Joh 12:1-16
Tre scener ur vägsträckan till korset.
Scen 1 pekar på kontrasten mellan Judas och Maria-
den slugt beräknande och den passionerat älskande…
Judas kommer inom kort att sälja Jesus för 30 silvermynt, Maria slösar (?) bort nardusolja till ett värde av en årslön 250.000 plus soc avgifter =400.000!!!
Det kan t o m ha varit så att Maria i ett ögonblick kastar iväg bröllopsgåvan till sin blivande man…Får man göra så…?
Finns det ett slöseri som Gud gillar?
Konsten att älska tillräckligt är att älska för mycket…
Att hoppas när det är hopplöst…
Scen 2 berättar om hur provocerade översteprästerna blir av att Lasaros bara går omkring– för det berättar för alla att Jesus uppväckt honom. Bara genom att andas – att vara – så är han ett levande bevis på Jesu möjligheter. En levande reklampelare!! Och genom detta blir han ett hot och bör röjas ur vägen…
Vad är det du och jag gör reklam för? Eller för vem? Och hur?
När inte våra liv slår ihjäl våra ord, så räcker det med vår ande-dräkt…
Scen 3 berättar om den glädje som Jesus utlöser där han drar fram. Barn och vuxna jublar, palmblad viftas med och sånger sjungs. Lite senare kommer dock de flesta av dem att ropa ”korsfäst, korsfäst”, då inte Jesus verkade uppfylla de förväntningar som lades i ”Hosianna”…Det är en aningslös glädje, men Jesus tar emot den också…Hela staden är på fötter
Fariséerna suckar: ”Ingenting hjälper…Hela världen följer ju efter honom”
Snaran dras åt kring Jesus, hans dagar är räknade – samtidigt som alla dessa känslor dras fram och rinner över hos människor i hans närhet…
Är det någon skillnad på Marias hängivenhet och folkmassans jubel?
Marias hängivenhet finns kvar –även efter det svåra-medan folkets entusiasm har slocknat. De tog vad som fanns i närheten, Maria tog det dyrbatraste hon ägde…
OBS skillnaden mellan inifrån-kommen hängivenhet och utifrån-för-stunden entusiasm, dvs vad som är mitt eget personliga sätt att vara hängiven på, det är inte alltid så att alla skall göra allt samtidigt likadant…
lennarth 100328