”Närvarande gudstjänst” 1 Thess 5:9-28
Om det är något man kan ha – och har – åsikter kring så är det den femte kvaliteten i NFU, nämligen ”Inspirerande gudstjänster”.
En församling i Sollentuna ger en gudstjänstgaranti ”Du får tiden tillbaka om gudstjänsten var dålig”, besökaren ersätts med att någon församlingsmedlem skottar snö eller putsat fönster o dyl den förlorade timmen…
Gudstjänsten är det ”offentliga fönster” som förstagångsbesökaren möter liksom den trogne medlemmen som är där för 254:e gången – och förväntas beröra dem båda.
Fri eller nedskriven liturgi, längden på och innehållet i predikan, vilken typ av sånger/psalmer…orgel eller gitarr och trummor, komponenterna är oräkneliga…förväntningarna är oräkneliga…skulle jag känna in alla förväntningar så hade jag vänt i dörren…det är omöjligt att tillfredsställa…
Låt oss bara se vad vi kom fram till som ett ”vi vill” när vi funderade kring gudstjänsten för något år sedan i vår församling.
Gudstjänsten är en mötesplats där människor möts i Guds närvaro, där vardagen får plats i gudstjänsten och gudstjänsten kan fortsätta i vardagen…
Vi vill en gudstjänst fylld med glädje och frimodighet där vi på olika sätt riktar och uttrycker vår tacksamhet och kärlek till Gud.
Vi vill en gudstjänst där bibelordet och bönen möter människors andliga behov och blir redskap för en fördjupad gudsrelation.
Vi vill en gudstjänst där den gudsbild vi förmedlar är en förlåtande Gud, som inbjuder till reflektion och utmaning.
Vi vill en gudstjänst där vi utgår från ett gemensamt centrum med våra olika personligheter och gåvor och möts i försonande mångfald.
Vi vill en gudstjänst som utmärks av entusiasm och glädje tillsammans med känslan av att vara på helig mark, där Anden verkar.
Vi vill en gudstjänst som föder en längtan efter handling och ger avtryck i vardagen, en plats där vi möts i sorg och glädje, där vi delar styrka och svaghet.
Vi vill en gudstjänst där människor berörs i sin ande och känsla, sitt förnuft och sin vilja.
Vi vill en gudstjänst där var och en är delaktig och behövd och där allt och alla är delar som påverkar helheten i mötet med Gud och våra medmänniskor.
Det är mycket som en gudstjänst skall innehålla…
Den kristna gudstjänsten har sitt ursprung i att de första lärjungarna efter Jesu uppståndelse samlade på den första veckodagen efter sabbaten (Joh 20:19-20) för att berätta för varandra ”Jesus har uppstått!” Herren lever! Gud har uppväckt honom från de döda! Kärleken segrar trots allt! Varje söndag är en påskdag! I Jesu namn!
En återspegling av den gudstjänst som ständigt sker i det himmelska…
Det märkliga är dock att i samma gudstjänst kan någon sitta och bli mycket välsignad och någon annan tycka att det saknas ande och liv…hur är detta möjligt? Kan samma gudstjänst vara fylld av Guds Ande och tömd på Guds Ande?
Eller är det så att en hel del av det som vi upplever av andlighet egentligen är själsliga…? Utslag av våra känslor, som triggas igång av sånger som får oss att minnas, förkunnelse som är tilltalande därför att talaren säger det som jag tycker om att höra..? Eller som inte tilltalar mig…
Ja, det är klart att det är så…vi hänger ihop, och för att förstå andlighet behöver vi se sambanden som finns, se att andliga upplevelser är komplexa och berör oss i hela personligheten.
Detta leder mig till en ödmjukhet när jag försöker bedöma hur det ser ut, det är inte så enkelt som att alla borde se och göra det som jag gör…
Men tillsammans kan vi utföra det ingen av oss kan göra själv
Vad är det som inspirerar mig? Dig? Oss?
Inspirera kommer av ”inandas” ,vad är det som inandas i mig…
Vi läste texten 1 Thess 5:9-26
Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, [10] som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. [11] Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör. [12] Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. [13] Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. [14] Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. [15] Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.
[16] Var alltid glada, [17] be ständigt [18] och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. [19] Släck inte anden, [20] förakta inga profetior [21] men pröva allt. Ta vara på det som är bra, [22] och avhåll er från allt slags ont. [23] Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. [24] Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.
[25] Bröder, be också för oss. [26] Hälsa alla bröderna med en helig kyss. Lova mig i Herrens namn att alla bröderna får höra brevet läsas upp.
[28] Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.
Först ett hopp, grundat på det som redan har skett med Jesus, vårt liv i församlingen hänger på tro och hopp som en tvättlina mellan Jesus död och uppståndelse och det som komma skall…
Sedan kommer uppmaningarna, fyra av arton är typ förmaningar så som vi tänker oss förmaningar (det är detta vi kan kalla för ”nådens obalans”) , övriga är idel uppmuntran, ungefär som att säga ”det här vill Gud med ditt liv, skulle du vilja det också…?”
Grundtänket är att det handlar inte om vilken form eller vilken stil utan att Guds Ande verkar i gudstjänsten… ”Släck inte anden…” 1 Thess 5:19
Inspirerande gudstjänst, vad är det för bilder vi har…
Ofta tror jag vi tänker tillbaka…och jämför med nuet och då är risken att vi söker ett mönster, om vi sjunger den sången så händer kanske det…, om vi säger det på det sättet, då så…
Om vi tänker på barn och lekfullheten, så är det växling av struktur och frihet, fascinationen och fantasi, verkligheten blir sagolik och det sagolika blir verkligt, se slutet i Olle Adolfssons sång:
Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket
Tänk en vitsippsbacke i april-maj –en upprepning med variation, det är inte samma vitsippor som förra året, men de liknar dem så man skulle kunna tro att de ”gick igen”. Så är det med livet, det är ständigt ”nu”, ”idag”, ”här” ”idag är frälsningens dag”
När lagiskheten söker att reprisera så är det formerna, det yttre, strukturerna medan
när evangeliet gör repriser, så är det liv, nytt innehåll, även om vi har sett det förut (jfr vårens vitsippsbackar), en upprepning med variation
Och om evangelium övergår till att bli lag – då finns inget evangelium…?
”Släck inte anden…” vad kan det innebära…
Släck inte entusiasmen – även om det ser ut att vara tokigt…men rätta till…
Kväv inte viljan…genom att ifrågasätta/fördöma
Blås inte ut ljusen…genom att vara arrogant,
”En tynande veke skall han inte utsläcka…”
Att våga se bakom/under/över ord och handlingar
Pröva allt – men behåll det goda, det som bygger upp och inte splittrar
Om denna atmosfär finns, så blir inte bara gudstjänsten utan kyrkkaffet, och livet mellan gudstjänsterna ett gott liv, fyllt med närvaro och beröring…fyllt med lekfullhet och glädje
Ords 8:29-31
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
[30] då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
[31] jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.
| Jag älskar Jesus. Jag talar med honom varje dag. Jag älskar mina medmänniskor och vill att också de ska möta Jesus. Jesus Kristus är min och världens fasta punkt. |