Tema: Konsten att förlösa glädje…

Omkring Jesus flockar sig alla människor med utanförskap, som flugor kring en sockerbit. Han, som möter ”fel” människor vid ”fel” tillfällen och säger ”fel”saker. Kapitel 15 är de förlorades kapitel, eller snarare de upphittades kapitel, det upphittade fåret, den upphittade pengen, den hemkomne sonen.

Fokus ställs på dem/det som saknas, det 100:e fåret skall hittas, det tionde myntet skall efterletas, den förlorade sonen väntas komma hem. Gud är en Gud som söker, söker på de mest konstiga ställen, aldrig ger upp.

Och fokus är så starkt ställt på det som saknas, att det som finns sätts på spel. Förmodligen fanns det ingen klok herde som lämnade 99 st för att finna det 100:e fåret, men så tokig är Gud i sin längtan efter att alla skall vara med.

”Förlorarna”är inte bara eftersökta, de är också bärare av en glädje, som inte kan utlösas om de inte återfinns, glädjen finns potentiell hos dem som ännu inte kommit ”hem”. Fåraherden gör fest, och vill att alla grananr skall glädjas med honom, kvinnan samlar kaffegänget och fadern gör en hejdundrande fest. Den äkta och djupa glädjen förlöses när de förlorade kommer tillbaka. ”Det blir glädje i himmelen, änglarna gläds, Gud gläds…

Jean Paul Sartre sa ”Helvetet-det är de andra, i stället för att se vad Jesus menade: att ”Himlen- det är de andra…”

Det mörka stråket innehåller förargelse, de rättfärdiga som inte behöver omvändelse, som är rättfärdiga tillräckligt, som är så uppfyllda av sin egen rättfärdighet, att det är ointressant om det kommer fler till eller inte. Ja, egentligen blir alla andra bara störande moment i den härliga rättfärdiga atmosfär som omger dessa människor.. Och eftersom Guds glädje är att ständigt söka för att finna nya människor till sitt rike, så finns det en obegränsad potentiell glädje som ligger och väntar på oss.

Vad väntar vi på? Glädjen är på väg… Bed om nåden att få se människor i din omgivning som potentiella troende (många av dem tror säkert redan mer än du tror)
/pl 2010 06 20

Den sjunde av kvaliteterna i naturlig församlingsutveckling är ”behovsorienterad evangelisation”.

Jesus hade en förmåga att möta människor där de befann sig, dels fysiskt och geografiskt- han sökte upp dem, dels mentalt – han ställde frågor så de delade med sig hur de tänkte och kände ärligt och uppriktigt och dels andligt – då han mötte dem på ett sätt som svarade mot deras innersta behov.

Tim Kasser , psykolog som kommit ut med boken ”The high price of materialism”. Han beskriver att konsumismen  försöker – men misslyckas – med att möta våra grundläggande behov  trygghet, självkänsla, närhet och självbestämmande.

Konsumismen –liksom religionen ibland- söker att möta människor där de inte är – eller där vi tycker att de borde vara. Därför blir det inte heller några bra möten som vi tvingar oss till. Och de innersta behoven blir aldrig bemötta – bara ytliga bekräftelser där vi blir objekt, i stället för att vara subjekt – bli tilltalade och respekterade.

Jesus är ett gott exempel på detta…

Till exempel efter uppståndelsen   då han möter lärjungarna med frågan ”Har ni något att äta?”  …hade du ställt den om du nyss hade uppstått? Fanns det inte andra sätt att visa att du levde på..?

En omsorgsfråga som stärker självkänslan…diakonin är en väg som öppnar upp människors stängda dörrar.

Jesus söker upp dem  bakom stängda dörrar, följer med dem på väg mot Emmaus, finns där på stranden utan att de väntat sig det…

Paulus talar om att ”för alla har jag blivit allt, för att åtminstone rädda några…”, det talar om en målmedveten flexibilitet, en inlevelse och en närvaro i mötet med människor som inbegriper nyfikenhet, empati och ärlighet.

Vittnesbördet är oslagbart i mötet med människor… där vi bjuder på oss själva vilket skapar öppenhet och närhet. Evangelisationskampanjer kan ibland ge känslan av att pressa människor till avgörelse, när evangelisation egentligen handlar om att möta människors behov i kärlekens/Guds namn.

Bönen – vår attityd – där vi omsluter våra medmänniskor med all den välsignelse som finns inneslutet i personen Jesus. Ingen magi som tvingar sig på människor utan som skapar en rymd för människan att äntligen fatta ett eget beslut som är inifrånstyrt och inte styrt utifrån andra personers viljor.

