Har under Kristi himmelsfärdhelgen varit i Linköping.
Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige bildade förra året ett gemensamt samfund – med arbetsnamnet Gemensam Framtid- och vi var nu med om den första årskonferensen.
Lite speciellt, det är inte så ofta gamla samfund går samman och bildar något nytt.
Förhoppningen är att det skall bli skillnad.
Ett övergripande tema för det nya samfundet är ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen”.
Det är en stor gåva att finna en tro som bär oss i olika åldrar och i olika situationer.
Det är en fantastisk förmån att få växa och utvecklas med en tro som tar oss genom både glädje och sorg och som förvandlar.
Lasse Svensson- vår nyvalde kyrkledare – sade i söndagens gudstjänst att det är alltför lätt att bara vara en termometer, att konstatera hur kallt eller varmt det är, och klaga över förhållandet medan det är mycket mera utmanande att få vara en termostat, som kan göra skillnad i temperaturen.

En vecka där vi får göra skillnad önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Har under vintern gått en biodlarkurs.

I lördags kväll blev jag med ett bisamhälle, som vi ställt på son och sonhustrus tomt (ni som varit och besökt vår tomt inser säkert varför..)

Ett bisamhälle består av mellan 20 000 – 90 000 arbetsbin, ett tusental drönare samt en drottning som med sina 15 olika körtlar utsöndrar dofter (feromoner) som aktiverar generna hos övriga bin och därigenom styr deras handlanden…

Vissa vetenskapsmän kallar bisamhället för en superorganism, där själva samhället är individen (!) och de enskilda bina bara delar i denna ”kropp”…

Det finns cirka 1 miljon insektsarter, och av alla dessa är bina en av några få arter som människan kunnat ta i sin tjänst.

För att utnyttja biet har människan fått anpassa sig till binas villkor istället för tvärtom.

När jag tittade till ”mitt” bisamhälle i eftermiddags, så blev jag så fascinerad över deras till synes planlösa flygande, som är en inprogrammering av den nya geografin.

Allt för att finna fyndigheter och kunna samla in nektar och pollen…

Därigenom åstadkommer bina omedvetet den livsviktiga pollineringen av blommor och fruktträd.

En s k ”bi-effekt”, som är mycket viktigare än själva insamlandet för framställningen av honung.

En god vecka med många omedvetna ”bi-effekter” önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Jag lyssnade till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Vi råkade befinna oss på samma ö valborgsmässoafton – Käringön.
Hon höll ett vårtal som var det bästa jag hört.
Koncist, ledigt, innehållsrikt.
Bland annat nämnde hon vikten av ”bordets demokrati”, som jag gått och funderat kring sedan.
När jag går igenom mitt liv och funderar kring om det är något jag skulle vilja se i repris, så är det nog bordssamtalen med olika människor.
Samtalen hemma i köket, i vardagsrummet likväl som vid restaurangborden.
Bordet som underlag för det gemensamma ordet…
Bordet som gör oss jämlika…
Bordet som skapar en god distans och en god närhet människor emellan…
Bordet som gör att vi kan se varandra i ögonen, samtidigt som vi lyssnar…
Bordet som ger skydd samtidigt som det ger öppenhet i dialogen…
Där vi försiktigt och respektfullt kan “borda varandra”…
Hur skulle vår tillvaro se ut utan bord?
Frukostborden, middagsborden, fikaborden, kvällsmålsborden…
Många samtalsbord blir det…
Låt oss vara rädda om dem alla.

En vecka med många goda samtalsbord önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Jag lärde mig ett nytt ord i förra veckan.
Stratifiering.
Vilket betyder att man köldbehandlar(!) frön manuellt för att de ska gro.
Man skulle kunna tänka sig att det borde räcka med lagom temperatur för att frön skall växa.
Men de flesta perenna växter, som lever i ett tempererat klimat, har frön som behöver en period av kyla för att gro!
Å andra sidan kräver viss vegetation extrem hetta, typ en skogsbrand för att få fröna att komma igång.
Lagom är tydligen inte bäst…det är i ytterligheterna det sker.
Livet är paradoxalt, både i växtvärlden och i vårt mänskliga liv…

