Kallelsen till Guds Rike
Lukas 14:15-24, 1 Kor 1:26-31, Markus 2:13-17
En text som är fylld av ursäkter…det finns alltid en ursäkt för det man vill undvika…
Sackaios var dock en av dem som inte ursäktade sig, Jesus bjöd in sig själv till Sackaios och Sackaios blir värd och Guds Rike landar mitt i måltidsgemenskapen.
Jesus provocerar genom dem som han kallar till Guds Rike, det är ”fel” personer vid ”fel” tillfällen med ”fel” sällskap, ändå så blir det ”rätt”…
Nils Ferlin funderar kring detta fenomen.:
Det var bara tokar och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var slavar och skökor och ogärningsmän
men då var ditt rike som störst.
Det var bara enkla själar
och själar på undantag.
Sen byggdes det katedraler
och kyrkor av alla de slag.
Och påvar det kom och präster
som tvistade om vart ord
du fällt på din korta vandring
på denna bullrande jord.
Men tokar det var och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var innan ditt rike blev kartlagt
och då var ditt rike störst.
Vad innebär kallelsen till Guds Rike?
De första människorna tappade bort Guds Rike, genom att välja bort relationen med sin Skapare…mänskligheten försöker sig på ett eget påhittat självhjälpsprogram som skall ta dem till de högsta höjder men de faller djupt in i ensamhet och övergivenhet. och tappade därmed också bort sig själva och varandra.
Sedan dess lever vi i en individinvalidiserad värld och tid, där vi kastas mellan kollektivets anonymitet och den individisolerade anonyma människan-egentligen samma anonymitet
Intressant att notera att trots alla dessa böcker och kurser som tar upp ensamheten och anonymiteten är den större än någonsin…
Johan Aspelin skriver i sin bok ”Suveränitetens pris” då han en kritisk jämför självhjälpslitteraturen med Martin Bubers beskrivning av det mellanmänskliga mötet.
Buber beskriver skillnaden med att leva utifrån sitt väsen och att leva utifrån bilden, dvs att leva essentiellt (ur sitt ”esse”) eller utifrån det som jag vill ge intryck av( ur sitt ”posse”)
Programmen idag går ut på att individen ensam skall göra om sig själv för att bli sig själv…
Det är som att lägga alla äggen i samma korg, därför faller människor så snabbt och så djupt
Buber hävdar att i mötet med den verklige andre sker något med mig, min personlighet kliver fram och jag mognar…
När Jesus som ”den andre människan” och den ”andre Adam” kommer och ger ut kallelsen till Guds Rike, så är han inkarnationen av Guds Rike, eftersom han hela tiden håller relationen med Fadern levande…liksom med sina medmänniskor.
Det finns en atmosfär av Guds Rike runt Jesus, därför samlas människor kring honom, eftersom Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden, Rom 14:17
Kallelsen till Guds Rike är kallelsen in i ett tillstånd där Gud får den plats som är hans – den första, eftersom han är först av allt och alla!
Men det är också en kallelse till det ursprungliga, vårt ursprung. Guds Rike består av det som vi en gång ägde och förlorade, det är därför Guds Rike inte är något onödigt tillägg utan något som vi hela tiden längtar efter, ”min själ är orolig tills den finner vila i dig”
Synden är en falsk onaturlig natur som vi infört i våra liv. Vore synden naturlig, så skulle vi känna att vi nått fullkomning när vi syndar…men nu missar vi målet i stället…
Mänskligheten stora fiender är motvilja, fruktan, självupptagenhet och skuldkänslor, de upplöser/förlamar våra liv, sand i livets maskineri…
Vår kallelse är att vara en lärjunge för Guds Rike/ himmelriket och att vara lärjungar till Jesus, vilket är samma sak! Atmosfären i Guds Rike är kraftfull eftersom Guds Rike levererar kärlek, tro, osjälviskhet och ett moraliskt förhållande till Gud/medmänniskor.
Att bli kallad till Guds Rike, vad kan det innebära?
Efter sin död och uppståndelse talade Jesus med dem om Guds Rike, vi tycker kanske att han skulle talat till dem om församlingen, för på pingstdagen så föddes ju den nytestamentliga församlingen, eller om världen, som de skulle övervinna.
Vad är då förhållandet mellan Riket, församlingen och världen?
Ibland sätter vi likhetstecken med Guds Rike och församlingen – och då blir det jobbigt att leva upp till innehållet…
Guds Rike är inte församlingen., Luk 17:20-21, Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. [21] Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” Men Guds Rike erbjuder frälsning och därigenom skapas församlingen/ekklesia=de ut ur kallade…, Joh 3:5 Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Församlingen är en frukt av omvändelsen mot Guds Rike, in i Jesus Kristus, på väg mot det himmelriket.
Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor. Apost 8:12
… och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad. Apost 28:31
…för Guds rike är inte ord, utan kraft. 1 Kor 4:20
Guds Rike är där Guds vilja sker-hela tiden
Enskilda människor tar emot Guds Rike i sina liv, på så sätt blandas Guds Rikets fullkomlighet med människans ofullkomlighet…
Församlingen finns till för världen – för att vara Guds katalysator, mottagare av Guds Riket- så att världen kan ta emot och bli delaktig i Guds Rike…
Församlingen tar emot gåvan av nåd och skänker den vidare till världen..
Det handlar om vilken attityd vi lever med, om vi lever med ”jag ska-a-a-a-ll kla-a-ara av det”-frustrationen eller ”leva livet med förundran och tacksamhets”-perspektivet…
Det handlar om att förverkliga ett liv som omedelbart tillfredsställer mina behov och ställer mig i centrum
Det andliga livet däremot handlar om tillit att låta Guds Rike växa genom att dagligen ta emot det i mitt liv, att överlåta mig till Jesus och till hans kropp, till de människor som finns i min närhet, att dagligen öva tillit och kärlek trots att inte Guds Rike är någon garanti för ett tryggt och friskt liv . Rätt attityd: ”Jag vet inte vad framtiden bär sitt sköte, men jag vet vem som bär framtiden i sitt sköte”
Guds Rike finns här och nu och pekar samtidigt in i framtiden, en aptitretare till det livet som himmelriket representerar.
Är Guds Rike långt bort? Någon annanstans?
Vad jag kan förstå så är Guds Rike här och mycket nära, ”i oss” alternativt ”mitt ibland oss” om vi skall tro på Jesu ord…
I så fall är kallelsen till Guds Rike här och nu!
Markus 2;13-17
3Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. 14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom.
15När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. 16När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ”Äter han med tullindrivare och syndare?” 17Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
Lukas 14:15-24
5En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” 16Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. 17När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ 18Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ 19En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ 20En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ 21När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ 22Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ 23Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. 24Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’