Kära veckobrevsläsare!
Har varit på medarbetardagar.
Den viktigaste anledningen till att jag åker är oftast för att möta några stycken kollegor i samtal där vi får uppgradera varandra i livets skeende och glädjas, trösta och uppmuntra.
I andra hand är det programpunkterna, som blir bonus.
En av föredragshållarna citerade Jerzy Einhorn:
”Det är otroligt hur mycket vi kan uträtta, när vi inte bryr oss om vem som skall ha äran…”
Klarsynt!
Hur reagerar vi t ex när någon annan svarar på frågan ”Vems idé är det här då?” och det egentligen är vårt initiativ?
Mycket energi läcker iväg i liknande situationer…
”Äras den som äras bör” säger vi  men hur vet vi vem som egentligen skall äras…
Jag börjar inse att de flesta av ”mina” idéer ytterst sällan är enbart ”mina” utan har ett antal andra människors påverkan inflätade i sig.
Fast jag fortfarande kan ge sken av att ”det här har jag själv tänkt ut”.
Tänk om vi  kunde släppa mera på prestigen och tänka oss redan från början att ”vi gör det tillsammans”.
Så mycket skuggboxning vi skulle slippa.
En god ärofylld vecka till oss alla önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på www.slottshagskyrkan.se eller
maila  pastor@slottshagskyrkan.se

X