<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>Slottshagskyrkan &#187; Söndagstankar</title>
	<atom:link href="http://slottshagskyrkan.se/category/sondagstankar/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://slottshagskyrkan.se</link>
	<description>Helsingborgs Baptistförsamling</description>
	<lastBuildDate>Sun, 05 Feb 2012 20:49:06 +0000</lastBuildDate>
	<language>en</language>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.1</generator>
		<item>
		<title>Söndagstankar 120205 &#8211; &#8221;Hanna &amp; Samuel&#8221;</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2012/02/05/sondagstankar-120205-hanna-samuel/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2012/02/05/sondagstankar-120205-hanna-samuel/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 05 Feb 2012 19:55:02 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=3079</guid>
		<description><![CDATA[1 Samelsboken kapitel 1-2 Välkommen till ett drama med följande personer inblandade: Mannen Elkana, gift med Peninna (betyder korall, pärla) och  Hanna (betyder den benådade) som är barnlös, pardoxalt eftersom barnlöshet sågs som Guds straff, och den som Gud straffar kan omgivningen fortsätta att straffa, eller hur? Gudsbild och synen på människan hänger samman, tron [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>1 Samelsboken kapitel 1-2<br />
Välkommen till ett drama med följande personer inblandade:<br />
Mannen Elkana, gift med Peninna (betyder korall, pärla) och  Hanna (betyder den benådade) som är barnlös, pardoxalt eftersom barnlöshet sågs som Guds straff, och den som Gud straffar kan omgivningen fortsätta att straffa, eller hur?<br />
Gudsbild och synen på människan hänger samman, tron på en straffande Gud leder till ett kärvt förhållningssätt till vår omgivning…<br />
Och Elkana befinner sig i den hjälplöshet som vi män ofta hamnar när våra kvinnor gråter:<em> ”Varför gråter du, och varför äter du ingenting, varför är du så sorgsen…du har ju mig…är jag inte mer för dig än tio söner?”</em> som om vi skulle vara livets medelpunkt och ersättning för alla sorger…<br />
Visserligen så älskade Elkana henne mer än Peninna, vilket också måste ha gjort Peninna avundsjuk, alla vill ju bli mest älskade…men faktum kvarstår: barnlöshet i en kultur där barn var en Guds gåva och garanti för släktets fortlevnad är ingen höjdare…<br />
Detta gör att Peninna hela tiden påminner Hanna-”den benådade” om vad som fattas i hennes liv…elakheten finner det som fattas, snällheten/godheten det som redan finns…<br />
Varje år under vandringen till Shilo i Efraims bergsbygd så hånar Peninna henne, ingen bra förberedelse för firande av, Hanna stod ut – men knappast mera<span id="more-3079"></span><br />
Ovanpå allt detta så bär Hanna enbart sin enda andel av offerköttet, medan de övriga har flera delar, problematiskt när det religiösa livet också bekräftar bristerna i det vanliga livet, också stryker under det sociala/ekonomiska/kulturella underläge som människor hamnat i.<br />
Ett år så brister det för Hanna, hon närmar sig så nära hon kan Herren geografiskt, på tröskeln till männens förgård så utgjuter hon sitt innersta, tyst formar hennes läppar bönen som hon burit på, skammen, vanäran, besvikelserna, föraktet, övergivenheten…<br />
För det är ju t o m Herren som övergivit henne…<br />
Därför så mycket större som hon nu vänder sig till Herren med sin nöd, likt Job så har Hanna bara Gud att vända sig till, han är både ”motståndare” och ”bundsförvant”<br />
I sin sorg ber Hanna till Herren, och gråtande gav hon honom detta löfte: <em>”Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela livet, och ingen rakkniv skall någonsin vidröra hans huvud.</em> En bön om att få för att sedan kunna få ge tilbaka, en alldeles lysande bön egentligen, för vem av oss äger våra barn.<br />
Kahlil Gibran skriver: <em>”Era barn är inte era barn…De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.”</em><br />
Eli iakttar henne och får uppfattningen att  kvinnan är drucken, verkligheten är inte alltid så som den ser ut, det är en konst att se igenom det yttre och se bakom ord/handlingar/tystnad. Inte ens Herren Sebaots representant, prästen Eli, förmår att se nöden bakom yttringarna.<br />
Visserligen hade Eli sin egen vånda inför sina bägge söners vilda liv mitt i sin prästtjänst, och det enda han registrerar är att den här kvinnan förmodligen också har dryckesproblem. Det man själv är uppfylld av, det färgar av sig på vad vi ser/upptäcker.<br />
Hanna förklarar sig och Eli kan kanske också känna igen sig i den djupa sorgen som också han bär på.. att befinna sig i maktlöshetens mellanrum…<br />
Och utan att vara nyfiken – med stor integritet- så möter han henne och lovar á Guds vägnar att hon skall få det hon bett om…<br />
Plötsligt är Hannas sorg borta, ingenting har hänt, men hon har utgjutit sitt hjärtas djupa sorg över sitt tillstånd, hon har haft ett Gudsmöte och i ljuset av detta möte, personifierat av Elis bemötande, så blir hennes liv förändrat, hon vandrar vidare i uppenbarelsens ljus…<br />
<strong>I detta ljus föds tillit, skammen har inte längre något hem och sorgen föder fram ett nytt sätt att se på sig själv och tillvaron!</strong><br />
Följande vackra beskrivning beskriver vad som händer vid hemkomsten, <em>”När nu Elkana låg med sin hustru Hanna kom Herren ihåg henne, och när året var till ända hade hon blivit havande och fött en son.”</em> Samuel <em>(bönhörd av Gud)</em> föds, och Hanna stannar för första gången hemma från det årliga offervandrandet. Det står inget om hur Peninna hanterade den här situationen, men Hanna njuter i fulla drag av att vara hemma med Samuel tills hon har ammat färdigt.<br />
I den här kulturen kunde amning hålla på upp till 6-7-års åldern, troligtvis är det så också här, eftersom det förmodligen inte fanns något dagis för Eli att lämna in en två-åring till…och Hanna säkert försöker att ha kvar Samuel hemma så länge som möjligt.<br />
När det är dags så går Hanna med familjen till det årliga offret, hon går stolt fram till Eli och säger: <em>”Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.”</em><br />
Så får Eli ta över, Hanna går hem och sjunger en lovsång, full av  stolthet och frimodighet<br />
<em>”Mitt hjärta jublar över Herren,</em><br />
<em> jag kan bära huvudet högt.</em><br />
<em> Jag kan skratta åt mina fiender</em><br />
<em> i glädje över att du räddat mig.</em><br />
<em> 2 Ingen är helig som Herren,</em><br />
<em> det finns ingen utom du,</em><br />
<em> ingen klippa är fast som vår Gud.</em><br />
<em> 3 Sluta upp med ert stolta skryt,</em><br />
<em> spara de fräcka orden,</em><br />
<em> ty Herren är en Gud som vet allt,</em><br />
<em> han väger varje gärning.</em><br />
<em> 4 Hjältarnas båge är bruten,</em><br />
<em> men de svaga rustas med ny kraft.</em><br />
Varje år besöker Elkana med Hanna och familjen det årliga offret hos Eli, och varje år har Hanna sytt en liten mantel åt Samuel, och Hanna blir så småningom välsignad med tre söner och två döttrar.<br />
Så fortsätter berättelsen om Samuel, som så småningom får höra Herrens röst och blir en mäktig Guds profet i Israel…</p>
<p><strong>Men utan Hannas tysta bön vid tröskeln till templet hade det inte blivit någon Samuel:</strong></p>
<p>Den benådade får utstå…</p>
<ol>
<li>sorg över barnlöshet, att veta sig vara älskad men inte kunna ge tillbaka det man skulle vilja</li>
<li>sorg över att bli hånad av den som står nära</li>
<li>sorg över att inte bli förstådd av sin man</li>
</ol>
<p>…men den benådade får också uppleva…</p>
<ol>
<li>Glädjen över att bli lyssnad på</li>
<li>Glädjen över att bli bönhörd</li>
<li>Glädjen över att få bli upprättade</li>
<li>Glädjen över att få ta emot</li>
<li>Glädjen över att få lämna tillbaka</li>
</ol>
<p style="text-align: right;" dir="ltr"><em>lennarth 120205</em></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2012/02/05/sondagstankar-120205-hanna-samuel/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 120122 &#8211; &#8221;Jesus skapar tro&#8230;&#8221;</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/23/sondagstankar-120122-jesus-skapar-tro/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/23/sondagstankar-120122-jesus-skapar-tro/#comments</comments>
		<pubDate>Mon, 23 Jan 2012 09:42:57 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>
		<category><![CDATA[tro]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=3044</guid>
		<description><![CDATA[Tema: Jesus skapar tro… Matteus 8:5-13 Berättelsen om officeren som trodde på Jesu ord är en utmaning för oss att upptäcka att det är inte bara dem som vi tror som tror, utan att det finns människor som vi inte räknar med som tror, men som kanske är mera troende än vad vi  själva är. [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><strong><em>Tema: Jesus skapar tro…</em></strong></p>
<p><strong><em>Matteus 8:5-13</em></strong></p>
<p>Berättelsen om officeren som trodde på Jesu ord är en utmaning för oss att upptäcka att det är inte bara dem som vi tror som tror, utan att det finns människor som vi inte räknar med som tror, men som kanske är mera troende än vad vi  själva är.</p>
<p>Det är alltför lätt att utesluta, utestänga, exkludera…<em>se 2 Kor 5:16</em> beroende på hur vi ser på varandra, vilken utgångspunkt vi har…</p>
<p>Och genom att vi gör det, så stänger vi också människors möjligheter att öppna sig,</p>
<p><strong>att våga berätta vad som tynger…</strong></p>
<p>Vågar jag säga som det är, eller skall jag försöka berätta det som jag tror att de  andra vill höra…?</p>
<p>Jag har funderat kring vad var det som drog människor till Jesus…varför fanns denna atmosfär kring honom…? Han hade inget PR-jippo omkring sig, inget visitkort med ”Healer” som yrke</p>
<p>Ibland möter jag människor som funderar kring sin kallelse…och  jag försöker fokusera på två fält:</p>
<ol>
<li>Det du      bär på inombords, det du brinner för, det du somnar till på kvällen och      vaknar till på morgonen, en identitet…</li>
<li>Vad är      det människor hejdar dig för? Vad söker dom dig för? Hur ser frågorna ut,      vad händer under samtalets gång, vilket mellanrum finns för att den som du      möter skall våga föra fram sin saknad/längtan…<span id="more-3044"></span></li>
</ol>
<p>Någon har sagt att i ett gott möte så är var och en ansvarig till 100% för det man säger, men ändå är det bara 40% från var och en som är fyllda, resterande 20%  är det tomma mellanrummet där tillit, nyfikenhet, tro kan uppstå. En öppenhet</p>
<p>Tomrummet är det som vi kan låta fyllas av innehåll, men det måste få lov att vara tomrum först…</p>
<p><strong>Gud är inklusiv,</strong> han innesluter, han är uteslutande inneslutande (!), välkomnar och möter dem som vill bli bemötta, alla som längtar…Gud ser  inga gränser, Jakob, som barnkyrkan tar upp idag är ju egentligen ingen snäll söndagsskolberättelse, det är berättelsen om en fifflare, en lurendrejare, jag skulle aldrig ha köpt en bil av Jakob och hade jag tagit honom i hand så hade jag räknat fingrarna  efteråt… Men han fick vara med och blev t o m erkänd av Gud själv som ”Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud”</p>
<p>Jesus vandrar på alla stigar som finns, möter alla människor som vill bli mötta.</p>
<p>Varenda en som Jesus möter kvalar in på att ha misslyckats på ett eller annat sätt.. <em>Matt 10:35ff</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em>Nils Ferlin:</em></p>
