller vår omgivning…

Vi har alla olika upplevelser kopplade till bön, goda såväl som mindre goda. Vi har bönesvar som vi kan dela med oss av, men också smärtsamma upplevelse där vi inte fick något svar.

”Vad säger du när du ber” frågade en journalist Moder Theresa.

”Inget, jag bara lyssnar” svarade hon.

”Men vad säger Gud då” frågade journalisten

”Inte mycket – han bara lyssnar…”

Barnen  som undervisare i att be; Enkelt, frimodigt, rakt på sak:

”Käre Gud, varför måste jag be när du i alla fall vet vad jag vill ha? Men jag ska göra det om det känns bättre för dig” Susan s 110

”Käre Gud, Jag vet att det står att man ska vända andra kinden till men vad gör jag om min syster slår mig på ögat? Hej då! Teresa s 113

Käre Gud ”Jag höll min del av avtalet, var är cykeln” Bert s 25

Ur ”Barn skriver till Gud”

Se tilliten, hängivenheten, jfr psaltarpsalmernas ärlighet

Ps 13:1-6 För sångmästaren, en psalm av David.[2] Hur länge, Herre, skall du så alldeles glömma mig? Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?

[2] [3] Hur länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Hur länge skall min fiende förhäva sig över mig?

[3] [4] Skåda ned, svara mig, Herre, min Gud. Upplys mina ögon, så att jag inte somnar in i döden,

[4] [5] för att min fiende inte må säga: ”Jag blev honom övermäktig”, och för att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.

[5] [6a] Jag förtröstar på din nåd, må mitt hjärta fröjda sig över din frälsning.

[6] [6b] Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han har gjort väl mot mig.

Bönen lever sitt liv i marginalerna …det är därför den passar ihop med oss när vi lever på bristningsgränsen…

I BÖNEN ERKÄNNER JAG MITT BEROENDE AV MIN GUD

”Sann helhjärtad bön är ingenting annat än kärlek” /Augustinus

/lennarth 120513

Dagens texter talar om upplevelsen av Guds frånvaro, tystnad. Men också om hur varje sådant tillfälle har en bortre gräns. Det kommer en tid när han låter sig finnas på nytt, talar på nytt. Och den glädje vi då fylls av ska inte tas ifrån oss.

Dessa erfarenheter har förmodligen alla som vandrat med Herren gjort. I svårigheterna, mörkret, förvirringen har man famlat efter något att hålla i, ett ljus att vägledas av, men inte funnit det. Man har tolkat det som sker som Herrens straffdom, som att man förskjutits från Gud, som att han övergivit mig. För det mesta inträffar dessa upplevelser i de svåraste tiderna i livet. När vi behöver Guds närvaro och vidrörande som mest, det är just då han gör sig oanträffbar. Varför?

Det finns naturligtvis olika svar på den frågan för olika människor i olika skeden i livet. Men jag tror att dessa ”ökenperioder” kan förstås i ljuset av påskens budskap. Påsken handlar ju på ett mycket påtagligt sätt om liv och död. Vi är vana att tänka att döden är det definitiva slutet. Men påsken vittnar om att döden istället är början på något nytt. Ett nytt och härligare liv. Och då blir döden en nödvändig förutsättning för att detta nya liv ska kunna växa fram.

På samma sätt ser jag på livets ökenperioder. De är nödvändiga för det nya Gud vill oss, för nästa steg i vår mognad. De är nödvändiga för att vår självförståelse och Gudsförståelse ska växa till.

På ett område av livet blir dessa processer mer påtagliga än annars. I bönen. Den som söker han finner, säger Jesus. Men den som befinner sig i en ökenperiod upplever den versen som ren lögn. Jag finner inte alls. Jag ropar, men han blir svaret skyldig. Det är då jag behöver en vägledare. Någon som vandrat vägen före mig och gjort samma erfarenheter. Bristen på erfarna andliga vägledare är nog det som oroar mig mest i svensk kristenhet. Men när jag möts av någon som kan stå vid min sida i mörkret, som kanske inte kan förklara vad som sker eller varför, men som har varit där och kommit ut på andra sidan, då finns goda förutsättningar att också jag kan hitta ut.

Glädjen över att ha återfunnit Herren, över att på nytt ha mött honom i utkanten av öknen, är större än den vi fann när vi första gången mötte honom. Och den har bättre lim på baksidan. Den glädjen stannar hos oss, även in i nästa öken. Det är därför som Jesus säger att den inte ska tas ifrån oss. Öknar kommer och går igenom livet, men glädjen över mötet med Jesus består.

Tomas Wennerhult 120429

Text: Johannes ev 10:1-18

”Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten” Den som har ett gott uppsåt behöver inte smita över staketet, den kan gå i dagsljus och bli insläppt av grindvakten. I motsats till den som inte älskar fåren, den som endast tänker på egen vinning
Vem är den gode herden?
Vem är tjuven?
Hur ser du skillnad på dem?

”och  fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst.” De känner igen hans röst, det gör de eftersom de har vistats med honom och lärt känna honom. De vet att han vill dem väl.
Hur känner du herdens röst?
Vilka kännetecken har rösten?
Hör du rösten genom bruset?

”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.” Den gode herden går in genom grinden för att hämta fåren och ta dem ut på bete. Med den gode herden är vi inte instängda. Vi lever med honom i frihet och kan röra oss in och ut genom grinden tillsammans med honom

”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.”
Han älskar av fri vilja. Gör du det?

Sara Sjölander 120422

Barnkör

Joh 20:11-18

Påskdagen är den svåraste gudstjänsten på hela året att predika på…

Skärtorsdagens ångestfyllda övergivenhet i Getsemane kan jag grotta in mig i

I långfredagsmörkrets outhärdliga smärta kan jag ana hur Mästaren vandrar mänskliga stigar

Men uppståndelsens explosiva nedslag som spränger alla gränser…

Nej, där är jag på efterkälken med en gång…

Jag känner mig ungefär som mannen som varit vid Niagarafallen och tagit hem en burk vatten därifrån. Varenda besökare terroriserade han sedan med: ”Titta, det här är vatten från Niagarafallen, visst är det häftigt…?”

Och ändå…

Gospelkör

Knepigt det där med Guds PR-firma, den verkar ha ett annorlunda tänk…

Jag menar, alla såg fiaskot när Jesus korsfästes

Men uppståndelsen saknade helt och hållet åskådare

Ingen var där…

Inte underligt att det blir svårt…

Även de första lärjungarna hade svårt med uppståndelsen.

Trots en treårig kurs i praktisk teologi med personlig handledning.

Vi skall få lyssna till några vittnesbörd, vad de skulle ha sagt om de varit här idag…

Först ut Maria:

Mitt namn är Maria.

För att gå rakt på sak, jag levde ett liv som inte var speciellt roligt, samma malande upprepning varje dag, jag var ständigt missnöjd.

Så hade jag det, tills jag en dag mötte Jesus. Ryktet hade gått före honom så lite nyfiken hade jag blivit, men jag tänkte att han är väl som alla andra karlar…

Men när vi första gången möttes så såg han på mig som ingen annan man sett på mig. Jag kände mig genomskådad och trygg med en blick så fylld av kärlek att jag bara smalt.

