Reflekterande veckobrevsläsare!
De första tre ”tolv-stegen” är egentligen en sammanhängande trilogi som säger:”jag kan inte själv- någon annan kan-jag tar emot hjälp.”
Med denna insikt så fråntar jag mig inte mitt ansvar, utan just därigenom tar jag ”fullt ansvar” för mitt liv och släpper in andra människor/sammanhang som kan/vill hjälpa.
Det som hindrat mitt beslut att förändra mina handlingar har oftast haft med mina känslor av skam, skuld och rädslor att göra.
Jag skäms över vad jag gjort, jag känner skuld över att jag inte kunnat förändra mig och rädslorna över att människor runt omkring skulle få upptäcka detta har gjort mig frustrerad och deprimerad.
Hur kommer jag ur denna känslokarusell?
Svar: Genom att agera!
Istället för att ständigt förlora greppet så släpper jag taget och återfår kontrollen.
Då först bryter jag det gamla mönstret…
Vi har gått in i den del av kyrkoåret som kallas för fastan.
En period ämnad för att ägna oss åt mediterandet av texter, som vi kan låta våra egna liv reflekteras mot och som en konsekvens av dessa handla i en annan riktning.
Från mitt eget begränsade sammanhang mot ett öppet perspektiv.
Någon har sagt att ”vi ändrar inte vårt sätt att handla genom att tänka annorlunda men vi ändrar vårt sätt att tänka genom att handla annorlunda”!
Inte bara en gång utan på nytt och på nytt igen…
Det är när vi praktiskt visar för oss själva att vi verkligen vill förändring som kvittot kommer.
När vi inte reagerar som offer utan agerar som de människor vi innerst inne är.
En annorlunda vecka önskar lennarth.
Du når mig på pastorlennarth@slottshagskyrkan.se