<p><em>Det var bara tokar och dårar<br />
</em><em>som lyssnade på dig först.<br />
</em><em>Det var slavar och skökor och ogärningsmän<br />
</em><em>men då var ditt rike som störst.</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em>Det var bara enkla själar<br />
</em><em>och själar på undantag.<br />
</em><em>Sen byggdes det katedraler<br />
</em><em>och kyrkor av alla de slag.</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em>Och påvar det kom och präster<br />
</em><em>som tvistade om vart ord<br />
</em><em>du fällt på din korta vandring<br />
</em><em>på denna bullrande jord.</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em>Men tokar det var och dårar<br />
</em><em>som lyssnade på dig först.<br />
</em><em>Det var innan ditt rike blev kartlagt<br />
</em><em>och då var ditt rike störst.</em></p>
<p>Tron är dock inte självklar, därför behövs människor/sammanhang runt omkring oss som uppmuntrar oss till tro, utan att tron blir ytterligare en börda. Det är en väldig skillnad mellan att någon säger till oss</p>
<p><em>”Va´ du är hopplös…”  eller</em> <em> </em></p>
<p>”<em>Du måste/borde tro mera…”eller </em></p>
<p>”<em>Välkommen att vara med…”</em></p>
<p>Ord är smittosamma, de bär med sig en atmosfär…</p>
<p>Det finns en enkelhet i den här berättelsen, men det finns också flera intressanta moment</p>
<p><strong>1. </strong>Att en romersk officer närmar sig en judisk rabbin, ovanligt… …</p>
<p>Mycket av livet handlar om att ta sig över höga och långa trösklar, sociala såväl som kulturella, men när behovet blir tillräckligt stort, då vågar man ta klivet…</p>
<p><strong>2.</strong> Jesus verkar inte bli speciellt exalterad, blir inte kaxig ”<em>kolla vem som vill ha min hjälp</em>”, han springer inte iväg för att göra ett under, han ställer frågan ”<em>Vad vill du att jag skall göra..skall jag komma och bota honom eller…</em>”och det är då som</p>
<p><strong>3.</strong> storheten hos den romerske officeren visar sig…han vet sin plats, han vill inte kräva något hembesök, men han <strong>ber om ett ord…</strong></p>
<p><strong>Rövaren på korset bad om en tanke och fick ett himmelrike, </strong></p>
<p><strong>den romerske officeren bad om ett ord </strong></p>
<p><strong>4. och undret sker</strong> i det ögonblicket som Jesus säger dessa ord…</p>
<p>Det här kan få oss att bli uppmuntrade och det kan också slå ned vårt mod, ”<em>ja, så har jag aldrig varit med om…jag har nog för dålig tro</em>” alternativt att vi blir  mera nyfikna på denna gåtfullhet som kallas för tro…<strong>att vilja vara förmedlare av trons atmosfär/ ord till vår omgivning…”</strong></p>
<p>Tron är en rörelse</p>
<p>J Fowler har sju stadier på trons väg</p>
<p>1. <strong>Grundläggande tro</strong>, tillit, kärlek växer fram</p>
<p>2. Den <strong>intuitiva, projektiva tron</strong>, blandning av fantasi och verklighet</p>
<p>3. Den <strong>mytiska bokstavliga tron,</strong> där ”jag”står i centrum, äger sanningen och inte får ifrågasättas, svart eller vitt</p>
<p>4.<strong> Den förenande konventionella tron</strong>, där vi är med utan att ifrågasätta</p>
<p>5. <strong>Den egna genomtänkta tron</strong>, där man får göra egna försök, där den egna identiteten växer fram och inte hotas av andras identiteter (annorlunda är inte lika med fel)</p>
<p>6. <strong>Den sammanbindande tron.</strong> Som orkar med livets paradoxer, att tron får prövas av livet, vi läser t ex bibeln för att bearbeta våra egna liv-inte för att få fram ”sanningen”</p>
<p>7. <strong>Den allomfattande totala tron</strong>, som bakom paradoxer funnit enheten, ett tillvarons ”vara”, där man lämnat sitt eget centrum och lever för andra, en ”vilande tro i rörelse”</p>
<p>Tron integreras som en del av livet, utsätts för törnar</p>
<p>Detta sökande sker i mellanrummet mellan mig och Gud, att ge Gud plats att verka i hela tomrummet …att slappna av…att kunna ta emot… att stå där med tomma händer..</p>
<p>Berättelserna i vår Bibel är samlade för att ge oss tro och mod och tröst och evangelierna handlar om Jesus som i alla svåra situationer kommer med ett ord som befriar, förlöser, förändrar.</p>
<p>Tro har med tillit att göra…</p>
<p><em>Donald Eidie, metodistpastor på Irland, med en ryggskada som gör det omöjligt att ha en tjänst, som jag mötte på Vinterkonferensen 2011 och som jag fick ett mail från i går:</em></p>
<p><em>“Jag är så glad att vårt  fokus inte var bara på försvagning utan hellre på vår gemensamma upplevelse av mänsklig skörhet och hur den kan bli kontexten för förvandling. Hur behålla påskalammets mysterium, Jesu offer, döende och uppståndelse som hjärtat av den nya kyrkans skapelse? Hur forma församlingar där vi är starka nog att föra fram vår svaghet, tillräckligt öppna att föra fram våra olika erfarenheter av smärta och tillräckligt hoppfulla att upptäcka att allt detta kan också bli förvandlande gåvor?”</em></p>
<p>Låt oss vara med att sprida trons atmosfär i vår omgivning…</p>
<p><em>lennarth 120122</em></p>
<p>&nbsp;</p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/23/sondagstankar-120122-jesus-skapar-tro/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>1</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 120115 &#8211; &#8221;Guds obeskrivliga härlighet&#8221;</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/15/sondagstankar-120115-guds-obeskrivliga-harlighet/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/15/sondagstankar-120115-guds-obeskrivliga-harlighet/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 15 Jan 2012 21:32:27 +0000</pubDate>
		<dc:creator>erik</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=3037</guid>
		<description><![CDATA[Predikan 120115 &#8211; Margaretha Sturesson Guds obeskrivliga härlighet. Berätta: Sängarna i Mölndal. Samtalet trettonafton ett omtumlande samtal. För att bli omtumlad måste vi våga gå in nakna och avklädda de fyrkantiga föreställningarna och teorierna. Våga gå nära och följa i något vi kanske inte förstår varken känslomässigt eller intellektuellt. Likaså med den här texten och [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Predikan 120115 &#8211; Margaretha Sturesson</p>
<p><strong>Guds obeskrivliga härlighet. </strong></p>
<p>Berätta:</p>
<p>Sängarna i Mölndal.</p>
<p>Samtalet trettonafton ett omtumlande samtal. För att bli omtumlad måste vi våga gå in nakna och avklädda de fyrkantiga föreställningarna och teorierna. Våga gå nära och följa i något vi kanske inte förstår varken känslomässigt eller intellektuellt. Likaså med den här texten och guds härlighet. Vi behöver gå in i denna text på samma sätt.</p>
<p>Johannes 2:1-11.</p>
<p>Bakgrunden till detta:</p>
<p>Vi kommer till Kana en mindre o oansenlig stad norr om Nasaret. Kananeerna var vinodlare. <strong>Vinet </strong>var ett utryck för livets rikedom och Guds välsignelse men också ett vanligt njutningsmedel. Bröllopsfest kunde pågå en vecka och många var bjudna. Att vinet tog slut var en stor skam för brudens familj. Kunde tom bli rättsliga följder av detta då det i bindande kontrakt vid trolovningen specificerades alla åtaganden vid bröllopsfesten o konsekvenserna om de inte uppfylldes. 600 liter vin var även för en stor fest väldigt mycket och det skulle bli över. Vin var en viktig del av en fest men fylleri var skamligt så ofta blandades vinet med vatten för att minska alkoholhalten.</p>
<p>Detta var ett <strong>första tecken</strong> Jesus gjorde. Ordet tecken fokuserar mer på symbolvärdet än händelsen i sig.<span id="more-3037"></span></p>
<p>Mose första tecken var att förvandla vatten till blod 2 Mos 7:20 Lagen. Första plågan innan farao släppte Guds folk ut ur Egypten. Nilens vatten förvandlades till blod.</p>
<p>Jesu första tecken att förvandla vatten till vin – budskapet om nåd.</p>
<p>”Detta var det första av de tecken Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet och hans lärjungar trodde på honom”.</p>
<p>Vad gjorde hans härlighet? Hans uppenbarade härlighet blev till vin, till att skydda från skam till att förse med ett skydd från skam som var överflödande på gränsen till det onödiga…….</p>
<p><strong>Ingen av festens huvudpersoner såg undret</strong>. Det var tjänarna, lärjungarna och Maria. Jesus räddar en familj ur en besvärlig situation.</p>
<p>Igångsatt av Maria – en otroligt speciell kvinna. Maria=den trotsiga, rebelliska, älskade.</p>
<p>En persons <strong>stund</strong> i GT och NT den av Gud bestämda tiden för en människas insats i värden. I Joh används ordet stund väldigt många gånger och hela tiden en bild för ngt väldigt exakt. Stunden har kommit eller har inte kommit. Joh 12:27 Ska jag be Fader rädda mig från denna stund, nej det är just för denna stund jag har kommit.</p>
<p>Stund inte en lucka i kalendern. Inte att få en stund över eller ta en stund till. Stund är ett möte mellan det himmelska och jorden. En utvald tid för en utvald sak. Stund här – en stund att göra ett mirakel att visa vem han var. Kvinnans stund att föda kan inte påverkas av mycket. Men vi vill så gärna bestämma stunden själva. Tex föda barn 4 st och vad ska vi hinna innan vi åker till BB. Döden också en stund vi gärna vill påverka. Fått nåden att sitta vid båda föräldrarnas dödsstund.</p>
<p><strong>Behov</strong> – ögon att se behovet med och vilja att göra något trots att de inte hade med saken att göra. Maria ser ett behov och har modet att gå till Jesus och förtröstan att Jesus ska fylla behovet och tror det trots att Jesus inte tycker att de har med saken att göra. Jesus fyller behovet med översvallande kvantitet och kvalitet. Vi brukar förklara brist på kvantitet med att kvalitet är viktigare men Jesus har med både och. Tex barns behov av tid – det är inte kvantitet som är viktigt utan kvalitetstid…..</p>
<p>Att se behov – att lyfta till Jesus – att se Jesus fylla behovet i överflöd.</p>
<p>Jesu första under på en fest. Fyllde funktionen att värden fick tillbaka sin värdighet inför gästerna. Vinet tog inte slut.</p>
<p>Joh 20:31 allt det har tecknats ner för att leda till tro och liv i Kristus. I Joh det centrala att Jesus har kommit för att ge världen liv. (30 ställen i Joh)</p>
<p>Matt 9:17 liknar sin lära vid nytt vin. Vinet är både en njutning och en fara. Vinet ger möjlighet att både bruka och missbruka.</p>
<p><strong>Be – få, sök – finna, klappa och det ska öppnas</strong>. Matt 7:7 Vår aktivitet kan få något att hända. Maria fick igång något fast Jesu ”stund” ännu inte kommit.</p>
<p><strong>Behov – en behållen självrespekt, en risk att tappa självrespekt och hamna i skam </strong></p>
<p><strong>Stund </strong></p>
<p><strong>Tecken </strong></p>
<p><strong>Uppenbarade sin härlighet – sin obegripliga nådefulla härlighet.</strong></p>
<p>Vad satte igång – ett behov, någon som vände sig till Jesus, någon som gjorde vad han sa.</p>
<p><strong>Behovet </strong>– vin till en fest, behovet att inte blir förödmjukad av att brist fanns – att inte kunna fylla löftet. Att få behålla värdighet inför vänner och släktningar.</p>
<p><strong>Marias frimodighet</strong> – vi har inte med detta att göra, stunden är inte kommen ändå insisterar Maria på att tro.</p>
<p><strong>Någon gjorde vad Jesus sa</strong> – det var bara de lägst stående i sällskapet som såg vem som gjorde undret. Jesus hade inget behov av att visa upp sig för de andra men de njöt av frukten av att behovet fylldes och det fylldes på ett kvalitativt och kvantitativt överflödande sätt.</p>
<p>1. Är vi lyhörda för stunden?</p>