Han frågade om jag ville bli fri, och jag sa att det har jag längtat efter hela mitt liv, och i det ögonblicket blev jag fri. Fri, fattar du, fri från tvångstankarna, fri från tvångshandlingarna, fri till att göra det jag innerst inne ville.

När han sedan frågade mig om jag ville följa honom fanns inget alternativ. Tillsammans med flera andra kvinnor följde jag Jesus och hans lärjungar, hjälpte till med det praktiska och lyssnade på hans undervisning.  Jag beslöt att stanna hos honom, för i hans närhet började jag lära mig vad det är att leva ett sant och äkta liv.
Ja, du tror kanske att jag var kär i honom och det fanns nog stunder i mitt liv också med den känslan, men detta var något helt annat, något djupare, renare, vackrare.

Så kom den där mörka natten i Getsemane, alla onda rykten och aningar besannades, och plötsligt var han fängslad, dömd till döden, pinad, korsfäst och dödad.

Det gick så otroligt snabbt, jag hängde inte med.

Kan du förstå hur det kändes? Nej, det kan du inte…

Jag ville ha hejdat dem, men vad kunde jag göra mot hela den romerska legionären. Och allting brast för mig, nu fanns det ingen framtid mer, mitt liv hade ju varit fokuserat kring honom. Nu mitt liv var slut, nästan precis när det börjat, och jag grät och var arg och grät om vartannat.

Jag var övergiven igen…för vilken gång i ordningen visste jag inte, jag hade tappat räkningen.

Det fanns ingen mer att lita på…

Efter sabbaten beslöt några av oss att så tidigt som möjligt gå iväg och åtminstone få göra honom den sista tjänsten.  Vi hade med oss kryddor och oljor för att smörja honom.

Plötsligt förstod vi ingenting, stenen, den där stora stenen som vi gått och varit så oroliga för att vi inte skulle få bort från gravöppningen, den var borta och det var så märklig atmosfär där. I stället för sorg och tunga moln fanns det frid och stillhet, fåglarna kvittrade. Det var som jag skulle kunna föreställa mig paradiset en tidig morgon.

Så såg vi dem, änglarna.

Lustigt, jag hade aldrig sett någon ängel tidigare, men när jag väl såg en, så förstod jag att det var en ängel. En av dem tittade rakt igenom oss och sa med sin genomträngande röst:”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galiléen. Där skall ni få se honom.  Nu har jag sagt er detta.”

Man diskuterar inte med en ängel.

Omtumlade sprang vi genast iväg, med tusen tankar i huvudet, och när vi kom fram till hans lärjungar där dom satt och ugglade bakom låsta dörrar, ynkryggarna, då trodde dom oss inte. ”Tomt prat” sa dom, ”kvinnotjatter”, ”Jaså, ni såg ingenting, det var ju inte så mycket…”

Jag visste varken ut eller in, vad skulle jag tro? Vad var sant, visst hade Jesus sagt att han skulle uppstå, men hade det verkligen hänt? Jag hade ju faktiskt inte sett något…

Jag gick sakta tillbaka till graven och grät och grät och grät. Och när jag försiktigt vågade titta in i graven, så satt där två änglar som sa ”Varför gråter du Maria?”

Vilken fråga, jag blev riktigt arg, men då vände jag mig om och där stod en man, som jag tyckte var bekant. Jag trodde det var trädgårdsmästaren, så jag frågade honom om det var han som flyttat på kroppen, och då säger han, som bara en man kan säga ”Maria”. Jag bara sjönk ner vid hans fötter, för då visste jag att det som inte kunde hända hade hänt, han var uppstånden.

Sakta reste jag mig upp och såg hans blick, det var samma blick som tidigare men ändå inte, och jag insåg plötsligt att det från och med nu skulle bli helt annorlunda. Jesus levde men det var som i en annan dimension. Vi satt tysta en lång stund och så fick jag uppdraget av honom att gå och berätta, och det har jag gjort, och det är det jag gör, var jag än kommer och ingen kan hejda mig, för nu vet jag…

Han uppstod för mig, han uppstod för dig!

Tack för att du lyssnade!”

Gospelkör

Sedan Petrus:

”…ja   nog är jag tokig och våghalsig och allt sån´t där, men att tro på uppståndelsen…nä, det var för vasst…

Fiskare var jag, och den första gången jag mötte Jesus hade vi misslyckats, jobbat hela natten och inte fått en enda liten fisk och då sa han till oss att ”kasta ut på djupet” (Luk 5:17) Han,  en snickare skulle ge mig råd hur jag skulle fiska, men jag hade inget att förlora så vi kastade ut näten och fick så mycket att vi orkade knappt få in fångsten, och då tittade han på mig med sina intensiva ögon och sa lugnt: Följ mig, så skall jag göra dig till människofiskare” och jag gick hem och försökte förklara för familjen att jag nog skulle vara borta ett tag, ja, självklart hade dom hade svårt att förstå, också följde jag Jesus tillsammans med övriga lärjungar som han kallade,

Det var helt klart en häftig  tid, jag skulle kunna visa massvis med bilder  som jag tog .

ingen dag var den andre lik, jag gillar ju att  vara i centrum, och de andra hakade oftast på,  jag var med om att gå vattnet, och jag bekände honom som Messias, när alla andra fick tunghäfta, oj oj oj men jag var också med om mina värsta ögonblick, som jag helst vill glömma när jag sjönk i vattnet eller när jag försökte få honom att undvika vägen mot korset och han föser undan mig och bara går.

Fast det allra värsta var ju efter att Jesus blivit tillfångatagen i Getsemane, jag hade ju sagt att om alla andra  flydde, så skulle jag stå kvar , men jag flydde också, och Jesus blev ensam kvar, med dom där, och jag smög efter dem i skymningen, in på översteprästens gård (Mark 14:66ff) jag vet inte varför, jag ville bara vara i närheten av honom, fram till kolelden, för det var kallt, och då började några av tjänsteflickorna fråga en massa om mig, om min dialekt, och om jag kände Jesus, och jag ville inte bli avslöjad, så till slut skrek jag ”jag känner honom inte, jag vet inte ens vem ni snackar om”…

Då gol tuppen (Matt 26:75) och då mindes jag att det här hade Jesus sagt till  mig,  att jag tre gånger skulle förneka honom(Luk 22:61) I samma ögonblick gick Jesus med några soldater över borggården, och då vände han sig mot mig och såg på mig, med en blick som  sa allt, den borrade sig ner i mig och jag gick ut och grät hejdlöst…(sänker blicken)

De närmsta dagarna som följde efter korsfästelsen  var fruktansvärda, den totala tomheten lamslog mig, vem skulle kunna fylla den efter honom? Hela min framtid var slut, och jag var beredd att gå tillbaka till fisket, men det kändes hopplöst det med,  och då kommer Maria, och berättar detta otroliga att Jesus hade uppstått, och Johannes och jag sprang så fort vi kunde till graven, och den var tom, helt tom, fattar ni…

