Kära veckobrevsläsare.
Jag stod i veckan och lyssnade på samtalet som uppstod när en elev fick frågan av sin lärare varför han hade irriterat en kompis.
”Det var inte jag” var första kommentaren som sedan följdes av ”Det var inte meningen” när läraren envist fortsatte med sin utfrågning.
Det finns två typer av människor, de som tar ansvar för sina liv och de som inte gör det.
Redan i begynnelsen yr skulden omkring.
I första Mosebok kapitel tre lägger Adam ansvaret på Eva direkt och Gud indirekt (eftersom han skapat kvinnan) och Eva skyller på ormen vilket leder till att paradiset går förlorat.
Inuti såväl som utanför människan.
Den egna skulden försvinner ju inte genom att försöka kasta iväg den, fastmer ökar den i tyngd och intensitet vilket leder till djupare samvetskval och ångest som i sin tur alldeles för ofta ”löses” genom olika flyktmekanismer.
Utan ansvarighet är det omöjligt att mogna som människa.
Undrar vad som hänt om Adam tagit på sig ansvaret och Eva då krupit fram ur sitt gömställe och sagt ”Det var mitt fel”…
Ormen hade förmodligen ringlat iväg och ömsat skinn medan firandet av den första mogna människan gått av stapeln med Gud som ansvarig värd.
Nu fick han istället bli modedesigner och sy kläder åt Adam och Eva – för det är kyligt klimat utanför paradisets portar.
Att ta ansvar är att ”svara an” med det liv vi lever.
En god ansvarig vecka önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se