<p>2. Ser vi behoven – även en så både viktig och kanske oviktig sak som att någon eller vi själva behöver få behålla vår värdighet i andras ögon eller inte bli satta i en skamfull situation? Gud vill aldrig att vår värdighet ska tas ifrån oss. Han vill inte att vi ska komma på skam.</p>
<p>3. Kan vi låta honom göra ett tecken som visar hans nådefulla obegripliga härlighet?</p>
<p>Vi behöver inte fylla behoven själva alltid, vi behöver inte heller bestämma vad som är tillräckligt viktigt för att Jesus ska få göra ett mirakel eller ett tecken. Vi behöver bara se och erkänna behov och tillkortakommande, vända oss till honom och tro att han kan och vill ingripa och se hans härlighet när han gör det.</p>
<p>Hade det varit jag som varit värd hade jag inte nöjt mig med att konstatera att nytt och bättre vin kommit. Jag hade velat ha en förklaring på det. Vet inte hur det var i detta läge.</p>
<p><strong>Det första av Jesu tecken kanske inte så mycket handlar om vin som om att lösa från skam att förebygga en situation där en person skulle förlora sitt ansikte – sin värdighet</strong>.</p>
<p>Vad är din värdighet värd? Den behöver vara värd något för oss själva, vi behöver själva känna när vi håller på att förlora vår värdighet eller självrespekt och veta att går vi till Gud då så är Han mer än beredd att ge oss i överflöd för att ge tillbaka vår självrespekt.<br />
Tänk att få vara ledd av gud att ge värdighet till någon som förlorat den eller ge värdighet innan den går förlorad för någon annan. Då får vi vara Maria – som ser som bryr sig även om det inte är vår sak, inte vår fest, som vågar gå till Jesus och vågar tro att han kan göra något så att värdighet ersätter skam och utsatthet.</p>
<p>Dagens samhälle inte bäst på respekt och människovärde. Tittade på <strong>Skavlan </strong>i fredags och såg intervjun med barnen. Vi vuxna småler eller småskrattar åt deras eftertänksamma svar hur de ska vara som föräldrar. ”Om mina barn klättrar i gardinen skulle jag bli arg”. Jag kan i sådana läge aldrig låta bli att undra hur barnet känner det. Mamma – det var en farbror på förskolan idag. Han hade en stor mikrofon och frågade mig och det kommer i TV!!!!!!! Är det säkert att barnet förstår varför vi småskrattar, barnet svarar ju på fullt allvar så eftertänksamt och noga det kan.</p>
<p>Att du inte skulle bry dig ett dugg om att maten tog slut när du har gäster säger ju inte att inte någon annan bryr sig mer i samma situation. <strong>Det är inte vi som är andras måttstock</strong> – var och en är sin egen måttstock och bara Gud känner oss så väl att han vet exakt vilka saker som kan få oss att skämmas, känna otillräcklighet, värdelös. Det är när vi är lyhörda mot oss själva, mot andra och mot Honom som vi kan få vara med i vinunder av överflödande karaktär. Vi kan se när Gud skyddar mot skam även om den som blir skyddad inte ens ser det själva. <strong>För vi har varit i situationen tillsammans med Jesus – han som ingrep före alla andra såg.</strong></p>
<p><strong>En vecka då du har akt på din egen självrespekt</strong>. Då du går till Jesus för att låta Honom upprätta den och fylla den med sin överflödande härlighet. Då det som var på väg att bli en skam istället vänds till att bli något som stärker dig i dina egna och andras ögon. Och en vecka då du har akt på andras värdighet och självrespekt, går till Jesus för att se andras behov av upprättelse och bekräftelse bli uppfyllt – kanske till och med innan de upptäcker att situationen håller på att blottlägga deras svaghet och bli en skam. Vi kan göra det som icke troende och det gör många. <strong>Men vi som är troende har tillgång till skaparen, upprättaren, den som visar härlighet på ett sätt som inte vi kan göra själva.</strong></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/15/sondagstankar-120115-guds-obeskrivliga-harlighet/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 120108 &#8211; Jesu dop – kallelsen – tillhörighet &#8211; identitet</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/09/sondagstankar-120108-jesu-dop-%e2%80%93-kallelsen-%e2%80%93-tillhorighet-identitet/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/09/sondagstankar-120108-jesu-dop-%e2%80%93-kallelsen-%e2%80%93-tillhorighet-identitet/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 08 Jan 2012 22:36:11 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[dop]]></category>
		<category><![CDATA[identitet]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>
		<category><![CDATA[tillhörighet]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=3026</guid>
		<description><![CDATA[Tema: Jesu dop – kallelsen – tillhörighet &#8211; identitet Text: Matteus ev 3:13-17 Vår uppgift på den här jorden är att mogna som de människor vi är, att komma till vår rätt… ”Identitet=att vara den som man säger sig vara” ärlighet…att inse hur det egentligen är och säga som det är… När Gud möter Moses [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><strong><em>Tema: Jesu dop – kallelsen – tillhörighet &#8211; identitet </em></strong></p>
<p><strong><em>Text: Matteus ev 3:13-17</em></strong></p>
<p><strong>Vår uppgift</strong> på den här jorden är att mogna som de människor vi är, att komma till vår rätt…</p>
<p><em>”Identitet=att vara den som man säger sig vara”</em></p>
<p>ärlighet…att inse hur det egentligen är och säga som det är…</p>
<p><strong>När Gud</strong> möter Moses i den brinnande busken, så får presenterar Gud sig som <em>”Jag är den jag är” </em>Jesus visste i unga år med sig <strong>”vem han var”</strong> och ”<strong>vems han var”</strong> när Josef och Maria sökte efter honom i Jerusalems tempel. <em>Luk 2:49 Han svarade: &#8221;Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?&#8221; </em></p>
<p>Denna identitet stärktes ytterligare när <strong>Jesus döptes till sin uppgift </strong>och fick Faderns bekräftelse på vem och vems han var! Se också <em>Joh 2: 24, 25 Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.” </em>om Jesu integritet. Och När Jesus säger <em>”Joh 6:48  Jag är livets bröd.” </em> Så är detta en påminnelse för de laglärde vem Jesus utger sig för att vara. <em> </em>Jesus identitet hade med hans integritet och hans relation med fadern att göra <em>Joh 5:19 Jesus vände sig till dem och sade: &#8221;Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen.<span id="more-3026"></span> </em></p>
<p>Identitet har med egenvärde och tillhörighet att göra.</p>
<p><strong>Egenvärde</strong> Gud vill att vi skall upptäcka vårt värde, som han har lagt ned i oss i skapelsen , ”<em>Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen” 1 mos 1:28.</em> <em>Ps 8:5 ”dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen, med ära och härlighet krönte du honom”, </em>och som gick förlorat för vårt seende i och med mörkläggningen vid syndafallet. Det är därför som gåvoupptäckande och gåvogivande gm den Helige Ande är naturliga delar i den kristna församlingen, och inte något motsatsförhållande, skaparen och frälsaren och hjälparen jobbar åt samma håll. Att upptäcka att <em>”jag är värdefull” </em></p>
<p>Att vara älskad och accepterad bygger på livsprocessen och leder fram till förändring.<em> Rom 8:29 Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. ”Morphoo </em>betyder ”<em>det verkliga inre formandet av en människas egentlig natur”</em></p>
<p>Jesus har förberett sig i 30 (!) år, dopet inviger honom i den uppgift som är hans kallelse under tre (!) år framöver.</p>
<p><strong>Dopet är en bekräftelse på hans identitet och hans tillhörighet,</strong> att Jesu liv kallelse, uppgift och tillhörighet är ett enda !!!</p>
<p><strong>Dopet är ett dop till Jesu egen identitet…</strong></p>
<p>Bekräftelsen som han får är följande ord :  <em>&#8221;</em><strong><em>Detta är min älskade son</em></strong><em>, han är min utvalde.&#8221;</em></p>
<p>OBS att detta är startpunkten för Jesu aktiva handlande, vilan i relationen med Fadern.<strong> Jesus är den utvalde – just därför kan han gå in i sin uppgift, han blir inte den utvalde därför att han gjort uppgiften klar…</strong></p>
<p><strong>Jesus börjar med tillhörighet/relationen/tryggheten/bekräftelsen vilket sedan leder fram till uppgiften</strong></p>
<p><strong>Vi börjar med osäkerheten och våra uppgifter blir hjälpmedel för att ev bli bekräftade eller inte</strong></p>
<p><em>* Svårigheten är ofta för oss att lita till att Guds kärlek räcker hela vägen utan att vi behöver lägga till något eget extra…</em></p>
<p><strong>I följande kapitel – kapitel</strong> 4 &#8211; förs Jesus ut i öknen och frestas, frestelser till att handla i motsatt riktning till vad hans kallelse var, frestelser som har att göra med eget fokus, makt och tillbedjan. Ifrågasättandet gäller framförallt hans identitet ;   <em>Då kom frestaren och sade till honom: &#8221;</em><strong><em>Om du är Guds son</em></strong><em>, så&#8230;&#8221; </em></p>
<p>Jesus bevarar sin identitet som Son genom att ifrågasätta motiven bakom handlingarna – och därigenom så avslöjar han frestaren och bryr sig inte om att utföra handlingarna.</p>
<p><em>*Finns det handlingar vi utför, som gör oss till slavar istället för att vara de fria barn som Gud har kallat oss till…?</em></p>
<p>Benedikt av Nursia har sagt<strong><em> ”Bevara ordningen – så skall ordningen bevara dig”…</em></strong></p>
<p>Bevara Guds ordning i ditt liv, då blir det ordning i ditt liv också…dvs börja från början, börja i rätt ordning, börja med grunden</p>
<p><strong>Tillhörighet</strong> <strong>Frälsning är att återse (re-spektera)</strong> oss själva i vårt öppna förhållande till vår skapare och Gud, och när vi funnit vår trygghet igen,  så kan vi dela med oss i en gemenskap, som inte är av denna världen, utan smakar av det himmelska. Dvs då vi delar med oss av det vi är bärare av, så skapas denna atmosfär.</p>
<p><strong>Det är skillnad mellan att vara framgångsrik och/eller att vara fruktbärande.</strong> Den framgångsrike arbetar utifrån styrka, kontroll och oftast manipulerande, fruktbarheten  kommer ur svaghet, sårbarhet, mottagande och utgivande.</p>
<p>Din och min identitet och tillika församlingens identitet ligger i fruktbärandet.<em> Joh 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.</em></p>
<p>Fundera var din trygghet ligger? I vilket ögonblick känner du att du prestationslöst vilar i Hans armar? Dopet kan vara detta evighetens nu in i ditt liv. Att vara döpt till Jesus är att leva samtida med Honom – han lever samtida med dig och mig…Utifrån denna trygghetspunkt kan du sedan gång på gång ta klivet in i gemenskapen och vidga cirklarna. <strong>Är det dags för förvandling?</strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p><em> lennarth 120108</em></p>
<p>&nbsp;</p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/09/sondagstankar-120108-jesu-dop-%e2%80%93-kallelsen-%e2%80%93-tillhorighet-identitet/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 120101 &#8211; &#8221;Välsignelse&#8221;</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/01/sondagstankar-120101-valsignelse/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/01/sondagstankar-120101-valsignelse/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 01 Jan 2012 21:16:42 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>
		<category><![CDATA[välsignelse]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=3014</guid>
