Predikan del 1 – Resan

Tågluffning, kallade vi det, miljövänligt skulle det vara. Köpenhamns huvudbanestation, lördagen den 29 juni klockan 18.00 satte vi oss på nattåget till München.

Naturligtvis var vi väl förberedda och hade med en s.k. målvakt eller torped, bagageman om du så vill, när vi gav oss iväg till det en del kallar Gomorrans land, andra det sköna Italien.

Här ser du hela resesällskapet samlat på en varm och soldränkt terrass i en bergslutting på norra delen av Garganohalvön.

Assisi – Franciskus stad
Ett av resans mål var den lilla staden Assisi i Italien som varje år besöks av miljontals människor som vill vandra i den helige Franciskus fotspår.

Tjugo mil nordost om Rom i landskapet Umbrien, ”Italiens gröna hjärta”, känt för sina svarta och vita tryfflar, på en sluttning av berget Subasio ligger medeltidstaden Assisi uppkrupen.

Staden har anor ända tillbaks till etruskisk tid och kristendomen fördes tidigt till Assisi av missionären och martyren Rufinos, som dog år 238.

När man närmar sig den muromgärdade staden från slätten är det särskilt den stora basilikan, Basilcia di San Francesco som faller i ögonen. Den är byggd på en jättelik plattform som fungerar som kloster för fransiskanerorden.

Hela komplexet är uppfört till ära för stadens världsberömde medborgare Franskiskus, som grundade fransiskanerorden 1210. Via den stora piazzan med sina klostergångar kommer man upp till den nedre kyrkan.

Låt oss då först be den bön som Franciskus bad när han gick in i en kyrka

Vi tillber Dig,
Herre Jesus Kristus,
här och i alla Dina Kyrkor,
över hela jorden,
och vi lovprisar Dig,
för att Du genom ditt heliga kors
har återlöst världen.
Amen.

Den nedre kyrkan är fylld av fresker målade direkt på de fuktiga kalkväggarna av tre av de stora medeltidskonstnärerna. På bilden ser ni Pietro Lorenzettis målning av nedtagning av Kristus.

I kryptan under ett av kyrkokapellen finns kvarlevorna av Franciskus och hans mest hängivna följeslagare, bröderna Rufino, Angelo, Masseo och Leone. Inte förrän 1818 hittade man den gömda graven. Man var nämligen rädd för att perugianer från Perugia som ständigt legat i fejd med Assisi skulle röva bort Franciskus kropp.

Cimabue en annan av basilkans freskmålare har målat Maria och Jesusbarnet. Titta till höger i bilden och du ser den kanske mest kända avporträtteringen av den helige Franciskus.

Vem var Franciskus?
Franciskus av Assisi (1181-1226) även kallad ”den helige Franciskus” föddes 1181 i en välbärgad släkt i Italien och levde ett bekymmerslöst liv. Hans far var klädeshandlare och från början var det meningen att Francesco skulle gå i sin pappas fotspår.

Går vi vidare förbi en klostergård, in den övre kyrkan får vi ta del av Franciskus livsöden genom att beskåda Giottos berömda fresker.

Franciskus deltog vid tjugo års ålder i kriget mellan Perugia och Assisi, blev tillfångatagen och tillbringade ett år i fängelse.

Vid ett särskilt tillfälle under hösten 1205 talade Kristus till Franciskus genom den Korsfästes ikon, som hängde ovanför altaret i San Damianos kyrka.

Bön av Franciskus inför korset i Sankt Damianus Kyrka

Du Allrahögste och Ärorike Gud,
upplys mitt hjärtas mörker
och giv mig en rätt tro,
ett fast hopp
och en fullkomlig kärlek,
samt insikt i din heliga vilja för mig,
och gör mig tillgiven dig,
så att jag kan fullborda den.
Genom Jesus Kristus vår Herre.
Amen.

Kristus befallde honom och sade: Franciskus, bygg upp (återställ) mitt hus. Franciskus uppfattade kallelsen bokstavligt och starta renoveringen av San Damianos kyrka. När Franciskus, efter att ha tiggt till sig byggnadsmaterial kunde påbörja reparationen av San Damianos kyrka kom han i öppen strid med sin far. Fadern fängslade honom i sin källare, men hans mor befriade honom.

