Om det är något man kan ha – och har – åsikter kring så är det den femte kvaliteten i NFU, nämligen ”Inspirerande gudstjänster”.

En församling i Sollentuna ger en gudstjänstgaranti ”Du får tiden tillbaka om gudstjänsten var dålig”, besökaren ersätts med att någon församlingsmedlem skottar snö eller putsat fönster o dyl den förlorade timmen…

Gudstjänsten är det ”offentliga fönster” som förstagångsbesökaren möter liksom den trogne medlemmen som är där för 254:e gången – och förväntas beröra dem båda.

Fri eller nedskriven liturgi, längden på och innehållet i predikan, vilken typ av sånger/psalmer…orgel eller gitarr och trummor, komponenterna är oräkneliga…förväntningarna är oräkneliga…skulle jag känna in alla förväntningar så hade jag vänt i dörren…det är omöjligt att tillfredsställa…

Låt oss bara se vad vi kom fram till som ett ”vi vill” när vi funderade kring gudstjänsten för något år sedan i vår församling.

Gudstjänsten är en mötesplats där människor möts i Guds närvaro, där vardagen får plats i gudstjänsten och gudstjänsten kan fortsätta i vardagen…

Vi vill en gudstjänst fylld med glädje och frimodighet där vi på olika sätt riktar och uttrycker vår tacksamhet och kärlek till Gud.

Vi vill en gudstjänst där bibelordet och bönen möter människors andliga behov och blir redskap för en fördjupad gudsrelation.

Vi vill en gudstjänst där den gudsbild vi förmedlar är en förlåtande Gud, som  inbjuder till reflektion och utmaning.

Vi vill en gudstjänst där vi utgår från ett gemensamt centrum med våra olika personligheter och gåvor och möts i försonande mångfald.

Vi vill en gudstjänst som utmärks av entusiasm och glädje tillsammans med känslan av att vara på helig mark, där Anden verkar.

Vi vill  en gudstjänst som föder en längtan efter handling och ger avtryck i vardagen,  en plats där vi möts i sorg och glädje, där vi delar styrka och svaghet.

Vi vill  en gudstjänst där människor berörs i sin ande och känsla, sitt förnuft och sin vilja.

Vi vill en gudstjänst där var och en är delaktig och behövd och där allt och alla är delar som påverkar helheten i mötet med Gud och våra medmänniskor.

Det är mycket som en gudstjänst skall innehålla…

Den kristna gudstjänsten har sitt ursprung i  att de första lärjungarna efter Jesu uppståndelse samlade på den första veckodagen efter sabbaten (Joh 20:19-20) för att berätta för varandra ”Jesus har uppstått!” Herren lever! Gud har uppväckt honom från de döda! Kärleken segrar trots allt! Varje söndag är en påskdag! I Jesu namn!

En återspegling av den gudstjänst som ständigt sker i det himmelska…

Det märkliga är dock att i samma gudstjänst kan någon sitta och bli mycket välsignad och någon annan tycka att det saknas ande och liv…hur är detta möjligt? Kan samma gudstjänst vara fylld av Guds Ande och tömd på Guds Ande?

Eller är det så att en hel del av det som vi upplever av andlighet egentligen är själsliga…? Utslag av våra känslor, som triggas igång av sånger som får oss att minnas, förkunnelse som är tilltalande därför att talaren säger det som jag tycker om att höra..? Eller som inte tilltalar mig…

Ja, det är klart att det är så…vi hänger ihop, och för att förstå andlighet behöver vi se sambanden som finns, se att andliga upplevelser är komplexa och  berör oss i hela personligheten.

Detta leder mig till en ödmjukhet när jag försöker bedöma hur det ser ut, det är inte så enkelt som att alla borde se och göra det som jag gör…

Men tillsammans kan vi utföra det ingen av oss kan göra själv

Vad är det som inspirerar mig? Dig? Oss?

Inspirera kommer av ”inandas” ,vad är det som inandas i mig…

Vi läste texten 1 Thess 5:9-26

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, [10] som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. [11] Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör. [12] Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. [13] Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. [14] Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. [15] Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

[16] Var alltid glada, [17] be ständigt [18] och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. [19] Släck inte anden, [20] förakta inga profetior [21] men pröva allt. Ta vara på det som är bra, [22] och avhåll er från allt slags ont. [23] Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. [24] Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.

[25] Bröder, be också för oss. [26] Hälsa alla bröderna med en helig kyss. Lova mig i Herrens namn att alla bröderna får höra brevet läsas upp.

[28] Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.

Först ett hopp, grundat på det som redan har skett med Jesus, vårt liv i församlingen hänger på tro och hopp som en tvättlina mellan Jesus död och uppståndelse och det som komma skall…

Sedan kommer uppmaningarna, fyra av arton  är typ förmaningar så som vi tänker oss förmaningar (det är detta vi kan kalla för ”nådens obalans”) , övriga är idel uppmuntran, ungefär som att säga ”det här vill Gud med ditt liv, skulle du vilja det också…?”