		<description><![CDATA[Innesluten i Jesu inkluderande exklusiva namn… I de flesta kyrkor så finns syndabekännelsen i begynnelsen av gudstjänstliturgin. Säkert pedagogiskt riktigt tänkt, när man väl vältrat av sig synd och skuld och skam, så kan man frimodigt ta emot förkunnelsen och så småningom bli välsignad på slutet. Men tänk om det bara är den uppresta människan, [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><strong>Innesluten i Jesu inkluderande exklusiva namn…</strong></p>
<p>I de flesta kyrkor så finns syndabekännelsen i begynnelsen av gudstjänstliturgin. Säkert pedagogiskt riktigt tänkt, när man väl vältrat av sig synd och skuld och skam, så kan man frimodigt ta emot förkunnelsen och så småningom bli välsignad på slutet.</p>
<p>Men tänk om det bara är den uppresta människan, som kan böja sig. I så fall är det den av livet nedtyngda människan –den redan böjda människan- som behöver uppleva upprättelsen, innan han/hon kan bekänna och vältra bort skulden.</p>
<p>Berättelsen om Job pekar på detta, vännerna försöker utpeka Job som syndabock, och Job vägrar och har Gud på sin sida.</p>
<p>I evangelierna möter Jesus människor först och främst inte med orden om att erkänna och bekänna, utan snarare med orden om förlåtelse och upprättelse – i omgivningens och ibland också i vårt tycke -  alldeles för snabbt. Men människor blir välsignade i detta ”shalom” och när de väl vågar att inandas dess atmosfär, så sker upprättelsen. Inifrån och ut…<span id="more-3014"></span></p>
<p>Sackaios är ett sådant söndagsskoleexempel…</p>
<p>Kanske borde våra gudstjänsters attityd och vår egen livsattityd innehålla ännu mer av välsignelse? Det finns nämligen alldeles för många som drabbats av förbannelsen, de hårda orden, som avskuret dem från det äkta inre livet och fått människor att överge både sig själva och livskontakten med Gud. Att då istället få möta de goda orden, som Gud själv uttalat är det största som dagligen kan hända oss. Ta till dig det som är din del!</p>
<p><strong>Välsignelse</strong> (”barak”= falla på knä, lovprisa )innebär i GT en kraft vars yttring är välgång på livets alla områden, t.ex. hälsa, rikedom och många barn Ofta pekar sammanhanget tydligt ut speciella ting som t.ex. fruktsamhet eller regn Men <strong>välsignelsens källa är alltid Gud</strong>, och dess yttersta villkor är ett gott förhållande till honom. Herrens välsignelse beskrivs ofta som en direkt gåva av honom själv. Gen 1:28, när Gud har skapat så välsignar han människan, ger henen en ”knuff” i rätt riktning…</p>
<p>Men den kan förmedlas av människor (t.ex. föräldrar, präster, profeter) genom en högtidligt utsagd försäkran Förmedlingen av kraft markeras ofta med en yttre åtbörd: den som välsignar lägger handen på mottagarens huvud (1 Mos 48:14;). Sådan handpåläggning förekommer också i NT (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Mark+10%3A16">Mark 10:16</a>), ibland i samband med botande (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Mark+6%3A5">Mark 6:5</a>), invigning till tjänst i den kristna kyrkan (Apg 6:6) eller dop (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Heb+6%3A2">Heb 6:2</a>). Gesten åskådliggör att välsignelsen är ett kraftflöde som inte kan återkallas (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=1+Mos+27%3A33-38">1 Mos 27:33-38</a>)</p>
<p>Välsignelsens flöde går i första hand från den högre, starkare eller äldre till den lägre, svagare eller yngre (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Heb+7%3A7">Heb 7:7</a>). Men den som fått något kan också svara genom att välsigna välgöraren. Ordet blir då liktydigt med att berömma, prisa eller tacka (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Job+29%3A13%2C+Job+31%3A20%2C+Ps+10%3A3">Job 29:13; 31:20; jfr Ps 10:3</a>). I sådan mening kan en människa också välsigna Gud (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=1+Mos+14%3A20">1 Mos 14:20</a>). Det hebreiska ordet betyder då i sak ”prisa” eller ”lova” och återges i regel så (<a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Ps+16%3A7%2C+Ps+26%3A12">Ps 16:7; 26:12</a>). I judisk tradition inleds varje måltid med lovprisning av Gud (”Välsignad är du …”). <strong>Denna sed avses när Paulus talar om ”välsignelsens bägare” (</strong><a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=1+Kor+10%3A16"><strong>1 Kor 10:16</strong></a><strong>), likaså när Jesus läser ”tackbönen”</strong> (t.ex. <a href="http://www.bibeln.se/las/sok/?b=2k&amp;q=Matt+14%3A19%2C+Matt+26%3A26">Matt 14:19; 26:26</a>). Fast grundtextens ord då kan återges med ”välsigna” är meningen inte att någon kraft överförs till maten, utan att <strong>måltiden helgas genom vördnaden för Gud.</strong></p>
<p><strong>När en människa välsignar Gud = talar väl om Gud så kallar vi det lovsång.</strong></p>
<p><strong>När Gud välsignar en människa = talar väl om henne så betyder det att det går den människan väl &#8211; Guds ord är ju alltid ett skapande ord.</strong></p>
<p><strong>När en människa välsignar en annan människa har ordet kommit att betyda fr f a att hon vill sin medmänniska väl, önskar henne något gott.</strong></p>
<p>I<strong> </strong><strong><em>4 Mos 6:24-26</em></strong> läser vi ursprungsorden i några översättningar:</p>
<p>”<em>Herren välsigne dig och bevare dig. </em><strong> </strong><em> Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. </em><strong> </strong><em>Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid…”</em><strong> </strong></p>
<p><em>alternativt</em><strong> </strong><em>”Herren välsignar dig och beskyddar dig.</em><strong> </strong><em>Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. </em><strong> </strong><em>Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.” </em></p>
<p>Vad innebär det då att ”vara välsignad i Jesu namn?”</p>
<p>Att ”<em>välsigna”</em> betyder att ”<em>önska välgång över</em>”, ”<em>tänka goda tankar om””tala väl om”.</em></p>
<p>Hebreiskan utgår från  ”<em>Må Herren välsigna dig…”</em> dvs en <strong>önskan att det skall ske…</strong></p>
<p>”<strong>Bevara</strong>” (samar=hägna, omge, skydda, bevara (negativt beskydd jämfört med välsignelsens positiva beskydd)</p>
<p>Hur är detta möjligt i en värld som ser ut som den gör? Ja, här sätts vår tro på prov…</p>
<p>Men det ges en möjlighet att få ta emot, det är inte magi utan det är tro…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><strong>När vi läser om ”Guds ansikte” så är det lite märkligt, det ansikte som är omöjligt att se och överleva är det som är vänt mot oss /över oss för att vi just skall kunna överleva…</strong></p>
<p><a href="http://www.bibeln.se/las/2k/2_mos#q=2+Mos+3%3A6"><strong><em>2 Mos 3:6</em></strong></a><em> </em></p>
<p><em>Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt </em><strong><em>ansikte</em></strong><em>. Han vågade inte se på Gud.</em></p>
<p><strong><em>2 mos 33:</em></strong></p>
<p><em>18Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” 19Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” 20Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” 21Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! 22När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. 23Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”</em></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Vad är det då att bli sedd av Guds ansikte, att bli sedd rakt igenom och ändå känna sig vara älskad…Att vi blir sedda sådana vi innerst inne är, samtidigt som vi ärligt kan öppna grinden till våra livs bakgårdar, försona oss med det som hänt och lämna det bakom oss i Jesu barmhärtiga händer och med trons seende gå in i det nya året!</p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong>Nyårsdagens tema är ”I Jesu namn”.</strong></p>
<p>Kan ses både exklusivt och inklusivt…<em> </em></p>
<p>Exklusivt för att det är fokus på ett enda namn…</p>
<p>Inklusivt för att det adresseras till vem som helst som vill ta emot…</p>
<p>Att få bli innesluten i det namn som samlat välsignelsens dagg under himmelens tak i stället för att leva under förbannelsens takdropp…</p>
<p>En av reflektionerna från min resa till Iona handlade om att ”Gud är de exkluderades Gud”.<strong> </strong>Dem som andra förbannat har han redan inkluderande välsignat och vill välsigna genom oss…</p>
<p>Den uppmärksamme gudstjänstdeltagaren har kanske märkt att jag i den avslutande välsignelsen ibland ber med tillägget <em>”Herren vänder sitt ansikte till dig </em><strong><em>i Jesus Kristus…”</em> </strong>och anledningen till detta är att jag tror att de välsignelsens ord som Moses uttalar cirka 1500 f Kr pekar fram emot den dag då Jesus Kristus uppenbarar sig som ”Guds synliga ansikte” här på jorden.</p>
<p>Läs sakta och ta in följande ord om välsignelse…</p>
<p><strong><em>Ef 1:3-10</em></strong> <em>3Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, 4liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 5Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – 6till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. 7I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd 8med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. 9Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början 10och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.</em></p>
<p>&nbsp;</p>
<p><em>2012 0101 lennarth</em></p>
<p><em> </em></p>
<p>&nbsp;</p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2012/01/01/sondagstankar-120101-valsignelse/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 111218 &#8211; &#8221;Maria-människa till förfogande…&#8221;</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2011/12/18/sondagstankar-111218-maria-manniska-till-forfogande/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2011/12/18/sondagstankar-111218-maria-manniska-till-forfogande/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 18 Dec 2011 19:09:05 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[Maria]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=2979</guid>
		<description><![CDATA[Text: Luk 1:26-38 Tema : Maria-människa till förfogande… Dagens texter får oss att resa oss på tårna…utmanar oss… Skulle vi kunna tänka oss följande rubrik ”Tonårsflicka smugglar in Gud på jorden” Gud väljer att ”smyga sig in i ” denna världen Trots änglasång på herdarnas äng och magikers besök i Betlehem så var det försvinnande [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><em>Text: Luk 1:26-38 </em></p>
<p><em>Tema</em> :<em> Maria-människa till förfogande…</em></p>
<p>Dagens texter får oss att resa oss på tårna…utmanar oss…</p>
<p>Skulle vi kunna tänka oss följande rubrik ”<strong>Tonårsflicka smugglar in Gud på jorden</strong>”</p>
<p>Gud väljer att ”smyga sig in i ” denna världen</p>
<p>Trots änglasång på herdarnas äng och magikers besök i Betlehem så var det försvinnande få som visste vad som var på gång…var det verkligen inga fler som hörde änglasången..?</p>
<p><strong>Gud</strong> valde den ”vanliga vägen”…det tog  nio månader som en vanlig graviditet…</p>
<p>Det ovanliga var att ingen man var inblandad…</p>
<p><em>”Skulle något vara omöjligt för Gud…?”,</em> nej inte om Gud är Gud…</p>
<p>Skulle Gud enbart klara av det som var möjligt, så var ju Gud bara en större-men fortfarande begränsad- variant av vanlig människa</p>
<p><span id="more-2979"></span></p>
<p>Kallelsen är grundläggande för var och en av oss</p>
<p><strong>1. Kallelse är att låta det mogna fram i oss som redan finns i oss…</strong></p>
