Text: Matteus 1:18-23, Luk 1:26-38
Tema : Maria och Josef – människor till förfogande…
Så står vi här igen vid de gamla obegripliga fascinerande texterna.
Självklart självklara på ett sätt, gåtfullt gåtfulla på ett annat sätt…
Josef och Maria och Jesusbarnet känns som gamla bekanta, men hur mycket känner vi dem…?
Och den kultur de levde i där det var i det närmaste otänkbart för en judisk tonårsflicka att föda sitt barn utan att vara gift.
Gud väljer att ”smyga sig in i ” denna världen.
Trots änglasång på herdarnas äng och magikers besök i Betlehem så var det försvinnande få som visste vad som var på gång…
Gud har en gåtfull PR-apparat…
Gud väljer den ”vanliga vägen”, det tog nio månader som en vanlig graviditet.
Ängeln spräcker vardagens drömmar för Maria.
Den relation som hon och Josef hade sätts på ett otroligt prov.
Tro handlar om att våga lita till något vi inte kan se, bestämma över, bevisa…
TILLIT kan läsas från två håll, det handlar om att Gud litar på människan och att människan litar på Gud…ömsesidighet…
Att släppa kontrollen.
Se bilden av trapetskonstnärerna…se gärna ett litet avsnitt på Youtube: ”new flying girls monte carlo 2009”
”Hemligheten är att den som kastar sig ut inte gör någonting, och att den som fångar upp gör alltihop… den som kastar sig ut måste hålla fram armarna och lita på att han blir mottagen”.
Maria kastade sig ut…och livet blev aldrig som tidigare…och blir inte som hon har tänkt… Hela hennes liv förändras över en natt, när hon sa sitt ”ja” till Herrens kallelse. Indirekt sa hon ”nej” till mycket annat…
Hon får ställa sina frågor…och får svaret: ”Skulle något vara omöjligt för Gud…?”, och svaret är tydligen tillräckligt.
Att leva till förfogande för Gud är ett annorlundaskap där nåden sätter sin prägel på våra liv.
Är Maria historiens första surrogatmamma? En surrogatmamma är en kvinna som bär och föder ett barn åt någon annan. Barnet kan genetiskt vara delvis hennes eller så har en annan kvinnas ägg befruktats och sedan planterats in.
Hon visste inte ”hur”, bara ”att”.
Guds ”Du skall bli havande…” (aktivt passivum) möts av Marias ”Må det ske med mig som du har sagt” (passivt aktivum)…
Maria tar ett steg framåt, hon vågar säga “ja” ut i en graviditet som saknar vettigt sammanhang.
Josef visste väl vad han inte hade gjort, men han visste egentligen inte vad Maria gjort eller inte gjort.
Hade Josef varit svartsjuk hade hon varit chanslös, att inleda ett äktenskap och ändå bli ställd utanför den mest intima föreningen.
Han måste också leva i tillit…han vågade tro det bästa om henne.
Maria tog ett steg framåt, Josef tar ett steg bakåt, han har inte längre initiativet.
Vi som män vet vad det vill säga när vi tappar kontrollen, vi blir vilsna, frustrerade, irriterade, Vi tappar vår identitet.
Detta skedde dessutom i en patriarkalisk kultur där mannen bestämde.
Han måste förhålla sig till detta att han fick Jesus barnet på köpet, han blir styvpappa, plastpappa, bonuspappa…
På ikonen ser vi hur Josef kärleksfullt omfamnar Maria och barnet, han ser trött ut, han har fått kliva in i en ansvarighet som är svindlande mycket större än vanliga fäder fått vara med om.
Vad tänkte han?
Hjalmar Gullberg har formulerat följande i diktsviten: Den heliga natten:
”Härbärget hade ingen ledig säng.
Så fann vi stallet ute på en äng.
Jag visste mycket väl hur det var fatt,
men inte att det skulle ske i natt.
Jag kände mig så överflödig här.
En man är ofta bara till besvär.
Jag tordes knappast röra barnets tå,
när han blev svept och lagd i krubbans strå.
Tack vare att en stjärna lyste in,
så fick han ingen skråma på sitt skinn.
En herdeskara kom och sjöng en psalm.
Nu sover han i kreaturens halm.
Maria blir jag trogen till min grav.
Hon är den enda jag håller av.
Fast det blir förödmjukande och svårt,
så vill jag kalla hennes barn för vårt.
Jag heter Josef och är timmerman.
Men gossen som hon gav mig, vem är han?”
Josef välkomnar Maria och Jesus in i sitt släktsammanhang, både släkttavlan i Matteus och Lukas är hans, inte Marias.
Josef öppnar hela sin märkliga och mäktiga släkttavla, som innehåller mördare, prostituerade likaväl som kungar och trofasta män och kvinnor.
Utan tillhörigheten till Josefs släktsammanhang hade profetiorna om Jesus pekat ut i tomma rymden…
Ändå blir Josef bara ett bihang…
Maria är den som framträder, talar, sjunger lovsång, agerar aktivt för att Jesus skall bli upptäckt
Josef är den som är tyst, tillbakadragen, han kommer efter som en skuggfigur…
Men Josef är mannen som stannade kvar, trots allt!
Han går från att förverkliga sig själv genom sitt giftermål till att stötta och förverkliga sin hustru Maria.
Ett annorlundaskap i kärlek, en kärlek som också blir ett lidande…
Vid Jesu omskärelse får Maria veta genom den gamle Symeon att ”också genom din själ skall ett svärd gå…”
Att gå in i en relation ger en sårbarhet, det finns ett pris att inte göra det, det finns ett pris att betala att göra det…
Josef och Maria får vara med om detta gång på gång…
Tydliga exempel är vid Jesu besök i templet vid tolv års ålder och han säger till sina föräldrar:
”Skall inte jag vara där min fader är?” och Maria finns där när Jesus vid 30 års ålder förkunnar att
”Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.”
Wilhelm Ekelöf skriver följande:
”Att lida är svårt
att lida utan att älska är svårt
att älska utan att lida är icke möjligt
att älska är svårt” /
Varje troende har en kallelse att vara en Maria, som tar ett steg framåt och vågar ha tillit till det omöjliga…
Varje troende har en kallelse att vara en Josef, som vågar ha tillit att ta ett steg bakåt och släppa kontrollen men ändå stå kvar…
Ikonen av den flyende familjen får finnas där som en påminnelse om dagens flyktingsituation, den koptiska traditionen berättar att de befann sig i Egypten tre och ett halvt år som flyktingar innan de återvänder
När Gud blir människa så blir han det rejält!
”Gör som Gud-bli människa”
Lennarth Nilsson 2015.12.20