Text: Lukas 8:4-15
Tema: Det levande svårfångade verkningsfyllda ordet…
Det är mycket debatt som pågår idag
Fredrik Reinfeldt slängde iväg några ord om ökad pensionsålder som fått reaktioner
Sigfrid Deminger har bränt av en salva kring om det är slut med frikyrkligheten ”Frikyrkligheten räckte inte ända fram” och reaktionerna är många bland de kristna bloggarna
Med alla våra ord kan vi konstatera att ”vi når inte ända fram”
Trots våra goda insatser så står de flesta församlingar /kyrkor och stampar på samma fläck eller går bakåt.
Vi önskar att våra ord skall nå fram
Men vi når inte fram
Men samtidigt finns de kraftiga orden om Ordet
Herren sade: ”Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt.” Jer 1:12f
Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren.
Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, en slägga som krossar klippan? Jer 23:28f
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Heb 4:12
Vad är det med bibelordet som är så kraftfullt?
Är det magi så är bibelordet i sig självt verkningsfullt.
Vilken översättning skall man använda då?
Eller är det grundtexten…hebreiskan och grekiskan?
Vad är det med bibelordet som är så kraftfullt?
Jag läste en artikel i tidningen Fokus med överskrift:
”Sekulariseringen i Sverige har avstannat. Nu går de unga i bräschen för religionen. ”
Det är församlingen Hillsong som nischat in sig och samlar ungdomar, häftig sång och personliga vittnesbörd.
CarlErik Sahlberg, som vi får besök av i maj arbetar med socialt tilltufsade människor, och fyller sin kyrka, prästen Olle Karlsson i Allhelgonakyrkan likaså…
Vad är det som drar
Vad är det som når fram?
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning Joh 1:14
När Ordet inte bara blir ord utan människor, levande människor…
I en av dagens texter är det en liknelse som Jesus berättar, det är två huvudkomponenter, säden som sås =Guds Ord och åkrarna =mottagligheten hos dem som hör
Varför använde Jesus liknelser?
Jesus använder sig av tillspetsad humor många gånger
Liknelse=parabol= gåta (både på grekiska o hebreiska)
Vi använder oftast liknelser för att det skall bli lättare att förstå
Den judiska traditionen använde liknelser för att berätta att det de skulle berätta om inte gick att exakt återge. Bibelforskare säger att i alla Jesu liknelser finns det något som inte stämmer. Något som sticker ut, en dårskap, en över-drift för att poängtera den absurda sanningen.
Och just denna dårskap är själva huvudpoängen i berättelsen.
Jag tänker så här: Bonden som sår överallt, hur intelligent var det? En skrattretande historia. Ungefär som herden som lämnar de 99 fåren för att leta efter det 100:e, Lite svinn måste man ju räkna med, eller hur…Det var ju slöseri med dyrbar säd…ingen bonde gjorde så medvetet…men den stora poängen med liknelsen är då att Gud är så slösaktig – eller generös/djärv – om vi säger så…
Det svindlar för våra ögon/öron
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning Joh 1:14
I dagens text är det mottagligheten av Ordet, som är avgörande för att Ordet skall rota sig och växa.
1 Ordet vid vägkanten handlar om att när vi inte förstår vad som sägs, då faller det utanför och blir snabbt bortplockat, ”jag förstår inte vad han säger” = kasta bort ordet, tänk att vårt förstånd kan vara avgörande för vad vi kan ta emot…det är skillnad att förhindra Ordet genom vårt förstånd och att bearbeta Ordet genom vårt förstånd (då vi redan har tagit emot det) (jfr recept)
2 Ordet på stengrundens tunna jordlager får snabb respons (fyrverkerikristendom, upplevelser) men lika snabbt försvinner intresset, under finns teflonets hårdhet, det kommer inte djupare, när det blir obekvämt och kostar så är det inte intressant längre, en ytlighet kommer i dagen, förändringsbenägenheten är obefintlig, ”så här har jag alltid trott…”
3 Ordet blir behandlat som ett ord bland alla andra ord. BibelOrdet mottas med samma mottaglighet som alla andra or, det vi fokuserar (=vattnar) växer. Tistlar och törnen är en beskrivning av det vildvuxna i motsats till den Edens lustgård som fanns i skapelsens begynnelse.
4 Men där det ges rum i den goda jorden=att höra, lyssna, ta vara på i rent hjärta och att vara uthållig i utförandet, så växer det hundrafaldigt…
Alla får lyssna till liknelsen, lärjungarna ställer frågan ”Vad menar du”?”
En knäckfråga blir dock följande:
Jesus säger till sina lärjungar:”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.
Jag tänker så här, lärjungarna hade sökt sig till Jesus för att försöka se livet/tron ur hans synvinkel. Skriftlärde och Fariséer var inte intresserade av att ställa sig där Jesus stod, därför förstod de inte heller
Många nyfikna kom för att få ta del av underverken som hände kring Jesus men var inte intresserade av att förändras i sitt tänkande eller handlande. Man ville ha Jesus som efterrätt, inte som huvudrätt i livet.
Liknelsen är likt mittpunkten i en cirkel…först när man ställer sig där kan man se helheten och ställas inför avgörelsen…
För dem som längtade efter Jesus blev liknelsen en berättelse som levde, gav möjlighet till förståelsen som föddes genom omvändelsen.
För dem som inte ville se på Jesus som Guds Son, blev själva liknelserna en dom över deras ovilja/oförmåga att vilja förstå –eftersom de saknade ”nyckeln” till förståelsen, nyckeln som var Jesus själv personligen…men bilderna gav dem tid att fundera…och ställde dem samtidigt inför ett avgörande dilemma: Liknelsen berättade för dem att de inte förstod det de trodde att de förstod, och först när de förstod att de inte förstod var de beredda att omvända sig…
Här handlar det om kontinuitet, uthållighet, varje-dags-lyssnande, ta-vara-på-ande
Ett stillsamt växande, intagande som en tepåse i vatten…
Det är här den vardagliga inlevelsen kommer in, vardagslivet med Ordet och bönen i den atmosfären som Kolosserbrevet beskriver:
3: 16 Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan.
Vi har kört fram bibelläsningsplan för hela året, idag finns tillgängligt ett material som GF har tagit fram inför fasteperioden som börjar i o m nästa söndag som är fastlagssöndagen.
När du läser Ordet…
…värm upp dig genom att be …, precis som tepåsen lättare avger sin smak om vattnet är varmt så är det med ordet i våra liv…
…läs inte för stora sjok, en ”påse” räcker, begränsa dig så du kan komma ihåg vad det är du har läst när du lägger ifrån dig Bibeln
…stanna upp några minuter och lev dig in i vad författarna kan ha sett när de skrev, dra påsen upp och ned
…sök att med din fantasi kliva in i någon av de personer som agerar i händelsen du har läst, läppja på teet, smaka på berättelsen
…sök att med trons ögon blicka över din vardag och se efter om du har en liknande situation där du kan plantera Ordet här och nu…
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning Joh 1:14
”såsom Fadern har sänt mig, så sänder jag också eder…”
”Vad var det för stora ord
du tog i din mun.
Det var inte jag
det var Ordet
som tog mig
i sin mun /Ylva Eggehorn
Från och med nästa söndag så går vi in i fastan, låt denna tid vara en förberedelsetid för dig då du ger Ordet större plats bland alla orden.
En god ”ord-mån” i ditt liv önskar lennarth