Vi var så omtumlade att vi visste inte vad vi skulle göra, vi gick i något vacuum i flera dagar, och så en morgon när vi fiskat hela natten utan resultat, så kom han som den där första gången och stod där på stranden, och jag visste inte om jag vågade  bli glad, för jag skämdes ju så, jag hade ju svikit honom, när han som bäst behövde mig, jag hade misslyckats, och då tar han mig lite avsides, och så frågar han mig ”Petrus, älskar du mig mer än dom andra gör?”, och hade det varit för några veckor sedan hade jag sagt ”Självklart, jag är bäst”, men nu visste jag att jag kunde inte ens lita på mig  själv, och jag stod där och ritade med sandalerna i sanden och vågade knappt se upp och viskade ”Herre, du vet ju allt, du vet att jag har dig kär, att det inte räcker , men jag älskar dig så mycket jag orkar” och då säger han igen ”Följ mig”, ´Han ger mig förtroendet tillbaka att få fortsätta som hans lärjunge, och då äntligen förstod jag att min efterföljelse inte vilade på vad jag hade gjort för honom utan på vad Han hade gjort för mig. Vilken befrielse det var…

Ps 155 Herren lever våga tro det

Därefter Tomas…

”Ja, jag är ju inte någon tvärsäker typ som Petrus,  jag har svängt hit och dit och tvivlat på det mesta under hela mitt liv, men trots detta så kallade Jesus på mig  som sin lärjunge, Jag ser livet ur det mörka perspektivet, tänker mig alltid det värsta, jag var flera gånger beredd på att vi skulle bli martyrer allihopa för Jesu skulle, så som han bar sig åt (Joh 11:16)

Jag tror att jag var lite irriterande med alla mina frågor, det finns inget som är självklart för mig, (Joh 14:5) när Jesus höll sitt avskedstal och trodde att alla fattade vad han menade, så var jag tvungen att avbryta honom och fråga ”Jesus vi vet inte vart du går och vi vet inte vägen”. Det var då som han sa dom där orden ni vet, ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Ja, hade inte jag frågat, så hade han aldrig behövt förklara. Och se´n så vågade dom andra fråga också…

Men det jobbigaste var när Jesus hade dött och det började komma upp ett rykte att han uppstått, ja , ni förstår vad jag tycker om rykten,…just det och jag minns den där eftermiddagen när jag möter Andreas och Petrus på tolfte gatan, och dom sneddar mot mig och ropar ”vi har sett honom, Tomas”, jag försökte tysta ner dem allt vad jag kunde, men dom brydde sig inte, och dom berättade att Jesus gått genom stängda dörrar, pratat med dem, och önskat dom frid… (Joh 20:20ff)!

Och medan dom berättade blev jag mörkare och mörkare i blicken, och till sist stampade jag med sandalen i gatan och skrek allt vad jag orkade ”sluta” Och jag fick fram att jag litar inte på någon enda längre, och att jag inte trodde att Jesus hade uppstått, och att om jag skulle tro det så var det tvunget att jag skulle få se honom och få ta på honom, då möjligtvis skulle jag tro” och sen lämnade jag dom, jag bara orkade inte med alla dessa ljusblåa optimister.

Konstigt nog så var jag ändå med på kvällen, tillsammans med dom andra, jag drogs dit som av en magnet, jag både ville och inte ville, jag både hoppades och tvivlade, men jag satt där och tänkte att ”inte skall jag bli lurad av några spöken här inte”

Och då plötsligt stod han där, Jesus, och han gick fram till  mig som om jag var den enda som var där och undrade om jag ville röra vid honom, men då kände jag att det behövde jag inte, jag bara sjönk ner på min knän och utropade ”Min Herre och min Gud”, jag var fullständigt övertygad, så tvivlare jag är!!!

Och jag är så glad att jag vågade fråga, för annars hade jag aldrig blivit övertygad själv, då hade jag bara fått berätta  vad de andra såg, men nu vet jag, och nu kan jag resa till världens ände om det skulle vara nödvändigt för att berätta att Jesus är uppstånden och att han lever. För nu vet jag att jag tror…

Gospelkör

Sammanfattningsvis:

Alla hade misslyckats, dom hade svikit Jesus när han som bäst behövde dem

Vad är det som händer?

Ett personligt möte med den uppståndne!!!

Gång på gång  på gång…

Jag gillar när Jesus grillat fisk och möter sina trötta lärjungar med på stranden med frågan ”Mina barn, har ni något att äta..?”

När väl polletten ramlar ner, så sker förvandlingen.

Hopplöshet förvandlas till hoppfullhet.

Besvikelse byts ut mot glädje.

Skuld och skam byts ut mot befrielse och upprättelse.

Så drastiskt att lärjungarna för att fira Jesu uppståndelse börja samlas på den första veckodagen (söndagen) i stället för sabbaten (lördagen).

Veckans tyngdpunkt förskjuts, därför att uppståndelsen hade skett.

Smaka på den…

Gospelkör

Men vi lever under förgängligheten, döden detta oundvikliga som slår sönder livet

Vi lever i vår mänskligt begränsade period av sex dagar

Skärtorsdagens och långfredagens mörker fyller oss och vi anar långt borta påskdagens bländande sken i slutet av tunneln.

Är det inte så att vi alla lever som  ”lördagsmänniskor”…

För det är ju bara Jesus som hitintills har uppstått, som har nått söndagen

Vi längtar hoppas efter söndagen

Dagens texter är aptitretare om att det kommer mera…

Hur lär vi oss något nytt?

Vi övar och övar och övar igen tills det sitter som gjutet.

Kan vi öva in uppståndelsen i våra liv?

Tro stavas ö-v-e-r-l-å-t-e-l-s-e=att lämna över

Att lämna över är inte lika med att ge upp…

Att lämna över betyder att ha tillit…

Tillit betyder att vi inte vet-men vi litar till.., vi litar på…

Dopet beskriver detta

Hur de övningarna ser ut är personliga, men det handlar om att låta budskapet blir en så naturlig del av våra liv att vi låter oss förändras.

Uppståndelsen efter att jag gått igenom alla mina ”dödar”  stannar kvar..

När jag har lämnar allt bakom mig, har jag allt framför mig…

Tänk att jag måste få ge mig lov att möta min botten för att uppståndelsen skall börja gro i mitt liv.

Tänk att uppståndelsen uppstår just i dessa erfarenheter i mitt liv.

”Andligt växande genom övningar är ett sätt att ställas inför de karaktärsfel som förvränger vår uppfattning om verkligheten och Gud och fördärvar vårt liv och våra relationer, så att vi kan upptäcka dem och låta Gud ta bort dem.” J Keith Miller ur ”Steg in i livet”

Inte underligt att uppståndelsen var de första kristnas stora tyngdpunkt och att de var stolta över sin Frälsare Jesus Kristus.

Mot dagliga påskövningar-tillsammans med Jesus!

