Var i veckan med på en begravning.
En rit som hjälper oss att ta avsked på ett tydligt sätt från den människa som dött.
Sorgen är det pris vi får betala för att vi älskat en annan människa, har någon sagt.
Funderade lite kring vad denna sorg innehåller för beståndsdelar.
Dels handlar sorg om att vi saknar den person som lämnat oss.
Men dels handlar sorgen också om det personliga tomrum som uppstår  i våra liv…
Jag tänker mig så här att varje människa har möjlighet att plocka fram något alldeles speciellt unikt i våra liv.
Alldeles omedvetet..
När denna människa dör bort ifrån oss, så försvinner också de sidor av oss som den personen kunde locka fram.
Inte så konstigt att vi säger att sorgen är egoistisk – ty något har verkligen dött inom oss som vi sörjer.
Men om vi vänder perspektivet…
…så fantastiskt att vi går omkring och har möjlighet att kalla fram något alldeles speciellt hos varandra – utan att tänka på det…
Varje möte har därmed möjlighet att vara en framkallningsvätska av nya bilder i varandra…
Visserligen med risk för att sorgen skall bli större den dag någon av oss lämnar detta jordeliv – men den risken är väl värd att ta…
En framkallande vecka önskar pastor nilsson.
Vill du ha kontakt, gå in på
www.slottshagskyrkan.se eller
maila direkt på pastor@slottshagskyrkan.se

X