<p><strong>2. Det finns en uppgift som  söker sin fullbordan genom mig..</strong></p>
<p>Vi lämnar fotavtryck i denna världen, men vi lämnar också själsliga avtryck…</p>
<p>Vi kan ana i våra bästa stunder att något är på gång</p>
<p>Och samtidigt så svårt, våra motiv är så blandade.</p>
<p>Finns det några kännetecken…</p>
<p><strong>1. Målmedveten </strong>men inte tvingande inre röst, inte 150 dB utan snarare en viskning på 20 dB</p>
<p><strong>2. Glädje o entusiasm</strong>, en genklang ”det stämmer”, att få ge sig hän, släppa taget</p>
<p>Att släppa kontrollen, ”<strong>låta sig skes</strong>…” att bli berörd på djupet</p>
<p>I ett ögonblick så blir inte världen likadan längre…</p>
<p>Mycket av våra liv levs ytligt, stressas upp till ytan vilket medför att känsligheten minskar för den andliga dimensionen</p>
<p>George Mc Leod, präst i den skotska kyrkan som var initiativtagare  till att bygga upp ett av de kloster som finns på ön Iona, beskriver att ”<em>Iona är en mycket tunn plats, där bara ett silkespapper skiljer det andliga från det materiella…”</em></p>
<p>När jag vandrade runt och reflekterade så kunde jag känna tunnheten, men om det var för öns utsatthet och karghets skull eller om det vara för att jag åkt dit för att just lyssna in både mig själv och Gud…det vet jag inte…</p>
<p>Kan inte varje plats bli en tunn plats? Jag vill tro det…</p>
<p>Tunna platser där det materiella och det andliga vävs in i varandra, och kallelsen är ett faktum</p>
<p>vilket leder fram till nästa punkt att</p>
<p><strong>3.</strong> …<strong>det man gör är till gagn för andra</strong></p>
<p>I st för ”Hur kan tjäna på det här?” blir frågan ”Hur kan jag tjäna andra med vad jag gör…?”</p>
<p><strong>4. Kallelse medför en risk…</strong>livet blir annorlunda</p>
<p>Maria kastade sig ut…och livet blev aldrig som tidigare. Hela hennes liv förändrades över en natt, när hon sa sitt <em>”ja</em>” till Herrens kallelse. Indirekt sa hon <em>”nej”</em> till mycket annat.</p>
<p>Att <em>leva till förfogande</em> för Gud kan bli mycket annorlunda…ett annorlundaskap där nåden sätter sin prägel på våra liv.</p>
<p>För Maria handlade det om att få bli ett redskap för Gud att bli född till denna jorden i medvetandet om att detta barn var något alldeles speciellt.</p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong>Det är<em> Guds ”Du skall bli havande</em></strong>…” <strong>aktivt passivum</strong> som möts av</p>
<p><strong><em>Marias ”Må det ske med mig som du har sagt</em></strong>” ett <strong>passivt aktivum…</strong></p>
<p>Hon visste inte <em>”hur”</em>, bara <em>”att”</em>.</p>
<p>Ett annorlundaskap i kärlek, som också blev ett lidande…</p>
<p><em>”Att lida är svårt<br />
</em><em>att lida utan att älska är svårt<br />
</em><em>att älska utan att lida är icke möjligt<br />
</em><em>att älska är svårt” /Wilhelm Ekelöf</em></p>
<p>Till Maria kommer orden <em>”Du skall ge honom namnet Jesus…han skall bli stor…”</em>. Obs att det var inte Maria som skulle bli stor, utan det barn som hon skulle bära.</p>
<p><strong>Det finns en storhet i att bli beroende och att bära det som är större än oss själva…</strong></p>
<p><em>”Herre, Du som blev konkret och synlig för världen, genom att födas i ett stall i samhällets bottenskikt. Du som inte kunde styra armar och ben. Du som är allsmäktig, men gjorde dig totalt beroende av din skapelse, Din älskade avbild, för att kunna rädda henne. Hjälp oss att ej vara rädda för att visa oss beroende. Låt oss inse att vi som är delar av din kropp måste våga visa vårt beroende av Dig och av varandra, för att din kropp (Kyrkan) skall bli lika konkret och synlig idag, som den var för 2000 år sedan.”</em><em> </em></p>
<p>Av Ola Samnegård, Utdrag ur &#8221;Mitt liv &#8211; Min tro&#8221; utgiven av Sveriges Kristna Handikappförbund</p>
<p><strong>Varje troende har en kallelse att bli en Maria…bära Jesus på vårt personliga sätt till människor…</strong></p>
<p><em>/lennarth 111218</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><strong><em><br />
</em></strong></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2011/12/18/sondagstankar-111218-maria-manniska-till-forfogande/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 111127 &#8211; Adventspredikan</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/28/sondagstankar-111127-adventspredikan/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/28/sondagstankar-111127-adventspredikan/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 27 Nov 2011 22:26:31 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[advent]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=2923</guid>
		<description><![CDATA[Lukas 4:16-23 Ett nådens år från Herren-men hur ser nåden ut och vem kan nå den…?? 1 Visst längtar vi efter en Frälsare, men är samtidigt rädda för att bli frälsta&#8230; Vi bär på en längtan efter befrielse, samtidigt som vi inte riktigt vet vad det är att vara fri. Vi har vissa diffusa bilder [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><strong><em>Lukas 4:16-23</em></strong></p>
<p><strong><em>Ett nådens år från Herren-men hur ser nåden ut och vem kan nå den…??</em></strong><strong> </strong><strong><em> </em></strong></p>
<p><strong><em>1 </em></strong>Visst längtar vi efter en Frälsare, men är samtidigt rädda för att bli frälsta&#8230;</p>
<p>Vi bär på en längtan efter befrielse, samtidigt som vi inte riktigt vet vad det är att vara fri.</p>
<p>Vi har vissa diffusa bilder av detta tillstånd. Rädda att släppa kontrollen.</p>
<p>Är det kanske så med frälsning som med förälskelse och kärlek..?</p>
<p>I vår ovisshet funderar vi fram och tillbaka om det vi är med om verkligen är kärlek tills vi upplever den, och <span style="text-decoration: underline;">plötsligt vet vi &#8211; </span>om vi vill veta…</p>
<p>Som med Jesus, Han talade till ett folk som levt ockuperade och frihetsbeskurna av assyrierna, babylonierna, perserna, grekerna och för tillfället romarna, under 500 år. Alla i synagogan gillar vad Jesus säger, de prisar honom, häpnar över orden. De upplever alla att det låter ovanligt hoppfullt. Som om det faktiskt händer där och då. Ett historiskt ögonblick. Efterlängtat. Men kort därefter händer något märkligt. Stämningen ändras, och det går snabbt. Förundran och lovsång byts i raseri. Gruppen blir ursinnig och driver honom ur synagogan och ur staden till branten av ett berg.</p>
<p>Det händer när budskapet om ett nådens år från Herren blir förklarat av Jesus.</p>
<p>Varför blir det så?<span id="more-2923"></span></p>
<p>Han lägger ut budskapet från Jesaja genom två berättelser. Hur profeten Elia sänds av Gud till en hednisk änka och hennes son som saknar mat för att möta deras behov, samtidigt som Guds folk, de egna, också saknade mat. Och om Elisha som botade överbefälhavaren Naaman, som tjänstgjorde i fiendens armé, samtidigt som de spetälska bland det egna folket inte botades. Jesus inleder den förklarande undervisningen medvetet provocerande: Behoven var stora hos oss, Guds folk och ändå sände Gud profeterna till änkan och överbefälhavaren.</p>
<p>Det fanns olika idéer och föreställningar om hur Gud en gång skulle besegra fienden och befria sitt folk, men det fanns bland alla föreställningar ingen idé om att fienden eller &#8221;de andra&#8221; behövde betjänas. <strong>Israels Gud räddade fel personer</strong>. Det var det som skapade de starka känslorna i synagogan.</p>
<p><strong>”Det förfärliga med nåden är att vem som helst kan få den”</strong></p>
<p>Och ”nåd” per definition är att ”få det man absolut inte trodde man skulle kunna få”.</p>
<p>Avundsjuka blandat med rädslor. Så drev de bort den ende som kunde tillsäga befrielsens ord.</p>
<p><strong>2</strong>. Budskapet om ett nådens år är lika radikalt då som nu.</p>
<p>Vi har våra olika bilder av hur det skulle vara att vara fri, vi längtar och är samtidigt livrädda. Tänk om det inte blir som vi planerat och tänkt. Ungefär som att en intern kan längta till friheten utanför grindarna, men samtidigt vara livrädd för att ta ansvar för sitt handlande, och vill då hellre bli omhändertagen än vara den som går in en ansvarighet.</p>
<p>Fast egentligen inte…</p>
<p>Friheten har alltid ett pris &#8211; liksom fångenskapen. Ett pris har Jesus betalt genom att bli människa, identifiera sig med oss, lida, dö och uppstå. Ett annat pris betalar du och jag när vi reser oss ur vår verkliga eller inbillade fångenskap och vågar vara ärliga och äkta…blir de människor vi innerst inne är – och borde vara.</p>
<p>Upptäcker det motsatta förhållandet att ”<strong>det härliga med nåden är just detta att vem som helst kan få den”!</strong></p>
<p><strong>Det finns en kallelse från skapelsen och frälsarens Gud över ditt liv…</strong></p>
<p><strong>Att förkunna-i första hand genom ditt liv, dina handlingar, din attityd, att ditt liv får en god eftersmak…</strong></p>
<p><strong>Våra liv kan göra skillnad.</strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Texterna från Matteus evangelium kapitel 21 handlar bl a om åsnan som Jesus rider på in i Jerusalem.</p>
<p>Låt mig citera Ylva Eggehorns dikt Hosianna, som handlar om när fokus blir lite fel…</p>
<p><em> </em></p>
<p><em>”Det var en gång en åsna, jag säger inte vem</em></p>
<p><em>som stod och smått funderade vid dörren till sitt hem:</em></p>
<p><em>då kom det två figurer och ledde henne bort</em></p>
<p><em>den ene ganska lång och smal, den andre tjock och kort</em></p>
<p><em>för någon ville rida på åsnans smala rygg</em></p>
<p><em>han satte sig på henne och hon var glad och trygg</em></p>
<p><em>men när de kom till staden det blev ett fasligt liv</em></p>
<p><em>för folk sprang ut på vägarna  med stora långa kliv</em></p>
<p><em>och ropade och hurrade och sjöng och hade sej </em></p>
<p><em>och åsnan börja kråma sig och tänkte ”se på mej”, </em></p>
<p><em>dom lägger fina tyger och kvistar vid min fot </em></p>
<p><em>och  bugar sig och ber att jag ska äran ta emot</em></p>
<p><em>det var väl det jag trodde  och det jag väntat på</em></p>
<p><em>att någon skulle upptäcka min glans till slut ändå</em></p>
<p><em>jag antar det är borgmästarn som ordnat allt det här</em></p>
<p><em>jag får väl låtsas häpen över allt deras besvär</em></p>
<p><em>så omtänksamt av honom som satte sig därbak</em></p>
<p><em>att vilja ställa upp och göra PR för min sak</em></p>
<p><em>…</em></p>
<p><em>det var en gång en åsna, jag säger inte vem</em></p>
<p><em>som trött och lycklig återvände sedan till sitt hem</em></p>
<p><em>hon hörde några rop och skrik men sedan blev det tyst</em></p>
<p><em>den var om nån förbrytare som Judas hade kysst</em></p>
<p><em>men åsnan  ställde sig och sov med huvudet på sne –</em></p>
<p><em>för hon var trött. Det blir man när man nyss har gjort succé…”</em></p>
<p>&nbsp;</p>
<p><strong>När vi tänder ett ljus, så går det inte att undvika att ljuset lyser. </strong></p>
<p><strong>För att kunna lysa behöver vi vara lysande.</strong></p>
<p><strong>Men inte självlysande</strong></p>
<p><strong>Inte kan en stad döljas…</strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p>Så här skriver Marianne Williamsson:</p>
<p><em>”Vår största rädsla är inte att vi är otillräckliga<br />
Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla<br />
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest<br />
