Kära veckobrevsläsare.
Owe Wikström är professor i religionspsykologi, psykoterapeut och präst.
Han har skrivit en bok som heter ”Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango”.
Vemodsgeneratorerna är tre, tiden, tomheten och ledan.
Tiden går, vi märker den bäst på vår omgivning, på våra barn och vänner, inför oss själva försöker vi att blunda. Vi lever i ett utdraget försoningsarbete mellan de ideal vi vill hinna förverkliga innan det är för sent och insikten om att allt inte kommer att hinnas med.
Ledan drabbar oss inte sällan just när vi är klara med något, just när allt skulle vara fulländat säger vi till oss själva ”Underligt, jag som har det så bra, jag borde ju vara lycklig.” Livets fåfänglighet anas och likgiltigheten inträder när höststormarna tar i.
Tomheten bär ofta val av en ny livsväg med sig. Den unge Franciskus från Assisi gav sig iväg både på en yttre och en inre livsresa, så sker och i Paulo Coelhos Alkemisten.
Livsvemodet är terapi-resistent, skriver Owe Wikström. Försök inte att rycka upp dig. Att möta tillvarons blå underton är snarare en mänsklig förutsättning för mognad, identitet och resning.
Kanske är det så att vemodet kan locka fram livets motivation och målsättning.
”Den som har ett Varför att leva uthärdar nästan varje Hur” formulerade sig Nietzsche.
En vemodigt god vecka önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se