En varm och kylig vecka önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

”Är du inte Lennarth?”
De ifrågasättande orden slår ibland emot mig när jag går ut på facebook, och jag har skrivit fel lösenord.
En rannsakande fråga, som jag inte kan skaka av mig.
Följdfrågorna väller fram…
Om jag inte är Lennarth, då är jag förmodligen någon annan…
Men kan jag vara någon annan..?
Jag kan ju låtsas vara någon annan…
Andra kanske tror att jag är någon annan…
Men någon annan kan jag ju inte egentligen vara, om jag nu vill vara äkta…
”Är du inte Lennarth..?”
Så inser jag att frågan kan ses ur ett annat perspektiv.
Typ: ”Är det inte du som är Lennarth..?”
Ett igenkännande av den jag är…
I trollkarlens hatt, denna underfundiga berättelse av Tove Jansson, blir Mumintrollet förvandlad till oigenkännlighet, beroende på att han gömt sig under trollkarlens hatt.
Han visste själv inte om att han blivit förändrad.
Omgivningen känner inte igen honom.
Fylld av övergivenhetens ångest vänder han sig till Muminmamman, som länge tittar forskande och till sist konstaterar ”Jooo, du är Mumintrollet”…
Och med hjälp av denna kärleksfyllda identifiering förvandlas Mumintrollet till sin ursprunglighet..
Identifierad genom igenkännandets lösenord…

En vecka med god identifiering önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Har jag berättat att jag gått med i RPG-Riksförbundet Pensionärsgemenskap?
Det är fullt tillåtet att göra så innan man blir ålderspensionär.
Någonstans måste man ju börja för att så småningom vänja sig vid tanken.
När jag föddes – 1950 – var antalet svenska medborgare över 65 år 0, 7 miljoner.
2010 fanns det 1,7 miljoner.
Vi som blir äldre blir fler och fler.
Bodil Jönsson har skrivit en en intressant bok om åldrande, ”När horisonten flyttar sig”.
Hennes grundtes är att vi behöver lära oss att bli äldre.
Precis som träden så visar vi upp den senaste årsringen, men innanför finns alla de tidigare årsringarna med sina erfarenheter.
Tänk om det finns två lärpucklar i livet?
Barndomens puckel med förstagångshändelser och ålderdomens puckel innehållande livets alla händelser och minnen.
Ibland är det som om minnena minns oss mera än vi dem…
Vi glömmer namn och sifferkombinationer och blir irriterade över detta.
Men tänk om vi tillåter våra ögon att nyfiket öppnas för upptäckten av en lärdomsdimension, där integrationen av livets årsringar leder oss fram till det som enkelt kan kallas för livsvisdom…
En visdom som bygger på att väva samman ett samlats livs mognande erfarenheter, vilket får oss att se annorlunda på tillvaron.
I C S Lewis berättelser om landet Narnia kommer jag att tänka på en dialog mellan Lucy och lejonet Aslan alldeles i slutet av en av böckerna.
Lucy blir förvånad över hur stor lejonet har blivit, varpå Aslan svarar: ”Det är inte jag som har blivit större, det är du som har blivit äldre…”

En vecka med gott åldrande önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Någon berättade om en annons där det stod om att ”förr var påsken en religiös högtid, men numera firar vi ljusets ankomst”…
När hände denna förändring..?
I ett matprogram i veckan kunde ingen av de medverkande påminna sig om varför det heter påskalamm…
Det känns som att det är läge för ökad konkret påskinformation.
Påsken har sitt ursprung i den gammaltestamentliga berättelsen av befrielsen från slaveriet i Egypten.
Det hebreiska ordet för ”påsk” betyder ”att gå förbi”.
Där blodet av ett lamm hade strukits på dörrposterna, gick mordängeln förbi.
När Jesus möter sina lärjungar till den sista måltiden skärtorsdagskvällen identifierar han sig med påskalammet.
På långfredagen ger han sitt liv.
Så här beskriver poeten Ylva Eggehorn den hissnande vidden av vad som utspelar sig:
”Till rövaren på den högra sidan: Sannerligen, idag skall du vara med mig i paradiset.
Till rövaren på den vänstra sidan: Sannerligen, idag skall jag vara med dig i helvetet.”
Under påsken sätter vi upp ett större kors i Slottshagskyrkan.
Som en del av långfredagens gudstjänst får var och en som vill skriva ner det som är jobbigt och svårt i livet på en röd lapp, som sedan sätts upp på korset.
Illustrerande att allt detta finns med på den första långfredagen…
Jag står och tillhandahåller häftstiften.
Det känns nästan som ett nattvardsfirande, ”för dig utgivet…”
När vi sedan kommer till påskdagens gudstjänst har korset fyllts med gula påskliljor, som pekar på livets seger över dödens begränsning.
Så blir påsken en beskrivning av vår tillgång av en Frälsare nära oss…