Välsignelsen

Psalm 154 utdelning av påskliljor

lennarth påskdagen 2012

Vad är det som har hänt:

Jesus har gripits, han har förhörts inför Hannas, tidigare överstepräst och svärfar till nuvarande överstepräst, hans andra förhör är inför Kajafas, den dåvarande översteprästen, utanför på borggården så förnekar Petrus att han känner Jesus

De binder för Jesu ögon och slår honom och ber honom berätta vem som slog…

Jesus förs inför stora rådet innan han leds in till sitt fjärde förhör inför Pontius Pilatus, landshövding

Så fram inför Herodes där Jesus bara tiger för att sedan återvända till Pilatus, Barabbas friges och Jesus döms till döden.

Det är en rättsvidrig rättegång, de sammanträder om natten, de straffar inte dem som vittnar falskt, de låter inte Jesus försvara sig,  de tillåter översteprästen att göra påtryckningar…

Så piskas han blodig av trettio piskslag

Det är nu fredagförmiddag

Vad är det som händer…:

Via Dolorosa-Jesu lidandes väg i 14 stationer

Station 1: Jesus döms till döden. Han döms egentligen fyra gånger. Av översteprästerna, av Herodes, av Pilatus, av folkmassorna.

Station 2: Jesus tar sitt kors. Han får bära sitt eget avrättnings-redskap till avrättningsplatsen, redan sönderslagen och utmattad.

Station 3:Jesus faller första gången. Tyngden av hela världens syndabörda är mänskligt sett för stor att bära.

Station 4: Jesus möter sin mor. Hon följer honom in i döden och i sitt hjärta förväntar hon sig ändå att löfterna till henne skall gå i fullbordan trots att allt ser ut som ett nederlag.

Station 5: Simon från Kyrene hjälper Jesus med korset. Vad gör det med honom? Har han något val..?

Station 6: Veronika torkar svetten ur Jesu ansikte. Veronika betyder ”sann bild”. Var får du och jag den sanna bilden av Jesus?

Station 7: Jesus faller en andra gång. Är det för människans andliga, själsliga och kroppsliga bördor han faller?

Station 8: Jesus möter Jerusalems kvinnor.

Station 9: Jesus faller den tredje gången. Han föll så att varje person som faller skall veta att Jesus identifierat sig med oss i vår svaghet.

Station 10: Jesus tas av sina kläder. Han blir helt avklädd, förnedrad och gjord till skam för oss, avskalad allt.

Station 11: Jesus naglas på korset kl. 12:00 på dagen. Blixtar av intensiv outhärdlig smärta går igenom hans kropp och själ. 15 centimeter långa spik drivs genom handleder och fötter.

Kroppens tyngd belastar armar och skuldror, fixerar muskler mellan revben i inandningssposition och försvårar passiv utandning, vilket leder till ytlig och otillräcklig andning. Vid ändring av kroppens position gör det fruktansvärt ont, man får kramper , i kombination med hjärtsvikt och så småningom så kvävs man ihjäl..

Jesu sju ord på korset:

Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör.

Sannerligen säger jag dig: i dag ska du vara med mig i Paradiset.

Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?

Kvinna, se Din son.: Se, din Moder.

Jag törstar.

Det är fullbordat.

Fader, i Dina händer befaller jag min ande,

Station 12: Jesus dör på korset. Klockan 3 på eftermiddagen, efter 3 timmars oerhörd plåga ger han upp andan och överlåter sig åt sin Fader. Mörker har övergått jorden. Hela skapelsen sörjer.

Station 13: Jesus tas ner från korset. Vännerna blir frimodiga och ber att få begrava kroppen.

Station 14: Jesus läggs i graven. Innan sabbaten träder in smörjs hans kropp och begravs och där får kroppen vila i mörker bakom en stängd grav med förseglad sten, och vakter som håller vakt utanför.

Varför måste Jesus dö?

Den franske litteraturvetaren Réne Girard har synliggjort problemet kring vår tendens att söka ett offer som skall ges skulden för att något gått fel.

Jakten på syndabockar är kvalificerad och bygger oftast på att dom är så annorlunda än vi…

Plus att den starke alltid har rätt och då blir allt tillåtet

Girard pekar på att räddningen från offer- och våldsmekanismerna sker genom den judekristna traditionen.. Hela Bibeln beskriver historien utifrån offrets perspektiv. I te x berättelsen om Kain o Abel identifierar sig läsaren med offret, Abel och detta löper som en röd tråd igenom Bibeln fram till Jesus.

Gud lägger ut ett lockbete, som lurar Satan.

För ögonblicket verkar Jesu död innebära makternas seger.

Makterna gör med Jesus det som de gjort med övriga syndabockar..

Men här är makterna blinda för konsekvenserna, att det kan finnas en helt annan ordning som är byggd på Guds kärlek och som segrar i sin radikala svaghet. Satan luras genom att hugga på lockbetet Kristus  för att Satan inte kan förstå att Gud offrar sig av kärlek för att krossa hans makt…

lennarth långfredag 2012

Text: Johannes ev 13:1-18:11

Stormig ”stilla vecka”, som börjar med tumultartat mottagande av Jesus, fortsätter med att grekerna vill lyssna in Jesus men får i stället ana den vånda han bär på – inte ens han har facit…det är på allvar…

Kvällen för påskfirandet inleds med att Jesus personifierar tjänaren genom att ta handduken (vad kan handduken betyda i ditt liv?) och betjäna sina lärjungar. Samtalet går lite trögt, här blandas påskfirandets liturgi med hänvisningar till någon som skall förråda vilket skapar förvirring (tänk så lite vi känner varandra och inte minst oss själva!!), banala frågor  blommar upp i denna mycket märkliga kvällsatmosfär som egentligen visar att lärjungarna hade inte fattat någonting av vad Jesu liv och uppdrag gick ut på. Joh 14:5-9 Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” [6] Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [7] Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” [8] Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” [9] Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos?”

Att inte Jesus packade ihop, gjorde himmelsfärd och en nystart med ett nytt gäng någon annanstans någon annan gång…

Men Jesus bryter inte ihop, han biter inte ens ihop utan han tar en kärleksfull ny sats och berättar om Hjälparen som skall komma och vägleda dem, om att det enda de behöver tänka på framöver är att förbliva (= vila, bo, stanna kvar för en kontinuerlig existens) i Honom för att bära frukt (= mogna i sina liv) så att de kan fortsätta den programverksamhet som Jesus sammanfattar i  Joh 15:12 ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.”

Så går han tillsammans med dem ut i den lilla trädgården Getsemane, vakar och ber i den ensamhet dit ingen kan följa honom. Styrkt av att ha fått ut sina tvivel och sin ångest (var någonstans finns ditt Getsemane?) är han beredd och villig att gå vidare i det som är hans livs kallelse.

Så kommer förrädaren, som följs av lärjungarnas flykt, Petri förnekelse, de regelvidriga förhören, förnedringen och dödsdomens avkunnande.

