Kära veckobrevläsare!
Vi var ute och pilgrimsvandrade i lördags några stycken.
Gick landborgspromenaden, en cirka 1,5 mil sträckning genom Helsingborg.
Landborgen är resultatet av landhöjningen efter inlandsisens tillbakadragande.
Sträckan höjer sig mellan 20 till 40 meter över havsnivån och vissa sträckor har en helt fantastisk utsikt över sundet.
Många reflektioner växte fram under vandringen, bland annat om mötet med människor.
På ömse sidor om centrum var det lätt att heja, säga några ord, ge leenden…
Inne i staden var det definitivt svårare att möta blickar och få kontakt…
Lite anmärkningsvärt att ju tätare det är mellan människor, desto längre avstånd…
En dikt av författaren och poeten Hjalmar Gullberg dök upp i mina tankar:
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
Låt oss göra vad vi kan för att bryta tystnaden och byta ord med varandra även i stadens cent-rum…
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se när du vill.