År 1206 blev Franciskus stämd av sin far för att han använt faderns egendom för att skaffa byggnadsmaterial. Franciskus klädde av sig naken på torget och lämnade tillbaka kläderna och pengarna till sin far. Han sade: Nu har jag som fader endast Vår Fader i himmelen! Därmed avsade han sig sitt arv. Med en symbolisk gest skylde Biskopen Franciskus nakenhet med sin kåpa. År 1210 bildar Franciskus sin order.

Efter många vandringar och missionsresor gick Franciskus på en längre reträtt på berget La Verna i augusti och september år 1224. Där fick han, under det att han i en syn såg en korsfäst seraf, mottog sina ”stigmata”, som man kallade de blödande tecken på Kristi sårmärken, vilka uppstod på hans händer och fötter och i hans sida.

Under en vistelse i september månad år 1226 i Biskopen av Assisis hus blev Franciskus viss om att han snart skulle dö. Han bad att bli förd till Portiuncula.

Den 3 oktober avled Franciskus och den 4 oktober begravdes Franciskus provisoriskt i San Giorgios kyrka. Det är Franciskus andliga livskamrat Klara som sörjer honom på bilden. Han blev 45 år gammal och två år senare den 16 juli helgonförklarades Franciskus i Assisi av sin vän Påve Gregorius IX.

Predikan del 2 – Efterföljelsen

Den sjätte söndagen efter trefaldighet har underrubriken – ”Efterföljelse”.

Dagens bibeltexter handlar alla om hur vi i Jesu efterföljd ska vara heliga och radikalt älska vår nästa som hos själva.

I dagens predikan har jag redan gett ett exempel på radikal efterföljelse med utgångspunkt i det som varit sommarens pilgrimsfärd för mina vänner och mig. Nu tänker jag använda denna efterföljelse som förebild för hur vi kan vara Jesu efterföljare i vår tid och ge några reflektioner över hur vi tillsammans skulle kunna forma det nya kyrkosamfundet.

Franciskus budskap – Leva i harmoni
Hela Franciskus liv handlade om detta, att i Kristi efterföljd finna vägen till ett liv i harmoni och samklang med Gud, medmänniskan och naturen.

Ett enkelt livsmönster

På bilden gifter sig Franciskus med Fru Fattigdom. Franciskus, som allmänt kom att kallas ”Guds lille fattige”, förstod som vi redan har hört, att vägen till lycka inte går genom materiellt överflöd. Livet måste vara mer än pengar och ägodelar. Franciskus fann glädjen i ett enkelt livsmönster, där han var fri till att tjäna andra. Detta illustreras av de tre knutarna på ordensmedlemmarnas rep som står för fattigdom, kyskhet och lydnad.

Kärlek till naturen

Överallt i naturen såg Franciskus prov på Guds slösande godhet. Han kallade solen för sin broder och månen sin syster som vi hörde i den försvenskade versionen av Solsången, psalm 23. Fåglarna och djuren var hans vänner och han betonade vårt ansvar för miljön och hela Guds skapelse. Hans kärlek till hela skapelsen, till djuren och hela Guds natur, tog sig bland annat uttryck i en predikan för fåglarna. Men han efterlämnade också flera böner, och en av dem är den som brukar kallas ”Den helige Franciskus bön”. Se på bilderna från Subasios fot vid reträtten Canceri dit Franciskus och bröderna drog sig tillbaka för bön och kontemplation medan ni lyssnar på ”den helige Franciskus bön”

Franciskus bön
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

Omsorg om medmänniskan
Men Franciskus var inte bara djurens vän och beskyddare. En stor del av sitt liv ägnade han åt de sjuka och fattiga. Den största glädjen i livet var att få tjäna sin nästa. På Franciskus´ tid härjade spetälska i landet.

