Kristi kropp och andlig praktiskhet…

Kol 1:13-20, 3:5-17

Paulus brev till Kristi kropp i Kolossai tar itu med den grundläggande missuppfattningar som rådde, nämligen att bara anden är god, materien var ond! Fel säger Paulus och hänvisar till att den osynlige kosmiske Kristus blev den konkret synlige Jesus, (1:15,17) ”själva kroppen är Kristus”

Utifrån detta beskrivs att ceremonier, ritualer och förbud är bara skuggbilder (2:11-23), ett asketiskt liv leder till högmod (2:20-23), änglar skall inte tillbes (2:16), det behövs ingen särskild kunskap (=gnosis) för att bli frälst (2:2,18) och konsekvensen av ett liv i efterföljelse speglas i en förändrad livsstil (3:1-17), som berör alla relationer (3:18-4:1), i familj och på arbetsplatsen. Ingen/inget undgås.

Grunden till allt detta heter försoning och försoningen uppkommer genom ett konkret offer – Jesu död på korset.

Försoningslidandet är klart men trots det säger Paulus att han lider ”det som ännu fattas i Kristi lidanden” för Kristi kropp…

Det finns alltså en ”Kristus-bedrövelse” att uppfylla (Apg 9:16)

som även kallas att ”lida för Kristi namns skull”.

Försoningen är klar, men att lida in ”Kristus-kroppens” försoning in i denna världen är den kallelses kamp som är Kristi kropps –församlingens- uppdrag.

Jesus inkarnerades till sann människa– också vi behöver bli inkarnerade för att bli sant mänskliga. Det ”trångmålet” är efterföljelsens ”nålsöga” och leder oss till ett praktiskt andligt liv som får dagliga konsekvenser i ord och handlingar (3:17).

p nilsson 080914

X