Reflekterande veckobrevsläsare!
I Västerbotten och Norrbotten finns det ett uttryck som heter ”eljest”.
Används oftast om en person som är speciell genom sin annorlunda personlighet eller sätt att vara.
Jag kände mig ofta ”eljest” när jag växte upp.
Mina föräldrar tillhörde en frikyrka och vi t o m bodde i kapellet. Jag hade utstående framtänder och öron, stammade och var allmänt fumlig och frånvarande när det handlade om någon form av idrott.
Jag hade inga syskon och kände mig oftast ensam och utanför.
Känslan över att vara udda ”skammade mig” och låg som en tyngd över mitt liv.
Kompensationen blev att jag satsade på att vara duktig och att prestera bra resultat. Min far var en ”god förebild” genom att vara en arbetsmyra och sättet att bli godkänd av honom var att arbeta.
Så lades en grund för att presterandet blev mitt sätt att bli accepterad och låta ”udda vara jämt”.
Men det var en vacklande identifikation därför att jag visste ju aldrig om jag var omtyckt för att jag var duktig eller för att jag var enbart Lennarth.
Jag kände ofta att jag inte dög, att jag var misslyckad och att ingen var nöjd med mig-allra minst jag själv.
Egentligen låg det i botten en förnekelse av det original som jag någonstans i mina tankar ändå trodde att Gud hade skapat mig till.
Jag längtade efter en förändring men var samtidigt livrädd för att det inte fanns något bättre.
Så småningom upptäckte jag att vi alla är ”eljest” och att just i annorlundaskapet finner vår innersta identitet sitt kreativa utlopp.
När jag kunde erkänna min förnekelse av mig själv och släppa min duktighets kontrollbehov så förlöstes mycket energi.
Plötsligt skämdes jag inte över mig själv och jag var inte längre rädd.
Jag kunde till och med känna mig stolt över att vara ”eljest”…
Kanske därför jag avslutar varje samling på behandlingshemmet med Tomas Tranströmers dikt ”Romanska bågar” där ”ängeln utan ansikte” säger:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Nu kan jag känna mig älskad och accepterad och ta emot det.
Sök vari din förnekelse och skamkänslor har sina rötter, där finns din skatt gömd!
En ”eljest” vecka önskar lennarth.
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se