Bibeltexterna för den här dagen har litet olika betoning i de tre årgångarna. I den första framställs bön som enträget tjat som ger utdelning. Bulta – och dörren ska öppnas! Man kan få intrycket att Gud är som vi människor. Han ger oss vad vi ber om för att få slut på tjatet …

I tredje årgången – där vi är 2008 – ligger betoningen mera på vilan och relationen. Vi får leva i tro utan att se. Vi får lita på att Anden vädjar för oss när vi själva inte hittar orden. Och vi varnas för att visa upp våra fromma övningar för omvärlden.

De flesta av oss har säkert erfarenhet av båda: av bön som kamp och av bön som vila. Olika perioder i livet ser olika ut också när det gäller vårt böneliv. Här finns tydliga paralleller till ett annat viktigt område i våra liv, nämligen vår sexualitet.

I vår postmoderna tid betonas ibland individuella erfarenheter och aktiviteter framför varaktiga ömsesidiga relationer. Då kan såväl bön som sex bli fråga om individuella ”prestationer” och förväntan på den enskilde att göra en viss sorts upplevelser. Då talas om rättigheter mera än om skyldigheter och om initiativförmåga mera än om vila. Individen betonas på bekostnad av kollektivet.

Det är viktigt med balans i livet. Men inget medverkar till god balans så som ömsesidighet och goda, varaktiga relationer. Så är det också med relationen till Gud . Hur vi har det med varandra – Gud och vi – är en personlig fråga, men det är nog bra om vi inte gör den till en alltför individuell och privat angelägenhet. Växa andligen är något vi gör tillsammans.

Något vi behöver vaka över i våra relationer och sammanhang, inte minst i församlingen, är att ”vilan” är levande och vital. Risken för stagnation lurar tyvärr alltid på oss. Periodvis behöver vi kanske därför både bulta och tjata… såväl på varandra som på Gud.

Larsåke W Persson 080427

Du kan lyssna till predikan här!

X