Grundtänket är att det handlar inte om vilken form eller vilken stil utan att Guds Ande verkar i gudstjänsten… ”Släck inte anden…” 1 Thess 5:19

Inspirerande gudstjänst, vad är det för bilder vi har…

Ofta tror jag vi tänker tillbaka…och jämför med nuet och då är risken att vi söker ett mönster, om vi sjunger den sången så händer kanske det…, om vi säger det på det sättet, då så…

Om vi tänker på barn och lekfullheten, så är det växling av struktur och frihet, fascinationen och fantasi, verkligheten blir sagolik och det sagolika blir verkligt, se slutet i Olle Adolfssons sång:

Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör  det gåtfulla folket

Tänk en vitsippsbacke i april-maj –en upprepning med variation, det är inte samma vitsippor som förra året, men de liknar dem så man skulle kunna tro att de ”gick igen”.  Så är det med livet, det är ständigt ”nu”, ”idag”, ”här” ”idag är frälsningens dag”

När lagiskheten söker att reprisera  så är det formerna, det yttre, strukturerna medan

när evangeliet gör repriser, så är det liv, nytt innehåll, även om vi har sett det förut (jfr vårens vitsippsbackar), en upprepning med variation

Och om evangelium övergår till att bli lag – då finns inget evangelium…?

”Släck inte anden…” vad kan det innebära…

Släck inte entusiasmen – även om det ser ut att vara tokigt…men rätta till…

Kväv inte viljan…genom att ifrågasätta/fördöma

Blås inte ut ljusen…genom att vara arrogant,

”En tynande veke skall han inte utsläcka…”

Att våga se bakom/under/över ord och handlingar

Pröva allt – men behåll det goda, det som bygger upp och inte splittrar

Om denna atmosfär finns, så blir inte bara gudstjänsten utan kyrkkaffet, och livet mellan gudstjänsterna ett gott liv, fyllt med närvaro och beröring…fyllt med lekfullhet och glädje

Ords 8:29-31
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
[30] då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
[31] jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.

Jfr ”djurens skola” som vi nyss hörde talas om, där alla var tvungna att lära sig likadant och tappade lust och motivation och sin egen kunnighet.

Vi tänker alltför ofta utifrån verksamhet – att vi har x antal uppgifter som skall utföras av x antal människor, antingen dom kan eller vill, men vi glömmer att alla dessa uppgifter någon gång i begynnelsen hade sin utgångspunkt i en persons handlande utifrån hans/hennes vision.

Behov multiplicerat med gåva=engagemang/verksamhet

Att göra som pionjärerna gjorde är oftast att inte göra det som pionjärerna gjorde.

1 Pet 4:8-11  Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. [9] Var gästfria mot varandra utan att knota. [10] Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. [11] Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

1. Passion-engagemang/kärlek

2. Tillgänglighet/gästfrihet

3. Tjänst/tjäna varandra med den gåva/xaris…som förvaltare/oikonomos av Guds nåd i mångfald…

Självtillit multiplicerat med Gudstillit = tjänst

Vi växlar mellan att vara obegåvade och vara överbegåvade

Som förälder/lärare/ att finna be-gåvningen hos barnet, ger trygghet, förutsättningar

Att finna naturligheten

Att finna lusten och glädjen och nyfikenheten och naturligheten

Istället för att ”försöka” använda sin gåva” istället ”vara gåvan”

Vi är begåvade med varandra…tillsammans i tjänst!

1 Vi behöver se att vi är gåvor till alla de andra och alla de andra är gåvor till oss. Detta utlöser en tacksamhet…

2 Vi behöver få hjälp med att identifiera våra gåvor – utifrån vår personliga stil och de andliga ”tilläggsgåvor” som Gud lagt i våra liv., dvs en miljö som både kan bekräfta/uppmuntra och som kan förmana/beskära

Gäller att finna min gåva i kombination med de övriga, min täljare i kombination med största gemensamma nämnaren

Ef 4:11-16  Så  gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. [12] De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, [13] tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. [14] Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. [15] Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. [16] Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Här kommer det in en dimension till – mognad, att vara en behållare /container, som kan ta emot, förvara och ge vidare, förmågan att binda samman

Att skapa miljöer där vi får spegla oss i varandra och sam-tala, i stället för att ”diskutera” = ”skaka sönder”,

Vi har alla våra nycklar och tycker att ”om vi bara bad mera”, ”om vi bara arbetade mera”, ”om vi bara….” när det handlar om en sam-stämmighet – mångfald i vårt eget liv, inte bara tillsammans, annars kan vi inte haka fast vid varandra…

Rom 12:3ff I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. [4] Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, [5] så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. [6] Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, [7] tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, [8] tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.

Pekar på just det unika samspelet i den goda atmosfären.

Denna glädje uppstår när jag ger det jag har och får ta emot det andra ger mig, en pressad atmosfär uppstår när jag kräver  av andra det de inte har och själv måste prestera det jag inte är bärare av.

”Vi är hans verk/poem, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” Ef 2:10

jag –en gåva…”

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Joh 15:16

Denna text ger oss ett rätt fokus, genom koncentration på vår givare, kan vi slappna av och ge vidare till dem som behöver…

”När troende får tjäna inom de områden de utrustats för, arbetar de ofta mindre i egen kraft och mer i den Helige Andes kraft”

Låt oss öva, pröva, testa…

Låt oss vara frimodiga men inte utmanande…

Kol 1:9-11 Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, [10] så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. [11] Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, [12] och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset.

”Tro inte att du kan bli fullkomlig

För varje styrka du vinner ger du plats för en ny svaghet

Men sätt dig inte till motvärn, låt dig överväldigas av liv”

lennarth 100131

”Rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle i rätt uppgift”.

behov x gåva