Bön, diakoni och vittnandet om vad Gud gjort i våra liv är en tre-enighet att fläta samman i vårt församlingsarbete. Vi behöver identifiera dem med evangelistens gåva och att för övrigt uppmuntra alla att frimodigt leva nära människor.

Att leva församling…

1. Vad vet jag om mina egna behov?
2. Vad vet jag om mina medmänniskors behov?

                  lennarth 100411

Predikan – 100404 by slottshagskyrkan

Text : Joh 20:1-29

Påsken är den mest paradoxala av alla högtider, från skärtorsdagens ångest och långfredagens djupaste smärta och död till påskdagens explosiva genomträngande av ditintills definitiva gränser.

Från död till liv…

Och lärjungarna följer med i denna livets egen karusell. Besvikelse byts ut mot förväntansfylld glädje, skuld och skam byts ut mot förlåtelse och upprättelse. Så drastiskt att lärjungarna för att fira Jesu uppståndelse samlades på den första veckodagen (söndagen) i stället för sabbaten (lördagen), och veckans tyngdpunkt försköts, därför att uppståndelsen hade skett. Och Paulus talar om ”Jesus och Uppståndelsen” som ett äkta par.

Påsken ger oss en påminnelse om var vår tyngdpunkt i livet ligger. Meningslösheten i tillvaron är stor, beroende på bristande centrum och alltför ytlig kunskap. Påskens budskap vill fånga oss, för att beröra djupen i våra liv.

Jesus möter sina lärjungar just där de befann sig, t o m söker upp dem i sitt skamsna mörker, men inte med pekfingrar och ny skuld utan med kärlekens ögon och en god ande-dräkt!

Vanliga lärjungar upptäcker Jesus på nytt och får en djupare relation med honom än de haft tidigare, en större frimodighet och en trons dåraktighet som kan förflytta berg…

Vi kan inte hoppa över eller fly ifrån vår egen smärta, utan uppståndelsen uppstår just i dessa upplevelser i våra liv. Uppståndelse på rätt sida om korset, dvs efter att vi gått igenom ”döden”.

Då, när vi har lämnat allt bakom oss, har vi allt framför oss… Inte underligt att uppståndelsen var de första kristnas stora tyngdpunkt och att de var stolta över sin Frälsare Jesus Kristus.

Vi rekommenderar: Fortsatta dagliga påskövningar-tillsammans med Jesus!

lennarth 100404

Det är nu vi känner att det är på allvar!

Innehållet i långfredagens texter handlar ju om det som vi misstänkt hela tiden, nämligen att det är meningslöst att kämpa för det goda. Trofastheten förråds, godheten fängslas och torteras, vänligheten förlöjligas, mannen som förlåter synder, gör väl och hjälper alla blir dömd att korsfästa av den mänskliga, religiösa, politiska korrektheten.

Det var ju det vi fruktade i våra mörka hopplösa stunder, att det är lika bra att ge upp innan vi når detta bittra faktum. Varför utsätta oss för risken, när det inte finns några garantier för kärlek och godhet?

Fast egentligen sär det nog tvärtom, det är han som utsätter sig, han som följer oss på vår dagliga via Dolorosa, han som avklädde sig sin himmelska skyddsdräkt, oåtkomlig för mänskligt lidande, och gör sig ödmjuk och sårbar, för att kunna identifiera sig med dig och mig.

Hjälper denna vetskap oss när vi håller på att gå under? När vi ändå inte vet om bönen befriar oss från ångesten och smärtan i ett ögonblick?

Hur kunde han i nästan samma andetag utropa ”Min Gud Min Gud, varför har du övergivit mig” och ”Fader i Dina händer befaller jag min ande”. Övergivenhet och tillit, sida vid sida. Tillit till Gud och livet, som är vår kamp att få behålla, trots känslorna av besvikelser och brustna relationer. Är detta det livsmod, som han vill andas in i våra utslocknade liv, för att vi på nytt skall våga tro, hoppas, älska…? Det som vi innerst inne vill, för att kunna mer än överleva i denna onda värld.

