Domsöndag 2008-11-23
Vem är det vi ser – när vi ser…om vi ser…?
Matteus 25:31-46
Domsöndagen – Kristi återkomst.
”Krisis” betyder dom/urskillning/förändring.
Att kalla saker och ting för deras rätta namn.
Ända sedan ”fallets dag” är just problemet att inget får bli kallat vid sitt rätta namn, utan vi hittar på våra livslögner för att få vara i fred – utan att kunna få frid.
Texterna  dessa söndagar är glasklara och därför skrämmande…
Lätt att hoppa över dem, nynna ”trevlig trevlig trevlig är Herren Sebaot” så det ordnar sig nog till slut…
Jesus- som är inkarnationen av den barmhärtige Gud som sänt honom – ger oss dessa tuffa texter, i kap 24 och 25 handlar texterna om kommande prövningar, vaksamhet, vikten av att bruka sina tillgångar fullt ut och så denna text om domen.  Är det inte så att våra liv får rätt proportioner inför sanningen…
Låt oss se…
Herrens dag är ett samlande begrepp
Domaren är Jesus – han som är Människosonen, (70 ggr) han som varit som en av oss, Frälsaren
Domen drar upp gränsen mellan det falska och äkta livet
Det som bedöms är handlingarna i det vardagliga livet och hur dessa står i relation till ”dessa mina minsta”
Reaktionen hos bägge grupperna är förvåning, ”när såg vi dig…?” Överraskade
”Fåren”  hade utfört handlingar som var naturligt för dem, de hade övat att gå kärlekens väg genom att vara en med-människa och därigenom omedvetet övat upp sina sinne för gemenskap, och deras liv smakade redan av det himmelska, liv är något vi delar med varandra, ett förvaltarskap av tid och resurser
”Getterna” hade använt livets resurser på sig själva i stället, och som en följd av detta inte sett sina med- människor. Därigenom hade de förstört sina förutsättningar för att uppleva himmelsk gemenskap..utan att reflektera vidare på det, liv är inte något man konsumerar för sig själv…
Det är inte Människosonen som dömer, de hade själva avkunnat domen genom sina gärningar.
Guds Kärlek kan förlåta allt – men den kan inte låtsas en gemenskap som inte finns.
Himmelens gemenskap är inte en släktmiddag, där vi låtsas som om allting är bra, men alla vet vad som finns under ytan. Därför är domen nödvändig för att få fram det äkta – rakt igenom.
Jfr Matt 25:1-13, liknelsen om de 10 brudtärnorna som väntade på brudgummen, alla hade lampor, alla somnade , all vaknade men alla hade inte olja i lamporna, och det gick inte att låna från varandra.
Vad är det som inte går att låna, det är ju relationen/kärleken till en annan människa…eller med Gud…

Guds Rike är inte en maskerad där vi får pris för bästa förklädnaden utan platsen där Guds avbild framträder i oss genom att vi lär känna Honom

Är det gärningarna som frälsar? Nej, men våra handlingar visar hur frälsta vi är! Det kristna livet handlar om mycket mera än att säga en viss bokstavskombination
J-E-S-U-S utan det handlar om att under vårt jordeliv öva oss i att lära känna Jesu sinnelag (läs om Andens Frukt = Jesu karaktär i Gal 5:22-23) och att praktisera detta så ofta som möjligt.

Texterna säger oss att det vore märkligt om vi inte skulle ta intryck och präglas av Mästaren Jesus, hur skulle det vara möjligt..?
Se Matt 25:14-30, liknelserna om talenterna, där rädslan att inte våga använda det vi fått blir utslagsgivande för resultatet…
ÄLSKA ÄR ETT VERB!!!  Älska och gör vad du vill” sa Augustinus, kyrkofadern”
Låt oss vända på det, vill vi att människor skall uppleva oss själviska och arroganta eller vill vi att människor skall uppleva oss kärleksfulla och empatiska? Låt oss utifrån det skärskåda våra handlingar, bakom dessa våra motiv, bakom detta våra omedvetna känslor som utgår ifrån det bagage som vi bär med oss genom livet. Jesus säger att ”Jag vill vara din coach, din handledare, din mentor, din Frälsare som hjälper dig att forma ditt liv till det som du längtar till!”
På frågan ”Hur går det då? Är det bara några få…?” svarar Jesus ”Kämpa!!!”
Luk 13:23ff

Det finns en risk att förlora allt, att gå förlorad…ta inte den risken
Vänta inte till Domens dag, låt oss utsättas för att bli ” dömda”/förändrade av Jesus varje dag, leva i kraft av Hans förlåtelse och i ljuset av , och därigenom bli mera befriade att vara de omedvetna med-människor som vi (och vår omgivning) längtar efter att vi ska vara…
Är det detta som kallas inkarnationen? Gud blev människa, hoppfullheten personifierad, han identifierade sig med att vara sann människa utan att förlora sin identitet som Guds Son, identifierade sig med de fattiga, utstötta…
vi är Hans kropp här på jorden…
Att förkroppsliga Gud genom att handla med varje människa som om det var Mästaren själv…och vara så djupt medveten om detta att vi omedvetet kan leva ut detta i våra liv…

En omvändelse i våra liv som är så djup att den sätter nya spår i allt vad vi företar oss.
Vilken förmån att redan nu få bli avslöjad – låta krisen gå över våra liv …

Ett Gott Nytt Nådens och handlingarnas År

p nilsson 081123

X