Reflekterande veckobrevsläsare!
Idag var det första gången som jag inte hade möjlighet att gratulera min mamma på mors dag.
Det har varit en fantastisk förmån att få ha mamma i livet under 62 och halvt år av mitt liv.
Nu är det en gravsten att gå till och ett foto på byrån hemma som en påminnelse om livets förgänglighet.
Ett ”kom ihåg” att livet har ett slut, som vi inte kontrollerar över.
Allting har sin tid…alla har sin tid…
Ju längre jag lever, desto mera upplever jag att ingenting längre är en självklarhet.
Just därför uppstår tacksamhet över livet.
Över att få vara tillsammans med familj, vänner och människor runt omkring mig.
Därigenom blir det paradoxalt nog en omedveten självklarhet att ta vara på livet, att ta vara på varandra medans vi har varandra.
Tack för att Du finns som läser detta…
En vecka i tacksamhetens tecken önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan