Reflekterande veckobrevläsare!
För några veckor sedan skrevs en del kring landet Panama, som hade s k brevlådeföretag…
Kommer du ihåg, det är ju så lätt att glömma i strömmen av nyheter…?
Jag trodde tills dess att Panama bara haft en kanal…
Nu förstod jag att det finns minst två…
När den första kanalen byggdes uppskattas det att 27.500 arbetare dog.
Hur många som lidit och dött av konsekvenserna från den osynliga kanalens uteblivna skatteflod som stannat i ”skatteparadiset” och skulle komma skolor, vård och omsorg till del kan vi bara ana…
Ibland rycker vi på axlarna och säger uppgivet att ”det finns en kultur…”
Och så tycker vi att det blir det enklare att sätta grupper mot varandra, t ex flyktingar mot åldringar.
Men det är ju inte det som är problemet!
Jesus sätter fingret på allas vår ömmaste punkt när han spetsar till det:
”Se till, att I tar er till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.”
Paulus understryker genom att skriva ”Kärleken till pengar är roten till allt ont…”
Girigheten har ingen gräns!
Girigheten blir aldrig nöjd…
Men var går gränsen mellan att sunt planera ekonomiskt för sin framtid och att vara girig?
Finns det någon sådan tydlig gräns eller är den personlig?
Några grundbultar, så som jag ser det:
• Livet är en gåva, gåvor mår bäst av att tas emot i tacksamhet…
• Vi är förvaltare, det är en illusion att vi kan äga något, för allt kan plötsligt tas ifrån oss…
Ser vi på våra liv i ljuset av dessa två sanningar, så finns det en möjlighet att mitt och ditt fokus på vårt eget välbefinnande kan punkteras.
Vi kan vara med om att skapa nya kulturer…
Det är deklarationstider…
Är jag och du på jakt efter att finna dolda möjligheter till avdrag…
Eller söker vi upptäcka glädjen i att dela med oss och skapa en gästfrihetens kultur med våra liv och våra tillgångar…?
Då skapar vi vardagliga ”paradis” runt omkring oss, där människor kan “skatta” sig lyckliga…
Du finner mig på pastorlennarth@