Glädjen i Gud
Inspirationskällan för Franciskus och hans efterföljare var Kristi liv och exempel. Bön i ensamhet och tillsammans med andra, samt deltagande i Kyrkans liv och gudstjänster var en självklarhet för Franciskus. Utan gudstjänst, bön och nattvard skulle livet kännas fattigare. Glädjen i Gud växer fram ur Kyrkans gemenskap kring Kristus.

Hur kan vi då gemensamt vara Jesu efterföljare i vår tid?
Franciskus försökte finna vägen till ett liv i enkelhet, harmoni och samklang med Gud, medmänniskan och naturen.

Gäller detta för oss idag också? Hur ser en radikal efterföljelse ut för oss.

Dagens evangelietext hämtad från Matt 5:20-26 lyder:
Jesus sade: ”Jag säger er att om ni inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket. Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom, och den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetes eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till öret.

Detta är Jesu tydliga budskap om hur vi ska leva i förlåtelse, försoning och kärlek till medmänniskan i Kristi efterföljd.

På resan fanns gott om reselektyr. Annika Spaldes bok, ”Ett annat rike – en ickevåldsteologi ” var ett exempel. I den svarar hon på frågan vad det innebär att följa Jesus i en värld av våld och orättvisor:

”Profeten från Nasaret visar på en livsstil som går tvärsemot samtidens normer. Han uppmanar oss att förlåta istället för att hämnas, att älska fiender istället för att hysa illvilja mot dem och att gripa in mot förtryck istället för att slå bort blicken.”

I ”Ett annat rike” vill Annika hjälpa oss att upptäcka den gåva som ickevåld är. Det handlar om Guds rike som en inbjudan till människor att leva i en motkultur, och därigenom bli befriade från både våldsutövning och handlingsförlamning inför våld och förtryck.

Det handlar om att inte skapa fiendebilder utan att tvärtom älska sina fiender. Att inte utse syndabockar utan tvärtom särskilt värna de svaga. Att inte svara med våld mot våld, utan tvärtom ingripa med ickevåldsmetoder mot våldet. Att inte hålla fast vid oförrätter vi drabbas av utan tvärtom vara beredda att förlåta. Det är det som Jesus kallar oss till

Tidigare lundaprofessorn och numera glasgowprofessorn, Werner Jeanronds ”Guds närvaro” var en annan av böckerna som fanns med i tågluffningsbagaget. I ”Guds närvaro” lyfter han fram nio teser för vår tids kyrka.

1. Kyrkan ska välkomna Guds rike i vår tid och vårt sammanhang
2. Lära känna Gud och hans skapelse och fördjupa gudsrelationen
3. Källan hämtas från Bibeln, Jesus Kristus och församlingen
4. I nattvarden förkunnar, firar och delar vi med oss av det nya livet i Jesus Kristus
5. Pluralistisk mångfald – varje enskild församling svara så got den kan på Guds kallelse
6. I en postkristen tid måste vi tillsammans finna nya vägar till att ännu bättre svara upp mot Guds kallelse
7. Upprätta relationer som inte är präglade av pengar, status, bilar eller social prestige utan av kärlek, respekt och solidaritet.
8. Den kristna församlingen kännetecknas av respekt för den andre, av gästfrihet, generositet och äkta glädje
9. Den kristna församlingen måste hela tiden reformeras och utvecklas

Kanske är detta bara ett samtida sätt att uttrycka det liv som Franciskus levde i enkelhet, harmoni och samklang med Gud, medmänniskan och naturen. Om det är Zwingli i Zürich
eller Franciskus i Assi spelar mindre roll men visst kan de inspirera oss än idag när vi tillsammans vill vara Jesu efterföljare i församling och samfund.

Dagens episteltext från 1 Pet 1:13-16 får avsluta min predikan.
Var beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Kristus uppenbaras. Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er helig. Det står ju skrivit: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

”Frid och allt gott”. PAX ET BONUM

En franciskansk välsignelse
Må Gud välsigna dig med obehag,
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så du får leva på djupet av ditt hjärta

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig så att du kan sträcka handen och trösta dem och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet för att du ska kunna tro att du kan betyda något för världen så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt för att komma med rättvisa och godhet till alla våra barn och fattiga.