Rom 12:3-8
10Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. 11Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. 12Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. 13Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Vad får du för känsla?
Vad är det för typ av atmosfär texten förmedlar?
Det jag slås av är rakt upp och ned vänskap…
”Vänskap är en social relation i vilken de båda parterna känner tycke för varandra och hyser ömsesidig tillit och respekt” Wikipedia
Alla vänner säger: ”Även jag är din vän”,
men somligas vänskap är bara ord. Syr 37:1
Tre ting fyller mig med välbehag,
att se dem gläder både Herren och människorna:
sämja mellan bröder, vänskap mellan grannar
och att man och hustru lever väl tillsammans. Syr 25:1
Den som söker vänskap överser med ett fel,
den som ältar det driver bort sin vän. Ords 17:9
En vän visar alltid kärlek,
en broder är till för att hjälpa i nöden.Ords 17:17
Vissa vänner skadar varandra,
men en verklig vän är mer tillgiven än en bror Ords 18:24
Guds gemenskap som ett vänskapligt sammanhang…
Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän Jak 2:23
Ett vänskapligt förhållande med Gud …
Tillit…förtroende…
Broder Lorens-munk på 16oo-talet skrev en bok som hette ”Att leva i Guds närvaro” där han beskrev nyckeln till vänskap med Gud: ”Det är inte att förändra det man gör utan att förändra sin attityd till det man gör..”
Eftersom Gud är överallt så behöver vi inte dra oss iväg till någon annan plats för att finna honom, han finns här!
Nyckeln till vänskap skulle då kunna vara ”Det är inte att förändra dem man möter utan att förändra sin attityd till dem man möter”
10Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. Ef 2:10
Vi är hans poem, hans poesi…skrivet av Honom i våra hjärtan…
Guds Rike som vänskap, som relation och inte som aktivitet/verksamhet.
Vi behöver de konkreta aktiviteterna, men det blir problematiskt om det stannar vid dessa.
”Kom till mig så skall ni finna vila…! Matt 11:28
Jesus själv vågar visa vänskap under sina år på jorden:
Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.. Matt 11:19
När Petrus efter sin förnekelse får möta Jesu frågor om ”Älskar du mig” så finner vi grund texten hur Jesu fråga startar med ”agape” (den gudomliga utgivande kärleken) och Petrus svara med ”fileå” (broderskärleken). Oftast har jag tänkt (och läst) att Petrus inte klarar det som var tänkt-den gudomliga kärleken, och därmed känner sig misslyckad. Tänk om det istället är tvärtom att Petrus lär sig av Jesus i denna sista jordiska lektion att den gudomliga kärleken –som han trodde han behärskade- ligger på en nivå som är för hög och den broderliga kärleken är alldeles tillräcklig-sett ur Guds perspektiv.
Vi får ju problem när vi skall försöka prestera andlighet / kärlek / godhet ur våra liv och vi inte har det…
Sann frihet står alltid i förhållande till något/någon.
Den frihet som Kristi kropp erbjuder är
1. att få bidra med den gåva som Gud lagt i våra liv och
2. att därmed bli beroende genom att bli mottagare
Denna vänskap är vår stora utmaning och Guds stora erbjudande till oss att få ta del av, som varken är individualistiskt isolerande eller kollektivt utslätande av personligheten utan leder till att ”alla andras frihet utvidgar min egen frihet till det oändliga”.
Här handlar det om att stötta och hjälpa varandra genom att ha fördrag med varandra i tålamod, kärlek, att sträva efter att med fridens band bevara den andliga enheten…(Ef 4:3,4) och nå fram till trons enhet (4:13)
Det är inte längre ”mitt” projekt utan ”vårt” projekt som gäller.
Kallelsen handlar om något större – vi gestaltar tillsammans ett uppdrag som för oss ut ur själva, ut ur vår egoism. Vi gör det ”tillsammans”…
I Kristi kropps vänskaplighet är det så att vi får ge vad vi har
och ta emot vad vi kan få…
Är det inte så att det är vänskap som presenteras helt enkelt som gåva i evangeliet? Joh 15
5Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 16Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
Vi avslutar med en keltisk bön:
Kristus med mig,
Kristus framför mig,
Kristus bakom mig,
Kristus inom mig,
Kristus under mig,
Kristus över mig,
Kristus på min högra sida, Kristus på min vänstra sida
Kristus i hjärtat på var och en som tänker på mig,
Kristus i munnen på var och en som talar till mig,
Kristus i varje öga som ser mig Kristus i varje öra som hör mig
lennarth 130804