Psalm 6

Joh 1:1-14

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. [2] Det fanns i begynnelsen hos Gud. [3] Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. [4] I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. [5] Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

[6] Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. [7] Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. [8] Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

[9] Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. [10] Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. [11] Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. [12] Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, [13] som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

[14] Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Nickan ”Lugnt och stilla…”

Vårt uterum blev ett ”mellanrum”, mellan det yttre och det inre, ett vilorum…ett väntrum…

Mellanrummet mellan våra verksamheter, där skapas vår kartbild av verkligheten…

Det nödvändiga tomrummet? Mycket av vår livs flykt handlar om rädslan för tomrummet?

…som är till för att fyllas med närvaro men som fylls med så mycket annat ”pseudomaterial” /jfr vårt garage, det var längesedan det gick in i en bil där!

Vilodagen – ett mellanrum i tiden…

I sin bok ”Tio tankar om tid” skriver Bodil Jönsson om ”ställtid”, den tid det tar att ställa fram och  att återställa för det som behövts för ett arbete

Pausen-pausrummet – upphöra att arbeta – Idag så springer vi från det ena aktivitetsrummet till det andra utan pausen, utan att hinna reflektera och fundera, utan att kunna njuta och andas ut och in… Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, idag hinner jag inte…

Utan pauser skulle mycket bli oläsligt, jfr mina första sms till Britta utan mellanslag!…

Utan paustecken skulle det vara helt olidligt att lyssna på musik…Haydn sägs vara den musikaliske pausens mästare, han använde pauser för att överraska, t o m paus med fermat, dvs paus och paus, tystnad förlängd på obestämd tid!

Avståndet mellan tonerna kallas intervall, ”inter vallum” betyder ”mellan stolparna”

Är det inte mellan stolparna vi gör mål? Blir det ”mål-löst” om stolparna kommer för tätt?

Johannes Döparen levde som en ”mellan-person” i mellanrummet mellan GT:s profeter och Jesus, människa som står emellan och som i detta både åtskiljer och förenar och förnyar…

Som banar väg för Jesus – medlaren…1 Tim 2:5 den sanna människan

Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, När de första människorna försökte sig på att göra sig till ”gud”, dvs bli något de inte var ämnade att vara, så gick något väsentligt förlorat, deras identitet  försvann och ersattes av ”identifikation”, dvs att försöka efterlikna något/någon i sin omgivning…

En av definitionerna på Gud är ”helig”, ”hel”, betyder ”avskild för ett spec ändamål”, och har med identitet att göra…och människan förlorade sin identitet genom att inte längre vara avskild för detta speciella ändamål att vara Guds förlängda ambassadör in i denna skapelse.

Heligheten-identiteten gick förlorad!

Prästernas i GT blev dessa ”mellan-personer”, skarvsladdar mellan den Helige och människan.

Psalm 563 ”Mina döda timmar…”

Under H99 fanns ”andrum”, en av de fyra kuberna på piren. Mitt i bomässan fanns möjlighet att besöka sitt inre rum, med hjälp av ett yttre rum. C:a 25.000 stannade upp, tände ett ljus och bad en bön/tänkte en tanke.”Jag känner Gud och det luktar stearin” skrev någon i gästboken!

Vi lärde oss ett att det finns behov av stillhet för sitt inre rum, och att när ”kyrkan är mitt i smeten” så blir hon efterfrågad. Till det yttre lik alla andra kuber, till sitt inre starkt skiljande. Så här skrev jag i brevet som gick ut till övriga kyrkor i sta´n: Det är en stor glädje att vi kan med vår närvaro få vara med och förmedla Guds närhet till människor på H99 på scenen och i kuben. Se allt detta som ett Guds tabernakel mitt ibland de mänskliga förgårdarna som Bomässan utgör. Har kuben kunnat vara det ”allraheligaste” där Gud uppenbarar sig eller tillhör den förgårdarna, dvs där människor flanerar, konsumerar, producerar?