Vi frågar oss själva; Vem är jag att vara strålande, underbar, begåvad, fantastisk?</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em>Men egentligen, vem är vi att </em><em>inte</em><em> vara det?</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em>Du är ett Guds barn<br />
Att spela liten tjänar inte världen<br />
Det finns inget upplyst med att krympa så att andra inte ska känna sig osäkra runt dig<br />
Vi har fötts för att leva den Guds härlighet som finns inom oss<br />
Den finns inte bara i några av oss, den finns i alla<br />
Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet tillstånd till andra att göra det samma<br />
När vi frigörs från våra egna rädslor frigör vår närvaro automatiskt andra</em></p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong>Följande ord fälldes vid en minnesstund efter en begravning av en arbetskamrat : ”Det var lättare att leva när hon fanns…”</strong></p>
<p><strong>Ett Gott Nytt Kyrkoår med Jesus</strong> <em>lennarth 111127</em></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/28/sondagstankar-111127-adventspredikan/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 111120 &#8211; Domsöndagen</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/21/sondagstankar-111120-domsondagen/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/21/sondagstankar-111120-domsondagen/#comments</comments>
		<pubDate>Mon, 21 Nov 2011 07:47:33 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[domsöndagen]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=2891</guid>
		<description><![CDATA[Matteus 25:31-46 Upp 20:11-21:15 Tema:  Domsöndagen – Kristi återkomst. Domssöndagen, domens dag… att döma…bli dömd…fördömd 1.1 Vem vill bli dömd? Vem skulle du vilja bli dömd av? Hur skulle idoljuryn vara sammansatt? Dina föräldrar?  Dina barn?  Din chef?  Din fru/man? Dig själv? Vid närmare eftertanke så skulle vi nog tacka nej. Att bli dömd rättvist [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><em> </em></p>
<p><strong><em>Matteus 25:31-46</em></strong><em> <strong>Upp 20:11-21:15</strong></em></p>
<p><strong><em>Tema:  Domsöndagen – Kristi återkomst.</em></strong></p>
<p><strong>Domssöndagen, domens dag… att döma…bli dömd…fördömd</strong></p>
<p><strong>1.1 </strong>Vem vill bli dömd?</p>
<p><strong>Vem skulle du vilja bli dömd av</strong>? Hur skulle idoljuryn vara sammansatt? Dina föräldrar?  Dina barn?  Din chef?  Din fru/man? Dig själv? Vid närmare eftertanke så skulle vi nog tacka nej. Att bli dömd rättvist förutsätter nämligen att bli fullkomligt förstådd när allt skall genomlysas. Och allt skall avslöjas…</p>
<p>Det grekiska ordet för <em>”dom</em>” är <em>”kris” som betyder beslut, examination, separation, </em></p>
<p>Att kalla saker och ting för deras rätta namn.</p>
<p>Ända sedan ”fallets dag” är just problemet att inget får bli kallat vid sitt rätta namn, utan vi hittar på våra livslögner för att få vara i fred – utan att kunna få frid.</p>
<p>1.2 Vem dömer? Gud dömer</p>
<p>Men inte ens Fadern dömer utan har överlåtit all dom åt <strong>Sonen</strong>,<em> </em></p>
<p><em>Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, Joh 5:22 </em></p>
<p>Han som är Människosonen, (70 ggr) han som varit som en av oss, Frälsaren</p>
<p><strong>Domen drar upp gränsen mellan det falska och äkta livet </strong></p>
<p><span id="more-2891"></span>Den rättvisa domen som vi längtar efter och som vi skrämts av, därför att vi inte riktigt litar på den som skall döma är nu möjlig.</p>
<p><strong>Ofta söker vi upprättelse</strong>, den mobbade jagar 100%-ig bekräftelse bara för att bli ännu mera besviken, offret vill ta makten och utkräva <strong>hämnden,</strong> men hamnar i nya komplikationer. <strong> </strong></p>
<p><strong>Den upprättelse som vi söker i denna tillvaro är inte möjlig utan denna dom.</strong></p>
<p><em> Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse.&#8221; Upp 18:20 </em></p>
<p><strong>Rättvisa b</strong>etyder att mina dåliga gärningar måste kompenseras med goda gärningar alternativt bestraffas. Det är ju inte rättvist att någon  blir förlåten, det är orättvist mot dem som han/hon förorsakat lidande…</p>
<p>Har du suttit ned och samtalat med en person som konstant blivit brutalt utnyttjad under sin uppväxt så smakar du på helvetet här på jorden. Och tro att offren och den som förorsakat lidandet skall kunna mötas i den himmelska världen utan någon form av dom och räfst så blåögd är inte ens jag.</p>
<p><strong>Rättfärdighet </strong>betyder att mitt liv blir utbytt mot hans liv…<em> </em></p>
<p><strong>NÅD</strong>, <strong>det är inte rättvisa</strong> <strong>utan rättfärdighet i kombination med barmhärtighet.</strong></p>
<p><strong>2</strong> Det som bedöms är handlingarna i det vardagliga livet och hur dessa står i relation till ”<em>dessa mina minsta</em>”</p>
<p>Reaktionen hos bägge grupperna är förvåning, ”<em>när såg vi dig…?”</em> <strong>Överraskade</strong></p>
<p>”Fåren”  hade utfört handlingar som var <span style="text-decoration: underline;">naturligt</span> för dem, de hade övat att gå kärlekens väg genom att vara en med-människa och därigenom omedvetet övat upp sina sinne för gemenskap, och deras liv smakade redan av det himmelska, liv är något vi delar med varandra, ett förvaltarskap av tid och resurser</p>
<p>”Getterna” hade använt livets resurser på sig själva i stället, och som en följd av detta inte sett sina med-människor. Därigenom hade de förstört sina förutsättningar för att uppleva himmelsk gemenskap..utan att reflektera vidare, liv är inte något man konsumerar för sig själv</p>
<p>Det är inte Människosonen som dömer, <strong>de hade själva avkunnat domen </strong>genom sina gärningar.</p>
<p><strong>Guds Kärlek kan förlåta allt – men den kan inte låtsas en gemenskap som inte finns.</strong></p>
<p>Himmelens gemenskap är inte en släktmiddag, där vi låtsas som om allting är bra, men alla vet vad som finns under ytan. Därför är domen nödvändig för att få fram det äkta &#8211; rakt igenom.</p>
<p>Jfr <em>Matt 25:1-13,</em> liknelsen om de 10 brudtärnorna som väntade på brudgummen, alla hade lampor, alla somnade , all vaknade men alla hade inte olja i lamporna, och det gick inte att låna från varandra.</p>
<p>Vad är det som inte går att låna, det är ju relationen/kärleken till en annan människa…eller med Gud…</p>
<p><strong>Guds Rike är inte en maskerad där vi får pris för bästa förklädnaden utan platsen där Guds avbild framträder i oss genom att vi lär känna Honom</strong></p>
<p><strong>3</strong> Se <em>Matt 25:14-30</em>, liknelserna om talenterna, där <span style="text-decoration: underline;">rädslan</span> att inte våga använda det vi fått blir utslagsgivande för resultatet…</p>
<p>Jag växte upp med  en tro baserad på rädsla för att inte hamna i himlen. Den osäkerheten var min drivfjäder till de goda gärningar som jag ev åstadkom.</p>
<p>Tills jag upptäckte det som Johannes skriver i sitt brev kap 4:18 <em>”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet”</em></p>
<p><strong>Så gott som samtliga berättelser &#8211; vad jag kan se- där dom och helvete berörs av Jesus är i mötet med den tidens religiösa maktmänniskor för att varna dem vad som  skulle kunna hända om de försummade sin gudomliga kallelse att visa världen på Guds kärlek. Det var för att spräcka den förhärdelse som Jesus tog i, inte för att skrämma redan av skuld tyngda människor att börja tro.. </strong></p>
<p><em>Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. </em><em>Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.1 Joh 4:14-18</em></p>
<p><strong>Är det gärningarna som frälsar? Nej, men våra handlingar visar hur frälsta vi är!</strong></p>
<p><span style="text-decoration: underline;">Det kristna livet handlar om mycket mera än att säga en viss bokstavskombination </span><strong> </strong></p>
<p><span style="text-decoration: underline;">J-E-S-U-S utan det handlar om att under vårt jordeliv öva oss i att lära känna Jesu sinnelag (läs om Andens Frukt = Jesu karaktär i <em>Gal 5:22-23</em>) och att praktisera detta så ofta som möjligt.</span></p>
<p><span style="text-decoration: underline;">Texterna säger oss att det vore märkligt om vi inte skulle ta intryck och präglas av Mästaren Jesus, hur skulle det kunna vara möjligt..?</span></p>
<p><strong>Låt oss vända på det</strong>, vill vi att människor skall uppleva oss själviska och arroganta eller vill vi att människor skall uppleva oss kärleksfulla och empatiska? Låt oss utifrån det skärskåda våra handlingar, bakom dessa <strong>våra motiv</strong>, bakom detta våra <strong>omedvetna känslor</strong> som utgår ifrån d<strong>et bagage </strong>som vi bär med oss genom livet.</p>
<p>Jesus säger att ”<em>Jag vill vara din coach, din handledare, din mentor, din Frälsare som hjälper dig att forma ditt liv till det som du längtar till!”<strong> </strong></em></p>
<p><strong>Älska och gör vad du vill” sa Augustinus, kyrkofadern” </strong></p>
<p><strong>KÄRLEK  ÄR ETT VERB!!! </strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong>1.</strong> <strong>Domen gäller alla!,</strong> det finns ingen ”grön fil” som vi kan glida förbi i…all behöver vi gå igenom och bli förtullade…</p>
<p><strong>2.</strong> <strong>Å ena sidan döms vi utifrån våra gärningar</strong>, som står inskrivna i böckerna. Tänk på att t ex varje ord som du sagt ligger kvar någonstans ute i rymden och guppar på en ljudvåg. Varje handling finns ingraverad i historiens minnesbok, domens DNA. Rättvisa skall skipas,  universum minns våra handlingar, men dag skall de helt raderas/förintas.</p>
<p><em>Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Upp 20:12 </em></p>
<p><strong>3.</strong><em> </em><strong>Å andra sidan räddas vi därför att våra namn står skrivna i ”livets bok” </strong></p>
<p><em>”Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.” Upp 21:27 </em></p>
<p>Det verkar som om våra namn finns i Livets bok från begynnelsen<em> </em><em>Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i <strong>livets</strong> <strong>bok</strong>, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma.</em><em> </em></p>
<p>Jamen, lönar det sig då? Allt är kanske förutbestämt?</p>
<p>På frågan ”<em>Hur går det då? Är det bara några få…?” </em>svarar Jesus ”<em>Kämpa!!!”</em> <em>Luk 13:23ff</em></p>
<p>Det finns en risk att förlora allt, att gå förlorad…ta inte den risken</p>
<p>Det som texterna talar om är en  sanering av ondska och djävulskap, av synd och gammal bråte (för hur skall himlen annars bli himmel?)</p>
<p>Obs att <strong>det kristna hoppet</strong> handlar egentligen inte om att komma till himlen, utan att himlen <strong>kommer till jorden!</strong> (se kap 21) Och definitionen på himlen är  &#8211; gemenskap!!</p>
<p><strong>Uppenbarelseboken,</strong> förmodligen skriven av aposteln, teologen, poeten Johannes som befinner sig på ön Patmos år 90 och får se vad ”som är och som skall ske”. Boken är skriven under förföljelsetid mot de kristna då den romerske kejsaren krävde total tillbedjan. Det var farligt att tala och skriva i konkreta angivelser, därför detta bildspråk, boken svämmar över av symboler som inte är lätta att tolka eller förstå för oss.  Boken är skriven i en anda av ”trots och tröst”, ”<strong>Ge inte upp-slutet blir gott”</strong> och det historiska/andliga mönster som ritas upp handlar om odjuret  som tvingar sig till makten och just därför blir nedkastad och Jesus –lammet , som frivilligt utlämnar sig i svaghet och som just därför blir upphöjt och slutligen vinner seger.</p>
