Reflekterande veckobrevläsare!
Ibland händer det att någon suckar ”men bry dig inte, han/hon är ju bara så´n…”
Bakgrunden kan vara återkommande utbrott hos en person av ilska, att för sjuttioelfte gången komma försent,
att aldrig betala sin del av kakan, att vara den mest berusade på festen eller att gång efter gång förolämpa med sina kommentarer…
Underförstått: Ingen förändring förväntas!
Knepiga särdrag den personen tillåtits odla in absurdum får omgivningen istället ta ansvar för…
Det är domsöndag.
Det grekiska ordet ”krisis” betyder ”dom” men också ”urskillning”.
Någon som älskar oss vill att vi skall kalla allt för sitt rätta namn, att säga som det är…
Det är sällan som vi gör det…
Därför leder våra livs förstörande särdrag så småningom till rejäla urspårningar.
På häktet möter jag alldeles för ofta människor som hade önskat de frivilligt tagit till sig ”domen” tidigare i sitt liv,
för att tillåta förändring och slippa accelerera iväg på destruktivitetens bana och nu tvingas bli dömd i rättsliga instanser.
Ofta handlar det om nedrivande tankar som i sin tur lett fram till självdestruktiva handlingar.
”Ingen idé att jag försöker…”, ”det blir aldrig bättre…”, ”jag är misslyckad…”
Rädslan för att misslyckas lika väl som att lyckas förföljer oss som en skugga…
Tänk om vi de sista dagarna på det gamla kyrkoåret skulle våga scanna igenom våra liv för att urskilja de upplösande mönstren och därigenom öppna upp för ett konstruktivt beteende.
Att acceptera situationen, försonas med vad som hänt, sätta gränser, be om och ta emot hjälp.
Att byta position från att vara offer till att bli en stolt huvudperson i vårt eget liv.
Att våga urskilja vår egen längtan och ta an-svar för den.
En god urskillning önskas!
Du finner mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se om och när du vill .