Välj en sida

Text: Matt 25:31-46

Tema: Jesu återkomst, han träder fram…

Vem skulle du vilja bli dömd av? Hur skulle idoljuryn vara sammansatt? Dina föräldrar?  Dina barn?  Din chef?  Din fru/man? Dig själv? Vid närmare eftertanke så skulle vi nog tacka nej. Att bli dömd rättvist förutsätter nämligen att bli fullkomligt förstådd när allt skall genomlysas. Och allt skall avslöjas…

Visst längtar vi efter domens dag, då allt det onda skall förintas, samtidigt så är vi livrädda för den, eftersom också vi har del i ondskan.

Det grekiska ordet för ”dom” är ”kris” som betyder beslut, examination, separation,

Att kalla saker och ting för deras rätta namn.

Ända sedan ”fallets dag” är just problemet att inget får bli kallat vid sitt rätta namn, utan vi hittar på våra livslögner för att få vara i fred – utan att kunna få frid.

1.2 Vem dömer? Gud dömer

Men inte ens Fadern dömer utan har överlåtit all dom åt Sonen,

Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, Joh 5:22

Han som är Människosonen, (70 ggr) han som varit som en av oss, Frälsaren

Domen drar upp gränsen mellan det falska och äkta livet

Den rättvisa domen som vi längtar efter och som vi skrämts av, därför att vi inte riktigt litar på den som skall döma är nu möjlig.

Ofta söker vi upprättelse, den mobbade jagar 100%-ig bekräftelse bara för att bli ännu mera besviken, offret vill ta makten och utkräva hämnden, men hamnar i nya komplikationer.

Den upprättelse som vi söker i denna tillvaro är inte möjlig utan denna dom.

Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse.” Upp 18:20

Rättvisa betyder att mina dåliga gärningar måste kompenseras med goda gärningar alternativt bestraffas. Det är ju inte rättvist att någon  blir förlåten, det är orättvist mot dem som han/hon förorsakat lidande…

Har du suttit ned och samtalat med en person som konstant blivit brutalt utnyttjad under sin uppväxt så smakar du på helvetet här på jorden. Och tro att offren och den som förorsakat lidandet skall kunna mötas i den himmelska världen utan någon form av dom och räfst så blåögd är inte ens jag.

Rättfärdighet betyder att mitt liv blir utbytt mot hans liv…

NÅD, det är inte rättvisa utan rättfärdighet i kombination med barmhärtighet.

2 Det som bedöms är handlingarna i det vardagliga livet och hur dessa står i relation till ”dessa mina minsta

Reaktionen hos bägge grupperna är förvåning, ”när såg vi dig…?” Överraskade

”Fåren”  hade utfört handlingar som var naturligt för dem, de hade övat att gå kärlekens väg genom att vara en med-människa och därigenom omedvetet övat upp sina sinne för gemenskap, och deras liv smakade redan av det himmelska, liv är något vi delar med varandra, ett förvaltarskap av tid och resurser

”Getterna” hade använt livets resurser på sig själva i stället, och som en följd av detta inte sett sina med-människor. Därigenom hade de förstört sina förutsättningar för att uppleva himmelsk gemenskap..utan att reflektera vidare, liv är inte något man konsumerar för sig själv

Det är inte Människosonen som dömer, de hade själva avkunnat domen genom sina gärningar.

Guds Kärlek kan förlåta allt – men den kan inte låtsas en gemenskap som inte finns.

Himmelens gemenskap är inte en släktmiddag, där vi låtsas som om allting är bra, men alla vet vad som finns under ytan. Därför är domen nödvändig för att få fram det äkta – rakt igenom.

Guds Rike är inte en maskerad där vi får pris för bästa förklädnaden utan platsen där Guds avbild framträder i oss genom att vi lär känna Honom

 

Domens dag = krisens dag=förvandlingens dag=Herrens dag!

Den dag då ondskan skall dra kortaste strået och godheten och sanningen skall triumfera.

Den dag då Jesus skall ”träda fram”(Kol 3:3) tillsammans med sin kyrka.

Han som är människosonen, som levde som en sant tjänande människa, Matt 20:28, som förlät synder Matt 9:6 och som genom sitt liv och sin död/uppståndelse också har fått auktoriteten att döma Joh 5:27.

