Matteus 25:1-13, Lukas 12:35-40, Lukas 17:20-30, Upp 3:10-13
Temat är vaksamhet och väntan.
Hur förhåller vi oss till det?
Texterna kring den yttersta tiden är många och svåra att få grepp om,
vilket föranleder oss att antingen hoppa över dem (för vi inte orkar med dem),
eller att bortförklara dem (för att vi inte förstår dem), att få dåligt samvete av dem
(och förtränga dem) eller av osund nyfikenhet fokusera på dem och använda
dem som slagträ. Men även dessa texter ingår i evangelium…
Låt oss först och främst påminna oss om att Guds vision/målsättning är att
”sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden”
1 Vem har inte somnat av oss när vi borde ha hållit oss vakna…
Pinsamheter har uppstått…
Och oljan i texterna om de fem unga flickorna som saknade olja, vad är det i så fall som vi saknar…? Oroligt börjar jag känna efter..
Tror jag tillräckligt?
Känner jag tillräckligt?
Gör jag tillräckligt?
Utgår man med dessa tankar från ett frimodigt sinne fyllt av självförtroende så blir svaret ”javisst är jag med de fem som välkomnas in på bröllopet”
Utgår jag ifrån ett förhållningssätt fyllt med bristande självförtroende blir svaret ”självklart räcker jag inte till…det och det och det fattas mig……allt fattas mig…jag fattas…”
2 Och tjänarna som ständigt skall vara beredda för att öppna när deras husbonde kommer tillbaka.
Jour hela dygnet, och inte ens vilande jour utan aktiv jour 24 timmar om dygnet…
Det är inte litet vi skall prestera
Ständigt på spänn, spända muskler, alltid på alerten
Scouten som alltid är redo, redo till vaddå..? Listan är ospecificerad…
3 Den tredje texten handlar om hur det är när Människosonen uppenbaras
Livet rullar på, man köper och säljer, planterar och bygger och så plötsligt, liksom blixten flammar till så skall Människosonen visa sig…
Överraskande, plötsligt, ingen har någon aning…
Hur skall jag kunna ständigt vara redo..?
4 Men Jesu ord finns ju i Uppenbarelseboken också
Här är ord till församlingen i Filadelfia
Orden till Fildaelfia handlar om vem man tillhör, att få Guds namn skrivet på sig, vems man är…
Identiteten
De flesta av oss närmar sig Uppenbarelseboken och de apokalyptiska texterna med en viss försiktighet – medan några dundrar iväg i full fart.
Är boken fylld med koder som skall knäckas eller är den ett tröstebudskap till troende i Mindre Asien att inte ge upp? Da Víncikoden t ex?
Johannes är pastor, poet och teolog…
Han beskriver två rörelser i Uppenbarelseboken,
Vilddjurets rörelse uppåt, att ta makten från Gud, att försöka störta Skaparen men följden blir att han blir nedkastad och tillintetgjord. /12:19, 20:10
Den andra rörelsen är Lammets, som stiger nedåt, blir sårbart och som ”ser ut som hade det varit slaktat” (5:6) är den som blir upphöjt!
Johannes försöker få oss att inse att i begynnelsen var allting ”mycket gott” och att i slutet av vår historia skall det återigen bli gott. Försoningen skall bryta igenom och förinta allt djävulskap som existerat på denna jorden. Kampen pågår men Johannes säger till oss i Uppenbarelseboken att även slutet kommer att bli bra. Varje ord, varje siffra, varje vision och varje sång i Uppenbarelseboken är sammansatt för att visa de sju församlingarna hur nuet hänger samman med början och slutet.
Det gör att de kan behålla hoppet och se en mening även i nuets svårigheter.
Gud är början och slutet och också den som finns mittimellan, där vi befinner oss.
Emmanuel=Gud med oss…
Att få Guds namn skrivet på sig betyder att veta sin identitet, att få namnet på Guds stad skrivet på sig är att veta sin tillhörighet – att veta vems man är. Det handlar om relation…
Det handlar om vilka vi innerst inne är!!!!
Det är förmodligen det som texterna handlar om. Det är inte teknikaliteter om hur många extra deciliter olja några av flickorna hade med sig utan det handlar om något djupare. Vad är det vi inte kan låna av varandra? Kärlek! Relation! Tillhörighet! Oljan som symbol för Anden, livet, relationen
Vad är det som göra att föräldrarna kan sova men vid minsta gny från babyn så är man vaken..?
Vakande fastän man sover, ständigt där pga kärleken till detta hjälplösa barn.
Ständigt beredd att gå upp och öppna dörren för sin Herre när han kommer
Mitt i köpandet och säljandet så finns han där, och vill också där ha vår uppmärksamhet, så att inte köpandet och säljandet blir allt i denna världen…
Guds Rike är mitt ibland er…sa Jesus
Det är därför vi inte behöver sälja allt och bege oss till något berg och vänta på Honom.
Han finns ju redan här, lite osynligt, lite lågmält, vi kan ibland tycka lite overksamt
Men det är ett annat sätt att se på makt – nämligen kärlekens makt som arbetar på ett annorlunda sätt.
Detta ger oss hopp
Vi lever också i mitten. Det är ingen lätt tid att leva i. Det är en tid fylld av lidande, besvikelser, paradoxer och rädsla. Johannes ärende till människor i alla tider blir därför att den svåra tiden i mitten har kopplingar till skapelsens goda början och skapelsens goda slut. Och den kaosartade världen är inte på väg mot utplåning och förstörelse, utan mot ett slut med både syfte och mål.
När vi kan se att Johannes är teolog, poet och pastor, kan vi också förstå Uppenbarelsebokens ärende. Då gör det inte så mycket att vi inte förstår vissa detaljer. Uppenbarelseboken behandlar tidens slut för att motivera människor som lever i mitten att leva ut Jesu ord här och nu. Kristen tro är ingen undergångsreligion. Uppenbarelseboken talar inte om att vi är på randen till undergången. Vi är på randen till en ny ljus början.
Det vi tänker, det vi säger, det vi gör får då stor betydelse. Handlingar som är gjorda i gemenskap med Gud – i Andens kraft – kommer att bestå förevigt. De kommer att leva vidare i den nya ljusa början som vi kallar himlen.
I förtröstan till dessa texter blir det här livet inte en parentes på väg till himlen.
Livet här och nu djupt meningsfullt.
Kristen tro förvandlar rädsla och kärlekslös passivitet till hopp och kärleksfylld aktivitet.
Det är precis vad vi behöver i vår tid. Vi behöver inte vara rädda. Det vi tänker, det vi säger, det vi gör får då stor betydelse. Handlingar som är gjorda i gemenskap med Gud – i Andens kraft – kommer att bestå för evigt. De kommer att leva vidare i den nya ljusa början som vi kallar himlen.
Vi övar oss just nu för himmelska gärningar.
Församlingen i Thessalonike fick orden om att ”tjäna och vänta”
1 Thess 1:9-10 som en grundhållning i sina liv. Inte bara det ena eller det andra utan både-ock!
Så här säger vår Herre och Frälsare
”Var inte rädd, jag är alpha och omega, den förste och den siste och den som lever och jag lever i evigheters evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket…”
Läs Joh upp 21:5
Ge inte upp…
lennarth 111113