Idag kan vi  göra våra liv ”k-märkta”, dvs kvalitetsmärka dem med ”korset”. Det är det som vi gör när vi går fram med våra bördor, fysiskt nedskrivet på en bit papper, för att fästa det på korset, där det hör hemma…

En ”God fredag och ett Korsmärkt liv” för Jesu skull…

Pastor nilsson 100402

Stormig ”stilla vecka”, som börjar med tumultartat mottagande av Jesus, fortsätter med att grekerna vill lyssna in Jesus men får i stället ana den vånda han bär på – inte ens han har facit…det är på allvar…det är ingen som luras ”första april”

Kvällen för påskfirandet inleds med att Jesus personifierar tjänaren genom att ta handduken (vad kan handduken betyda i ditt liv?) och betjäna sina lärjungar. Samtalet går lite trögt, här blandas påskfirandets liturgi med hänvisningar till någon som skall förråda vilket skapar förvirring (tänk så lite vi känner varandra och inte minst oss själva!!), banala frågor  blommar upp i denna mycket märkliga kvällsatmosfär som egentligen visar att lärjungarna hade inte fattat någonting av vad Jesu liv och uppdrag gick ut på. Joh 14:5-9 Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” [6] Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [7] Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” [8] Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” [9] Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?

Att inte Jesus packade ihop, gjorde himmelsfärd och en nystart med ett nytt gäng någon annanstans någon annan gång…

Men Jesus bryter inte ihop, han biter inte ens ihop utan han tar en kärleksfull ny sats och berättar om Hjälparen som skall komma och vägleda dem, om att det enda de behöver tänka på framöver är att förbliva (= vila, bo, stanna kvar för en kontinuerlig existens) i Honom för att bära frukt (= mogna i sina liv) så att de kan fortsätta den programverksamhet som Jesus sammanfattar i  Joh 15:12 ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.”

Så går han tillsammans med dem ut i den lilla trädgården Getsemane, vakar och ber i den ensamhet dit ingen kan följa honom. Styrkt av att ha fått ut sina tvivel och sin ångest (var någonstans finns ditt Getsemane?) är han beredd och villig att gå vidare i det som är hans livs kallelse.

Så kommer förrädaren, som följs av lärjungarnas förskingring, Petri förnekelse, de regelvidriga förhören, förnedringen och dödsdomens avkunnande. Därför kan han känna igen sig i vårt utanförskap, lidande och smärta. Så som vi kan öva oss i att fira nattvard som om vi själva varit där…

P nilsson skärtorsdag 100401

Om det är något man kan ha – och har – åsikter kring så är det den femte kvaliteten i NFU, nämligen ”Inspirerande gudstjänster”.

En församling i Sollentuna ger en gudstjänstgaranti ”Du får tiden tillbaka om gudstjänsten var dålig”, besökaren ersätts med att någon församlingsmedlem skottar snö eller putsat fönster o dyl den förlorade timmen…

Gudstjänsten är det ”offentliga fönster” som förstagångsbesökaren möter liksom den trogne medlemmen som är där för 254:e gången – och förväntas beröra dem båda.

Fri eller nedskriven liturgi, längden på och innehållet i predikan, vilken typ av sånger/psalmer…orgel eller gitarr och trummor, komponenterna är oräkneliga…förväntningarna är oräkneliga…skulle jag känna in alla förväntningar så hade jag vänt i dörren…det är omöjligt att tillfredsställa…

Låt oss bara se vad vi kom fram till som ett ”vi vill” när vi funderade kring gudstjänsten för något år sedan i vår församling.

Gudstjänsten är en mötesplats där människor möts i Guds närvaro, där vardagen får plats i gudstjänsten och gudstjänsten kan fortsätta i vardagen…

Vi vill en gudstjänst fylld med glädje och frimodighet där vi på olika sätt riktar och uttrycker vår tacksamhet och kärlek till Gud.

Vi vill en gudstjänst där bibelordet och bönen möter människors andliga behov och blir redskap för en fördjupad gudsrelation.

Vi vill en gudstjänst där den gudsbild vi förmedlar är en förlåtande Gud, som  inbjuder till reflektion och utmaning.

Vi vill en gudstjänst där vi utgår från ett gemensamt centrum med våra olika personligheter och gåvor och möts i försonande mångfald.

Vi vill en gudstjänst som utmärks av entusiasm och glädje tillsammans med känslan av att vara på helig mark, där Anden verkar.

Vi vill  en gudstjänst som föder en längtan efter handling och ger avtryck i vardagen,  en plats där vi möts i sorg och glädje, där vi delar styrka och svaghet.

Vi vill  en gudstjänst där människor berörs i sin ande och känsla, sitt förnuft och sin vilja.

Vi vill en gudstjänst där var och en är delaktig och behövd och där allt och alla är delar som påverkar helheten i mötet med Gud och våra medmänniskor.

Det är mycket som en gudstjänst skall innehålla…

Den kristna gudstjänsten har sitt ursprung i  att de första lärjungarna efter Jesu uppståndelse samlade på den första veckodagen efter sabbaten (Joh 20:19-20) för att berätta för varandra ”Jesus har uppstått!” Herren lever! Gud har uppväckt honom från de döda! Kärleken segrar trots allt! Varje söndag är en påskdag! I Jesu namn!