Utan att ha facit i hand tror jag att det blev så. Människor slogs av enkelheten, korset som får blicken att fånga himlen, den stillsamma Taizzémusiken, ljusbäraren utövade en dragningskraft (här kan kristna och sekulariserade mötas och göra samma handling utan att kunna bedömas i andlighetsskalan), alla förstod vad det handlar om. Idag är Pilgrimsfestivalen mitt i Helsingborgsfestivalen  ett resultat, en fortsättning…

Men låt oss fokusera på tabernaklet/templet.

Tabernaklet i GT var ett sådant mellanrum, där Gud kunde möta sitt folk, så att de kunde bearbeta det de varit med om och ta sats för att gå vidare, bekänna och bli förlåtna/försonas för att på nytt kunna återta sin dientitet, sin avskilda funktion…

Alla föremål och alla riter hade  den Helige som Utgångspunkt och som Mål!

Med sina förgårdar kunde olika människor finna sina mellanrum för att sedan kunna väva samman sina liv – hitta sitt livs Shalom (=ett liv som vävt samman)

Och observera att riterna var knutet till fester, det var fest att försonas! Det är vi som har sekulariserat festerna till att ibland bli helt meningslösa mer än bara drickandet (typ midsommaraftonsfirandet)

2 Mos 35:4ff, I tabernaklets och templets allraheligaste uppenbarade sig Gud under ökenperioden. Tabernaklet bestod av en treenighet, förgården, omkring 50 x 25 m -där alla fick vara, innehöll ett brännofferaltare Ex 27:1-8, och kopparbäcken, Ex 30:17-21,  där man kunde rena sig, tältet, 27 x 9 x 13;5,  bestående av det heliga, 5 x 10, dit bara prästerna fick komma innehållande ljusstaken, Ex 25:31-40. Skådebrödsbordet, Ex 25:23ff , påminde om förbundsmåltiden,  rökelsealtaret, Ex 30:1-10,tände rökelse morgon o kväll och på vägen in till det allra heligaste, 5 x 5, -dit bara översteprästen en gång om året gick in på den stora försoningsdagen – förlåten, en c:a 10 cm tjock vävnad som dolde förbundsarken, Ex 25:10-22, Num 17:8, Deut 10:1-5. , en rektangulär låda som innehöll Arons stav som grönskade, en kruka med manna och de två stentavlorna med tio budorden, och ovanpå locket, som kallades ”nådastolen”, där två keruber fällde ut sin vingar över arken. Där, i det inre rummet uppenbarade Gud sig, helig, rörlig och icke kontrollerbar. Här möttes nöd och nåd och försoning gick hand i hand med Gudskännedom och självkännedom.

I detta inre mellanrummet skedde det…Ingen såg men alla kände resultatet.

Psalm  603 ”En nådastol…”

I NT pekar Jesus på att han är det allraheligaste, Joh 1:14-17, fylld av nåd och sanning, vandrande bland människor. Joh 20:21 beskriver likheten i Faderns sändning av Jesus och Jesu sändning av oss-till denna  världen! När Jesus kom sa han ”Se Guds Rike är inte så att man kan se det, här eller där…det är mitt ibland er…”

Mellanrummet Guds Rike/Jesus Kristus själv mitt ibland oss och i oss…

1 Kor 3:16 och Rom 12:1-3 tar steget fullt ut och talar om oss som levande tempel med daglig altartjänst och var-daglig gudstjänst.-levande mellanrum!!! Psalm 207 ”En liten stund med Jesus”… ett mellanrum som skapas i tid och rum

Som pendlare mellan Klippan o Helsingborg blir det ett av mina rytmiska mellantider och mellanrum, där finns en ”pendlargemenskap”, människor som jag bara möter där, en sorts ”mellanrums-människor” där vi är på väg tillsammans

Som i gudstjänsten, ett sorts ”andligt pendlingsrum” , vi är tillsammans, pilgrimer på väg…tillsammans men ändå är var och en på vår personligt andliga resa

