Kära veckobrevsläsare.

Vi hade kusinträff på min pappas sida i helgen.
13 av 18 kusiner med sina familjer möttes till en tillbakablickande och uppgraderande dag.
Det var 12 år sedan senast vi möttes i ett liknande sammanhang.
Helt plötsligt inser jag hur jag hör samman med människor på en djupare nivå – fast jag inte träffat de flesta av dem på 12 år.
Vi analyserade vad som var speciellt med våra föräldrar, våra far- och morföräldrar och vår farfarsfar/morfarsfar Petter Nilsson i Flesseryd och kom fram till följande kännetecken:
Envishet, sparsamhet, samlare, problemlösare, praktiska fixare, strävsamma, snälla (på gränsen till godtrogna), principfasta, godisälskare(!), skämtare med speciell ”galghumor”, det fasta handslaget som ingick i det långa hälsningsceremonin vid ankomst och avsked.
Vi log igenkännande.
Om det sedan är genetiskt eller via uppfostran må vara osagt, men dessa egenskaper identifierar oss till en gemensam släkt, som gör att vi hör ihop.
När vi skiljdes åt så var den gemensamma känslan att vi betyder mera för varandra än vi är medvetna om – en vänskap på djupet.
Vikten av tilhörigheten i ett djupare sammanhang, som vi inte presterat oss in i utan fötts in i kan inte nog betonas – speciellt som detta är på väg att gå förlorat i ett samhälle som alltmer saknar rötter…
En vecka med tillhörighetens förtecken önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X