En god fortsättning på påsken in i din vardag önskar pastor nilsson i förbigående…

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

Blev du lurad?
Eller tillhör du kategorin som gärna lurar din omgivning?
Vem har förresten kommit på denna absurda idé att vi skall luras?
Jag vill varken lura eller bli lurad, vare sig förste april eller någon annan dag.
Men samtidigt så inser jag att jag ibland blir lurad.
Jag är godtrogen, andra kanske skulle säga att jag är lättlurad.
Men jag står för det.
Jag vill tro det bästa om människor tills de bevisar motsatsen.
Och inte ens då ger jag upp, de bör få en andra chans, en tredje, en fjärde…osv
Det är liksom förutsättningen i mitt arbete som själavårdare.
Under alla luringar på ytan lurar verkligheten som inte behöver lura någon.
För den ende man i längden lurar genom att försöka lura andra är sig själv.
Men i den tillit som sprött växer upp, kan sanningen så småningom våga komma fram.

En önskar om en riktigt sann stilla vecka önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

”Vilken dag är det?” frågade Nalle Puh
”Det är idag” svarade Nasse
”Min favoritdag” sa Nalle Puh

Det låter så enkelt, näst intill banalt.
Eller så låter det jättesvårt, näst intill omöjligt.
Beroende på vad din och min dag har innehållit.
Erfarenhetsmässigt vet vi att livet blixtsnabbt kan förändras.
Livet är som godispåsen ”gott och blandat”, det ena blandas med det andra…
Är det denna blandning som sammantaget ger ett favorit-liv?
Vilken dag är det idag?
Vi firade min mammas 97-årsdag i dag.
(En lite märklig känsla insmög sig när vi sjöng “ja må du leva uti hundrade år ”, plötsligt kändes det som en tidsbegränsning av livet istället för en önskan om ett långt liv…)
Hon hade önskat våfflor på Marie Bebådelsedag– och det fick hon.
När hon satt där i centrum av oss 12 personer som utgör hennes familj, barn och barnbarn med respektive och barnbarnsbarn så såg jag på henne att det var hennes favoritdag.
Och vår med…

En vecka fylld med favoritdagar önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

Ibland skulle jag vilja ha vissa sekvenser av mitt liv filmade.
En hel del av det vardagliga familjelivets glädje och allvar vore intressant att dokumentera.
Vissa måltider där den goda maten och det goda samtalet smälter samman till en njutbar enhet.
Resorna mellan Klippan och Helsingborg skulle också gärna få komma med.
I olika konstellationer möts vi under en halvtimmes pendling i pågatågets mellanrum.
Vilka livsberättelser som delas, vilka kunskaper som levereras, vilka visdomsord som föds under dessa spontana samtal…
I veckan så var det uttrycket ”att njuta sitt otium” som gjorde oss lite förbryllade.
Vi (dvs Jonas) googlade och fann följande på Wikipedia:
”Otium cum dignitate (latin: ‘vila med värdighet’). Lugnt hedersamt privatliv efter väl förrättat livsverk… Begreppet otium stod för all sorts frihet från plikter och uppbundenhet; ett idealtillstånd som möjliggjorde bildning, konstnärsskap och njutning – alltså sysselsättningar utan materiell vinning som mål.”
Alldeles oavsett ålder kan man få en god aptitretare på framtiden.
Vilka utsikter som öppnas med denna förklaring.
Frågan är om vi inte borde öva oss inför vårt kommande ”vila med värdighet” med att just nu ”arbeta med värdighet”..?

En vecka fylld med ”dignitate” önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se