Reflekterande veckobrevsläsare!
Hela Människan RIA i Helsingborg har fyllt 30 år.
Caféet på Carl Krooks gata på Söder har under åren varit en tillflykt för tilltufsade människor.
Aina Modig Lindell skrev en insändare i veckans HD om arbetet och hur människor köar före klockan sju för att bland annat ”mötas av en varm atmosfär med personal som lyssnar och möter gästen i ögonhöjd”.
Jag fastnade för orden ”möter… i ögonhöjd”.
Alltför lätt att hamna under ögonhöjd om jag känner mig misslyckad och missmodig.
Tyvärr alltför lätt också att se ner på på någon som inte har samma status som jag.
Kan faktiskt gälla alla kategorier med förakt som effektivt förhindrar äkta kommunikation.
Att mötas i ögonhöjd handlar om att bägge parter vågar se varandra i ögonen och kalibrera in rätt nivå.
För är ögonhöjden rätt så blir röstläget därefter.
Så här beskriver Anna-Grete Wide situationen (ur ”Den saliga osäkerheten”)
”Ingenstans kan det eka så ödsligt
som i en trappa.
Den som har ropat uppåt hör
att hans röst är falsk.
Den som har ropat nedåt hör
att hans röst är hånfull.
Aldrig hör vi oss själva.
Aldrig når vi varann.
Bara när vi har mötts
och inte behöver ropa
bara på samma avsats
lika högt eller lågt
bara öga mot öga
med både grand och bjälke
och en tvekande vädjan
innerst i ögonvrån
upphör det onda ekot.”
Tack vänner på Hela människan RIA för att ni finns i ögonhöjd!
En god vecka på samma avsats önskar pastor nilsson
Vill du ha kontakt, maila mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se