Reflekterande veckobrevsläsare!
Jag hittade en bok som jag absolut inte kunde motstå att köpa.
”Mumin och tillvarons gåta” av Jukka Laajarinne.
I Mumindalen ställs frågorna om livets mening på sin spets.
När Snusmumriken och mumintrollet förs samman med Kierkegaard och Heidegger på samma sidor så uppstår en spännande tolkning av den melankoliska musiken som Mumindalen är fylld med.
Och som vi var och en –mer eller mindre-är fyllda av…
Låt mig få ge ett exempel.
I Trollkarlens hatt strövar Hemulen dystert omkring i skogen och anledningen till hans depression är att hans frimärkssamling – som varit hans passion att samla – är fullständig.
Ingenting saknas längre i den.
Så länge han strävade att nå det slutgiltiga målet var allt ok, men då samlingen är fullkomnad förändras allt. När ingenting längre fattas i den, finns överraskande nog ingenting att sträva efter.
Kanske detta kan kallas den ofullkomliga fullkomningen…?
Eller kanske hellre den fullkomliga ofullkomningen…
Låt oss vara strävsamt tacksamma för det ofullkomliga liv vi får vara en del av..
En ofullkomlig vecka önskar pastor nilsson
Ps Vill Du följa mig på en pilgrimsvandring i sommartid, gå in på www.slottshagskyrkan.se och spela upp den nyinlagda videon.
Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se.