Reflekterande veckobrevläsare!
Jag tar mig friheten att fortsätta på släktspåret.
Har suttit och ugglat framför datorn det mesta av min lediga tid i veckan.
De gamla kyrkböckerna finns numera lätt tillgängliga via nätet.
Det är dock ett detektivarbete att hitta sina förfäder och förmödrar…
Att plötsligt upptäcka någon nära eller avlägsen släkting i de sirligt skrivna namnen och förstå någon nästan oläslig kommentar är oundvikligt adrenalinframkallande.
Men tanken har slagit mig; Varför är det först nu som intresset har kommit för min del?
Det är dålig tajming eftersom ingen av mina tidigare generationer längre finns i livet att fråga.
Jag sökte idag en person som skulle kunna hjälpt mig med information på min mammas sida och fick reda på att han dött för några månader sedan.
Detta föranleder mig att skriva ner följande tanke till dig som ”yngre”:
Vänta inte för länge med att ställa frågor till tidigare generationer och göra små anteckningar.
Detta kommer att underlätta ditt forskande, när du väl får tid/tar dig tid…
Nästa tanke är för dig som är ”äldre”:
Skriv ner din alldeles egen berättelse om händelser och människor i ditt liv, utan att göra anspråk på att det skall bli en bok eller filmmanus,
som barn och barnbarn kan få ta del av.
Både hustrun och jag söker att nu och då fylla varsin fil på datorn med våra livs innehåll.
Är det ingen som kommer att läsa det, så har vi alldeles ”gratis” jobbat oss igenom våra liv och troligtvis fått en bättre förståelse för vilka vi är och vad vi varit med om…
Förra söndagens sommarpratare Tom Malmqvist adresserade ett mycket berörande program till sin fyraåriga dotter, så att hon bättre skulle kunna förstå sin pappa och uppväxt.
Sätten är många, men alla bär vi vår historia, som är väl värd att berättas på det ena eller andra sättet.
Så låt oss kasta ljus över det som annars kommer att vara släckt…
Du finner mig på pastorlennarth@