Snart” är ett ord som dyker upp i de nytestamentliga texterna, Upp 3:11, vilket betyder nästa största viktiga händelse i historien”. Triumfernas triumf…

Då när himlen landar på jorden (Upp 21,22) och döden och sorgen skall vara borta och paradisets tillvaro åter blommar ut, och Gud skall bli ”allt –överallt.”(1 Kor 15:23-28).

Obs att det kristna hoppet verkar inte att handla om att komma till himlen, utan att himlen kommer till jorden! (se kap 21) Och definitionen på himlen är  – gemenskap!!

Uppenbarelseboken, förmodligen skriven av aposteln, teologen, poeten Johannes som befinner sig på ön Patmos år 90 och får se vad ”som är och som skall ske”. Boken är skriven under förföljelsetid mot de kristna då den romerske kejsaren krävde total tillbedjan. Det var farligt att tala och skriva i konkreta angivelser, därför detta bildspråk, boken svämmar över av symboler som inte är lätta att tolka eller förstå för oss.  Boken är skriven i en anda av ”trots och tröst”, ”Ge inte upp-slutet blir gott och det historiska/andliga mönster som ritas upp handlar om odjuret  som tvingar sig till makten och just därför blir nedkastad och Jesus –och lammet , som frivilligt utlämnar sig i svaghet och som just därför blir upphöjt och slutligen vinner seger.

Den bibliska berättelsen börjar med en trädgård – som Gud vandrar i och orden ”det var gott” är kvittot på Guds goda skapelse.

Den slutar med en stad där Gud bor… med orden  ”se jag gör allting nytt” som fångar en omstart… ny i kvalitet, en kontinuitet och total nyordning  och det är samme Gud som vandrar i lustgården som skall bo ibland sitt folk mitt i staden…

Staden som en liksidig kub påminner om det allra heligaste i tabernaklet/templet som just var en kub och symboliserade Guds närvaro.

Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden,och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där.

Jag växte upp med  en tro baserad på rädsla för att inte hamna i himlen. Osäkerheten fanns speciellt inför ”Jesu andra återkomst”. Jag var nämligen osäker om jag skulle få vara med. Eller rättare sagt var jag mycket säker att jag inte skulle få vara med. Den osäkerheten var min drivfjäder till de goda gärningar som jag eventuellt åstadkom.

Tills jag upptäckte det som Johannes skriver i sitt brev ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet”

Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.1 Joh 4:14-18

Är det gärningarna som frälsar? Nej, men våra handlingar visar hur frälsta vi är!

 

Det kristna livet handlar om mycket mera än att säga en viss bokstavskombination

J-E-S-U-S utan det handlar om att under vårt jordeliv öva oss i att lära känna Jesu sinnelag (läs om Andens Frukt = Jesu karaktär i Gal 5:22-23) och att praktisera detta så ofta som möjligt.

Texterna säger oss att det vore märkligt om vi inte skulle ta intryck och präglas av Mästaren Jesus, hur skulle det kunna vara möjligt..?

Låt oss vända på det, vill vi att människor skall uppleva oss själviska och arroganta eller vill vi att människor skall uppleva oss kärleksfulla och empatiska? Låt oss utifrån det skärskåda våra handlingar, bakom dessa våra motiv, bakom detta våra omedvetna känslor som utgår ifrån det bagage som vi bär med oss genom livet.

Jesus säger att ”Jag vill vara din coach, din handledare, din mentor, din Frälsare som hjälper dig att forma ditt liv till det som du längtar till!”

Älska och gör vad du vill” sa Augustinus, kyrkofadern”

KÄRLEK  ÄR ETT VERB!!!

 

De första troende levde i väntan och tjänst 1 Thess 1:9-10.

Matteus 25 visar på hur vi tjänar Kristus, genom att betjäna våra medmänniskor i de mest utsatta positionerna vilket uttrycks i omsorg, beröring, närvaro. (se Jak 1:2 )

Detta sker för den troende omedvetet medvetet…

Ett liv fyllt av dygder (grek ordet för dygd betyder ”att fungera väl”) är ett liv som lämnar goda spår efter sig-nu och in i evigheten…

Är detta ett ”signum” på dig, på mig, på vår församling?

En god avslutning på det gamla kyrkoåret och ett Gott Nytt Kyrkoår!!!

lennarth 121125