Reflekterande veckobrevsläsare!
Två munkar vandrade i tystnad under solens brännande strålar i öknens sand.
De kom fram till en flod där det stod en kvinna som hade svårt att komma över den strida strömmen.
Den ene av munkarna böjde sig ner så att kvinnan kunde rida på hans rygg över vattnet, varpå de två munkarna fortsatte sin väg.
Den andre munken blev mer och mer irriterad under vandringen och när de framemot kvällen åt sin enkla kvällsvard så brast tålamodet och han bröt tystnaden med att ansträngt viska:
”Hur kunde du röra vid denna kvinna. Vi har ju lovat i våra kyskhetslöften att aldrig mera röra vid en kvinna…!?”
”Jag satte av henne vid vattendraget…du måste ha burit på henne hela dagen” svarade den förste munken leende.
Ett gott slut och allt gott inför det nya årets ännu ofyllda dagar önskar pastor nilsson..
Vill du ha kontakt,
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se