Just därför att Han Mästaren varit med om detta, så kan han känna igen sig i vårt utanförskap, lidande och smärta. Så som vi kan öva oss i att fira nattvard som om vi själva varit där och att han ständigt är med oss… lennarth skärtorsdag 2012

Adam var den förste som inte var nöjd med att vara den han var-han ville bli något mera-han blev lurad att försöka bli Gud…

Resten av vår historia är en kamp mellan att vilja bli något/någon annan eller att söka finna sig själv i relation till vår Skapare

Jesus lever ständigt i valet mellan att göra kortvarig succé eller att bära bestående frukt…

Redan frestelseberättelsen antyder detta, bevisa att du är Guds son genom att du …

Men Jesus behöver inte bevisa något – han vet att han är faderns son och älskad…

Men önskan om brödunder och tecken, önskan om konungsliga platser från lärjungarnas sida, allt detta fortsätter

Hela tiden fokus på att vara framgångsrik Messias

Synonym för Framgångsrik Lyckad Succéartad

Vem vill inte lyckas? Vem vill inte visa sig duktig…? Vem vill inte glänsa..?

Det är ju så vi oftast blir bekräftade, genom de yttre företeelserna…

Utseendet…prestationen…första priset…bli beundrad…högt uppsatt…

Den framgångsrike samlar för sig, succéen handlar om att bli något/någon, att bli lyckad, att lyckas

Och då riskerar andra människor att bli medel att uppnå detta mål genom…

”Det var en gång en åsna…”

Det handlar inte bara om att finna sin plats utan platsen med stort ”P”

Att missbruka livet och sin omgivning  i stället för ett rätt bruk av livet och med-människor

Men Jesus väljer ett annat spår

Han kom för att ge sitt liv- och för att ge liv

Synonym för Fruktbärande: Givande Verkningsfull

Här handlar det om en helt annan rörelse, inifrån och ut, en utgivande kraftfull rörelse, en livsprocess som är en gåva till sin omgivning, där ”jag”  får lov att vara medlet/verktyget.

Se joh 15 där Jesus är helheten – vinstocken – vi tillsammans utgör delarna, det finns en plats för oss alla

Det finns en livsprocess, som vi inte kan skynda på, växandet har sin tid

Växandet  sker genom att ta emot för att ge vidare

Frukt är överflöd av liv

OBS att frukten är till för de andra, och vi kan inte bestämma när människor vill plocka vår frukt,

ibland så plockas den för snabbt-ibland så ruttnar den

Skillnaden mellan att den framgångsrike och den fruktbärande är att den framgångsrike har ett mål som han vill/skall uppnå-ibland med vilka medel till hjälp som helst (han blir mera tagande än mot-tagande) med risk att bli styrande/manipulerande och genom det  missbruka andra

Den fruktbärande åter har inriktningen att vara mottagande av det som ges av luft/vatten/näring (ex trädet) = ”det är som det är” för att sedan bli utgivande och ”det blir som det blir”

Framgångens grund är prestationen/rädslan att inte nå fram och därmed når man heller aldrig målet

Fruktbärandet vilar i utvaldheten (Joh 15:16) och i förblivandet /beroendet vilket betyder att jag redan är bärare av det som jag är på väg till…

”De otåliga har alltid bråttom
de är fångna i framtiden, bundna i rädsla och tid
de otåliga strävar efter egenhändigt skapade mål
som inte leder någonstans
de tålmodiga har aldrig bråttom
de är fullkomligt närvarande i nuet omgiven av tidlös kärlek
de tålmodiga behöver inga andra mål än att vara hemma i Guds hjärta
de tålmodiga är tålmodiga därför att de vet att de redan är framme”

Kom ihåg vad Jesus sa om sina lärjungar att ”ni är världens ljus” innan ljuset hade gått upp för dem…

I Filipperbrevet är det en rörelse uppifrån och ned och nedifrån och upp

Jesus lämnar den framgångsrika platsen för att gå så djupt ned som han någonsin kan- att bli sann människa, den ”siste Adam” och ”den andra människan”

Han gjorde sig ödmjuk-det är annorlunda jämfört när vi ödmjukar oss, då intar vi vår plats, men när Jesus gör det så intar han  vår plats och lämnar sin…Han avstod från sin jämlikhet med Fadern och blev som en av oss Därför att Jesus ödmjukade sig och var lydig intill döden blev han fruktbärande genom att Fadern upphöjde honom

lennarth 1 april

Jesus går på vattnet

Jesus går folk på nerverna…

Kapitel 6 är en”katt-råtta lek” mellan människorna och Jesus men också mellan lärjungarna och Jesus. Han drar sig undan, han blir svårförståelig..

Var är han? Vad gör han? Vem är han?

1 Jesus testar sina lärjungars tro/fantasi, Resultatet  blir ett tecken/ett under som utifrån att de blir mätta triggar igång önskan efter bekvämlighet…”honom vill vi ha…” och Jesus drar sig undan- det är inte därför han har kommit

2 Lärjungarna ger sig iväg i den enda båten, det blir storm, Jesus kommer gående på vågorna dom blir rädda –”Var inte rädda…”och det blir lugnt när de inbjuder honom att sitta i båten

Allt det Jesus gör pekar framåt mot något annat, det finns en dimension till i hans handlande, Guds Rikets dimension, men att se detta…

3 Folket är förvirrat, söker Jesus överallt och de hittar så småningom Jesus i Kafarnaums synagoga och där utspänner sig ett samtal testar nerverna, både hos Jesus och omgivningen.

Samtalet som först visar att det finns inte tillstymmelsen till andlig medvetenhet

De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?
(Joh 6:30)

Frågan är fullständigt obegriplig, med tanke på det väldiga tecken bespisningsundret som ägt rum dagen innan. Att se utan att upptäcka och förstå….

Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.”

Här står det klart vilket ytterligare tecken man kräver för att erkänna Jesus som Messias. En enstaka bespisning var inte nog. Moses hade ju mättat folket på ett övernaturligt sätt under 40 år! Var Jesus verkligen Messias, så fick han fortsätta med sina bespisningar. Här återkommer förväntningen på Jesus som en materiell bröd-Messias.

Därför skärper Jesus tonen och höjer nivån på den teologiska debatten

Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.(Joh 6:34-35)

Jesus vill utmana deras tro, sätta den på prov. Han vill föra folket fram till en avgörelse.

Jesus är inte livets pålägg, de där extra, utan det där nödvändiga i botten, som allt annat vilar på…

Frälsnings erbjudandet var ställt till alla, ingen undantagen. Jesus ville kärleksfullt ta emot varje människa som kom till honom. Kom ihåg Jesu ord hos Matt 11:28: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.”

Varför blir dom provocerade ?

När Moses frågar Gud vid den brinnande busken vem han är så blir svaret ”Jag är…”

När Jesus vid speciella ögonblick – här är ett av dem-berättar om vem han är, så använder han sig av denna presentation, ”Jag är…livets bröd, världens ljus… etc

Därför blir människor så provocerade…

Judarna förargade sig över att han hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen” och de sade: ”År det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”(Joh 6:41-42)

Totalt blinda… vi vet ju för vi tror att vi ser allt i det vi ser…

Avsaknad av förundran, lyssnande, nyfikenhet, istället utgör Jesus ett hot genom sina anspråk

Förundran skulle kunna beskrivas som förmågan att höra det som berättas, det som ropas och viskas om närvaron. Det får oss att hisna och häpna.

