Kära veckobrevsläsare. Vi är på väg in i påskveckan.

Veckan som innehåller allt som livet kan innehålla.

Det djupast mörka och det starkaste ljusa.

Att följa Jesus på hans vandring är att få spegla vår egen livsvandring.

Skärtorsdagen med dess fokus på förräderi, övergivenhet, förnekelse och maktlöshet.

Frågor kring tvivel och ovetande får oss plötsligt att förstå att egentligen borde vi förstå vi att vi ingenting förstår.

Långfredagens frustration, mobbing, lidande, utsatthet, felaktiga anklagelser och domar, ensamhetens via dolorosa-vandring, korsfästelse och livsutsläckande.

Avklädandets process där vi inte kan råda över omständigheterna men väl över vår inre hållning.

Påskaftonens mellanrum, i väntan på vaddå?

Ovisshetens väntrum som ligger vägg i vägg med resignationens mörka rum, men också vägg i vägg med accepterandets mörkrum…

Påskdagens uppståndelse som stiger fram ur överlåtelsens framkallningsvätska…

Negativet är förutsättningen för den nya bildens verklighet…

Påsken är en övning i tålamod, i tillit, i överlåtelse.

En innerlig påsk med lagom mycket uppståndelse

önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt,

maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X