Kära veckobrevsläsare.

Har funderat kring fenomenet ”brist”…

Att leva med saknaden som ett komplement till nöjdheten…

Vi längtar efter att vara nöjda, men paradoxalt nog är det just denna längtan som är den brist som för oss framåt…

För visst fattas det något – hela tiden fattas det oss något…och kommer alltid att fattas något…fattas bara annat!

Bristen är släkt med vår längtan och med våra drömmar.

Ibland avlägset släkt, ibland mycket nära.

Bristen kan t o m vara den utlösande signal som väcker livsuppgiften i oss.

Som får oss att uträtta det vi annars inte hade tänkt oss – från smått till stort.

I bästa fall utlöser bristen vår kreativitet och livslust.

I sämsta fall gör den oss till gnälliga kverulanter som finner fel på allt och alla.

Hur blir bristen konstruktiv i stället för destruktiv?

Jag tror att det handlar om att ta ansvar för sin egen längtan, och inte lägga över den på någon annan.

Vi lever i en provisoriskt bristfällig värld – men det är just nu den bästa av världar vi har tillgång till.

Livet är en bristvara, låt oss göra det bästa av våra brister…

En vecka – i den goda bristens tecken önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, gå in på

www.slottshagskyrkan.se eller

maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X