Barnet är en förebild, ingenting är självklart för barnet, därav det öppna och utforskande, nyfikna upptäckandet…

Kanske kan texten hjälpa oss att förstå

Människans vilsenhet startar i paradiset med att hon vill bli något annat än det hon är –människa. Hon lockas att bli fri från begränsningen och ”bli som Gud”…

Hon tappar orienteringen, paradiset går förlorat i henne och hon kastas ut ur paradiset

När Jesus kommer så betonar han att han är ”sann människa”, dvs Jesus Kristus går in i de begränsningar som det innebär att vara människa.

Gud blir närvarande-i kött och blod…inkarnationen-förkroppsligandet

Det är ju kroppen som är vårt problem, vi blir sjuka, irriterade, trötta, hungriga, om inte nästa andetag kommer, om inte nästa hjärtslag kommer..så är det slut…

sårbarheten..nedbrytande och återuppbyggande pågår hela tiden

Tänk att få en Messias som kan avhjälpa matproblemet, ständigt manna…ständigt liv…ständig friskhet…ständigt på topp…andligt o lekamligt schlaraffenland där stekta sparvar flyger in i munnen…

Att kliva ut ur det begränsade och få en andlig coach som fixar livet…

Därav deras frustration när han vägrar, vi längtar efter odödlighet-inte efter evigt liv, därför att förutsättningen för evigt liv är att vi dör från oss själva och får nytt liv som en gåva…

Samtal i Dagen med Sígfrid Deminger:

”Det är svårt att vara kyrka i dag eftersom de karakteristiska dragen – självcentrering, självupptagenhet och så vidare – i den omliggande kulturen går på tvärs med kristen tro. I stället för att vara en motkultur har gudstjänster blivit spegelbild. Det pastorala ansvaret har abdikerat och följer i för stor utsträckning på ett oreflekterat sätt med på det som folk säger sig vilja ha.”

Timbuktu sjunger:

För man vill ha vad man vill ha å man man vill ha det nu
Och om man ser en möjlighet att få så kvittar det hur
För vi är vildare än djur när det gäller å ta
Och står någon i min väg, ja då smäller det bra
ingenting e heligt för nu roffar vi åt
å kan man tjäna på ett tåg, ja då hoppar vi på
Jag menar, varför kompromissa, varför vika en tum?
För någon annan gjorde det – ska jag vara lika dum?
Jag menar jag vill ha det bra som de rika har
å e dom är hänsynslösa är jag likadan
men vad dom inte vet e att jag inte har nåt å förlora
Så betänkligheterna för mig kan aldrig vara stora

I tidskriften Pilgrim beskrivs mystikerna, de som kretsade kring två brännpunkter, dels utblottelsen, den dunkla natten och det falska egots död och dels den innerliga relationen/överlåtelsen till Fadern. Faran då- liksom faran idag- är att trösta på fel sätt, en falsk tröst som inte hjälper utan bara cementerar ännu fastare i det gamla tänket/handlandet.

”Nihil sum, sed tuus sum”=jag är intet-men jag är din”, ett ord av Bernhard av Clairvaux, en betoning av att något behövde förminskas för att det äkta skulle kunna växa fram.

Det finns ingen  förändring utan att det falska inom oss dör, önskan att bli något annat  än det vi redan är leder till hybris som väcker rädslor inom oss och dom driver oss  i konfrontation med oss själva och med alla andra.

Hur får vi vår kärlek att växa skriver Stinnissen, ”Inte första och främst genom ljuva känslor utan genom självförsakelse”

Therese av Jesusbarnet fann med absolut gehör de små små tillfällen till uppoffringar i livet som öppnade sig för henne, dessa ”ingenting” är detaljer som visar att vår kärlek är konkret och verklig.

Så länge vi föraktar svagheten kommer vi aldrig att finna det liv vi längtar efter. Liv är liv, inte för att det inte kan gå sönder, utan för att det ständigt växlar mellan att gå sönder och att byggas upp Istället behöver vi lära oss förundras över hur livet kan levas med full styrka och full svaghet.

Inkarnationen, dvs att Jesus Kristus är Gud, kommen i människogestalt, är en nödvändighet.

Men allt detta är ett Guds mysterium, ofattbart för förståndet. Det kan bara tas emot i tro. Trons gåva

Folket såg Jesus, men endast som Josefs son från Nasaret. Därför blev också hans ord så anstötliga och orimliga för dem, de hade inte sett Gud. Detta ville nu Sonen uppenbara för dem Joh 1:14 ”Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet.”

När Sonen kom, hade han med sig Faderns härlighet. Den blev uppenbarad för dem. Men det var fel ”typ” av härlighet, den var för mänsklig…
Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.”Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet.  (6:47-53)

Jesus hänvisar till påskmåltiden, som förebildar Jesus, Att ”äta Människosonens kött och dricka hans blod” kan verka drastiskt…kannibalism?

Rituell kannibalism betydde att ”överta” en dödad människas styrka, mod etc

Att ta del av, ta emot, tro, lita till innebär att ta emot honom och hans försoning, och lita på att han blir en del av mig.

Här finns en  anspelning på nattvarden, så som brödet och vinet blir en oupplöslig del av mig så småningom så är det tänkt att  Jesus Kristus skall bli en oupplöslig del av oss.

Det är något annat än att ha en bröd-Messias som man kan ha ett bekvämt avstånd till, som inte lägger sig i ens privatliv och som inte ställer några jobbiga frågor hur jag prioriterar min tid och min ekonomi…

”Inte vill väl också ni gå bort?”

”Herre, till vem skulle vi gå…? Du har det eviga livets ord…”

lennarth 120318

Tema: Kampen mot ondskan med godheten som vapen

Dom släpper inte taget om oss, Josef Fritzl. Lika lite som Anders Eklund och Helge Fossmo, Åsa Waldau.. För att nu inte tala om Anders Breivik. Frågorna snurrar, ”Hur?” ”Varför?”

Men vad är det egentligen som är så oerhört intressant med dem? Varför ser vi filmerna, läser böckerna, nyfiket ser på nyheterna…?

Är det dubbelbottnad rädsla? Trots att vi lever mitt i den stora tryggheten och trots att vi vet att risken för att vi själva någon gång ska utsättas för någon annan människas renodlade ondska är minimal? Leker vi bara med vår fruktan? Eller försöker vi uppriktigt förstå både oss själva och andra?

Ann Heberlein uttrycker i sin bok ”Om ondska”:

”Ondskans karaktär av mysterium, ogripbarhet och meningslöshet ger inte människan någon ro.”

Ann Heberlein hänvisar i sin bok till Stanley Milgrams klassiska studie där vanliga studenter lydigt utsatte andra människor för mycket kraftiga (fiktiva) elchocker, och Philip Zimbardos fängelseexperiment, som fick avbrytas efter sex dagar eftersom de vanliga studenter som hade utsetts till fångvaktare hade utvecklat en sådan sadism att den mentala och fysiska hälsan hos de studenter som hade utsetts till fångar äventyrades.

Alexander Solzjenitsyn hävdar att linjen mellan gott och ont går genom varje människas hjärta.