<p>Den bibliska berättelsen börjar med en trädgård – som Gud vandrar i och orden ”det var gott” är kvittot på Guds goda skapelse.</p>
<p>Den slutar med en stad där Gud bor… med orden  ”<em>se jag gör allting nytt</em>” som fångar en omstart… ny i kvalitet, en kontinuitet och total nyordning  och det är samme Gud som vandrar i lustgården som skall bo ibland sitt folk mitt i staden&#8230;</p>
<p>Staden som en liksidig kub påminner om det allra heligaste i tabernaklet/templet som just var en kub och symboliserade Guds närvaro.</p>
<p><em>Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden,och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. </em></p>
<p>Så lever vi i tiden mellan Jesu första ankomst och andra återkomst, då all förbannelse skall bytas ut mot välsignelse.</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>Till sist vill jag ställa några frågor till mig själv och jag skall försöka svara på dem så klart jag kan:</p>
<p><strong>Finns helvetet. Ja</strong> , jag tror det</p>
<p>Helvetet är vår vägran att lita på Guds kärleksversion, en förvriden Gudsuppfattning som leder till en förvriden människouppfattning och världsuppfattning (jfr lustiga huset där allting blir oproportionerligt)</p>
<p>Men helvetet är tillrett för djävulen och hans änglar, jag låter nöja mig därmed…</p>
<p><strong>Kommer människan att få det som hon vill? Ja , jag tror det</strong></p>
<p>Människan har fått en fri vilja där hon kan göra det hon vill göra…</p>
<p>CS Lewis skriver att det kommer till sist att finnas två slags människor, den ena som säger till Gud ”ske Din vilja” och den andre som Gud säger till ”ske din vilja”.</p>
<p>Läs ”Den stora skilsmässan” av CS Lewis</p>
<p><strong>Kommer  domen att ske? Ja, jag tror det </strong></p>
<p>Domen är en förutsättning för att det onda skall rensas bort ur våra liv och vår tillvaro…</p>
<p>En katalysator för att de grundvärderingar som styr universum skall åter synas och verka i våra liv</p>
<p><strong>Är Jesus enda vägen till Gud? Ja, jag tror det…</strong></p>
<p>Men på ett inklusivt sätt. Jesus säger att han är vägen , sanningen och livet och att inge kommer till fadern utom genom honom.</p>
<p>Men vad han inte säger är hur och när människor kommer att komma till Fadern genom honom. Det han säger är att det som Gud gör för att rädda, älska och återupprätta denna världen äger rum uteslutande och inneslutande genom honom!</p>
<p><strong>Får Gud det som han vill? Ja!</strong></p>
<p>Guds intention är att <em>”alla  människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” </em>och att<em> ”alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden och att alla tungor skall bekänna Jesus Kristur är Herren, Gud Fadern till ära.</em></p>
<p>och Fil 2:<em>1ff Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.</em></p>
<p>Eftersom jag tror att Guds obevekliga, oändliga försonande kärlek är mäktigare än det förhärdade människohjärtat…</p>
<p>Låt oss leva i denna spänning, redan nu låta oss bli dömda/befriade så långt det är möjligt för att dagligen kunna tjäna honom som slutligen skall säga ”<em>Se, jag gör allting nytt”</em></p>
<h3>Ett folk</h3>
<p><em>Ur &#8221;Han kommer&#8221; av Ylva Eggehorn</em></p>
<p>… men ett folk ska inta landet<br />
där var och en vet vem han är<br />
och har lagt det framför de andras<br />
fötter…</p>
<p>… ingen bär sitt ansvar ensam<br />
ingen lämnas ensam med sin skuld<br />
brödet som delas vid borden är fyllt<br />
av tårar…</p>
<p>… någon sjunger en sång som ska föras vidare<br />
hemligheten fördjupas ju mer den delas<br />
glädjen i allas ögon växer på väg till<br />
den som behövde den…</p>
<p>… ingen blir hel utan att ha speglat<br />
sina dagar och nätter i allas hjärtan<br />
givna till varandra för alltid vi som<br />
förut inte var ett folk…</p>
<p>… fångar i våra egna kroppar och minnen<br />
blir vi aldrig mer efter det som hänt oss<br />
ingen kan vika undan med blicken och säga:<br />
du hör inte till mig…</p>
<p>… brödet som delas vid borden sammanfattar<br />
att vi har tagit emot varandra som gåvor<br />
utrustade med varandra dricker vi vinet<br />
som han gav sitt liv för att<br />
församla oss…</p>
<p>&#8230; och när vi vet att vi kommer och går till Fadern<br />
när vi har rest oss tyst i en lugn förvissning<br />
om att förlåtelsen verkligen är vår egendom<br />
genom hans seger…</p>
<p>… då ska vi böja oss ned vid syskonens smutsiga fötter<br />
och vi ska sjunga en ny sång om Fadern och Sonen<br />
och Anden de tre som är ett och ger sina liv<br />
till varandra: Gud är en evig gemenskap…</p>
<p>… ett folk ska inta landet<br />
ska återerövra skapelsen<br />
och lämna den i Faderns händer<br />
att dela ut till fler.<br />
<em>(1 Petr 2:9,10, Kol 3:4, Sak 12:5)</em></p>
<p><em> </em> <em>111120 p nilsson</em></p>
<p>&nbsp;</p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/21/sondagstankar-111120-domsondagen/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 111113 &#8211; Vaksamhet</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/13/sondagstankar-111113-vaksamhet/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/13/sondagstankar-111113-vaksamhet/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 13 Nov 2011 17:05:06 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=2875</guid>
		<description><![CDATA[Matteus 25:1-13, Lukas 12:35-40, Lukas 17:20-30, Upp 3:10-13 Temat är vaksamhet och väntan. Hur förhåller vi oss till det? Texterna kring den yttersta tiden är många och svåra att få grepp om, vilket föranleder oss att  antingen hoppa över dem (för vi inte orkar med dem), eller att bortförklara dem (för att vi inte förstår [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><strong><em>Matteus 25:1-13, Lukas 12:35-40, Lukas 17:20-30, Upp 3:10-13</em></strong></p>
<p>Temat är vaksamhet och väntan.</p>
<p>Hur förhåller vi oss till det?</p>
<p>Texterna kring den yttersta tiden är många och svåra att få grepp om,</p>
<p>vilket föranleder oss att  antingen hoppa över dem (för vi inte orkar med dem),</p>
<p>eller att bortförklara dem (för att vi inte förstår dem), att få dåligt samvete av dem</p>
<p>(och förtränga dem) eller av osund nyfikenhet fokusera på dem och använda</p>
<p>dem som slagträ. Men även dessa texter <strong>ingår i </strong>evangelium…</p>
<p>Låt oss först och främst påminna oss om att Guds vision/målsättning är att</p>
<p><strong><em>”sammanfatta allting i Kristus, allt i  himlen och på jorden”</em></strong></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>1 Vem har inte somnat av oss när vi borde ha hållit oss vakna…</p>
<p>Pinsamheter har uppstått…</p>
<p>Och oljan i texterna om de fem unga flickorna som saknade olja, vad är det i så fall som vi saknar…? Oroligt börjar jag känna efter..<span id="more-2875"></span></p>
<p>Tror jag tillräckligt?</p>
<p>Känner jag tillräckligt?</p>
<p>Gör jag tillräckligt?</p>
<p>Utgår man med dessa tankar från ett frimodigt sinne fyllt av självförtroende så blir svaret ”javisst är jag med de fem som välkomnas in på bröllopet”</p>
<p>Utgår jag ifrån ett förhållningssätt fyllt med bristande  självförtroende blir svaret ”självklart räcker jag inte till…det och det och det fattas mig……allt fattas mig…jag fattas…”</p>
<p>2 Och tjänarna som ständigt skall vara beredda för att öppna när deras husbonde kommer tillbaka.</p>
<p>Jour hela dygnet, och inte ens vilande jour utan aktiv jour 24 timmar om dygnet…</p>
<p>Det är inte litet vi skall prestera</p>
<p>Ständigt på spänn, spända muskler, alltid på alerten</p>
<p>Scouten som alltid är redo, redo till vaddå..? Listan är ospecificerad…</p>
<p>3 Den tredje texten handlar om hur det är när Människosonen uppenbaras</p>
<p>Livet rullar på, man köper och säljer, planterar och bygger och så plötsligt, liksom blixten flammar till så skall Människosonen visa sig…</p>
<p>Överraskande, plötsligt, ingen har någon aning…</p>
<p>Hur skall jag kunna ständigt vara redo..?</p>
<p>4 Men Jesu ord finns ju i Uppenbarelseboken också</p>
<p>Här är ord till församlingen i Filadelfia</p>
<p>Orden till Fildaelfia handlar om vem <strong>man tillhör, att få Guds namn skrivet på sig, vems man är…</strong></p>
<p><strong>Identiteten</strong></p>
<p>De flesta av oss närmar sig Uppenbarelseboken och de apokalyptiska texterna med en viss försiktighet &#8211; medan några dundrar iväg i full fart.</p>
<p>Är boken  fylld med koder som skall knäckas eller är den ett tröstebudskap till troende i Mindre Asien att inte ge upp? Da Víncikoden t ex?</p>
<p>Johannes är pastor, poet och teolog…</p>
<p>Han beskriver två rörelser i Uppenbarelseboken,</p>
<p><strong>Vilddjurets rörelse uppåt, att ta makten från Gud,</strong> att försöka störta Skaparen men följden blir att han blir nedkastad och tillintetgjord. <em>/12:19, 20:10</em></p>
<p><strong>Den andra rörelsen är Lammets, som stiger nedåt, blir sårbart och som ”<em>ser ut som hade det varit slaktat</em>” (5:6) är den som blir upphöjt</strong>!</p>
<p>Johannes försöker få oss att inse att i begynnelsen var allting ”mycket gott” och att i slutet av vår historia skall det återigen bli gott. Försoningen skall bryta igenom och förinta allt djävulskap som existerat på denna jorden. Kampen pågår men Johannes säger till oss i Uppenbarelseboken att även slutet kommer att bli bra. Varje ord, varje siffra, varje vision och varje sång i Uppenbarelseboken är sammansatt för att visa de sju församlingarna <strong>hur nuet hänger samman med början och slutet</strong>.</p>
<p>Det gör att de kan behålla hoppet och se en mening även i nuets svårigheter.</p>
<p><strong>Gud är början och slutet och också den som finns mittimellan, där vi befinner oss.</strong></p>
<p><strong>Emmanuel=Gud med oss…</strong></p>
<p><strong>Att få Guds namn skrivet på sig betyder att veta sin identitet, att få namnet på Guds stad skrivet på sig är att veta sin tillhörighet – att veta vems man är. Det handlar om relation…</strong></p>
<p><strong>Det handlar om vilka vi innerst inne är!!!!</strong></p>
<p>Det är förmodligen det som texterna  handlar om. Det är inte teknikaliteter om hur många extra deciliter olja några av flickorna hade med sig utan det handlar om något djupare. Vad är det vi inte kan låna av varandra? <strong>Kärlek! Relation! Tillhörighet</strong>! Oljan som symbol för Anden, livet, relationen</p>
<p>Vad är det som göra att föräldrarna kan sova men vid minsta gny från babyn så är man vaken..?</p>
<p>Vakande fastän man sover, ständigt där pga kärleken till detta hjälplösa barn.</p>
<p>Ständigt beredd att gå upp och öppna dörren för sin Herre när han kommer</p>
<p>Mitt i köpandet och säljandet så finns han där, och vill också där ha vår uppmärksamhet, så att inte köpandet och säljandet blir allt i denna världen…</p>
<p><strong>Guds Rike är mitt ibland er…sa Jesus</strong></p>
<p>Det är därför vi inte behöver sälja allt och bege oss till något berg och vänta på Honom.</p>
<p>Han finns ju redan här, lite osynligt, lite lågmält, vi kan ibland tycka lite overksamt</p>
<p>Men det är ett annat sätt att se på makt – nämligen <strong>kärlekens makt </strong>som arbetar på ett annorlunda sätt.</p>
<p><strong>Detta ger oss hopp</strong></p>
<p>Vi lever också i mitten. Det är ingen lätt tid att leva i. <strong>Det är en tid fylld av lidande, besvikelser, paradoxer och rädsla. Johannes ärende till människor i alla tider blir därför att den svåra tiden i mitten har kopplingar till skapelsens goda början och skapelsens goda slut. Och den kaosartade världen är inte på väg mot utplåning och förstörelse, utan mot ett slut med både syfte och mål. </strong></p>