En återspegling av den gudstjänst som ständigt sker i det himmelska…

Det märkliga är dock att i samma gudstjänst kan någon sitta och bli mycket välsignad och någon annan tycka att det saknas ande och liv…hur är detta möjligt? Kan samma gudstjänst vara fylld av Guds Ande och tömd på Guds Ande?

Eller är det så att en hel del av det som vi upplever av andlighet egentligen är själsliga…? Utslag av våra känslor, som triggas igång av sånger som får oss att minnas, förkunnelse som är tilltalande därför att talaren säger det som jag tycker om att höra..? Eller som inte tilltalar mig…

Ja, det är klart att det är så…vi hänger ihop, och för att förstå andlighet behöver vi se sambanden som finns, se att andliga upplevelser är komplexa och  berör oss i hela personligheten.

Detta leder mig till en ödmjukhet när jag försöker bedöma hur det ser ut, det är inte så enkelt som att alla borde se och göra det som jag gör…

Men tillsammans kan vi utföra det ingen av oss kan göra själv

Vad är det som inspirerar mig? Dig? Oss?

Inspirera kommer av ”inandas” ,vad är det som inandas i mig…

Vi läste texten 1 Thess 5:9-26

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, [10] som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. [11] Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör. [12] Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. [13] Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. [14] Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. [15] Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

[16] Var alltid glada, [17] be ständigt [18] och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. [19] Släck inte anden, [20] förakta inga profetior [21] men pröva allt. Ta vara på det som är bra, [22] och avhåll er från allt slags ont. [23] Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. [24] Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.

[25] Bröder, be också för oss. [26] Hälsa alla bröderna med en helig kyss. Lova mig i Herrens namn att alla bröderna får höra brevet läsas upp.

[28] Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.

Först ett hopp, grundat på det som redan har skett med Jesus, vårt liv i församlingen hänger på tro och hopp som en tvättlina mellan Jesus död och uppståndelse och det som komma skall…

Sedan kommer uppmaningarna, fyra av arton  är typ förmaningar så som vi tänker oss förmaningar (det är detta vi kan kalla för ”nådens obalans”) , övriga är idel uppmuntran, ungefär som att säga ”det här vill Gud med ditt liv, skulle du vilja det också…?”

Grundtänket är att det handlar inte om vilken form eller vilken stil utan att Guds Ande verkar i gudstjänsten… ”Släck inte anden…” 1 Thess 5:19

Inspirerande gudstjänst, vad är det för bilder vi har…

Ofta tror jag vi tänker tillbaka…och jämför med nuet och då är risken att vi söker ett mönster, om vi sjunger den sången så händer kanske det…, om vi säger det på det sättet, då så…

Om vi tänker på barn och lekfullheten, så är det växling av struktur och frihet, fascinationen och fantasi, verkligheten blir sagolik och det sagolika blir verkligt, se slutet i Olle Adolfssons sång:

Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör  det gåtfulla folket

Tänk en vitsippsbacke i april-maj –en upprepning med variation, det är inte samma vitsippor som förra året, men de liknar dem så man skulle kunna tro att de ”gick igen”.  Så är det med livet, det är ständigt ”nu”, ”idag”, ”här” ”idag är frälsningens dag”

När lagiskheten söker att reprisera  så är det formerna, det yttre, strukturerna medan

när evangeliet gör repriser, så är det liv, nytt innehåll, även om vi har sett det förut (jfr vårens vitsippsbackar), en upprepning med variation

Och om evangelium övergår till att bli lag – då finns inget evangelium…?

”Släck inte anden…” vad kan det innebära…

Släck inte entusiasmen – även om det ser ut att vara tokigt…men rätta till…

Kväv inte viljan…genom att ifrågasätta/fördöma

Blås inte ut ljusen…genom att vara arrogant,

”En tynande veke skall han inte utsläcka…”

Att våga se bakom/under/över ord och handlingar

Pröva allt – men behåll det goda, det som bygger upp och inte splittrar

Om denna atmosfär finns, så blir inte bara gudstjänsten utan kyrkkaffet, och livet mellan gudstjänsterna ett gott liv, fyllt med närvaro och beröring…fyllt med lekfullhet och glädje

Ords 8:29-31
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
[30] då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
[31] jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.

Den tredje faktorn i naturlig församlingsutveckling är hängiven andlighet – kanske den svåraste faktorn att bedöma.

Alla har vi våra bilder av andlighet…Vad ser du för bild framför dig?

