Ibland säger vi ”vilken tillfällighet…att vi möttes…att det hände…att jag var där eller där…” men vad är en tillfällighet?
Text Lukas 2:22-40
Josef och Maria gör dock inget överraskande, de fullgör den ceremoniella lagen. Tidigare (8 dagar efter födelsen) hade Jesus blivit omskuren, 33 dagar efter kunde reningsoffer bäras fram i templet för modern samtidigt som barnet bars fram inför Herren (enligt lagen skulle varje förstfödd tillhöra Herren och vid mogen ålder tillhöra Herren, men man kunde friköpas genom att betala fem silversiklar). Reningsoffrets storlek var ett lamm som brännoffer och en duva som syndoffer och om man var fattig kunde man istället för lammet offra en turturduva.
Som av en tillfällighet infinner sig två personer ytterligare på scenen, Symeon och Hanna, två vanliga personer, som dyker upp ur ingenstans och försvinner igen…
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, Rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst! Hur länge hade han fått vänta? Rätt svar: Hela sitt liv! Och förmodligen var Symeon ganska till åren kommen.
Hur kul är det att vänta? Vilka känslor skapas?
Irritation, ilska, frustration, apati, uppgivenhet…men inget av detta står i samband med Symeons väntan.
Här finner vi istället kombinationen med ”from” och ”rättfärdig” med att ”helig Ande var över honom” vilket är intressant: Att vara from var att vara noga med de religiösa förpliktelserna, ”gudfruktig” , dvs han var ingen slarver, han följde lagen. Att ”Helig Ande var över honom” säger oss att Symeon bar på Guds närvaro! Här har vi en man som står med bägge fötterna på lagens tavlor, fullgör det han bör fullgöra och samtidigt vilar Guds välbehag över honom! Han går där och fullgör sina förpliktelser, han väntar och han ler…snart kommer han…vänta ni också så får ni se…snart kommer Messias! Varje generation har sina vittnen som väntar, som provocerar och vars liv är ett tecken för sin samtid, Noa för sin tid, Jona i Nineve, Daniel i Babylonien, profeten Elia under konung Ahabs tid.
Symeon har sin blick fäst framåt, men inte så mycket att han missar nuet. Helig Ande vilar över honom, men han är klar och koncis, han är närvarande ”Han kom i Anden/ledd av Anden till templet”, han får en förnimmelse, vad är det vi hör i allt vad vi hör? Berättelsen om Indiankvinnan i New York som var ensam om att kunna höra en syrsa mitt i bullret, medan 10-tal New Yorksbor vände sig om när hon släppte en cent på trottoaren. Tänk om han hade kommit en dag för sent – eller för tidigt? Och missat det som han väntade på?
Känsligheten i kombination med förnuftet,- utsläck inte anden men pröva allt…vi behöver bli ledda/vägledda annars är det våra känslor som liknar börsens upp- och nedgångar – som styr oss och för oss vilse…
Det är ingen tillfällighet att Symeon är beredd när tillfället kommer, detta ögonblicket har han förberett i hela sitt liv! Han tog honom i famnen och prisade Gud och sade:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen, som du har berett åt alla folk,ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”
Så välsignar han Maria och Josef och säger till Maria; ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Vilken blick, här öppnas upp mot frälsningens horisont, byggt på att han ser ett litet barn…
Och när han sagt detta så är han nöjd, ”nu är det klart”, uppdraget är klart, nu vill han bli befriad och gå till vila. Maria och Josef står där och är förundrade…
Låt oss se på Hanna Fanuels dotter, med profetisk gåva. Enligt Talmud – den förklaring av lagen som fanns – existerade bara 7 profetissor, så Hanna levde i marginalerna…
Hon hade varit gift i 7 år, sedan hade hon varit änka och var nu 84 år, om hon var 17 år när hon blev gift (inte ovanligt) så hade hon varit änka i 60 år. Hon skulle kunnat vara en förgrämd, besviken och desillusionerad kvinna, som saknade det alla andra omkring henne hade – man och barn- men hon hade hittat sin nisch – att tjäna Herren med fasta och bön. Det som blev hennes livs stora tragedi möjliggjorde hennes livsgärning, så paradoxalt kan det bli i Guds Rike!
”Just i den stunden kom hon fram”, Tillfällighet? Vilken tur hon hade…? templet var ju stort, men även Hanna bar på känsligheten för Andens ledning och lydde…
Sedan kunde hon berätta för alla som ville lyssna vem barnet var… hon såg mera än det som andra såg…
Och så återvänder Maria och Josef och barnet till Betlehem
Hur mycket är tillfälligheter och hur mycket är Guds plan? Jag vet inte, men jag tror att mängder av det vi kallar för tillgälligheter är Guds plan, ibland upptäcker vi den – oftast inte – därför att vi är för okänsliga, vi jagar tiden, söker vara effektiva och missar det väsentliga. Kanske mest för att vi är någonstans i vårt medvetande, vi tror inte att vi är i Guds plan och därför försöker vi vara någon annanstans. ”Gud är där vi är, och vi kan inte finna honom någon annanstans. Eftersom vi placerar Gud utanför och lever i det förgången eller i framtiden kan vi slösa bort våra liv med att sörja över vad vi kunde ha blivit eller kunde bli om bara omständigheterna tillät.
Vad är Guds vilja med dig just nu? Det är precis där du befinner dig för ögonblicket, på den här platsen, i den här församlingen, i den här familjen, i det här grannskapet, med de här gåvorna, det här temperamentet, förmågorna, oförmågorna och tendenserna till synd. Det är från den utgångspunkten och ingen annanstans ifrån som du finner honom. Annars är du som en man som blev tillfrågad vägen till en annan by och började som svar: ”vore jag som ni så skulle jag inte utgå härifrån…” s 61-62 Gerhard W Hughes – Mod att mogna
Vi behöver öva, jag försöker öva varje dag, jag arbetar på att vara så närvarande som möjligt, pilgrimsvandrandet – som jag hade förmånen att göra med Rudi Josefsson under flera års tid – har skärpt mig för ögonblickets tillfälligheter.
Ex. i tisdags, en ”vanlig” tillfällighet eller andens ledning…?
Låt oss be om att få vara ledda av Guds Ande: ”öppna våra ögon så att vi med Symeon och Hanna ser ljuset och prisar ditt namn”
p nilsson 080127