<p>När vi kan se att Johannes är teolog, poet och pastor, kan vi också förstå Uppenbarelsebokens ärende. Då gör det inte så mycket att vi inte förstår vissa detaljer. Uppenbarelseboken behandlar tidens slut för att motivera människor som lever i mitten att leva ut Jesu ord här och nu. Kristen tro är ingen undergångsreligion. <strong>Uppenbarelseboken talar inte om att vi är på randen till undergången. Vi är på randen till en ny ljus början.</strong></p>
<p>Det vi tänker, det vi säger, det vi gör får då stor betydelse. Handlingar som är gjorda i gemenskap med Gud &#8211; i Andens kraft &#8211; kommer att bestå förevigt. De kommer att leva vidare i den nya ljusa början som vi kallar himlen.</p>
<p>I förtröstan till dessa texter blir det här livet inte en parentes på väg till himlen.</p>
<p><strong>Livet här och nu djupt meningsfullt. </strong></p>
<p>Kristen tro förvandlar rädsla och kärlekslös passivitet till hopp och kärleksfylld aktivitet.</p>
<p>Det är precis vad vi behöver i vår tid. Vi behöver inte vara rädda. Det vi tänker, det vi säger, det vi gör får då stor betydelse. Handlingar som är gjorda i gemenskap med Gud &#8211; i Andens kraft &#8211; kommer att bestå för evigt. De kommer att leva vidare i den nya ljusa början som vi kallar himlen.</p>
<p>Vi övar oss just nu för himmelska gärningar.</p>
<p>Församlingen i Thessalonike fick orden om att ”<strong>tjäna och vänta” </strong></p>
<p>1 Thess 1:9-10 som en grundhållning i sina liv. Inte bara det ena eller det andra utan både-ock!</p>
<p>Så här säger vår Herre och Frälsare</p>
<p><em>”Var inte rädd, jag är alpha och omega, den förste och den siste och den som lever och jag lever i evigheters evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket…” </em></p>
<p><em>Läs Joh  upp 21:5 </em></p>
<p><strong>Ge inte upp…</strong></p>
<p><strong> </strong><em>lennarth 111113</em></p>
<p><em><br />
</em></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2011/11/13/sondagstankar-111113-vaksamhet/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Söndagstankar 111024 &#8211; Att lyssna i tro och handla i tro</title>
		<link>http://slottshagskyrkan.se/2011/10/24/sondagstankar-111024-att-lyssna-i-tro-och-handla-i-tro/</link>
		<comments>http://slottshagskyrkan.se/2011/10/24/sondagstankar-111024-att-lyssna-i-tro-och-handla-i-tro/#comments</comments>
		<pubDate>Mon, 24 Oct 2011 07:01:18 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lennarth</dc:creator>
				<category><![CDATA[Söndagstankar]]></category>
		<category><![CDATA[predikan]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://slottshagskyrkan.se/?p=2834</guid>
		<description><![CDATA[Att lyssna i tro och handla i tro…Markus 10:17-27, Matteus 13:44-46 Matt 13:44-47 A Matteus kapitel 13 är fyllt av liknelser Liknelsen brukar kallas den gåtfulla förklaringen. Betyder ”att vara lik”, ”att ställa vid sidan av varandra” I Jesu undervisning förekommer ung 70 olika liknelser, en form som rabbinerna ofta använde sig av Berättelsen stod [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p><strong><em>Att lyssna i tro och handla i tro…Markus 10:17-27, Matteus 13:44-46</em></strong></p>
<p><em>Matt 13:44-47 </em></p>
<p><strong>A </strong>Matteus kapitel 13 är fyllt av liknelser</p>
<p><strong>Liknelsen brukar kallas den gåtfulla förklaringen.</strong></p>
<p>Betyder <em>”att vara lik”,</em> ”<em>att ställa vid sidan av varandra”</em></p>
<p>I Jesu undervisning förekommer ung 70 olika liknelser, en form som rabbinerna ofta använde sig av</p>
<p>Berättelsen stod högt i kurs, hela vår bibel är fylld av berättelser, historiska, allegorier och liknelser. <strong><em>”En liknelse är en jordisk berättelse med <span style="text-decoration: underline;">en</span> himmelsk mening”</em></strong></p>
<p>Men det intressanta är att liknelsen inte självklart öppnade upp förståelsen.</p>
<p><em>”Därför talar jag till dem i <strong>liknelser</strong>, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte.” Matt 13:12 </em></p>
<p>Liknelserna fyller två funktioner:</p>
<ol>
<li>För dem som inte ville tro på Jesus som Guds Son,      blev liknelsen en dom över deras ovilja/oförmåga att förstå –de saknade dörrlåset      att sätta in  nyckeln i …</li>
<li>För dem som såg efter Jesus blev liknelsen en      berättelse som levde, gav möjlighet till att handla och pröva om nyckeln      fungerade och så  växte förståelsen      fram …</li>
</ol>
<p><span id="more-2834"></span>”<em>Han sade: &#8221;Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara <strong>liknelser</strong>, [12] för att de skall se med sina ögon utan att se och höra med sina öron utan att förstå, <strong>så att/såvida</strong> de inte omvänder sig och får förlåtelse.&#8221; Mark 4:11-12</em></p>
<p>Bilderna som gavs gjorde att människor fick möjlighet till en tids eftertanke/betänketid</p>
<p>”Men visst är det svårt att försöka förstå att man inte kan förstår det man trodde att man förstått!”</p>
<p><strong> </strong></p>
<p><strong>B</strong> Dagens predikotexter handlar om att <strong>l<em>yssna</em> i tro –</strong> och handla därefter.</p>
<p>Ibland säger vi ”<em>Jag hör vad du säger”</em> – vilket eg betyder ”<em>jag bryr mig inte för jag har redan bestämt mig”</em></p>
<p>&#8221;<strong><em>A</em></strong><em>tt höra är inte detsamma som att lyssna. Lyssna betyder interaktion, att språkligt agera, och att lyssna gör skillnad, en skillnad som kan förändra våra liv, personligt, yrkesmässigt och samhälleligt.&#8221;</em></p>
<p>Att lyssna, att lägga örat till marken och höra efter vad som händer under ytan…</p>
<p><em>”Hör du som har öron…”Matt 13:9</em></p>
<p>Vad är det som händer när vi riktigt lyssnar?</p>
<p>Det betyder att lyssna bakom, inunder, djupare…såsom Gud lyssnar på oss…</p>
<p><em> </em></p>
<p><strong><em>C </em></strong><em> Himmelriket är såsom en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och <strong>i sin glädje</strong> går han och säljer allt han äger och köper åkern. </em></p>
<p><em> [45] Med himmelriket är det också såsom när en köpman söker efter fina pärlor. [46] Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den. </em></p>
<p><em>Mark 10:13-26 </em></p>
<p>Vi möter några olika figurer</p>
<ol>
<li>En      som mycket omedvetet stöter på sitt livs skatt</li>
</ol>
<p>A Det är en helt vanlig dag, plöjningen pågår och plötsligt överraskande kommer skatten i dagen.</p>
<p>Och eftersom åkern och skatten hänger ihop så köps ett antal kubikmeter jord och sten. I stor glädje!!</p>
<p>Är det inte onödigt att köpa hela åkern? Vår  skatt och vårt vardagliga liv hänger ihop.</p>
<p>Texten pekar  på att skatten finns mitt i vardagens harvande av våra dagliga uppgifter, mitt i läsningen av oförståeliga bibelsammanhang och närvaron i tråkiga gudstjänster. Det är när vi gör som vi upptäcker…och det tar tid att upptäcka det.</p>
<p>Tänk t ex så lång tid det kan ta för oss innan ett ljus går upp för oss vad gäller innehållet i en bibeltext</p>
<p>Det är när vi försöker att renodla det kristna livet från det vardagliga som vi skapar problem– och omgivningen får problem med oss…</p>
<ol>
<li>En      som söker mycket målmedvetet efter livets pärla</li>
</ol>
<p>B Den andre personen arbetar målmedvetet med sitt sökande, han vet vad han vill finna och när han finner så tvekar han inte, allt har ett pris och han är beredd att betala, översvallande glad…</p>
<p><em>Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen med förlorar sin själ/sig själv?</em></p>
<p><em> </em></p>
<p><em> </em></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p>
<ol>
<li>En      som ansträngt sig till max och ändå inte nått fram …-</li>
</ol>
<p><em> [17] När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: &#8221;Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?&#8221; [18] Jesus svarade: &#8221;Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. [19] Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.&#8221; &#8211; [20] &#8221;Mästare&#8221;, sade mannen, &#8221;allt detta har jag hållit sedan jag var ung.&#8221; [21] Jesus såg på honom med kärlek och sade: &#8221;Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.&#8221; [22] Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. </em></p>
<p><em> [23] Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: &#8221;Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!&#8221; [24] Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: &#8221;Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! [25] Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.&#8221; [26] De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: &#8221;Vem kan då bli räddad?&#8221; [27] Jesus såg på dem och sade: &#8221;För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.&#8221; </em></p>
<p>&nbsp;</p>
<p>C Den tredje personen bryter vårt mönster. Vad handlar texten om? Att vi alla skall gå bort och sälja allt och ge åt de fattiga? Jag tror inte det – även om Jesus konstaterar att för oss som har onödigt mycket pengar är det svårt att komma in i Guds Rike – ja t  o m omöjligt! Jämförelsen mellan oss och den absurda bilden med kamelen genom nålsögat har vi –liksom lärjungarna- svårt att skratta åt.</p>
<p>Jesu humor är inte alltid lättåtkomlig…</p>
<p>Mannen hade gjort allt som var möjligt, allt som förväntades av honom, trots detta ställer han frågan ”vad skall jag göra mera…?”</p>
<p>Och Jesus säger inte ”duktig duktig…” – men det står att ”han ser på honom med kärlek”…</p>
<p>Han ser den unge mannens längtan, insats, energiskhet…</p>
<p>Han blir inte imponerad – men han fattar kärlek till en människa som spänt musklerna under hela sitt liv, och det han säger är ”slappna av, gå och sälj allt, bryt det gamla systemet och bli min lärjunge…”</p>
<p>Svaret ”Ett fattas dig, gå och sälj allt…kom sedan och följ mig” utmanar var han hade sin trygghetspunkt, i det  synliga guldet eller i den osynliga skatten.</p>
<p>Ett fattas dig…Det utmanar dig/mig var vår identitet ligger, hur vi värderar oss själva och vår omgivning.</p>
<p>Ett fattas oss? Är det att våga släppa taget och våga hoppet över…</p>
<p>Annars blir det kristna livet likadant som tidigare – vi byter ord men har samma melodi, vi går utanför vår gamla tomt – men går i samma mönster</p>
<p>Att leva befriat…</p>
<p>Och bli min lärjunge…disciple-disciplin</p>
<p>Lagiskhet hamrar på utifrån ”detta måste du göra/borde du göra”</p>
<p>Upproriskheten skriker utifrån ”du behöver inte göra någonting”</p>
<p>Disciplinen som kommer inifrån viskar ”Jag vill göra detta…”</p>
<p>Att gå från att vara eftersträvare till att bli efterföljare…</p>
<p>&nbsp;</p>
<p>D Så  kanske kan vi vända på allt, det är kanske Gud som söker oss, det är vi som är skatten i åkern som Jesus köper för sitt liv, det är kanske vi som är den dyrbara pärlan som kostar allt… Greta Hoffsten, brevbärare, gift med  teologen Gustav Wingren  berättar hur hon läste i Lukas 15 om det förlorade fåret och upptäckte att det var hon som var det förlorade fåret– men hon visste inte om hon ville bli funnet…?</p>
<p>&nbsp;</p>
<p><em>lennarth 111023</em></p>
<p>&nbsp;</p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://slottshagskyrkan.se/2011/10/24/sondagstankar-111024-att-lyssna-i-tro-och-handla-i-tro/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
	</channel>
</rss>