Vad säger du om följande påståenden:

Jag tycker det är andligt att be
Jag tycker det är andligt att äta mat med människor
Jag tycker det är andligt att sova
Jag tycker det är andligt att ge bort pengar
Jag tycker det är andligt att gå på fotboll
Jag tycker det är andligt att gå ut i naturen
Jag tycker det är andligt att sjunga andliga sånger
Jag tycker det är andligt att fira någons födelsedag
Jag tycker det är andligt att städa
Jag tycker det är andligt att böja knä/höja mina händer när jag ber
Jag tycker det är andligt att be med öppna/slutna ögon

Tror du att alla tycker som du?
Finns det ”rätt” eller ”fel”?
Kan man vara ”andligare än…”
Är något alltid andligt eller finns det andra okända faktorer i den andliga ekvationen?

Samtidigt som vi alldeles för ofta bedömer andras andlighet utifrån våra egna premisser, så vet vi innerst inne att våra mätinstrument är alldeles för trubbiga. Andlighet handlar inte om vilken metod som används utan hur den uttrycks och det faktum att andligheten är äkta och ärlig

Ande kommer ur hebreiskans ”ruah” och grekiskans ”pneuma” =”luft i rörelse”, vind, ande, fläkt, i sig själva osynliga men verkningsfulla. Guds Ande är själva livsprincipen för allt och alla

Motsatsen är ”köttslig” Gal 5:17 Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill.

Offren i GT handlade om att ”frambära köttet”, som representerar det från Gud bortvända sinnet

Rom 8:5 Ty de som lever efter köttet har dess sinnelag, men de som lever efter anden är andligt sinnade. Dvs det köttsliga sinnet bygger något eget medan det andliga bygger på det Gud har gjort

Andlig=spiritual=rationell=förnuftig/rimlig Rom 12:1 Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga/förnuftiga gudstjänst.

Det är förnuftigt att vara andlig, det är andligt att vara förnuftig…

Det handlar om att släppa kontrollen – inte att tappa den…

Spiritualitet=andlighet/fromhet, handlar om det inre livet och dess attityder till omvärlden och engagemang i praktisk handling

Rom 8:9 Ni däremot är inte kvar i den(=köttsliga naturen) utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er.

Eftersom då Gud är ande så blir det lätt att tänka sig att andlighet också är osynlighet…och att köttslighet sär det som är synligt…

New Age-boken ”Nionde insikten…” handlar om hur personen som beskrivs når den vibrationsnivå att hon blir osynlig…Är det högsta andlighet att bli osynlig för omgivningen , eller är det högst andligt att göra som Gud själv – bli synlig och verklig..?

Det var här som Jesus vann sin match gentemot Frestaren, att övervinna längtan till upphöjdheten över det mänskliga /där Eva & Adam förlorade/ och han helt enkelt svara ”Jag är människa!”

Ordet blev kött…Gud blev människa i Jesus – inkarnationen…sid 69

Gud är ett subjekt som handlar…och människan kallas att gå från att vara objekt till att bli subjekt

Hur ser hängivenhet ut?

Jag såg programmet ”Gud i Görlösa” på TV1 i torsdags kväll som beskriver den sektliknande rörelsen ”Evangelist” med Christian Hedegaard som andlig ledare. Utåt sett finns alla attributen för hängiven andlighet, lovsång, förkunnelse med hög ljudnivå, rörelse etc etc . Två citat från ledaren får dock räcka: “Jag älskar er, ni är såna underbara människor, jag skulle kunna äta er till frukost!”

Lite senare möter han en kvinna vars son inte vill ha med henne att göra eftersom han gått in i rörelsen och då säger Christian apropå att kunna lämna: ”Det är bara att vägra lyda order, att låta bli att göra som man blir tillsagd, så åker man ut ur församlingen.” Det är inte svårare!”

Tala om att först bli uppäten och sedan utspydd…

Andlig hängivenhet kan urarta till andlig kannibalism, kannibalism handlar om att få del av

”den andres styrka, mod och andra goda egenskaper”, genom manipulation och kontroll

Jfr en terapeut som bearbetar sitt eget trauma med hjälp av andra i st f att bearbeta sitt eget trauma så att han/hon sedan kan hjälpa andra med det bearbetade i bagaget.

Vad är då hängivenhet, jo där vi steg för steg vågar tro att Gud älskar oss utan att vi behöver göra oss till för honom, och när vi i frimodighet närmar oss honom och varandra, då är hängivenheten ett faktum.

