Har funderat en del kring begreppen ”vi” och ”dom”.
Levde med dem ganska tydligt i den troende gemenskap jag växte upp med, bl a i termerna av ”innanför” och ”utanför”.
Det skapade en trygghet när jag visste att jag var ”innanför”.
Mestadels så tvivlade jag dock på mitt ”innanförskap” och trodde mera på mitt ”utanförskap”
Men det skapade också en otrygghet när jag var ”där ute”, för då visste jag absolut inte hur jag skulle agera.
”Jag vill ej dagen spilla i lättja, synd och lek. Jag skyr den onda världen och falska vänners svek” sjöng jag med min ljusa pojkstämma i söndagsskolan, år efter år.
Det verkade så enkelt.

Det blev dock mera komplicerat när jag så småningom upptäckte att det fanns ”innanför” och ”utanför” också i det ”innanför” som borde vara så tryggt.
Tvärsäkra människor som försökte övertyga mig om innanförskapets förträfflighet hos dem i jämförelse med det utanförskap jag befann mig in.
”Vi”-människor som satte sig till ”doms över alla andra.
Läste Tomas Tranströmer i helgen.
Han har en förmåga att sätta ord på det till synes ordlösa.
Ur Guldstekel citerar jag följande befriande ord:

”Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
Där den ene skall vara synlig till 100% och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!
De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
De som aldrig är tankspridda
De som aldrig öppnar fel dörr och få se en skymt av Den Oidentifierade –
Gå förbi dem!”

En  vecka i ”förbigående” önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X