Reflekterande veckobrevsläsare!
När vi ämnar göra en ärlig genomgång över livets räkenskaper och anar att pluskontot inte överstiger minuskontot ligger vi nära en moralisk konkurs.
Kan vi “låna” livskapital någonstans…?
Vi har redan lånat förtroendekapital utan att betala igen, vi har missbrukat människor…
Risken finns att vi ger upp innan vi börjat vår moraliska deklaration.
Ungefär som när vi går igenom vår ekonomi med vår kontaktperson på banken behöver vi någon förtroendefull kompetent person som kan lotsa oss igenom vår moraliska inventering på bästa sätt.
Det är nu vi behöver en mentor/sponsor som både kan ställa de raka obekväma frågorna när vi försöker slingra oss, men som även lugnt och stilla kan lägga handen på vår axel för att uppmuntra oss att se på det som är friskt och användbart.
Det är viktigt att skriva ner de fakta vi kan få fram.
Vem har vi sårat?
Vad var orsaken?
Vilka konsekvenser blev det?
Vad kan jag göra för att sona det jag gjort fel?
Vad är mitt ansvar?
Just sista frågeställningen är viktig, så att vi inte plockar på oss falsk skuld.
Äkta skuld går att dokumentera och bearbeta, falsk skuld är glidande och oåtkomlig.
Den falska skulden kan vi därför lägga åt sidan, så att vi kan ta in och bearbeta den äkta skulden.
Då har nämligen skammen en möjlighet att försvinna, eftersom den har sitt fäste i skulden…
En äkta framtid önskar lennarth
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se