Gudstjänsten blir en tids-ficka”, en oas, som inte handlar om aktiviteter utan om just att vara på väg i  ”Guds-tjänst”…i GT så fick inte prästerna ha något nära kroppen som framkallade svett ” Hes 44:18 ”De skall ha huvudbonader av linne på sina huvuden, och benkläder av linne omkring sina höfter. De skall inte klä sig med något som framkallar svett” , dvs  tjänsten inför Gud är inte transpiration eller prestation utan inspiration och mottagande…

Det heligaste kan vi inte manipulera fram, vi kan bara drabbas, bli drabbade och låta andra bli drabbade. Det är i dessa mellanrum-andrum-tomrum som Gud möter oss…

Nickan Mellanrumsdagar

Gudstjänstens mellanrum är ett mottagande – men det är också ett utgivande genom våra livserfarenheter.  Vad är hemligheten? ”there is a crack in everything, that´s how the light gets in” Leonard Cohen  Genom våra sprickor kommer ljuset in i våra mellanrum , i gudstjänstens närvarande mellanrum så bearbetas och helas vi

Bibelläsningen och bönen – s k andakt – har sitt ursprung i tyskans ”andenken,” fritt översatt ”att tänka på något”. kan bli ett sådant mellanrum som binder samman samtidigt som det åtskiljer, skapar en välbehövlig distans för att sedan kunna komma i närheten

Att pilgrimsvandra, att åka på retreat kan vara ett sådant mellanrum

Retreat betyder att ”dra sig tillbaka” men om vi sätter ett litet bindestreck mellan så att det blir re-treat då blir betydelsen helt annan, treat=bjudning, gåva , överraskning, nöje, njutning. I re-treaten så bjuder Gud på överraskningar, där vi får ta emot hans gåvor

Jesus själv blir personligt ett mellanrum mellan dig och de händelser som ligger bakom, de människor som du har svårt med, ett mellansteg i st för de långa sjumilakliven som vi ibland längtar efter att ta…bara för vår bekvämlighets skull

Jag tror det handlar om vissheten att få vara utvald /relaterad till vår Skapare/Frälsare Detta i sin tur leder till ringar på vattenytan, Joh 1:12-13Rom 12:1-3

Och denna visshet växer fram i avskildheten, ensamheten…se H Nouwens andakter

Vi behöver återupptäcka det heligas räckvidd och dess djup i våra liv för att våga se möjligheterna av helighet och helhet mitt  i vardagens splittring. Det blir kanske inte mycket lättare, men ganska mycket enklare och absolut blir Gud större i våra liv och mer genomträngande i det vi håller på med.

Tänk att vi får förmedla, vara levande mellanrum för varandra,  vi är Guds skarvsladdar och kan få möta Gud överallt, i vad vi än håller på med. ”Det gick en ängel genom rummet”-syndromet.

Psalm 256 var inte rädd

Välsignelsen

Nickan ”hör nu har regnet slutat att falla…”

Agneta Boström är mötesledare, Lennarth Nilsson predikar, Hanna Forsberg sjunger och Lennart Björk spelar.

Och efteråt dricker vi gott kyrkkaffe en trappa ner i Kärnpunkten eller kanske ute på gården i solen.

Observera att under juni, juli och augusti är gudstjänsterna kl. 10.

Välkommen!

Lennarth Nilsson kommer att predika, det är mors dag och temat är ”andligt föräldraskap”.

Jan Hallström är mötesledare, Hanseric Orre och Lena Carlsvärd sjunger och Erland Sjunnesson spelar.

Under gudstjänsten leder Helena Andersson barnkyrkan nere i Känrpunkten.

Efter gudstjänsten serveras gott kyrkkaffe.

Före gudstjänsten är du välkommen att pilgrimsvandra. Läs mer!

Välkomna!