Också i mitt hjärta, också i ditt hjärta…

Selmer Bringsfjord, forskare på ondska.
”För att vara riktigt ond ska det finnas en plan bakom ondskan.
Man ska ha planerat att göra något moraliskt fel utan uppmaning från någon annan.
Om man lyckas eller inte utföra det man planerat spelar ingen roll – handlingen är lika illa.

Den onde ska även ha förhoppningar om att handlingen ska göra någon illa när den utförs.

Ondska och rädsla är siamesiska tvillingar. Ondska uppväcker vår rädsla – rädslan driver oss till att göra onda handlingar. Våld är den maktlöses språk-där fruktan för vanmaktens och utanförskapets skam blir utlösande faktorer. Oftast kan rädslan för rädslan vara tillräcklig, upplevelsen av sårbarhet kan bero mera på bristande tillit än på faktiska hot. Vi lockas inte enbart av ondskan, utan också av likgiltigheten, den som får oss att vända bort blicken och därmed ger ondskan fritt spelrum. Martin Luther King sa en gång att den största tragedin inte är de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.

Både ondska och godhet är obegripliga. De går utanför logikens lagar. ”Hur kunde han/hon göra så?” är frågan som ställs i bägge situationerna.

För lika fascinerande som ondskan är just handlandet hos Martin Luther King Jr, Nelson Mandela,  Moder Theresa, som står där i gapet, riskerande sina liv, fortsätter att handla i godhet trots möjligheten att fastna i hat och bitterhet. Ondskan är något som vi drabbas av, genom andras agerande men också genom vårt eget agerande, indirekt eller direkt. Svensk vapenexport är ett tydligt exempel på detta.

Därför är förmågan att konfrontera våra rädslor vårt starkaste vapen mot ondskan. Modet att låta våra mörka sidor /det som har levt under sekretess/ bli utsatta för ljuset. ”om vi vandra i ljuset…”

”Vi lever i en ond värld” säger vi. Frågorna ställs hur det kan vara så i vår värld om Gud är god…

Hur ser Bibeln på ondskan?

1. Gud satte Mycket Väl Godkänt på sin skapelse. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. 1 Mos 1

2. Men människan försöker att bli något annat än det hon redan är… öppnar sig för rädslan… gömmer sig… vill inte ta ansvar för sitt handlande … paradisets portar stängs för henne..vilket leder till sjuka tankar och onda handlingar…1 I provets stund får människan ”Icke Godkänd”… hon dör 1 Mos 3 ff

Ondskan är ett försök att kopiera Gud och hans värld utifrån egna förutsättningar ”bli som Gud”

Den personifierade ondskan – Djävulen – gjorde försöket att störta Gud och blir själv nedstörtad

Destruktivitetens embryo är söndring/separation/isolering ”jag vill vara oberoende”.

Vi går vilse, vi tappar bort oss själva, vi söker vår identitet i det vi gör, vi söker att bli bekräftade men nås endast på det ytliga planet, och känner intuitivt att det är vi inte tillfreds med…

3 Jesus, den ”andra människan” och ”den siste Adam” får göra om provet och klarar det med betyget Mycket Väl Godkänd när han uppstår och därmed besegrar dödens definitiva slutbetyg.

Men hur får vi det betyget att gälla oss? Är alla välkomna till en om-tenta typ ett sorts livets högskoleprov för att bättra på våra dåliga tidigare resultat eller gäller hans betyg också oss-rakt av?

Frågan som det handlar om: Är vi onda eller är vi goda innerst inne?

Tror vi att vi är onda innerst inne så måste vi försöka att vara goda, kämpa ”mot vår natur” och försöka att ”göra gott”,  dvs producera något som inte är vårt och försöka vara det som vi inte är.

Alternativt att benämna allt som söndrar som demoniskt, vilket ger ledaren/sektledaren all makt  och möjlighet till att ange förklaringsmodeller…ett magiskt tänk som leder till magiska befrielseriter som fängslar, exempel just nu i dagarna med en flicka som utsatts för ”befrielse”…

Nöddopet inom vissa kyrkor beskriver att vi från början är djävulens barn, dvs födda onda…

Men är då inte Gud först? I barnvälsignelsen säger vi praktiskt att barnet som fötts är ett Guds barn, vi tackar, tar emot och välsignar/talar samma goda ord som Gud själv.

Tror vi att vi är goda innerst inne, så behöver vi inte göra oss goda utan släppa fram detta goda i våra liv, naturligt bekräfta det som finns i djupet av våra

Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig Rom 7:19f

Och utsätt oss inte för prövning,utan rädda oss från det onda. Matt 6:13

Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. Rom 12:21

Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser 14och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 15Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus. Kol 1:17ff

1Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. 2Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. 3Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. 4Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 5Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. 6Sådant framkallar Guds vrede, 7och det fyllde även er tillvaro när ni levde mitt uppe i det. 8Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. 9Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor 10och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. 11Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.12Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. 14Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. 15Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. 16Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. 17Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom Kol 3:1ff

I Johannes Uppenbarelseboken läser vi om hur Vilddjuret blir nedkastat i den brinnande sjön

och Lammet blir upphöjt över allt, det nya Jerusalem kommer ner och allt vad gott finns i denna tillvaro flyttar in

Kampen är att öppna upp inför Gud och låta Hans ljus avslöja oss och ”döda oss” , sluta att ”försöka” vara goda och istället ”bli som barn” och leva av den godhet som är vår gåva. Att fortsätta vandringen på ljusets väg / 1 Joh 1:7/ genom att lägga av med ondskans exkluderande handlingar och klä på oss kärlekens inkluderande atmosfär.

Vi är kallade till att vara tacksägelsens folk/eucharistins folk, och att visa/leva ut vår godhet är vår tacksägelse!!! Det är vårt sätt att tacka för allt som vi fått ta emot…

Människor som Martin Luther King, Nelson Mandela, Desmund Tutu, Moder Theresa är människor som visat att godheten är djupare, starkare, vackrare, starkare, uthålligare…

Vi  har en dröm…om en framtid där ondskan är förpassad dit där den hör hemma – godheten segrar

”Det goda du gör idag glömmer människor ofta i morgon – gör det ändå.
Om du är snäll kanske människor anklagar dig för att ha själviska, dolda motiv – var snäll ändå.
Om du är framgångsrik kommer du att få några falska vänner och några verkliga fiender – var framgångsrik ändå.
Om du är ärlig och uppriktig kanske människor lurar dig – var ärlig och uppriktig ändå.
Vad du tillbringar år med att bygga upp kan någon kanske förstöra över en dag – bygg ändå.
Om du finner kärlek och sinnesfrid kan andra bli avundsjuka – var lycklig ändå.
Ge världen det bästa du har, det är kanske aldrig tillräckligt – ge ändå världen det bästa du har.
Du förstår: när det kommer till den slutliga räkenskapen så är det mellan dig och Gud. Det var ändå aldrig mellan dig och de andra.” /Moder Theresa

lennarth 120311

Tema: Det levande svårfångade verkningsfyllda ordet…

Det är mycket debatt  som pågår idag

Fredrik Reinfeldt slängde iväg några ord om ökad pensionsålder som fått reaktioner

Sigfrid Deminger har bränt av en salva kring om det är slut med frikyrkligheten ”Frikyrkligheten räckte inte ända fram” och reaktionerna är många bland de kristna bloggarna

Med alla våra ord kan vi konstatera att ”vi når inte ända fram”

Trots våra goda insatser så står de flesta församlingar /kyrkor och stampar på samma fläck eller går bakåt.

