Reflekterande veckobrevläsare!
Att vara till freds eller jaga tillfredsställelse är dagens fråga…
Ibland försöker vi tillfredsställa andra människor…
Antingen av rädsla eller helt enkelt för att vi vill bli gillade av dem…
Fast egentligen gör vi detta för att försöka tillfredsställa oss själva.
Andra människor får då indirekt mera fokus än de borde ha, och därigenom styr de oss…
Vilket ger en sur eftersmak i våra liv…
Fullkomligt tillfredsställda blir vi aldrig…
Tänk om vi skulle söka vara mera till freds..?
Thomas à Kempis skriver:
”Stor frid i sitt hjärta har den som varken bekymrar sig om beröm eller klander.
Den var samvete är rent, han blir lätt nöjd och till freds.
Du är inte heligare för det att du prisas och inte sämre för det att du klandras.
Vad du är, det är du, och du kan inte genom människors omdömen bli större än vad du är i Guds ögon.”
Känns faktiskt tillräckligt tillfredsställande…
Du finner mig på pastorlennarth@