Lennarth Nilsson kommer att predika, Catarina Palmkvist är mötesledare, Linda Axelsson sjunger och Lars Thunberg spelar. Även Hanna Forsberg och babyrytmiken kommer att medverka.

Efter gudstjänsten serveras gott kyrkkaffe nere i Kärnpunkten.

Välkomna!

Skärtorsdag – Torsdag 1/4

19 Getsemanestund, nattvard

Långfredag – Fredag 2/4

11 Gudstjänst, Lennarth Nilsson

13 Korsvandring, start vid Kärnan

Påskdag – Söndag 4/4

11 Uppståndelsegudstjänst, L Nilsson, Lena Carlsvärd, Linda Axelsson

Välkommen!

Tema: ”Livsnära smågrupper”

Linda Axelsson predikar och praktikanter från Betel medverkar med dans och sång.

I gudstjänsten kommer även Gideoniterna att vara med och informerara om sin verksamhet. Vi tar även upp en utgångskollekt till deras arbete.

Efter Gudstjänsten serveras som vanligt kyrkkaffe i Kärnpunkten.

Om det är något man kan ha – och har – åsikter kring så är det den femte kvaliteten i NFU, nämligen ”Inspirerande gudstjänster”.

En församling i Sollentuna ger en gudstjänstgaranti ”Du får tiden tillbaka om gudstjänsten var dålig”, besökaren ersätts med att någon församlingsmedlem skottar snö eller putsat fönster o dyl den förlorade timmen…

Gudstjänsten är det ”offentliga fönster” som förstagångsbesökaren möter liksom den trogne medlemmen som är där för 254:e gången – och förväntas beröra dem båda.

Fri eller nedskriven liturgi, längden på och innehållet i predikan, vilken typ av sånger/psalmer…orgel eller gitarr och trummor, komponenterna är oräkneliga…förväntningarna är oräkneliga…skulle jag känna in alla förväntningar så hade jag vänt i dörren…det är omöjligt att tillfredsställa…

Låt oss bara se vad vi kom fram till som ett ”vi vill” när vi funderade kring gudstjänsten för något år sedan i vår församling.

Gudstjänsten är en mötesplats där människor möts i Guds närvaro, där vardagen får plats i gudstjänsten och gudstjänsten kan fortsätta i vardagen…

Vi vill en gudstjänst fylld med glädje och frimodighet där vi på olika sätt riktar och uttrycker vår tacksamhet och kärlek till Gud.

Vi vill en gudstjänst där bibelordet och bönen möter människors andliga behov och blir redskap för en fördjupad gudsrelation.

Vi vill en gudstjänst där den gudsbild vi förmedlar är en förlåtande Gud, som  inbjuder till reflektion och utmaning.

Vi vill en gudstjänst där vi utgår från ett gemensamt centrum med våra olika personligheter och gåvor och möts i försonande mångfald.

Vi vill en gudstjänst som utmärks av entusiasm och glädje tillsammans med känslan av att vara på helig mark, där Anden verkar.

Vi vill  en gudstjänst som föder en längtan efter handling och ger avtryck i vardagen,  en plats där vi möts i sorg och glädje, där vi delar styrka och svaghet.

Vi vill  en gudstjänst där människor berörs i sin ande och känsla, sitt förnuft och sin vilja.

Vi vill en gudstjänst där var och en är delaktig och behövd och där allt och alla är delar som påverkar helheten i mötet med Gud och våra medmänniskor.

Det är mycket som en gudstjänst skall innehålla…

Den kristna gudstjänsten har sitt ursprung i  att de första lärjungarna efter Jesu uppståndelse samlade på den första veckodagen efter sabbaten (Joh 20:19-20) för att berätta för varandra ”Jesus har uppstått!” Herren lever! Gud har uppväckt honom från de döda! Kärleken segrar trots allt! Varje söndag är en påskdag! I Jesu namn!

