Reflekterande veckobrevläsare!
I veckan gjorde jag den första skattningen av mitt bisamhälle denna säsong.
Det gör något med mig att respektfullt närma mig kupan…
Att ha cirka 20 000 bin surrande omkring mig medan jag lyfter och synar ram efter ram…
Det skapar en närvaro, som är oöverträffad…
Att sedan slunga ramarna med den handvevade slungan från 1930-talet…
Därefter andaktsfullt få se den guldgula honungen sakta rinna ner genom silduken…
Det kan bara beskrivas som ett heligt ögonblick.
Låt mig i en ”bi-sats”(!) få nämna att för att få ihop nektar till ett halvt kilo honung måste ”mina” bin ha besökt c:a 3-4 miljoner blommor!!!
En flygsträcka som kan uppskattas till två varv runt jorden!
Och när de instinktivt gör detta viktiga jobb är de omedvetna om att de samtidigt utför ett ännu större och viktigare jobb – pollinering av blommorna de besöker…
Kan fascinationen och ödmjukheten inför skapelsen och Skaparen bli större, eller..?
I Gamla Testamentets vishetslitteratur finner vi följande beskrivning av vårt tema:
”Vänliga ord är som honung – smakar sött och gör kroppen frisk.”
Länge leve honungen, drottningen, drönarna och alla arbetsbina!
Du finner mig på pastorlennarth@