Vi önskar att våra ord skall nå fram

Men vi når inte  fram

Men samtidigt finns de kraftiga orden om Ordet

Herren sade: ”Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt.” Jer 1:12f

Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren.

Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, en slägga som krossar klippan? Jer 23:28f

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Heb 4:12

Vad är det med bibelordet som är så kraftfullt?

Är det magi så är bibelordet i sig självt verkningsfullt.

Vilken översättning skall man använda då?

Eller är det grundtexten…hebreiskan och grekiskan?

Vad är det med bibelordet som är så kraftfullt?

Jag läste en artikel i tidningen Fokus med överskrift:

”Sekulariseringen i Sverige har avstannat. Nu går de unga i bräschen för religionen. ”

Det är församlingen Hillsong som nischat in sig och samlar ungdomar, häftig sång och personliga vittnesbörd.

CarlErik Sahlberg, som vi får besök av i maj arbetar med socialt tilltufsade människor, och fyller sin kyrka, prästen Olle Karlsson i Allhelgonakyrkan likaså…

Vad är det som drar

Vad är det som når fram?

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning Joh 1:14

När Ordet inte bara blir ord utan människor, levande människor…

I en av dagens texter är det en liknelse som Jesus berättar, det är två huvudkomponenter, säden som sås =Guds Ord och åkrarna =mottagligheten hos dem som hör

Varför använde Jesus liknelser?

Jesus använder sig av tillspetsad humor många gånger

Liknelse=parabol= gåta (både på grekiska o hebreiska)

Vi använder oftast liknelser för att det skall bli lättare att förstå

Den judiska traditionen använde liknelser för att berätta att det de skulle berätta om inte gick att exakt återge.  Bibelforskare säger att i alla Jesu liknelser finns det något som inte stämmer. Något som sticker ut, en dårskap, en över-drift för att poängtera den absurda sanningen.

Och just denna dårskap är själva huvudpoängen i berättelsen.

Jag tänker så här: Bonden som sår överallt, hur intelligent var det? En skrattretande historia. Ungefär som herden som lämnar de 99 fåren för att leta efter det 100:e, Lite svinn måste man ju räkna med, eller hur…Det var ju slöseri med dyrbar säd…ingen bonde gjorde så medvetet…men den stora poängen med liknelsen är då att Gud är så slösaktig – eller generös/djärv – om vi säger så…

Det svindlar för våra ögon/öron

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning Joh 1:14

I dagens text är det mottagligheten av Ordet, som är avgörande för att Ordet skall rota sig och växa.

1 Ordet vid vägkanten handlar om att när vi inte förstår vad som sägs, då faller det utanför och blir snabbt bortplockat, ”jag förstår inte vad han säger” = kasta bort ordet, tänk att vårt förstånd kan vara avgörande för vad vi kan ta emot…det är skillnad att förhindra Ordet genom vårt förstånd och att bearbeta Ordet genom vårt förstånd (då vi redan har tagit emot det) (jfr recept)

2 Ordet på stengrundens tunna jordlager får snabb respons (fyrverkerikristendom, upplevelser) men lika snabbt försvinner intresset, under finns teflonets hårdhet, det kommer inte djupare, när det blir obekvämt och kostar så är det inte intressant längre, en ytlighet kommer i dagen, förändringsbenägenheten är obefintlig, ”så här har jag alltid trott…”

3 Ordet blir behandlat som ett ord bland alla andra ord. BibelOrdet mottas med samma mottaglighet som alla andra or, det vi fokuserar (=vattnar) växer. Tistlar och törnen är en beskrivning av det vildvuxna i motsats till den Edens lustgård som fanns i skapelsens begynnelse.

4 Men där det ges rum i den goda jorden=att höra, lyssna, ta vara på i rent hjärta och att vara uthållig i utförandet, så växer det hundrafaldigt…

Alla får lyssna till liknelsen, lärjungarna ställer frågan ”Vad menar du”?”

En knäckfråga blir dock följande:

Jesus säger till sina lärjungar:”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

Jag tänker så här, lärjungarna hade sökt sig till Jesus för att försöka se livet/tron ur hans synvinkel. Skriftlärde och Fariséer var inte intresserade av att ställa sig där Jesus stod, därför förstod de inte heller

Många nyfikna kom för att få ta del av underverken som hände kring Jesus men var inte intresserade av att förändras i sitt tänkande eller handlande. Man ville ha Jesus som efterrätt, inte som huvudrätt i livet.

Liknelsen är likt mittpunkten i en cirkel…först när man ställer sig där kan man se helheten och ställas inför avgörelsen…

För dem som längtade efter Jesus blev liknelsen en berättelse som levde, gav möjlighet till förståelsen som föddes genom omvändelsen.

För dem som inte ville se på Jesus som Guds Son, blev själva liknelserna en dom över deras ovilja/oförmåga att vilja förstå –eftersom de saknade ”nyckeln” till förståelsen, nyckeln som var Jesus själv personligen…men bilderna gav dem tid att fundera…och ställde dem samtidigt inför ett avgörande dilemma: Liknelsen berättade för dem att de inte förstod det de trodde att de förstod, och först när de förstod att de inte förstod var de beredda att omvända sig…

Här handlar det om kontinuitet, uthållighet, varje-dags-lyssnande, ta-vara-på-ande

Ett stillsamt växande, intagande som en tepåse i vatten…

Det är här den vardagliga inlevelsen kommer in, vardagslivet med Ordet och bönen i den atmosfären som Kolosserbrevet beskriver:

3: 16 Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan.

Vi har kört fram bibelläsningsplan för hela året, idag finns tillgängligt ett material som GF har tagit fram inför fasteperioden som börjar i o m nästa söndag som är fastlagssöndagen.

När du läser Ordet…

…värm upp dig genom att be …, precis som tepåsen lättare avger sin smak om vattnet är varmt så är det med ordet i våra liv…

…läs inte för stora sjok, en ”påse” räcker, begränsa dig så du kan komma ihåg vad det är du har läst när du lägger ifrån dig Bibeln

…stanna upp några minuter och lev dig in i vad författarna kan ha sett när de skrev, dra påsen upp och ned

…sök att med din fantasi kliva in i någon av de personer som agerar i händelsen du har läst, läppja på teet, smaka på berättelsen

…sök att med trons ögon blicka över din vardag och se efter om du har en liknande situation där du kan plantera Ordet här och nu…

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning Joh 1:14

”såsom Fadern har sänt mig, så sänder jag också eder…”

”Vad var det för stora ord
du tog i din mun.
Det var inte jag
det var Ordet
som tog mig
i sin mun                                                  /Ylva Eggehorn

Från och med nästa söndag så går vi in i fastan, låt denna tid vara en förberedelsetid för dig då du ger Ordet större plats bland alla orden.

En god ”ord-mån” i ditt liv önskar  lennarth