Du kan lyssna till predikan här!
Vad handlar pingsten om?
På frågan i Metro ”vet du varför vi firar pingst ?” svarar några så här:
”Ja, är det inte när Jesus kommit fram till himlen, det är ju hänryckningens tid…?” /Kimmo, 41/
”Nej, men var det inte när Jesus skulle rida in i Jerusalem…?” /Theresa, 32/
”Nej, det kan jag inte komma på” / Helena 23/
”Nej det är något kristet, men jag är så okristen som jag kan bli” /Åsa, 35
Vad handlar pingsten om?
Pingstdagen är fylld av yttre manifestationer, det är dån som av en stormvind, det är eld på huvudet, det är dån och det tungotal av olika valörer. Omgivningen är antingen förvirrad eller gör sig halvlustig på deras bekostnad
Och på detta följer en predikan av Petrus som får till resultat att 3000 människor säger att de vill vara med, låter döpa sig och så vandrar vi in i apostlagärningarnas berättelse
Vad handlar pingsten om?
Det handlar om den nya möjligheten att förstå varandra och förstå Gud…pingsten fullbordar det som hänt under påsken, och gör Jesu liv, död och uppståndelse begripligt.
”Alla fylldes av Helig Ande och började tala nya tungomål…” Det handlar alltså om språket, och det märkliga är att tungotalet gjorde dem begripliga –inte obegripliga –
” ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”
Pingsten handlar om kommunikation!!!
När vi läser kyrkohistorien så kan vi ibland få intrycket att anden är mer obegriplig än begriplig, men så vitt jag förstår så pekar texterna om den Helige Ande på just att både förstå sig på sig själv, varandra och Gud!
När den helige Ande kommer över, skall ni få kraft/dymanis/ och vara mina vittnen
Dvs fortsätta Jesu liv och verksamhet ”som hans kropp”
Men det handlar inte om lära sig ett nytt gemensamt språk, typ ett andligt esparanto med gemensam grammatik, det vore ju den första tanken, så enkelt…
Faktum är att när syndafallet drabbade språket , i 1 Mos 11 vid byggandet av Babels torn, då hade mänskligheten ett gemensamt språk…
Det fanns ett enda språk, platt som ett datakort, standardiserat , teknikalt
Och det som man kom fram till var: ”Låt oss göra oss ett namn”, ”Vi fixar ett projekt så vi syns, vi bygger ett torn…upp emot himlen…ersätter Gud”
Och Gud förbistrar deras språk, så att de inte längre skall förstå varandra…
Det kan vi ju fundera över varför…? Var tornbyggandet verkligen ett hot mot Gud…
Gud stiger ner i sin barmhärtighet för att rädda mänskligheten från övermod…
Förbistringen blir ett hjälpmedel att på ett annat sätt komma åt insidan av varandra.??
Att famlande börja söka nya ord för att nå fram till varandra – utan att behöva bygga något utanför oss…
Vad och hur det första tornet såg ut står det inte, men jag kan tänka mig ett antal varianter under årens lopp, och då tänker jag på mer än fysiska projekt
De kan vara politiska, religiösa tornprojekt, tempel som behärskar människors känslor och tankar, som kanske t o m tror att de behärskar Gud själv – eller ersätter Gud
Våra tornprojekt kan kallas för ”visioner…” eller ”metoder”
”Rösta på oss…”, ”Bara så här kan du möta Gud”, ”vi har det hemliga mantrat…”
Har du en tillräckligt stor vision, så riskerar du att bli omänsklig, för att driva igenom den – och du tvingar de andra omkring dig att förlora sin mänsklighet…
Kopplar du detta till makt också, då blir det väldigt tydligt…hur orden används till att trycka ned, förminska, förtrycka…
Det är kallt, opersonligt, strukturerande, piska eller morot används när makten talar
Och människor stänger till, ger bara det de tvingas att ge – och knappt det…
På pingsten kommer något nytt…
Jesus har förberett det under sitt liv, Jesus var Ordet-Logos, som inte bara blev ord utan som blev ”kött”= ”människa”och hela Hans liv var en berättelse om att Ordet var livs levande, det vara inte bara ”ord” = ”bokstäver och satser” utan det var ett liv i utgivande kärlek
Genom att kalla ett antal lärjungar som inte tänkte precis lika och som inte heller förstod så hemskt mycket…hade ha börjat att förbereda för Anden- den tredje personligheten i gudomen.
Så lämnar han dem efter sin uppståndelse och berättar att hjälparen skall komma till dem ”paraklätos”, den som går bredvid” och som skall berätta…hjälpa
Kärleken personifierad i den Helige Ande…
och så kommer pingstdagen där var och en får på sitt språk reda på vad Gud har gjort och vill göra med dem…de blir förstådda och värms i sitt inre
Det behövs ingen språkundervisning, alla förstår…
Mångfald är inte olycka, olika språk är ingen katastrof.,..
Vi kan förstå varandra…om vi vill förstå varann…
De olika språken berikar –de skiljer inte
De olika tankarna breddar – de är inte hotande…
Den första församlingen föds i detta myller och kommer att fortsätta så länge som vi lever i denna tiden, de personliga gåvorna börjar att blomma upp, människor vågar att ge av sig själva, av sina pengar, av sina talanger, av allt som är möjligt att ge…
Generositet är en följd av pingstens under i människors liv.
Gränser suddas ut och försoningens skimmer lyser över gemenskapen…
Och anledningen till att kommunikationen är återupprättad handlar om ett namn som Anden upphöjer i församlingens mitt…Jesus…
Människor som tidigare varit oförsonliga kan mötas och samtala med varandra, ge av sitt innersta…våga att släppa ifrån sig de dyrbarheter som de bär på…och vågar också ta emot de dyrbarheter som både Gud och människor vill ge dem…
Allt vi gör, så gör vi för andra människors skull…
Vilket leder fram till nästa steg: Gränsöverskridandet
Såsom Gud hade tänjt sig över alla gränser i Jesu liv och person, så kallas nu församlingen att fortsätta samma kallelse. För den troende finns inga gränser, han lever i Guds centrum, och Gud verkar i denna världen, för det är fortfarande Guds värld. Skapelsen och Frälsningen hänger samman, skapelsen suckar och våndas…och längtar…
Mänskligheten i form av termerna ”vi” och ”dom” har dött på korset och nåden har uppstått som erbjudes allt och alla Gud låter sig inte hejdas av de etiketter vi sätter på varandra, innanför eller utanför, konservativ eller liberal, andlig eller oandlig.
Vår identitet är djupare, den är i Honom – Jesus Kristus
Han som åt med dem som var föraktade, som samtalade med dem som bar etiketten ”syndare”. Han som aldrig såg några gränser, han var gränsöverskridande, och han sänder sin kropp – församlingen- att på samma sätt se den längtande människan i var och en, forma en varm och kärleksfull miljö som hjälper var och en att släppa ifrån sig det han/hon är bärare av…
Vi kan bara behålla det vi bär på så länge vi behåller det
Men när vi släpper det ifrån oss – så finns det inga gränser längre…
Ingen miljö kan uppvisa en sådan generositet som Guds församling när Anden verkar. Tider av andlig förnyelse har därför alltid varit perioder när människor som tidigare uteslutit varandra kan omfamna varandra varandra.
Ingen miljö tycks heller kunna bli så inskränkt när Andens vind utestängts, då blir församlingen förskingringen…
Gud är den som ständigt vill överraska sin mänsklighet med sin Ande. Låt de gåvor som du är bärare av, få vara i tjänst för världen.
Låt oss leva överraskande, se Joh 3:8
Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”
Trackbacks/Pingbacks