En återspegling av den gudstjänst som ständigt sker i det himmelska…

Det märkliga är dock att i samma gudstjänst kan någon sitta och bli mycket välsignad och någon annan tycka att det saknas ande och liv…hur är detta möjligt? Kan samma gudstjänst vara fylld av Guds Ande och tömd på Guds Ande?

Eller är det så att en hel del av det som vi upplever av andlighet egentligen är själsliga…? Utslag av våra känslor, som triggas igång av sånger som får oss att minnas, förkunnelse som är tilltalande därför att talaren säger det som jag tycker om att höra..? Eller som inte tilltalar mig…

Ja, det är klart att det är så…vi hänger ihop, och för att förstå andlighet behöver vi se sambanden som finns, se att andliga upplevelser är komplexa och  berör oss i hela personligheten.

Detta leder mig till en ödmjukhet när jag försöker bedöma hur det ser ut, det är inte så enkelt som att alla borde se och göra det som jag gör…

Men tillsammans kan vi utföra det ingen av oss kan göra själv

Vad är det som inspirerar mig? Dig? Oss?

Inspirera kommer av ”inandas” ,vad är det som inandas i mig…

Vi läste texten 1 Thess 5:9-26

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, [10] som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. [11] Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör. [12] Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. [13] Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. [14] Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. [15] Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

[16] Var alltid glada, [17] be ständigt [18] och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. [19] Släck inte anden, [20] förakta inga profetior [21] men pröva allt. Ta vara på det som är bra, [22] och avhåll er från allt slags ont. [23] Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. [24] Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.

[25] Bröder, be också för oss. [26] Hälsa alla bröderna med en helig kyss. Lova mig i Herrens namn att alla bröderna får höra brevet läsas upp.

[28] Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.

Först ett hopp, grundat på det som redan har skett med Jesus, vårt liv i församlingen hänger på tro och hopp som en tvättlina mellan Jesus död och uppståndelse och det som komma skall…

Sedan kommer uppmaningarna, fyra av arton  är typ förmaningar så som vi tänker oss förmaningar (det är detta vi kan kalla för ”nådens obalans”) , övriga är idel uppmuntran, ungefär som att säga ”det här vill Gud med ditt liv, skulle du vilja det också…?”

Grundtänket är att det handlar inte om vilken form eller vilken stil utan att Guds Ande verkar i gudstjänsten… ”Släck inte anden…” 1 Thess 5:19

Inspirerande gudstjänst, vad är det för bilder vi har…

Ofta tror jag vi tänker tillbaka…och jämför med nuet och då är risken att vi söker ett mönster, om vi sjunger den sången så händer kanske det…, om vi säger det på det sättet, då så…

Om vi tänker på barn och lekfullheten, så är det växling av struktur och frihet, fascinationen och fantasi, verkligheten blir sagolik och det sagolika blir verkligt, se slutet i Olle Adolfssons sång:

Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör  det gåtfulla folket

Tänk en vitsippsbacke i april-maj –en upprepning med variation, det är inte samma vitsippor som förra året, men de liknar dem så man skulle kunna tro att de ”gick igen”.  Så är det med livet, det är ständigt ”nu”, ”idag”, ”här” ”idag är frälsningens dag”

När lagiskheten söker att reprisera  så är det formerna, det yttre, strukturerna medan

när evangeliet gör repriser, så är det liv, nytt innehåll, även om vi har sett det förut (jfr vårens vitsippsbackar), en upprepning med variation

Och om evangelium övergår till att bli lag – då finns inget evangelium…?

”Släck inte anden…” vad kan det innebära…

Släck inte entusiasmen – även om det ser ut att vara tokigt…men rätta till…

Kväv inte viljan…genom att ifrågasätta/fördöma

Blås inte ut ljusen…genom att vara arrogant,

”En tynande veke skall han inte utsläcka…”

Att våga se bakom/under/över ord och handlingar

Pröva allt – men behåll det goda, det som bygger upp och inte splittrar

Om denna atmosfär finns, så blir inte bara gudstjänsten utan kyrkkaffet, och livet mellan gudstjänsterna ett gott liv, fyllt med närvaro och beröring…fyllt med lekfullhet och glädje

Ords 8:29-31
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
[30] då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
[31] jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.

