Reflekterande veckobrevsläsare!
Såg en del av Pingvinresan idag, en film gjord av Luc Jacquet.
Denna vackra film handlar om de fascinerande kejsarpingvinerna som en gång om året i tusental vandrar från havet 20 mil upp på land i Antarktis för att para sig.
När honan lagt ägget ger hon sig tillbaka till havet för att hämta mat medan hanen är kvar och ruvar ägget, tätt sammanpckade med övriga hannar i 40 graders kyla och blåst.
När ägget kläcks efter cirka 40 dagar gäller det för honan att ha kommit tillbaka i tid med den infångade fisken, eftersom ungen bara kan överleva i fyra dygn utan mat.
Så blir det dags för vandringen tillbaka till havet – för att så småningom göra om samma vandring igen och igen och igen…
Det känns som att det alltid är någon på vandring i pingvinfamiljen, en pågående enformig transport…
Mycket i livet handlar om transport.
Livet som en ständig transportsträcka…kan låta enformigt.
En oftast lång transport från födelse till död…
Och däremellan en massa små transporter… geografiskt och tidsmässigt.
Transport kommer från latinets ”trans” = ”över” och ”portare” =”att bära”.
Vi bär vårt liv över tid framåt…
I detta ”över-bärande” av liv kan vi ständigt få ta emot impulser, känslor och tankar.
När jag under tio års tid arbetade på pappersbruket i Klippan vid en skärmaskin, så brukade jag tänka att det var ett mycket utvecklande arbete.
Hade jag väl ställt in maskinen, så kunde jag tänka på allt annat…
Den yttre enformigheten blev då inget hinder, den var snarare en hjälp för mig att kunna ta in allt det som ville berika mig och få mig att bearbeta det.
När jag ser den här filmen så tycker jag helt plötsligt att pendlingen mellan Klippan och Helsingborg inte är speciellt enformig.
Vissa medpendlare kan göra den riktigt händelserik.
Det är bra att få lite proportioner på tillvaron…
En innehållsrik transportvecka önskar pastor nilsson
Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se