Alla hjärtans dag- att våga lita till att det finns en Gud som älskar oss hängivet, och våra liv blir ett hängivet kärleksfullt gensvar på denna kärlek

Hänger samman med ”fastan”, den frivilliga…

”Under kvällens askonsdagsmässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”

Låt oss ta några ord från dagens text:

”Kärlek…uppriktig… håll fast vid det goda…visa tillgivenhet … överträffa i ömsesidig aktning… brinnande i anden…tjäna Herren. …gläd er i hoppet… uthålliga i lidandet… ihärdiga i bönen. . vinnlägg er om gästfrihet…välsigna… gläd er med dem som gläder sig… gråt med dem som gråter…bemöt alla lika …var inte självkloka. ..löna inte ont med ont…håll fred med alla människor så långt det är möjligt …låt er inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Det gemensamma i denna samling av verb är såvitt jag kan se en gränslös livsstil, som bärs av en inre drivkraft som stavas ä-l-s-k-a . Det är i denna atmosfär som ”Kristi kropp fogas samman” trots eller pga olikheterna

Joh 3:8

Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Att ha aldrig så rätt teologi och vara aldrig så renlärig attraherar inte

Tro utan kärlek är fanatism, kärlek utan tro är sentimentalitet.

Tron är en tillitsfylld relation till Jesus Kristus

Hoppet får oss att våga ta kliv i tro

Kärleken får oss att glömma oss själva när vi är tillsammans med människor

”Den kristna spiritualitetens historia vittnar om oräkneliga vägar på vilka enskilda människor och gemenskaper har upplevt Guds närvaro. De har hört hans kallelse, de har ängslats över Guds vrede eller glatt sig över det gudomligas skönhet, och de har känt det inre tvånget att i gengäld ge allt de ägde. Den Gud som uppenbarade sig i Jesus Kristus har en attraktionskraft som är den främsta grunden för vårt hopp när vi likt Abraham ger oss ut på färden utan att veta vart vi är på väg.” Gordon Mursell

lennarth 100214

Jfr ”djurens skola” som vi nyss hörde talas om, där alla var tvungna att lära sig likadant och tappade lust och motivation och sin egen kunnighet.

Vi tänker alltför ofta utifrån verksamhet – att vi har x antal uppgifter som skall utföras av x antal människor, antingen dom kan eller vill, men vi glömmer att alla dessa uppgifter någon gång i begynnelsen hade sin utgångspunkt i en persons handlande utifrån hans/hennes vision.

Behov multiplicerat med gåva=engagemang/verksamhet

Att göra som pionjärerna gjorde är oftast att inte göra det som pionjärerna gjorde.

1 Pet 4:8-11  Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. [9] Var gästfria mot varandra utan att knota. [10] Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. [11] Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

1. Passion-engagemang/kärlek

2. Tillgänglighet/gästfrihet

3. Tjänst/tjäna varandra med den gåva/xaris…som förvaltare/oikonomos av Guds nåd i mångfald…

Självtillit multiplicerat med Gudstillit = tjänst

Vi växlar mellan att vara obegåvade och vara överbegåvade

Som förälder/lärare/ att finna be-gåvningen hos barnet, ger trygghet, förutsättningar

Att finna naturligheten

Att finna lusten och glädjen och nyfikenheten och naturligheten

Istället för att ”försöka” använda sin gåva” istället ”vara gåvan”

Vi är begåvade med varandra…tillsammans i tjänst!

1 Vi behöver se att vi är gåvor till alla de andra och alla de andra är gåvor till oss. Detta utlöser en tacksamhet…

2 Vi behöver få hjälp med att identifiera våra gåvor – utifrån vår personliga stil och de andliga ”tilläggsgåvor” som Gud lagt i våra liv., dvs en miljö som både kan bekräfta/uppmuntra och som kan förmana/beskära

Gäller att finna min gåva i kombination med de övriga, min täljare i kombination med största gemensamma nämnaren

Ef 4:11-16  Så  gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. [12] De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, [13] tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. [14] Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. [15] Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. [16] Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Här kommer det in en dimension till – mognad, att vara en behållare /container, som kan ta emot, förvara och ge vidare, förmågan att binda samman

Att skapa miljöer där vi får spegla oss i varandra och sam-tala, i stället för att ”diskutera” = ”skaka sönder”,

Vi har alla våra nycklar och tycker att ”om vi bara bad mera”, ”om vi bara arbetade mera”, ”om vi bara….” när det handlar om en sam-stämmighet – mångfald i vårt eget liv, inte bara tillsammans, annars kan vi inte haka fast vid varandra…

Rom 12:3ff I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. [4] Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, [5] så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. [6] Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, [7] tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, [8] tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.

Pekar på just det unika samspelet i den goda atmosfären.

