Tema: Rabbinens gåva…

Text: ” Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära…” Rom 15:7

För ett antal år sedan mötte jag henne, en kollega, en vacker ung dam, på en kurs i själavård. När hon så småningom under veckan berättade hur hon såg på sig själv var det med orden ”jag är ful, dum och tjock”.

En självbild som var så långtifrån verkligheten som den kunde vara… Hon var inte godkänd, hade inte blivit godkänd av andra och kunde inte godkänna sig själv.

Det satt djupt inne..

Självbilden formas av vad vi varit med om, de spegelhallar vi gått igenom med konkava och konvexa speglar, människor som gett förvridna bilder av vilka vi är…

Blickar, ord, minspel, handlingar sätter sig i själen och vrider om vår verklighet till overklighet.

Vad är det vi ser när vi ser – på oss själva…och på varandra…

Vilkas blickar/ord tar vi fasta på för att få en sann och god självbild…?

Vilka av våra blickar/ord kan andra ta fasta på och livnära sig på…?

Se Jesus när han gick runt på de dammiga landsvägarna i Palestina.

Han såg människorna och kallade fram den grundidentitet som var och är bärare av. Han såg grundmaterialet/originalmönstret i lärjungarna när han gick runt och sa ”Följ mig…”

Och han godtog dem/mottog dem/välkomnade dem/accepterade dem/- så att de kunde förändras och bli det de redan innerst inne var – Guds avbild!

Att spegla sig i Ordet för att få en rätt bild, att få upptäcka Jesu bild i vårt porträtt och när vi ser på varandra- det är vår uppgift.

”Mottagen – för Jesu skull!”

081214 p nilsson