Gospelkören medverkar, Lennarth Nilsson predikar över 1 Thess 5:9-28, spec vers 19 ”utsläck inte anden”. Vi har även diakonavskiljning.

Under gudstjänsten samlas barnen i Kärnpunkten för Barnkyrka.

Efter Gudstjänsten serveras som vanligt kyrkkaffe i Kärnpunkten.

Välkomna!

Den tredje faktorn i naturlig församlingsutveckling är hängiven andlighet – kanske den svåraste faktorn att bedöma.

Alla har vi våra bilder av andlighet…Vad ser du för bild framför dig?

Vad säger du om följande påståenden:

Jag tycker det är andligt att be
Jag tycker det är andligt att äta mat med människor
Jag tycker det är andligt att sova
Jag tycker det är andligt att ge bort pengar
Jag tycker det är andligt att gå på fotboll
Jag tycker det är andligt att gå ut i naturen
Jag tycker det är andligt att sjunga andliga sånger
Jag tycker det är andligt att fira någons födelsedag
Jag tycker det är andligt att städa
Jag tycker det är andligt att böja knä/höja mina händer när jag ber
Jag tycker det är andligt att be med öppna/slutna ögon

Tror du att alla tycker som du?
Finns det ”rätt” eller ”fel”?
Kan man vara ”andligare än…”
Är något alltid andligt eller finns det andra okända faktorer i den andliga ekvationen?

Samtidigt som vi alldeles för ofta bedömer andras andlighet utifrån våra egna premisser, så vet vi innerst inne att våra mätinstrument är alldeles för trubbiga. Andlighet handlar inte om vilken metod som används utan hur den uttrycks och det faktum att andligheten är äkta och ärlig

Ande kommer ur hebreiskans ”ruah” och grekiskans ”pneuma” =”luft i rörelse”, vind, ande, fläkt, i sig själva osynliga men verkningsfulla. Guds Ande är själva livsprincipen för allt och alla

Motsatsen är ”köttslig” Gal 5:17 Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill.

Offren i GT handlade om att ”frambära köttet”, som representerar det från Gud bortvända sinnet

Rom 8:5 Ty de som lever efter köttet har dess sinnelag, men de som lever efter anden är andligt sinnade. Dvs det köttsliga sinnet bygger något eget medan det andliga bygger på det Gud har gjort

Andlig=spiritual=rationell=förnuftig/rimlig Rom 12:1 Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga/förnuftiga gudstjänst.

Det är förnuftigt att vara andlig, det är andligt att vara förnuftig…

Det handlar om att släppa kontrollen – inte att tappa den…

Spiritualitet=andlighet/fromhet, handlar om det inre livet och dess attityder till omvärlden och engagemang i praktisk handling

Rom 8:9 Ni däremot är inte kvar i den(=köttsliga naturen) utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er.

Eftersom då Gud är ande så blir det lätt att tänka sig att andlighet också är osynlighet…och att köttslighet sär det som är synligt…

New Age-boken ”Nionde insikten…” handlar om hur personen som beskrivs når den vibrationsnivå att hon blir osynlig…Är det högsta andlighet att bli osynlig för omgivningen , eller är det högst andligt att göra som Gud själv – bli synlig och verklig..?

Det var här som Jesus vann sin match gentemot Frestaren, att övervinna längtan till upphöjdheten över det mänskliga /där Eva & Adam förlorade/ och han helt enkelt svara ”Jag är människa!”

Ordet blev kött…Gud blev människa i Jesus – inkarnationen…sid 69

Gud är ett subjekt som handlar…och människan kallas att gå från att vara objekt till att bli subjekt

Hur ser hängivenhet ut?