Denna glädje uppstår när jag ger det jag har och får ta emot det andra ger mig, en pressad atmosfär uppstår när jag kräver  av andra det de inte har och själv måste prestera det jag inte är bärare av.

”Vi är hans verk/poem, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” Ef 2:10

jag –en gåva…”

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Joh 15:16

Denna text ger oss ett rätt fokus, genom koncentration på vår givare, kan vi slappna av och ge vidare till dem som behöver…

”När troende får tjäna inom de områden de utrustats för, arbetar de ofta mindre i egen kraft och mer i den Helige Andes kraft”

Låt oss öva, pröva, testa…

Låt oss vara frimodiga men inte utmanande…

Kol 1:9-11 Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, [10] så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. [11] Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, [12] och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset.

”Tro inte att du kan bli fullkomlig

För varje styrka du vinner ger du plats för en ny svaghet

Men sätt dig inte till motvärn, låt dig överväldigas av liv”

lennarth 100131

”Rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle i rätt uppgift”.

behov x gåva

1 Sam 3:1-10, Markus 11:15-19, Fil 2:1-4

”Jakten på ingenting” var en rubrik i HD i lördags, de flesta sökträffar på Internet är ospecificerade.

Om vi inte vet vart vi är på väg, då spelar det ju inte  roll vart vi går…är ett förhållningssätt vilket medför att vi blir hjälplösa offer för vilken mänsklig vindpust som helst i vår närhet.

Ett annat förhållningssätt är att tänka på det vi inte skall göra ”jag skall inte äta godis/röka/ dricka/knarka/stjäla etc . Samtidigt så konstaterar vi att hjärnan inte fångar upp ordet ”inte” vilket medför att vi fokuserar just det som vi inte borde fokusera, vi fångar upp motståndet och motståndarna mer än dem som vi vill hjälpa. Ett kan ibland leda till att vi hamnar där vi inte vill hamna, av rädsla för att bara fly något

”En pessimist är en människa som mår dåligt när han har det bra, av rädsla för att det skall bli sämre när han får det bättre” H Allen Smith

Det finns ett tredje sätt, att fokusera på det som vi vill göra och därmed också fånga upp den medhjälp som vi kan få av det som händer oss – antingen vi tycker att det är hinder eller draghjälp. För att kunna hantera denna process någorlunda vettigt, behöver vi få syn på våra liv i ljuset. Det är då de gåvor som slumrar i våra liv börjar vakna och kan växa.

Att få lov att vara i sitt esse, utan att behöva jaga efter det utan att det kommer till oss?

Kan det vara synonymt, att leva i ljuset och vara i sitt esse, i sin kallelse

Att leva i Guds hus – eller kanske rentav leva i kallelsen att få vara Guds hus, ett tempel, hur fixar vi det?

Det handlar om en lyhördhet, en känslighet, Samuel visste inte hur Guds röst lät, han behövde hjälp att förstå…

Det handlar om att rensa bort skräpet– som Jesus gjorde i templet – för att templets egentliga funktion = tillbedjan skulle vara en realitet.

Hela vårt register vad gäller smak, syn, hörsel, lukt och känsel.

Gud vill möta oss i vår vardag, genom vårt liv, genom varandra…

Att försöka fokusera på  Guds röst i allt det vi hör, att försöka se Jesus varandra, att i varje möte ta in smaken av Honom, att njuta av Kristi väldoft – var vi än går fram, att öva våra liv så att känsligheten för Honom hela tiden finns där…så att vi når målet med våra liv.

Målet här och nu är att få leva som Guds Hus/tempel, för att i det tillkommande få fortsätta att ”vara hemma hos Herren”.

Synd betyder ”att missa målet”, och är det som kan skilja oss från Gud, dvs som belastar vårt livs känslotrådar så mycket att signalerna från den andliga värden inte når oss, störningssändare som får oss att bli förvirrade och tappa fokus för våra liv- eller få fel fokus.

De sju dödssynderna – ”dvs handlingar som leder oss till döden/ skilsmässa från Gud och oss själva”– är frosseri, girighet, vrede, avund, vällust, högmod och likgiltighet.

Fokus på mig själv…

Se Fil 2:1-4 Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, [2] gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, [3] fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. [4] Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. [5] Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.

Fokus på  andra, fokus på Jesus

Motvikterna att ha fokus på är måttlighet, generositet, medkänsla, förnöjsamhet, intimitet, ödmjukhet och förundran.

