Reflekterande veckobrevsläsare!
Gott slut!
Det är domssöndag när jag skriver detta, sista dagen på det gamla kyrkoåret.
Grekiska ordet ”krisis” kan betyda dom, beslut, examination, separation, urskillning.
Det finns olika typer av kriser i våra liv.
Traumatiska kriser – sådana som är helt oväntade, typ olyckor…
Mognadskriser – sådana vi mentalt vet att de skall komma men ändå inte känslomässigt kan förbereda oss på, typ att få barn, ”fyrtio-årskrisen”…
Tillitskriser – som kan uppstå inte enbart för att vi själva blivit bedragna av någon utan det räcker att få höra om någon i omgivningen som blivit lurad…
Existensiella kriser – som finns med i alla dessa olika kris-situationer, där vi pga att tillvaron förändras och därmed grundligt svajar tvingar oss att ställa närgående frågor av typ ”Varför är det på detta viset?” om det liv som vi lever.
Nödvändiga frågor att ställa, och som sällan blir ställda utom i dessa skarpa ögonblick.
Men som också kan bli ställda en helt vanlig söndagskväll eller måndagsmorgon.
Domssöndagens texter är tuffa i sina svart-vita framställningar, men när vi speglar oss i dem en stund, så träder det fram ett bredare nyansfält.
Såvitt jag kan förstå dem handlar de om att få oss att inse att med våra liv som utgångspunkt och Gud som referenspunkt söka leva våra liv med fokus på vår omgivnings behov.
Det vill säga att med våra egna kriser som ett bearbetat grundmaterial få lov att betjäna vår omgivning i deras kriser, istället för att med våra kriser som ursäkt fly in i oss själva och bort från de människor som vi kan betyda något för.
Att fungera som medmänskliga förlängningssladdar mellan behoven och det gudomliga kraftuttaget.
Inte därför att vi ”måste” utan därför att vi vill det…
Ett Gott Nytt kyrkoÅr önskar pastor nilsson..
Vill du ha kontakt, maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se
Ps Vill du studera några av texterna, läs Matteus evangelium kapitel 25. Gå gärna in på hemsidan och söndagens predikan. Du får mycket gärna maila mig dina reflektioner…