Jag såg programmet ”Gud i Görlösa” på TV1 i torsdags kväll som beskriver den sektliknande rörelsen ”Evangelist” med Christian Hedegaard som andlig ledare. Utåt sett finns alla attributen för hängiven andlighet, lovsång, förkunnelse med hög ljudnivå, rörelse etc etc . Två citat från ledaren får dock räcka: “Jag älskar er, ni är såna underbara människor, jag skulle kunna äta er till frukost!”

Lite senare möter han en kvinna vars son inte vill ha med henne att göra eftersom han gått in i rörelsen och då säger Christian apropå att kunna lämna: ”Det är bara att vägra lyda order, att låta bli att göra som man blir tillsagd, så åker man ut ur församlingen.” Det är inte svårare!”

Tala om att först bli uppäten och sedan utspydd…

Andlig hängivenhet kan urarta till andlig kannibalism, kannibalism handlar om att få del av

”den andres styrka, mod och andra goda egenskaper”, genom manipulation och kontroll

Jfr en terapeut som bearbetar sitt eget trauma med hjälp av andra i st f att bearbeta sitt eget trauma så att han/hon sedan kan hjälpa andra med det bearbetade i bagaget.

Vad är då hängivenhet, jo där vi steg för steg vågar tro att Gud älskar oss utan att vi behöver göra oss till för honom, och när vi i frimodighet närmar oss honom och varandra, då är hängivenheten ett faktum.

Alla hjärtans dag- att våga lita till att det finns en Gud som älskar oss hängivet, och våra liv blir ett hängivet kärleksfullt gensvar på denna kärlek

Hänger samman med ”fastan”, den frivilliga…

”Under kvällens askonsdagsmässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”

Låt oss ta några ord från dagens text:

”Kärlek…uppriktig… håll fast vid det goda…visa tillgivenhet … överträffa i ömsesidig aktning… brinnande i anden…tjäna Herren. …gläd er i hoppet… uthålliga i lidandet… ihärdiga i bönen. . vinnlägg er om gästfrihet…välsigna… gläd er med dem som gläder sig… gråt med dem som gråter…bemöt alla lika …var inte självkloka. ..löna inte ont med ont…håll fred med alla människor så långt det är möjligt …låt er inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Det gemensamma i denna samling av verb är såvitt jag kan se en gränslös livsstil, som bärs av en inre drivkraft som stavas ä-l-s-k-a . Det är i denna atmosfär som ”Kristi kropp fogas samman” trots eller pga olikheterna

Joh 3:8

Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Att ha aldrig så rätt teologi och vara aldrig så renlärig attraherar inte

Tro utan kärlek är fanatism, kärlek utan tro är sentimentalitet.

Tron är en tillitsfylld relation till Jesus Kristus

Hoppet får oss att våga ta kliv i tro

Kärleken får oss att glömma oss själva när vi är tillsammans med människor

”Den kristna spiritualitetens historia vittnar om oräkneliga vägar på vilka enskilda människor och gemenskaper har upplevt Guds närvaro. De har hört hans kallelse, de har ängslats över Guds vrede eller glatt sig över det gudomligas skönhet, och de har känt det inre tvånget att i gengäld ge allt de ägde. Den Gud som uppenbarade sig i Jesus Kristus har en attraktionskraft som är den främsta grunden för vårt hopp när vi likt Abraham ger oss ut på färden utan att veta vart vi är på väg.” Gordon Mursell

lennarth 100214

Tema: ”Gåvobaserad verksamhet” eller enklare ”jag en gåva”, vår andra station på NFU-predikningarna.

I Gudstjänsten predikar Lennarth Nilsson och Monica Pettersson sjunger med & för oss.

Under gudstjänsten samlas barnen i Kärnpunkten för Barnkyrka.

Efter Gudstjänsten serveras som vanligt kyrkkaffe i Kärnpunkten.

Välkomna!

Foto: Powerhouse Museum (Creative Commons)