Vad är skillnaden mellan att jobba med ett mål och utan ett mål? RESULTAT

Dessa handlingar hjälper oss till ökad lyhördhet för Guds röst i vår tid! Ett Gott Nytt handlingens År!

frosseri,     måttlighet

girighet,     generositet

vrede,     medkänsla

avund,     förnöjsamhet

vällust,     intimitet,

högmod     ödmjukhet

likgiltighet  förundran

frosseri,     måttlighet

girighet,     rättfärdighet

vrede,     klokhet

avund,     uthållighet

vällust,     kärlek

högmod     tro

likgiltighet  hopp

frosseri, att aldrig få nog, bristande respekt för maten som är nödvändig för oss alla, Thomas av Aquino, 1200-talet beskrev sex olika sätt att äta felaktigt, att äta för tidigt, för dyrt, för mycket, för ivrigt, för utstuderat och för slarvigt, risken att tappa känslan för proportioner och för portioner…, oftast är ätandet en ersättning för en inre tomhet, ung som nappen ersätter maten när sugreflexerna kommer,

måttlighet blir motkraften, att äta tillsammans när det är möjligt, ”lagom” betyder ”precis rätt”, att något är exakt så mycket som det borde vara

girighet,sociologen Zygmunt Baúmann har skrivit ”Konsumtionsliv” där ”övermått är en norm och slöseriet blir en dygd”, ”vi äger ingenting men vi ägs av våra ägodelar” sa Fransiscus av Assisi på 1100-talet, i girigheten kväver oss själva

generositet –”saligare att ge än ta”,  att skilja på ”behov” och ”begär”, att vara goda förvaltare, allt är ett lån…

vrede, jag tror att man har valt att försöka kontrollera sin ilska i stället för att låta den gå över i sorg och ledsnad, i stället för att ”släppa kontrollen” och låta något konstruktivt ske, så ”tappar man kontrollen” och resultatet blir destruktivt, man frossar i livets oförrätter och kommer aldrig till livets efterrätter…att vara bitter är som att dricka gift och tro att fienden skall dö

tålamod/medkänsla modet att tåla, utstå prövningar och se tiden an…Ordet lidelse är släkt med lida, som förr hade med resande att göra ”det lider mot kväll”, det finns konstruktiv ilska, ”nej, nu räcker det” men då skall den vändas mot det felaktiga, när Jesus tog gisslet och drev ut månglarna ur templet, då var han vred över att människors andliga längtan utnyttjades för egna ekonomiska syften!

avund, att inte unna ”en förtärande längtan att alla skall ha lika liten framgång som man själv”, ”det diskreta hatet”, rädslan över att förlora det man  har/frustrationen över att man saknar det som någon annan har, avund är inget att avundas…att ”inte få det man vill ha”

förnöjsamhet som pendang, kan inte tvingas fram ”du borde vara nöjd” är inge höjdarreplik, hemligheten är attityden att ”vilja ha det man får”

vällust, -missbruk av kärlek ”sex kallas en frihetsfaktor men har blivit en hets faktor”, begäret söker vad den andre har och kan ge mig, kärleken söker vem den andre är! Närhet förväxlas med  närgångenhet, förtrolighet med skamlöshet, intimitet med intensitet, vi söker närhet men får i stället en förstärkt känsla av ensamhet

Intimitet och Kärlek som motvikt, tålamod, tillit, och tid…intim betyder att ”ge sig till känna”, att visa sitt innersta, att vara öppen och närvarande, i kärlekens väsen finns lust, förundran, fascination, smärta, lidelse, lidande, medkänsla, längtan, eg allt som berör och väcker vårt liv. Men vi skyndar oss förbi växandet och mognandet

högmod – säger att jag är bättre än du, hybris, en attityd av att veta mera, ge sken av , låtsas att vara någon annan än den jag är, att vara förälskad i sig själv är något annat än att älska sig själv…

ödmjukhet och värdighet ”fri från självhävdelse och fåfänga, var ödmjuka och sätt andra högre än er själv, tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras” hör ihop med självkänsla och respekt, 964 sid 1075 Fransiscus av Assisi , ödmjukhet heter humility på engelska, humus betyder ”jord”, närheten och medvetandet  om/till det förgängliga visar oss vad livet handlar om

likgiltighet. –vem bryr sig? ” Det farligaste är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad”, fast egentligen är det så att ondskan är den yttersta formen av likgiltighet, jag bryr mig inte om vad jag gör, hur den andre känner det, jag är uppfylld av mitt eget, eg ett utdraget självmord, då jag dör som den människa jag är

Förundran och engagemang, hela livet är ett mirakel, se dig omkring, engagemang kommer av två ord ”att ge” och ”löfte/garanti”,  att sätta sig själv i pant för livet,Höga Visan 8:6-7, livet är en gåta och en nåd…