Kära veckobrevsläsare.
Jag fyllde år i veckan, 58 år.
Även hustrun fyllde år.
Två dagar äldre!
Vi satt och filosoferade en kväll.
”Om jag blir lika gammal som min mamma nu är, så lever jag 35 år till”, sa jag…
”Om jag blir lika gammal som min mamma, har jag fyra år kvar att leva”, sa min fru…
Om framtiden kan man bara säga en sak, ovisshet…
Hur förhåller vi oss till denna osäkerhet?
Vissheten om att vi skall dö, ovissheten om när det skall ske.
Predikarens bok i gamla testamentet kan ge oss hjälp.
Den börjar med att tala om alltings förgänlighet, ”tomhet, idel tomhet, allt är tomhet”.
Fortsätter med att konstatera att ”allt har sin tid…”
Poängterar sedan att ”allt vad du kan göra skall du göra med kraft”.
Solidariteten kommer fram i versen: ”Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter”.
Glädjen över nuet – och ansvarigheten för livet- ryms i följande vers:
”Gläd dig, yngling, medan du är ung,njut i fulla drag av din ungdom.
Följ ditt hjärtas vägar, gå dit ögat leder dig.
Men tänk på att för allt du gjort skall du ställas till ansvar av Gud.” Pred 11:9
Är det så enkelt att vissheten om alltings förgänglighet skärper oss att bli ännu mera levande, kraftfyllda och utgivande?
Formerna bestämmer vi inte – men väl innehållet!
En vecka i livets tjänst önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se